Åbo slott anno Domini 2023

Den här hösten! Det såg så luftigt och ledigt ut i min kalender, med rekordfå lektioner den här perioden. Tur det, för det har minsann fyllts på! Som vanligt är det till stor del självförvållat, eftersom jag de senaste 1,5 månaderna har fyllt all ledig tid med att jobba på inte bara en, utan två, Erasmusansökningar. Efter ett avslag på vår senaste projektansökan känns det som att det här verkligen ska lyckas! Punkt slut. Och lyckas det inte har vi åtminstone investerat all kraft och omsorg vi kunnat i de här projektplaneringarna. Men nu är det faktiskt lite skönt att deadline kommer emot om några dagar - även om det är mycket annat på gång under de här dagarna också, så jag kan inte bara stänga in mig på min kammare och slipa på projektplaner även om det skulle vara fint. Några dagar till av multitasking - sedan blir det mer fritid på fritiden!

 

Hur som helst. En liten paus ska jag stjäla mig och ladda upp bilder från en fin dag i somras. Vår husvagnssemester landade efter många om och men i Åboland, och allra mest just i Åbo. Vi fick en fin plats i skogsbrynet på Runsala camping och stortrivdes där. Och så roligt att få återse Åbo i lugn och ro tillsammans med familjen! Vi inledde starkt med en eftermiddag på Åbo slott. Det råkade vara medeltida marknad utanför under dagarna vi var där - inte att förväxla med Medeltidsdagarna i Åbo, men ändå trevligt. När vi var där låg dofterna av helstekt gris i luften och övningarna inför tornerspelen var i full gång. Det gav en omedelbar semesterkänsla!

Åbo slott har alltid varit en favoritplats där jag känt historien virvla runt i alla hörn. Så är det fortfarande, men så det har utvecklats där! Den vänliga biljettförsäljaren tipsade oss om att inleda med en tur i utställningarna i sidoflyglarna och vi vandrade nyfiket dit. Wow! Där har det hänt mycket! Där fanns utställning efter utställning - man kunde ha gått i timmar! Nu har vi ju rätt stora och rätt historieintresserade barn, men när vi kom till (den också nya) museishoppen nånstans på mitten måste vi köpa oss en strut salmiak för att få lite nytt krut och orka fortsätta vandringen från kammare till kammare, från århundrade till århundrade. Det var vi inte riktigt förberedda på, men otroligt fina utställningar var det!

När vi väl gått igenom den delen av slottet och hade det egentliga slottet kvar, det jag tänkte på när jag pratade om att besöka Åbo slott var energin redan på upphällning och i jämförelse med de noggrant uttänkta miljöerna tidigare lyckades inte de vackra, men ganska avskalade rummen och salarna fånga barnens intresse helt... Men jag lyckades valla min flock igenom hela rundturen ändå, och flocken var föredömligt medgörlig trots allt. Med stadig påfyllning av salmiaktillgången så...

Sedan var det roligt att komma ut till marknadsplatsen igen och strosa runt och känna sommarkänslan. Men så småningom var det dags att fylla på energinivåerna efter vår långvandring i historien, och då föll valet enhälligt på pizza i centrum istället för den helstekta grisen... så så blev det. En fin dag att plocka fram nu när hösten och jobbet smugit sig på igen!

Värmebölja i Åbo, del 2

Även om Åboresan inte var så lång var den tydligen för lång för att rymmas i ett inlägg! Här kommer fortsättningen. På onsdag morgon åt vi frukost med Sverigekusinerna och vinkade hej så länge till dem - de skulle köra direkt upp till faffa i Jakobstad, men vi hade en viktig sak kvar att göra i Åbo... 

Kokoo!

Förutom vattenbussen ut till Runsala hade jag också hittat det tipset när jag googlade i bilen på väg ner till Åbo. Gissa om det började glittra i ögonen på vissa familjemedlemmar när jag berättade om det..! Det är en korsning av legobutik, byggplats och lekland. Inte stort eller fancy, men p-e-r-f-e-k-t för våra legonördar. Man betalar lite inträde, sen får man bygga hur mycket och hur länge man vill och så går det att köpa med sig lego i lösvikt också. Vi konstaterade nästan direkt att vi inte skulle hinna med det på tisdag, men att vi kunde stanna i Åbo tillräckligt länge på onsdag för att de skulle få bygga hur länge de ville innan vi körde hem. I teorin tyckte alla det var ett rimligt förslag, men i praktiken... oj, vad det var länge till onsdag kl 12 när de skulle öppna! 

