12. Hepp! Dagens filmtips!

Det har var en svår fråga! Har inte haft lika bra filmflow som bokflow på sistone, så jag har inga absoluta måste-se-filmer att berätta om. Istället tipsar jag om den finaste barnfilm jag har sett på länge, nästan en kortfilm på bara en halvtimme. Den heter Funnen och vunnen (Lost and found) och handlar om en pojke som hittar en pingvin. Eller, det är snarare pingvinen som hittar pojken. Pojken bestämmer sig för att hjälpa sin nye vän hem till Sydpolen, och lyckas också göra det innan han inser att pingvinen kanske inte alls var vilse, utan bara ensam.

Det är en så behaglig film - den är fin att se på, har ett skönt tempo och är full av finurliga detaljer. Får jag välja mellan den och Bilar 2 till filmmyset behöver jag inte fundera länge, om vi säger så...

(Jag är alltså igång med novemberlistan igen, här finns hela listan!)

The Desolation of Smaug

Man kunde ju tycka att det skulle vara enkelt att komma sig iväg och se en film på bio om den går dagligen i fem veckor. Jättelätt. Lätt som en plätt. Eller så är det tydligen jättesvårt, åtminstone för oss.

Men idag gick Mattus och jag äntligen på den nya hobbitfilmen, The Desolation of Smaug (stilig filmtitel förresten, jag tycker om hur den känns i munnen!) - och vi hade MASSOR av marginal. För den fortsätter faktiskt att visas... ända tills imorgon.

Men bättre sent än aldrig, glad att vi kom oss iväg! I början av filmen kände jag mest 1) att jag hade glömt bort nästan all handling från första filmen och Sagan om ringen-trilogin, 2) att en del av stridsscenerna var överdrivna och 3) att orcher är ganska tråkiga. Men så småningom tog det sig, och de tappra dvärgarna och deras inbrottstjuv Bilbo fick äntligen annat än orcher att tampas med. Variation förnöjer - och att utmana en drake som vaktar dvärgguld är perfekt verklighetsflykt en vanlig onsdagskväll i januari!

Jag vet förresten inte vad jag ska tycka om att det är en legofilm på gång. Visst är jag helt för att uppmuntra barnens legopassion, men jag har en känsla av att filmen kan ha ganska låg charmfaktor och ganska hög gå på-faktor. Eller är det bara jag som är tråkig?

Update: Ed Sheeran hade gjort en perfekt, klassisk eftertextslåt. Kolla och njut!

Två porträtt

Bio! Igår gjorde jag faktiskt något annat än att falla i fredagskoma när jag kom hem - jag lyckades komma mig iväg på bio med Karin. (Jubel och applåder!)  (Karin var jag för övrigt med på min allra första biofilm, så hon är faktiskt historiskt biosällskap - Waterworld med Kevin Costner gjorde stort intryck på oss den gången.) Vi såg Diana, och var inte så imponerade. Visst är den lite intressant om man gillar England och/eller kungligheter, men den var nog väldigt... platt. Kändes som om filmskaparna hade varit alltför ängsliga för att på riktigt våga göra en bra film av en personlighet som Diana - det kunde ju ha blivit hur bra som helst, men nu blev det bara... jaha, he va he. I slutet höll den på att lyfta, men då slutade den istället. Trevligt ändå att gå på bio, träffa Karin och äta Draculapastiller.

Men visst, se den! Men den är ingen "måste se på bio-film", definitivt inte.

Ett annat porträtt av en verklig person som jag sett på sistone är Karol, som handlar om Karol Wojtyla, alltså påven Johannes Paulus II. Det var ingen stor Hollywoodfilm och kändes här och där lite amatöraktig, men ändå gjorde den ett betydligt större intryck på mig. Dianafilmen är det mycket möjligt att jag helt glömmer bort, men Karol tror jag att jag kommer att minnas.

Aj, wow och puh.

Aj: En ovälkommen notering - vinterns första hudspricka i tummen. Elände. Dem hade jag nästan glömt.

Wow: Visste ni att man kan besöka hobbitbyn i The Shire? Det kräver visserligen flygbiljetter till Nya Zealand, men ändå. Se här bara!  Hobbiton!

