Visar inlägg med etikett Trädgård. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Trädgård. Visa alla inlägg

lördag 17 april 2021

April


Jag börjar bli så uttråkad av den här händelselösa räckan av veckor som ser nästan identiska ut och hade bestämt att nu i helgen, nu ska det allt bli en utflykt! Kanske Vasa, kanske Kokkola, kanske ännu kortare - vad som helst för att bryta av den eviga lunken. Sen fick jag en lätt vårförkylning, fick göra mitt femte coronatest sedan oktober och är nu i karantän i väntan på svar. I bästa fall får jag svar före arbetsdagen på måndag, men några utflykter blev det inte. Är nästan sur på mig själv för att jag inte bara blundade för mina små förkylningssymptom, men samtidigt. Orka orka, lite till!

På plussidan har vi fantastiskt vårväder just nu! Krokusarna tittar fram, fåglarna sjunger som galna och barnen studsar på studsmattan dagen lång. Fast snön ligger kvar på stora delar av vår gård (eftersom vi bor rätt så skuggigt) känner jag av sommaren som ligger runt hörnet och väntar. Idag röjde jag upp i ett par blomrabatter, stoppade ner blomlökar här och där och insåg att ja, förra sommarens trädgårdsvurm verkar vakna till liv igen även denna vår. Sämre kan en helg i karantän se ut ändå! 

lördag 15 augusti 2020

Trädgårdssvep i augusti

Jag har gått ett par veckor och tänkt att jag borde göra ett nytt trädgårdssvep, mest för att själv komma ihåg hur det ser ut i trädgården så här på sensommaren 2020. Nu fick jag äntligen ändan ur vagnen - och insåg att jag nog borde ha gjort det när jag först tänkte göra det... Det finns gott om utblommade pelargoner, liljor och rosor att dokumentera, men det låter jag nog bli. Ni får tänka er! 

Istället börjar vi med det vackraste vi har i trädgården just nu - höstflox i tre olika färger! Köpte plantorna ifjol och planterade dem i ena änden av grönsakslandet mest för att jag inte hade något bättre ställe. Förra sommaren ägnade jag dem inte många blickar utan tyckte att det var ganska fjuttiga, trista blommor jag hade skaffat. Men i år har de verkligen tagit sig - nu blir jag glad varje gång jag ser på dem! Ska bli roligt att se vad som händer med dem efter ännu ett år. 

I vårt grönsaksland grönskar det också, även om det är mest blast. Både morötterna och rovorna ser stora och ståtliga ut vid en första anblick, men kollar man under jord är det inte mycket att hänga i julgranen - eller stoppa i salladen. Salladsbladen har åtminstone trivts! Enligt pappa, min go to-guy när det gäller odling, kan det bero på att det är för mycket kväve i den nya jorden (vi bytte ut all jord i grönsakslandet i början av sommaren), så nästa sommar ska vi skippa gödslingen innan vi sår. Hehe, det där skrev jag ner enbart för att jag själv ska komma ihåg det ända tills nästa vår...  

(Allt ogräs och alla otrimmade kanter bjuder jag på - varsågoda, nu borde ingen känna sig stressad av mitt trädgårdssvep!)

Jaja, vi fortsätter till den nya rabatten som nog fanns med i mitt förra trädgårdssvep också - men då var det kanske bara den vackra, vita pionen som blommade? Nu blommar allt annat. Började nästan skratta när prästkragarna slog ut, för jag hade förväntat mig vanliga, bondiga prästkragar och kände mig nästan lite dum för att ha köpt prästkragsplantor som ju finns i överflöd både här och där - men de visade sig vara en stor och maffig prästkrage deluxe! Så nu är jag nöjd med mitt köp igen. Rudbeckiorna gillar jag också, de är lite knasiga och rätt så roliga för att vara blommor. En gul daglilja har blommat då och då, även nu, men den vita jag skaffade samtidigt har inte velat blomma alls i år. Kanske nästa år? Blir intressant att se hur stort allt blir sen - än så länge är rabatten alldeles lagom stor, men när plantorna (förhoppningsvis) buskar till sig lite får jag kanske börja flytta bort en del till andra ställen. 

Det har hänt betydligt mer i trädgården i år än någonsin tidigare. Det beror säkert delvis på att vi helt enkelt varit hemma mer än vi brukar och haft tid att tassa runt och fundera på blomrabatter och buskar, men samtidigt tror jag också det beror på att det är vår andra sommar här. Förra sommaren vågade jag inte riktigt göra så mycket, för jag kände att jag behövde avvakta och observera allt som kom upp eftersom jag inte visste om det var ogräs eller något som skulle bli jättefint senare - men nu har vi observerat ett år och blivit tillräckligt självsäkra för att börja gräva och styra upp saker. Jag ser redan fram emot nästa sommar när vi får fortsätta! 

Vi har skaffat en del nytt som jag ville ha redan när vi bodde i vårt förra hus, men som aldrig blev av eftersom vi hade så begränsat med trädgård. Nu har vi plats i överflöd och det är bara hitta på vad vi vill göra av den. Vi har skaffat några hallonbuskar (varav vissa mår fint och andra verkar ha dött bort), havtorn (mår fint) och blåbärstry (mår fint). Syrener har vi också tagit från mamma och pappas trädgård och stoppat ner på några olika ställen. Kommer på nu också att vi har en annan ny rabatt som vi hastigt och lustigt fixade efter att vi hade fått storklockor och praktlysing från svärfars trädgård - där de höll på att ta över jordgubblandet och andra ställen där de inte behövde vara. Blev ingen bild eftersom de blommat ut och inte är så mycket att visa upp nu, men är riktigt nöjd med det miniprojektet också.