Tur att det gick att distrahera lite med Akademen på förmiddagen i väntan på öppning! (Jag hittade ett fyndbord och bar hem några kilo böcker... igen. För böcker väger väl ändå inte så mycket sen när vi ska flytta..? Hrm.) Ett tips för den som inte tänkt betala in sig på Kokoo är att åtminstone gå en sväng till Forum och se på montern där de byggt upp en legovariant av Ruisrock. Jättekul att se på alla detaljer! (Och den som är uppmärksam noterar kanske att Ruisrock-bilderna är tagna kvällen innan, för annars skulle inte Ylva och Adil vara med på en av dem...)

Vi bestämde att Matias och barnen skulle botanisera bland legolådorna medan jag tog ledigt från familjelivet en stund... Jag började med att testa en restaurang vi skippade kvällen innan eftersom vårt sällskap på nio personer inte riktigt rymdes in. Bra drag, kan varmt rekommendera Taco Nito på Auragatan! God mat, kall läsk, en pocketbok och  flera timmar att göra precis vad jag ville med i en av mina favoritstäder... så avslappnad har jag nog inte varit på hela sommaren! Underbart! Tror hela familjen njöt lika mycket. Och TRE timmar tog det innan Matias ringde och sa att de var klara! Efteråt studsade barnen runt av iver när de skulle berätta om vad de byggt och vad de köpt och vad de hittat i lådorna. Fem legodiamanter av fem möjliga fick Kokoo!

Är så glad för den här Åboresan, något av det bästa vi gjort i sommar! Det är märkligt hur det ibland blir så att man bara slappnar av och gör det man har lust med och i efterskott inser att man hunnit göra massor utan att det överhuvudtaget känts stressigt... som nån slags parallell tideräkning. Det händer inte ofta, men det hände den här gången i Åbo!

Hemkomsten blev inte lika lustig - Josef blev magsjuk igår, fjärde gången sen april... Inte min favoritpusselbit i familjelivet. Och det innebar att vi för säkerhets skull helt lät bli att träffa Ylva och Anders under deras stopp i Jakobstad, ville inte sprida något vidare om vi kunde låta bli. Men snopet var det, vi hade ju tänkt fortsätta med vårt sköna sommarhäng i Österbotten... Men samtidigt kan jag inte klaga - så skönt att vara hemma istället för på resande fot när ett barn däckar!! Och vi hade ju hunnit umgås i Åbo och har själva en resa till Norrfjärden inplanerad i slutet av sommarlovet... så tajmingen kunde ha varit bättre, men den kunde lätt ha varit mycket sämre också! Idag mår sjuklingen bra, så nu hoppas vi bara att resten av familjen hålls i skick. Det finns ju så mycket sommar att njuta av!!

Värmebölja i Åbo, del 1

Att uppleva tropisk värme i Åbo - det var nåt nytt! Även om jag har bott sex (läs)år i Åbo har jag aldrig bott där över sommaren, och verkligen inte när temperaturerna stigit över 30 grader... Jag är liksom mer van med snöslask och vintermörker. I början av veckan var vi på minisemester i semestern och hängde lite i Åbo med våra Norrlandskusiner. De har varit på en imponerande roadtrip till både Helsingborg och Stockholm innan de kom över till Åbo där vi mötte dem och visade en av våra favoritstäder för dem innan de fortsatte upp till Jakobstad (och imorgon, vidare norrut hemåt). De kom med båten på tisdag morgon, men vi körde ner redan på måndag för att hinna vara där lite längre.

I värmen som slog emot oss när vi steg ur bilen fanns egentligen bara ett alternativ - bada! Vi bestämde oss för ett kvällsdopp på min gamla favorit, simstadion vid Samppalinna. Vi var inte de enda som kommit på den tanken, om vi säger så... Det var visserligen en trevlig kväll, men jag föredrar det där magiska i att simma utomhus i en uppvärmd bassäng i krispig och klar septemberluft, eller kanske som en försmak av sommaren en vacker dag i maj. (Ja, de har lång sommarsäsong!)

På tisdagen anlände de efterlängtade kusinerna och vi inledde dagen med frukost i vårt lilla hotellrum. Mysigt, men aningen svettigt och röjigt - vi insåg att vi snarast möjliga behövde hitta en skuggig lekpark! Det kändes inte klokt att gå ut - i Finland! - tidigt på förmiddagen och nästan golvas av värme. Det blev en annan gammal favorit, som också råkade vara närmast till vårt hotell. Jag har bott på två sidor av Puolalaparken och den är fortfarande en av mina favoritplatser i Åbo.

