Så kan det gå med planer

Det var ju till Berlin jag skulle i sommar. Redan i höstas fick jag en mystisk hang-up på staden och övervägde riktigt seriöst att gå en tyskakurs - för jag skulle nämligen ta med familjen och bo i Berlin en månad eller så i sommar. För varför inte? Sommarlov har vi ju, och det kan man väl lika gärna ha på ett mer spännande ställe än det vi bor på resten av året. Min man höjde lite på ögonbrynen och jag gick med på att revidera månaden till ett par veckor. Jag tänkte mig att hyra lägenhet i nåt charmigt område, hänga med barnen i parker och se på det som finns kvar av Berlinmuren så länge den finns kvar. Runt jul surfade jag entusiastiskt och mycket seriöst på airbnb och blev till mig varje gång jag hittade en charmig lägenhet.

Inte för att jag någonsin har varit i Berlin, men jag tänker mig att det är en skön och ganska avslappnad stad.

Åbo, juli 2011

Sen kom Ylva och Anders med en strålande idé och hejhopp, så hade vi bokat en resa till Spanien i april. Sen kom ett positivt stipendiebesked och åhåpp, så hade jag bokat en resa till England i maj. Jag hade fortfarande inte dödat tanken på Berlin, men gick med på att strunta i det hela tills efter de två resorna. Ännu i början av sommarlovet sökte jag på flygpriser till Tyskland - kanske några dagar åtminstone? Men så resignerade jag. Det kostade. Och jag var ju inte svältfödd på resor. Och man kan inte göra allt ändå. Och vi har ändå en fjällsemester i slutet av sommaren inplanerad.

Men vår månad i Berlin bidde inte ingenting, utan den bidde en plan B som jag ser fram emot - snart tar vi pick och pack och kör först till Åbo och sedan till Helsingfors, och så ska vi i några dagar njuta av lite finsk stadssommar istället för tysk. Vi har väldigt lite konkreta planer, men många goda idéer. Det blir bra! För två år sen hade vi en liknande familjesemester i Helsingfors + Åbo som jag fortfarande minns som en av de bästa vi haft. Högholmen, Borgbacken, cykelturer vid glittrande vatten och lediga, härliga dagar. Sådana förväntningar ska man vara försiktig med, men jag är peppad!

Att min Berlin-plan inte blev av tycker jag visserligen är lite tråkigt, men samtidigt sörjer jag den inte. Den får bara vänta ett tag. Ett år, eller flera. Kanske ändrar den form och kanske tunnas den ut tills den försvinner. Vem vet. Men jag hade åtminstone roligt medan jag planerade.