Puh: Det kan inte vara bra att jag får grava déjà-vu-känslor när jag sätter mig vid skrivbordet för att rätta kvällens provhög. Gör jag inget annat? Inte klaga, inte klaga, det här är det perfekta jobbet för mig, jag lovar. Dessutom - sista provhögen för denna omgång!

På tal om älvor

En helt annan älva än den i föregående inlägg - Disney's Tingeling. Jag måste erkänna att jag har haft rätt så grava fördomar mot den här näpna lilla Disneyälvan, men häromveckan fick ändå "Tingeling och älvornas hemlighet" följa med hem från bibliotekets DVD-hylla. Och vad hände? Mina barn älskar den! Och faktiskt, jag gillar den också.* Även om jag är skeptisk mot småkvinnornas timglasform så måste jag medge att Tingeling är en riktigt företagsam och föredömlig älva, som gillar motorer och allt.Och så är det uppfriskande att alla de kvinnliga älvorna har personligheter och inte smälter ihop till en rosa massa.

En lite förvånad tumme upp till Tingeling alltså.
 (Garderar mig: klart att det finns saker att kritisera. Men den här gången tänkte jag koncentrera mig på att jag blev positivt överraskad!)


* Det är skönt med en film som är lagom spännande - för varken ingen av dem gillar för spännande filmer, jag fick till och med stoppa Lady och Lufsen II i fredags för att det blev för spännande när hundvalpen var ute ensam på natten. Istället vill de se Tingeling, förstås. Mig gör det inget, tids nog lär de nog vilja se mer skrämmande filmer...

Skyfall

Jag gjorde något oväntat i onsdags - otypiskt för mig: James Bond på bio. James Bond på bio. Jag som somnar av action, slagsmålsscener och agenter. Men vi hade liksom inte så mycket att förlora, eftersom vi hade fått gratis biljetter... Och jag överraskades positivt. Om det då beror på filmen eller att det var ett tag sen jag varit på bio (igen) låter jag vara outrett.

Men det här tyckte jag om:
- Det snygga introt
- Alla fina miljöer i London och på andra håll
- Judi Dench som M, Ralph Fiennes som Mallory
- Veteranbilen som Bond plockar fram (även om den får mig att reflektera över hur långsamt Bond åldras och om han verkligen inte borde gå i pension snart)

Det här föll jag däremot inte för:
- Bonds unkna kvinnoaffärer
- Att jag inte riktigt kommer ihåg vad som var handlingen; hela poängen med filmen
- Att temat "rädd för att åldras" var så klyshigt övertydligt
- James Bonds ego

Summa summarum:
Mycket yta, lite innehåll. Men tillräckligt mycket yta kan skapa en riktigt bra bioupplevelse. Prisvärt var det i alla fall.

Recension i punktform - om latmasken själv får bestämma!

Londonlektyr

Det är ju så att jag nördar till mig lite extra när jag bokat en resa jag ser fram emot, det går bara inte att undvika. När jag får en stund över läser jag guideböcker. Sitter jag vid datorn och slösurfar blir det londonbloggar och londontips. De senast sedda filmerna är Notting Hill och Bridget Jones Diary. Idag läste jag ut Brick Lane (Monica Ali), som handlar om en bangladeshisk kvinna som flyttar till området kring Brick Lane i London. Jag börjar få kläm på vilka resehandböcker som är bra och vilka som är dåliga. Exempel:

En bra
Peter Harryson: Peters London

Peter Harryson är lika sympatisk i bokform som han var i Så ska det låta när det begav sig. Han brukar tydligen åka till London en gång i månaden om han har möjlighet (!) och då gillar han att promenera. I boken beskriver han en rad favoritpromenader och passar samtidigt på att berätta intressanta fakta, som hur man bör tilltala drottningen om man träffar henne och hur Charles Chaplin inledde sin karriär. Sånt är alltid bra att veta.

En... inte lika inspirerande
Forums silverguider, London

En guidebok behöver inte nödvändigtvis innehålla mycket text för att vara inspirerande. Ibland räcker det med fina bilder eller ett intressant upplägg. Men den här guiden är närmast en förteckning över hotell, restauranger och barer som lär vara bra. Eller som var det 1997, när boken kom ut. Det här är en genre som lätt föråldras, vilket jag påminns om när jag läser om att "Nu är det inne att dricka kaffe medan man tar emot eller skickar e-post på cyberkaféerna som på senare år dykt upp som svampar ur jorden i London". Cyberkaféer, smaka på ordet.