Efter lek i mesta möjliga skugga och lunch i luftkonditionerat köpcentrum skulle vi testa på nåt nytt som jag hade snubblat över när jag googlade på Åbotips. Så bra grej, se det här som ett tips! Åbos lokaltrafik har börjat med en vattenbuss ut till Runsala till priset av en vanlig bussbiljett. Det var kanske jag som var mest uppspelt vid tanken på att få turista lite från vattnet, men jag fick med mig Ylva och mina barn. (Familjefäderna körde bilarna ut till Runsala så vi skulle komma lite snabbare tillbaka och kusinerna behövde en tupplur i bilen.) Obs för den som tänkt ta mig på orden - notera gärna att det inte går att betala med kort, vilket vi aningen nervöst konstaterade efter en språngmarsch i hettan tillsammans med tre barn, med bara ett par minuters marginal... glad blev jag av att hitta en bortglömd sedel i mitt telefonfodral!

Väl framme vid Folkparken var det inte direkt svalare... det första Edvin gjorde var att leta upp skugga, även om den var i minsta laget. Tur att inte han heller är så bred! (Den här bilden... kan vara sommarens mest talande!)

En annan bra grej (som vi inte testade på riktigt) var att Åbo tydligen har börjat med citybikes! På stranden vid Runsala hade de en pop up-station som jag antar att är där så länge båten går... tänk vad mysigt att ta båten ut och sen cykla tillbaka in till stan!

Sen blev det en eftermiddag på stranden! Det var faktiskt mitt första dopp utanför en bassäng i år, så skönt... När vi var lagom möra fräschade vi upp oss lite och begav oss ut på stan för att hitta mat - onormalt sent för att vara två trötta barnfamiljer, men det var något med värmen som gjorde att det ändå kändes fullt rimligt... Vi trillade in på Pincho Nation, som vi verkligen gillade! "Det här är världens bästa restaurang, det är ju precis som ett tivoli", tyckte Edvin. Ja, lite så. Och god mat också. Blir alldeles hungrig när jag tänker på det. Perfekt sätt att avsluta en riktigt svettig, somrig, skön och avslappnad Åbodag!

(fortsättning följer)

Picknick i Lappo

Jag bara skriver om Bremen och Bremen, men vi är ju faktiskt på väg ut på nya äventyr - bokstavligen på väg just nu, med 10 km kvar till Åbo. 

Grundorsaken är att vi ska barnvakta systerson Aron på lördag när hans föräldrar springer Åbo halvmaraton, men så kom vi på att vi skulle tjuvstarta för att hinna med Muminvärlden, medeltidsmarknad och lite allmänt chillande i vår gamla favoritstad. Det blir bra! Tre av fem i familjen är mer eller mindre förkylda och just nu börjar lillens biltålamod vara på upphällningen, men annars - bra!

Vi var inte så snabba i starten, så vi fick äta vår lunchpicknick redan i Lappo. Inget fel på det, hittade ett jättetrevligt ställe och hade osannolikt fin tur med vädret... regnet började droppa på oss på väg tillbaka till bilen och öste ner när vi spände fast säkerhetsbältena!

(Trodde jag hade publicerat det här för länge sen, men tydligen hade det bara blivit ett tomt inlägg av det... men nu! Även om vi är hemma igen vid det här laget och inte alls på väg mot Åbo.) 

Det allra sista av vår roadtrip - Åbo (Roadtrip i Småland, dag 9)

Den sista dagen kändes nästan som hemma, eftersom det bara var att köra av i Åbo. Däremot fortsatte vi inte genast norrut mot Österbotten, för vi ville passa på att luncha med min Åbovän Jane. För att få några timmar att gå mellan frukosten (som vi handlade på Citymarket och åt i bilen - smuligt värre!) och lunchen stannade vi till vid Äventyrsparken i Kuppisparken, där vi råkade se att de totalförnyat "trafikbanan". Den har väl funnits förr, men nu var den superfin med små hus, nyasfalterade vägar och fungerande trafikljus. Jättekul att gå runt i, rekommenderas! (Även om semestervädret hade stannat i Sverige, så vi huttrade oss fram...)

En snabbis i centrum hann vi med, sen en långlunch med Jane vid Arken, och så... transportsträcka hem igen. Det blev verkligen en toppenresa, och inte nog med att vi hann se och göra mycket, jag är också extraglad för att vi hann träffa så många av våra vänner som bor för långt borta för att träffa till vardags!

Svårt att säga hejdå till Åbo, bara (30.6)

Planen var egentligen att vi skulle köra vidare mot Helsingfors på söndagsmorgonen. Det hade utlovats regn (och i Helsingfors dessutom åska) så vi tänkte oss att kanske ägna dagen åt att titta på fiskar på Sealife som ingen av oss varit till förut. Men. Söndagen kom och vi trivdes så bra med livet just där vi var att det inte alls lockade att lämna Åbo. Dessutom strålade solen och jag blev mer och mer övertygad om att det var dags att återse Åbo slott istället för att kuska iväg någonstans. Min familj var inte alls svårövertalad, så efter lite rastning av rastlösa barn på en skolgård i närheten av lägenheten + tidig lunch cyklade vi iväg till slottet.

Fullträff! Det blev en riktigt, riktigt bra dag på slottet. När jag bodde i Åbo var jag dit ett par gånger med folk (t.ex. mamma) som hälsade på, men nu är det många år sedan jag varit dit. Roligt att komma tillbaka, det är en plats jag alltid tyckt om! Dessutom hade det hänt saker; det har kommit till nya utställningar (har för mig att en utställning var riktigt splitterny), interiörer från olika perioder och ett rum där barnen får klä ut sig i medeltida kläder.

Arvid är i en så rolig ålder, för han är så vetgirig! Han funderar och ställer frågor som vi får kämpa lite för att besvara - miniatyrerna älskade han som vanligt, och i samband med det började vi fundera på istiden. Och så talade vi om medeltiden och stenåldern och när bilarna riktigt uppfanns. Slottet passade honom alldeles utmärkt - Edvin trivdes också, men han hängde mest bara med och passade på att testa akustiken i de olika rummen med lite sång.

Summa summarum är det en dag att spara i minnet för alla de dagar när mina barn inte uppför sig exemplariskt, för det gjorde de faktiskt den här dagen. Vi hade så roligt tillsammans! Efter slottet och en ganska oinspirerad måltid (piroger i brödrosten igen) var det då oundvikligen dags att packa ihop och vinka adjö till min snälla kusin Sandra som inte alls hade klagat över vårt högljudda sällskap hela helgen.

På väg till Helsingfors gjorde vi en avstickare till Esbo (Suurpelto) och Angry Birds-lekparken. Det är en vanlig öppen lekpark och innehåller nu i stort sett vad en lekpark brukar innehålla, men jag förstår faktiskt tjusningen. Det finns bland annat en jättestor klätterställning med mängder av skojiga vägar upp och ner, och allt vaktas av stora fåglar och grisar. Omgivningen var ganska trist (nybyggda, halvbyggda och obyggda höghus) men barnen hade roligt och vi hade säkert kunnat vara där i timtal. Tyvärr var det inte långt kvar till läggdags och vi hade fortfarande en lägenhet att hitta fram till, så efter en timme fick vi så lov att tvinga med oss två väldigt motvilliga barn till bilen. Jag skulle kanske inte göra mig något stort besvär för att åka hit (det finns ändå många roliga lekparker), men om man ändå är ute och rör på sig är det definitivt ett stopp som uppskattas av barnen!

Mera Åbo (29.6)

Jag har sagt det förr och säger det igen - cyklarna ska med på bilsemestern! Det är värt det! Ett tag tänkte vi strunta i dem eftersom det såg ut att bli så regnigt, men sist och slutligen såg vi inte många regnmoln - och även om vi hade använt cyklarna hälften så mycket hade det varit värt besväret (som inte var så stort). Än så länge kan vi stoppa barnen i varsin barnsits och trampa iväg vart vi vill - kanske är det sista sommaren som det funkar med vårt storbarn, så vi njuter av enkelheten så länge det går.

På lördagsförmiddagen råkade det bli en riktig nostalgiutflykt fast vi inte direkt hade planerat det så. Först genom akademikvarteren och förbi Arken, vidare genom studentbyn och över Hallisbron och så en sväng in på min gamla gårdsplan i Räntämäki, där jag bodde i cellbostad mitt första år innan jag hade kommit mig in till en lägenhet i stan. På hemvägen cyklade vi förbi både Köpmansgatan och Humlegårdsgatan, och därmed hade vi visat barnen alla mina tre hus i Åbo... Inte illa!