Första klass reseguider (på bilden) är alltid bra, dem kan jag ibland låna och läsa utan att ens vara på väg till resmålet.

Är det någon som har goda råd? Vilka böcker vill jag läsa och vilka filmer vill jag se nu? Serien The Tudors ska jag nog också ta upp där jag lämnade den...

Fredagsmys

Maken och fadern har lämnat oss för kvällen - det är äntligen dags för sista pedagogikhelgen för i vinter. Barnen leker och jag tänker att jag nog borde slänga in lite tvätt i maskinen. Huset ser ut som ett bombnedslag och solen som skiner där ute får skina ifred, för vi kommer inte att orka dra på oss ytterkläder mer ikväll. Snart ska det poppas popcorn och ses på Nalle Puh-film.

Fyran

Fyra jobb jag haft
- Lärare (olika versioner)
- Kassör i biljettluckan på Gröna Lund
- Språkgranskare
- Journalist? (Känns inte som att jag kan kalla mig det, men ni vet. En sån som gör intervjuer och skriver artiklar lite sporadiskt.)


Fyra filmer jag gärna ser om och om igen
- Forrest Gump
- Amelie
- Harry Potter och de vises sten
- Romeo + Juliet

Fyra städer jag bott i
- Åbo
- Stockholm
- Vasa
- Överpurmo, metropolen i mitt hjärta

Fyra teveprogram jag gärna ser
- Gray's Anathomy
- Amazing Race
- Brottskod: försvunnen
- How I met your mother, tror jag. Jag har aldrig sett den, men fick första säsongen i julklapp och är väldigt peppad att börja på!

Fyra platser jag åkt på semester till
- Den djupa södern och det stora äpplet i USA
- Alperna
- Vuoggatjålme
- Amsterdam

Fyra webbsidor jag besöker varje dag
- Facebook
- Min ena mejl
- Min andra mejl
- En hel hög bloggar

Fyra favoritmaträtter
- Pasta pesto som Matias lagar
- Kotipizzas pizza med skinka och rödlök (kanske inte godaste pizzan jag ätit, men en återkommande favorit)
- Lunchbuffé på en asiatisk restaurang, t.ex. Spices i Vasa
- Potatismos och lax

Fyra saker i rummet jag sitter i
- Halvplockad tvättställning
- Arvids moppeped
- Dammsugare
- En trave biblioteksfilmer som jag antagligen kommer att betala förseningsböter på utan att hinna se

Fyra saker jag har på mig just nu
- Ganska nya jeans
- Ganska gammal tröja
- Alldeles splitternya strumpor som jag hittade i botten av strumplådan i morse
- Min förlovningsring (men inte vigselringen, för mina fingrar är fortfarande större än de var före graviditeterna)

Fyra platser jag hellre skulle vara på
- Här hemma, men en version av "här hemma" som är oklanderligt städad och smakfullt inredd
- I mina systrars lägenhet i Malmö
- I nästan vilken spännande, myllrande storstad som helst
- På en vacker plats där värmen är skön mot bara ben

Ens uppgift i livet och sånt

"Listen, there are only two things that are important in life: finding out what you do well and finding out what makes you happy. And if God smiles at you, it's the same thing."

Det citatet är från den annars ganska medelmåttiga (men snygga) filmen Flamingo Kid som jag såg en kväll förra veckan för att varva ner efter alldeles för sent kvällsjobb. (För övrigt - ingen bra strategi att se en hel film för att varva ner när man redan varit uppe för länge. Det skulle jag kunna ta och komma ihåg.)

Och det är ungefär det jag försöker ta reda på nu medan Matias är pappaledig. Jag skrapar ihop jobb här och där, och händelsevis råkar det vara ganska intressanta jobb som trillar in. Kortvariga tyvärr, och ganska oförutsägbara, men intressanta. I måndags kunde jag räkna in fem arbetsgivare på åtta dagar och om man lägger till en dag i beräkningen har jag också hunnit vara med i två olika planeringsgruppen för nöjes skull. Splittrat, ja. Glömmer jag inget viktigt är det är bra dag. Men det är onekligen lärorikt och stimulerande!