Efter cykelturen lämnade jag min familj (och kameran) åt sitt öde och träffade Jane på stan för lunch vid ån och lite strosande på stan. Efter några fridfulla, barnfria timmar mötte vi upp Matias och barnen igen och gick ännu lite till på medeltidsmarknaden.

Kuriosa: Väderleksrapporten hade lovat regn ända fram till fyratiden. I verkligheten var det uppehåll ända till fyratiden, då det till sist började regna. Så - kan man säga att YR hade hälften rätt eller fullständigt fel?

Dagens lugnaste: solopromenad vid Aura å när Matias nattade barnen...

Åbo, än en gång Åbo (28.6)

Åbo, ta inte det här på fel sätt - men när vi körde nerför Aningaisgatan förra fredagen tänkte jag för mig själv att jag kanske kom ihåg fel. Åbo, du kanske var en tråkigt och ful stad trots allt? Kanske känner jag så starkt för den där platsen bara för allt den symboliserar för mig; inte för att den i sig skulle vara så speciell. Så tänkte jag en stund medan jag begrundade de fula fasaderna, de billiga pizzeriorna och pubarna med svarta fönster. Sedan kom jag ihåg att Aningaisgatan inte är Åbos bästa. Ändå hängde känslan kvar när vi skulle ta en kort sväng ut på stan före kvällsmaten och hamnade på Anttilas leksaksavdelning. Barn som ville köpa Allt. En mamma som helst ville bort därifrån. Helst långt. Då kom jag inte ihåg tjusningen med Åbo.

Jag mindes den först lite senare; vi var mätta och pigga(re) och lastade ner cyklarna från biltaket. Vi hamnade på Åbo medeltidsmarknad (som bara råkade vara precis rätt helg) och det var soligt och - det är klart Åbo är vackert! Det var inte inbillning. Marknaden myllrade och vi tittade på skinn och lergökar och allehanda tingeltangel. Vi gick rakt på en charmigt knasig sång- och dansföreställning och fick smaka på brända mandlar.

Vi cyklade vidare så gott det gick för alla fredagsglada flanörer; vi åkte över med Föri bara för att det är roligt och vi tittade lite på färjorna som stod klara för avfärd i hamnen. Barnen lekte på mini-Föri och mini-Föris kollega tills det var långt över läggdags. Och livet kändes bra.

Så kan det gå med planer

Det var ju till Berlin jag skulle i sommar. Redan i höstas fick jag en mystisk hang-up på staden och övervägde riktigt seriöst att gå en tyskakurs - för jag skulle nämligen ta med familjen och bo i Berlin en månad eller så i sommar. För varför inte? Sommarlov har vi ju, och det kan man väl lika gärna ha på ett mer spännande ställe än det vi bor på resten av året. Min man höjde lite på ögonbrynen och jag gick med på att revidera månaden till ett par veckor. Jag tänkte mig att hyra lägenhet i nåt charmigt område, hänga med barnen i parker och se på det som finns kvar av Berlinmuren så länge den finns kvar. Runt jul surfade jag entusiastiskt och mycket seriöst på airbnb och blev till mig varje gång jag hittade en charmig lägenhet.

Inte för att jag någonsin har varit i Berlin, men jag tänker mig att det är en skön och ganska avslappnad stad.

Åbo, juli 2011

Sen kom Ylva och Anders med en strålande idé och hejhopp, så hade vi bokat en resa till Spanien i april. Sen kom ett positivt stipendiebesked och åhåpp, så hade jag bokat en resa till England i maj. Jag hade fortfarande inte dödat tanken på Berlin, men gick med på att strunta i det hela tills efter de två resorna. Ännu i början av sommarlovet sökte jag på flygpriser till Tyskland - kanske några dagar åtminstone? Men så resignerade jag. Det kostade. Och jag var ju inte svältfödd på resor. Och man kan inte göra allt ändå. Och vi har ändå en fjällsemester i slutet av sommaren inplanerad.

Men vår månad i Berlin bidde inte ingenting, utan den bidde en plan B som jag ser fram emot - snart tar vi pick och pack och kör först till Åbo och sedan till Helsingfors, och så ska vi i några dagar njuta av lite finsk stadssommar istället för tysk. Vi har väldigt lite konkreta planer, men många goda idéer. Det blir bra! För två år sen hade vi en liknande familjesemester i Helsingfors + Åbo som jag fortfarande minns som en av de bästa vi haft. Högholmen, Borgbacken, cykelturer vid glittrande vatten och lediga, härliga dagar. Sådana förväntningar ska man vara försiktig med, men jag är peppad!