Äventyr i 3D

The Voyage of the Dawn Treader: En riktigt, riktigt bra filmatisering av min favoritbok i serien om Narnia. Vackra vyer och vida vatten, drakguld och en twist jag hade glömt, en ståtligt skepp och en modig besättning. En underbart outhärdlig kusin Eustace. Det stora äventyret.

Sällskapet: Mycket trevligt och lite mer månghövdat än senast jag gick på bio.

Men 3D-bio: Är det lite överskattat kanske? Näsan är liksom för kort för två par glasögon, så det kändes bara bökigt. Och aj, min näsa! Effekterna... helt okej. Inte illa alls. Men inte heller så speciella att det skulle vara värt besväret. Det kan hända jag tycker fel, men i så fall får ni överbevisa mig!

Filmförresten

Är det sant, skrev jag verkligen ingenting om min ensambio? Det blev ingenting första kvällen jag hade tänkt mig iväg, för jag upptäckte att filmen visst skulle visas en vecka till och lät därför förkylningen vinna. Men en dag senare än tänkt packade jag handväskan full med godis och halstabletter (dock inte glasögon, skulle det visa sig) och styrde stegen mot bion. Jag köpte biljett. Och kände mig väldigt ensam. I en mycket konkret bemärkelse. Det var nämligen ingen annan som köpte biljetter. Ingen annan.

Men eftersom jag tydligen inte var helt organiserad var det kanske bra. Jag lyckades slarva bort min biljett (hittade den i plånboken några dagar senare) - men det gjorde ingenting eftersom jag var den enda där. Ingen chans att fuska, liksom. Dessutom hade jag glömt glasögonen (man tycker det borde sitta i ryggraden efter fem år, men icke) - men det gjorde inte heller någonting eftersom jag kunde prova mig fram till den bästa bänkraden. (Rad tre var perfekt, jag tänkte knappt på att glasögonen fattades.) Och det ska medges, först kände jag mig ganska obekväm med att ha hela salongen för mig själv, men så fort belysningen dämpades kändes det helt normalt. Så pass att jag blev riktigt besviken när ett senkommet par skyndade sig in just när filmen skulle börja... Men de uppförde sig.

Filmen då? Harry Potter har aldrig varit bättre. Antingen beror det på att det är länge sen jag sett film på bio sist, eller så var den verkligen en av de bästa HP-filmerna hittills. Jag är svag för den första filmen: lekfullheten, magin, den fantastiska stämningen, men den här står sig i konkurrensen. Den är vuxnare och mer allvarstyngd, men samtidigt är den lekfulla påhittigheten väldigt påtaglig. Dessutom känns det äntligen som att händelserna får ta tid, antagligen för att filmskaparna bara pressat in en halv bok i den här filmen. Visst, den är inte djup. Men djupare. Och så välgjord. Ser fram emot den storslagna finalen!

Film är bäst på bio

Jag tror det börjar närma sig två veckor sedan jag började fundera på när jag senast såg film på bio. Jag har fortfarande inte kommit på det. Det ser jag som ett odiskutabelt tecken på att det är för länge sedan. Hur lösa problemet? Harry Potter ikväll, sista föreställningen här i stan. Två problem bara: 1) Alla jag känner har redan sett den, eller har giltiga förhinder, 2) förkylningen som retirerade igår har tydligen omgrupperat och anfallit idag igen. Ensambio med halstabletter? Låter i och för sig inte heller dumt.

En stilla undran

När man ser en filmtitel och måste gå till filmtipset för att få reda på om man sett den eller inte, borde man bli orolig då?

(Dessutom hade jag sett filmen, Elizabethtown. Nu har jag ett vagt minne av det. Men borde jag inte minnas en film som jag gett 4/5?)

Några bra saker jag ägnat mig åt på sistone

- I helgen simmade jag tre dagar i sträck, det tror jag inte har hänt sen jag gick i simskola... Vid tre olika stränder dessutom: Smulterö, Gustavsborg och Nars. Vet inte riktigt hur badkrukan Mia blev så här förtjust i att doppa sig i österbottenskallt vatten på somrarna?

- Häromkvällen gick vi på bio, Harry Potter and the Half-blood Prince. Kul med bio, och jag kan ju inte låta bli att se Harry när det nu kommer en ny film... men det var inte en av de bättre Potter-filmerna, tyvärr. Konstig blandning av fjortisromanstrams och spänning, så filmen funkade inte så bra som helhet. När jag gick ut från bion kändes det inte som om jag hade varit i en magisk värld och kommit tillbaka. Det vill jag gärna ha i nästa film, tack! (Och med det sagt - nörd som jag är ångrar jag ändå inte att jag gick...)

- Innan bion (som vi avnjöt i Jakobstad p.g.a. de villiga barnvakterna där - hurra, när vi flyttat kan vi gå på bio varje vecka!! Eller nästan...) gick jag in till bibban och bokbytarbordet som finns där under Jakobs dagar. Hade med mig en trave böcker som har varit på väg till loppis i ett halvår, och kom ut med tre böcker som mycket väl kan vara fynd (det visar sig när jag hunnit läsa dem). Mycket nöjd!

Nedslående statistik

Egentligen står jag i sovrummet och packar duktigt och effektivt för att inte behöva göra det sent ikväll. Men egentligen loggade jag just in på Filmtipset för att föra in alla de filmer jag sett de senaste månaderna, eftersom jag hade en känsla av att det var länge sen sist. Mycket riktigt. Senaste betygsatta film var Gustaf (betyg 2), som jag såg 27 mars. Det är lite dystert. Men ännu dystrare var att jag tillsammans med Matias kunde konstatera att jag bara sett en enda film efter det: The third wheel (betyg 1). En ganska dålig film och en riktigt dålig.

Det är illa ställt med mitt filmtittande. Riktigt, riktigt illa.

Romeo + Juliet

Igår och idag har jag sett film så grundligt som jag sällan gör; igår såg jag första halvan av Romeo + Juliet först med en gymnasieklass, sedan med en annan. Idag såg jag andra halvan två gånger med de båda grupperna. Det är inte så dumt egentligen - speciellt när filmdialogen är otextad Shakespeare-engelska som man inte kommer in i riktigt genast... Det var många detaljer, både i språket och i miljön, som jag inte lade märke till första gången, men som jag upptäckte och kunde gotta mig åt andra varvet. Men märkväl, det är inte alla filmer som håller för att tittas så noggrant... jag uppskattar att det var den här filmen som stod på gruppernas kursplan!

Det är länge sen jag sett filmen, och ibland virvlade den mig rakt tillbaka 1996... både trevligt och lite obekvämt. Då var jag lite småkär i Leonardo di Caprio och blev lycklig av Lovefool och The you and me song och saker och ting var ganska komplicerade. Och ganska enkla. Nåja, låtarna blir jag lite lycklig av ännu.

(Oh no, jag är gammal.)

Wall-e

Hur roligt kan det bli med en film med nästan ingen dialog och med robotar i de flesta viktiga roller?

Svar: hur roligt som helst! Igår blev det filmkväll med Wall-e, och det rekommenderar jag varmt åt alla. Det är en riktig feelgood-film även om den målar upp (minst sagt) lite skrämmande framtidsutsikter för den här jorden... och mänskligare robot har jag aldrig sett. Go Pixar!

En stor sanning

Det bara slår mig ikväll: det finns så många filmer att se och så lite tid att se dem. Det finns så många böcker och så lite tid att läsa dem. Men det känns lite bra det också - varken böckerna eller filmerna lär ta slut.

(...och så många filifjonkor man borde hälsa på...)

Leve bio!

Kom just hem från bion, har varit på Sex and the City. Skön verklighetsflykt som överraskande nog lever upp till hypen, även om det förstås finns en del invändningar (repliker som låter skrivna, sjukt uppenbara produktplaceringar...). Men ändå. Den var välgjord och rolig och behaglig att se på. Det är bara att se och njuta. Och det är det man har bio till. Telefonen tyst, världen utanför, det finns inget utanför de fyra väggarna och filmduken. I mitt liv e.A. (efter Arvids födelse) har jag varit på bio en enda gång förutom ikväll, måste jag råda bot på.

För övrigt är jag glad att jag hann till New York f.A. (före Arvid). Alla filmer, böcker och tv-serier som utspelar sig där blir lite mer... tredimensionella tack vare det. Och vi har ju konstaterat att även om det går fint att resa med barn, är det kanske att föredra att inte resa just till storstäder med dem... och på tal om det borde jag blogga om München också. Gillar München.