Att min Berlin-plan inte blev av tycker jag visserligen är lite tråkigt, men samtidigt sörjer jag den inte. Den får bara vänta ett tag. Ett år, eller flera. Kanske ändrar den form och kanske tunnas den ut tills den försvinner. Vem vet. Men jag hade åtminstone roligt medan jag planerade.

En annorlunda fredag

För det är inte alla dagar jag åker iväg på roadtrip med pappa, hans kusiner och lillasyster Amanda innan morgonen hunnit ta sig. Ner till Åbo dessutom, en av de städer som varit allra viktigast hittills i mitt liv. På en begravning dessutom, av Sven som var det sista av fammos många syskon. Sven, som tog med mig på symfonikonsert och presenterade mig för chefredaktörer och professorer när jag var ny i Åbo. (Mycket spännande när man precis flyttat från Stennabba för att studera litteraturvetenskap.) Som såg ut som en manlig version av fammo, men med lägenheten full av bokhyllor och utan ett spår av Purmodialekt. Som har skrivit en lång rad böcker, varav jag konstigt nog bara läst en (jag tyckte om den).

Det var en fin begravning, men ganska overklig. Till att börja med bestod begravningsgästerna av 1) österbottniska släktingar jag kände, 2) åboländska släktingar jag knappt eller inte alls kände - men som ändå hade släktdrag som kändes som hemma och 3) kulturfolk. Utanför kapellet strålande vinter, inuti vacker begravningsmusik som man bara ville lyssna mera på. Där framme stod min f.d. klasskamrat från lågstadiet helt otippat och sjöng och på bänken längst bak satt min f.d. litteraturprofessor. Det kändes ganska mycket som att vara med i en film, och det händer mig inte så ofta nuförtiden. (Men jag tar noga tillvara de tillfällen som bjuds.)

Efter minnesstunden satt vi på restaurang flera timmar med släktingarna som vi knappt eller inte alls kände och lärde känna dem lite bättre. Väldigt, väldigt trevligt! När vi till sist avrundade och gick till bilen var stämningen hög. Om den nu får vara det efter en begravning.

Och sen? Sen körde bilen hemåt. Det ville inte jag, så jag letade upp Amanda som stod och plockade lösgodis på Makuuni med sin kompis C. (Bokstavligen letade: det blev en riktig långpromenad i tunna strumpbyxor eftersom jag sökte efter Makuuni på Slottsgatan - på Eriksgatan. Hrm. Men jag går gärna vilse i Åbo. Alldeles nykär i staden, ju.) Och sen? Underbart skön filmkväll med trött lekamen tillsammans med Amanda och C. (Tack för att jag fick snylta!!) Ostörd sömn och sovmorgon (utropstecknen skulle aldrig ta slut om jag började...) Lyxfrukost med tjejerna, inklusive kusin Sandra som också bor där, sedan långdejt med Jane, min enda egna vän som finns kvar i Åbo numera. Historiasnack i Arken och smarrig mat på en tapasrestaurang. Sedan var klockan alldeles för mycket och mina planer på stadsstrosande hela lördagen krympte plötsligt till fem minuter på Akademen innan det var dags att tänka på tåget. Helt rätt prioriterat, klapp på axeln!

Helt galet hur långt det här blev. Men jag kunde bara inte låta bli, har suttit och bitit mig i kinden för att inte skriva dubbelt längre. Det är sällan jag hinner med så här mycket bra saker på två ynka dagar! Dessutom var det fantastiskt att åka tåg. Flera år sen sist. Jag hade plockat med mig jobb i ryggsäcken. Och lite IQ-befriad chicklit. Vad vann? Nå, förstås. Ni vet. Och det var gott.

Framtiden

En episod från minnesstunden i fredags.

En vän till familjen berättade att han vid ett tillfälle hade passat på att fråga Sven hur han såg på framtiden. Sven tänkte en stund innan han svarade:

- Ja... om det är så att vi har en framtid - då är den ljus!

(Mera om åboresan en annan gång. Ikväll fördjupar jag mig i medeltida världsåskådning.)

Restrospektiva bloggen: Hemresan

Alltså. Om ens make (som ibland kan bli nervös av avgångstider, men inte mer än sunt) blir helt hispig och stressar häcken av sig i Stockholms lokaltrafik när man själv tycker det är hyfsat gott om tid - även om hissen och rulltrappan är trasiga vid en station så man missar ett tåg eftersom man måste kånka upp barnvagn, kappsäck och hela bohaget och man dessutom åker en station för långt och måste ta nästa tåg tillbaka - då kan man förslagsvis kolla när den andra personen tror att båten går. Jag sa 19.30 (rätt). Han sa 19.08 (fel, och ganska ologiskt). Inte konstigt att våra stressnivåer såg lite olika ut!

Men vi anlände i hyfsat god tid (told ya!) och såg fram emot en kväll på båten. Det var en underskön sommarkväll och vi hade riktigt roligt på däck en stund - men  sen började de händelserika dagarna ta ut sin rätt och barnens humör höll på att krackelera. Så: nattning. Det är det vilda nattlivet för oss. De flytande nöjesinrättningarna får underhålla andra...

När vi kom fram till Åbo (så makalöst tidigt, vem orkar vara pigg den tiden?) kändes promenaden till bilen som stod parkerad i Port Arthur alldeles för lång. Jag misstänker starkt att mina ben inte visste om att resten av kroppen försökte vakna. Vi tankade med frukost från en morgonpigg butik (så gott!) på en parkbänk i gassande sol(!), men sen bestämde vi oss för att varken köra hemåt eller se på Åbo innan vi fått bättra på sömnkontot lite. Så, vi körde iväg och jag tror barnen och jag somnade inom två kvarter - sen parkerade vi i en skogsdunge på Kakskerta och tog en rejäl timmes tupplur allihopa. Det gjorde gott. Mirakelmedicinen SÖMN gjorde succé än en gång... Nu var vi energiska: entusiastiska över landskapet, nostalgiska över Åbotiden och ivriga att strosa runt på stan. Det gjorde vi, och det var riktigt roligt. Lite förvirrande också att plötsligt inte alls känna igen sig i en del av Hansakvarteret (det är ändå bara ett år sen sist), där de byggt om helt. Åbotips: högst uppe i den nya delen finns en food court med bl.a. jättegod asiatisk lunchbuffé, barnvänligt och rymligt dessutom. Så det blev faktiskt nästan en heldag i Åbo; vi åkte hem först efter att vi ätit kvällsmat - subwaysmörgåsar vid ån framför domkyrkan. (Onödigaste utgiften den dagen: köpa en dyr smörgås åt Arvid, som plockade bort allt tills bara brödet var kvar...)

Det var det, gott folk! Sen var vi hemma igen. Fina upplevelser i bakfickan, men så trötta att vi, vad jag minns, inte gjorde en vettig sak på flera dagar efteråt. Det har varit riktigt roligt att gå igenom bilderna och skriva om allt det trevliga, för mitt i allt kaos med smitande barn, högljudda barn, opackade väskor, ouppackade väskor och ständiga mat- och sovtider att passa är det lätt att missa det fina. Men det är väl sånt bloggar är till för?

(Tuppluren på bilden är från en park på eftermiddagen, medan Edvin sover i vagnen...)

Vappen

Det slog mig idag - vappen. Det brukar man ju fira. Det är ju en av de där dagarna man förväntas ha roligt. Träffa vänner. Ta en paus från vardagen. Och det hade jag glömt bort. Inte att det skulle bli vappen och första maj, men allt det som hör till.

Jag minns en vapp i Åbo när jag inte hade något att göra. Matias, som bodde i Åbo vid det laget, hade redan börjat sommarjobba i Stockholm och alla mina vänner i Åbo råkade ha annat för sig. Så jag gick till Vårdberget för att vimla på egen hand i folkmassan och cyklade sedan hem. Där satt jag en vacker vårkväll och såg Dirty Dancing 2 medan resten av Åbo firade, festade, rumlade, härjade eller bara umgicks med serpentiner runt halsen. Det kändes märkligt, men inte helt dåligt. För vappen var ändå så mycket vapp att det genomsyrade min kväll, även om jag inte gjorde något vapp-typiskt; ungefär som när man jobbar på midsommar eller laddar en diskmaskin på julafton. Vad man än gör är det med känslan av att det är en speciell dag.

Men idag... trött redan från början har jag byråkratibråkat, jobbat, storhandlat utan att hitta majvippor i en enda affär (av tre) och tampats med trötta och fortfarande lite förkylda barn. Så jag glömde bort att det var något speciellt överhuvudtaget. Men nu, med hjälp av Noah and the Wale, känns det ändå lite festligt. Livet lyfter lite. Även om jag hänger tvätt och min man städar kylskåpet. Klockan tio på valborgsmässoafton. Det är inte så illa. Jag skulle till och med kunna tänka mig att hänga lite serpentiner runt halsen.

Blixt och dunder!

Det mullrar, dundrar och blixtrar och jag har en oroande känsla av att jag egentligen borde släcka datorn innan den blir svart helt ofrivilligt. Men nu är ju alla mina män fullt upptagna med kvällens bad och jag vill inte missa en chans att sitta ifred här och blogga och lyssna på Miss Li på Spotify. Om datorn exploderar får jag ångra mig då.

För jag måste ju dela med mig av min nyvunna klokskap. Från och med nu ska detta vara mitt motto på (semester)resor:

Ha inga förväntningar, bara förhoppningar!

Gårdagen, resans sista dag, var en bonusdag - och vilken bra sådan! Egentligen hade vi planerat in ett besök på Mumindalen i Nådendal på väg hem från båten, men redan för några dagar insåg vi att det inte skulle vara någon idé att planera in ännu mer roligheter, för Arvids upplevelsekonto började vara fullt för denna resa. Men att köra hem på dagen i gårdagens väder skulle ha varit tortyr, så vi bestämde oss för att stanna i Åbo under dagen och köra hem på kvällen istället. Bästa beslutet, ingen tvekan! Vi hade alltså inga förväntningar på dagen, eftersom den var en bonusdag. Däremot hade jag vissa förhoppningar om att simma på Samppalinna, träffa en god vän, gå lite i affärer, njuta lite av Åbo... och allt det blev så, utan något alls av den press som förväntningar skapar. Skön avslutning på en rolig semesterresa. Jag är nöjd!

Tu-tuu

Solen skiner fortfarande, men åboresan börjar närma sig nedräkning... imorgon tar jag mig an den stora utmaningen att resa hem med tåg (två byten) ensam med Arvid. Just nu gnäller han så jag tror jag lämnar honom i Loimaa om han inte blir lite mer välartad snart... Nä, det ska jag inte. Har laddat upp med två nya, spännande pixiböcker och massor med smörgåskex, så säkert går det bra. Nedresan gick jättebra, men då hade jag ju också sällskap av Jenny - men å andra sidan har jag ju fått testa och är lite klokare på hur Arvid + tåg fungerar nu!

Men än är ju inte semestern slut - snart är det kvällsmat och sen blir det att träffa en gammal, god vän och kanske leta reda på en lekpark i Kuppisparken. En lekpark kan vara precis det som behövs för att få min unge välartad och glad igen!

Har det bra i Åbo

Det brukar hända ibland att jag får en känsla av hur bra livet är. Igår fick jag den känslan ovanligt många gånger, och jag ser inga orsaker till att det inte skulle bli på samma sätt idag. Vi tog tåget ner till Åbo i söndags och hamnade rakt in i sommaren. Jag blir bara så glad av Åbo, särskilt den här årstiden. Åbo inspirerar mig.

Orsaken till resan är att jag är på Språkcenterdagar - med kolleger, på jobbets bekostnad. Vuxenpoäng kan man få för mindre! Arvid är med, och jag deltar så mycket jag kan medan syster Jenny tar hand om honom. Hon har tent som bäst, så därför blir det en sen start för mig idag. Kanske jag går dit lagom till lunchen... :D Hittills tror jag att jag lyckats bra med att missa de torrare bitarna och pricka in de mer intressanta...

Jennys kämppis flyttade ut häromdagen, och man kunde tro att det skulle vara lite dystert med en halvtömd lägenhet - Arvid och jag bor i ett rum med: en skranglig bokhylla, en bäddsoffa och vår kappsäck. Men det är inte alls dystert, utan snarare befriande med alla tomma ytor. Semester från alla prylar jag vanligtvis vadar i där hemma...

Åboguide

Som i alla reseguider med självrespekt har jag sammanställt en topp tre-lista över roliga saker man kan göra i Åbo, speciellt om man är tre äpplen hög. Man kan...

...rida på en elefant i Samppalinnaparken...
... spana bilar och bussar på Eriksgatan (som oftast är mer trafikerad än just på bilden!)...
...och köra Föri - eller åtminstone en miniatyr som står vid Forum Marinum.