Bilden ovanför är en av blåbärstrybuskarna som verkar må bra och skjuta nya skott. Hoppas det är en bra grej. Urtjusiga färger har den i alla fall! 

En prydnadsapel har vi också köpt, borde vara en rosa sort som liknar de maffiga två prydnadsaplarna vi hade i vår förra trädgård. Stor och maffig är den inte ännu, men tids nog så... Ser väldigt mycket fram emot att se den blomma nästa vår!

Två buskar med röda vinbär har vi och de bågnar av alla bär just nu. Efter fotandet tog jag mig faktiskt i kragen och erbjöd Arvid och Edvin riklig belöning i form av 10 cent/plockad deciliter för att få lite sällskap och så plockade vi. Tills de absolut måste iväg till sina kompisar, tyvärr tyvärr. Hehe. Nån euro var hann de i alla fall tjäna ihop! 


I det sammanhanget bör jag kanske nämna det sorgligaste hörnet i vår trädgård också... nämligen våra svartvinbärsbuskar... Den observante iakttagaren kan se att vi har åtta präktiga buskar på bilden nedanför, men tyvärr är de inväxta i en rätt så präktig djungel av ogräs som har stått på vår att göra-lista hela sommaren... tyvärr har det inte varit den enda punkten, så dit har vi inte hunnit! Nu är det nog bara att plocka så gott vi kan och röja sen. Tyvärr står buskarna så tätt att det skulle vara en utmaning att plocka även utan ogräset... hm. Där har vi ett framtida projekt. För svarta vinbär gillar jag ju, så nåt bra måste vi hitta på!



Över till något mer välordnat som avslutning. De höga lådorna tror jag har synts på bloggen när jag målade dem en skön, ledig dag tidigare i sommar. Efter målandet tog jag bort de borttorkade smultronplantorna som fanns i dem och planterade några hemlösa jordgubbsplantor istället. Snyggt! De har inte gett så många jordgubbar, men det har väl i och för sig inga jordgubbsland gjort i år? Inte vårt i alla fall. Vi hann börja njuta lite när de första jordgubbarna kom, men tänkte att det var en försmak av den riktiga skörden... tills vi insåg att det nog inte skulle bli mer. Vi frös inte in en enda jordgubbe ur eget land i år, så det är tur att jag köpte en låda vid Prisma - trots att jag muttrade surt om hur dåliga gubbar jag hade betalat för när jag kom hem och började kolla igenom lådan... med facit på hand blev den lådan hela vårt vinterförråd, så jag tar tillbaka det sura muttrandet. 

Den låga lådan hittade vi bakom orangeriet och målade upp för att ha som kryddlåda. Full av dill är den, och lite röd basilika som jag köpte billigt när de slumpade bort kryddväxter i juli. Jag tycker det blev fint att ha odling i två olika nivåer där! Vår riktiga kryddlåda bredvid kvisten frodas också så jag blir alldeles glad, men jag undrar om vi kanske borde börja skörda? Eller rättare sagt, jag vet att vi borde skörda, men blir så glad av grönskan bredvid ytterdörren att jag drar mig för det. Snart snart. 


Det var det. Har verkligen njutit av vår lediga hemmasommar och även om jag inte skulle gå så långt som till att kalla mig trädgårdsmänniska ännu så har mina fingrar definitivt blivit lite grönare än de var innan. Tack för det, sommaren 2020!

torsdag 2 juli 2020

Trädgårdssvep


Det är ju så att alla kommer till en punkt i sitt liv när man inte orkar se en enda pionbild till. Den punkten brukar dyka upp ungefär så här års... Jag vet, jag vet! Det kan bli för mycket, men kan vi ändå vika en stund för att se på den här magnifika pionen som blommar med sådan dignitet att stjälken knappt orkar hålla blomman uppe? Vad sorten heter vet jag inte eftersom pionrabatten planterades av husets förra ägare - men tacksam är jag för den! I samma rabatt finns också en mörkare sort som blommar med mindre blommor, men med en så intensiv färg att det nästan skär i ögonen. 


Som ni märker är det dags för ett trädgårdsinlägg! Jag gick runt och fotade till inlägget för några dagar sedan, men eftersom det inte blev av att skriva då fick jag göra en ny runda idag... så mycket hade förändrats! När jag gick runt med kameran förra varvet gick jag och tänkte på hur trädgården befann sig lite mittemellan - försommarens äppelblom och syrener var borta sedan länge, men inte så mycket annat hade hunnit komma igång. Men nu, på några dagar har det slagit ut blommor överallt! Just nu längtar jag ingenstans - är i själva verket väldigt glad över att vi inte har någon sommarstuga som vi borde vara på. Det är ju här jag vill tassa på och vara ledig! Rätt glad över att få känna så om platsen jag bor på.


Sommarens nyhet är en alldeles ny rabatt som vi grävde upp och satte kantstenar för redan tidigt i våras, men sen öppnade ju skolorna igen och allt som kunde vänta fick vänta - även rabatten. När sommarlovet väl hade börjat tog jag tag i saken igen och gjorde klart. Det är en salig blandning av rudbeckia, liljor, prästkragar och en vit pion, men gemensamt för dem alla är att de blommar i gult och vitt. Tyckte det skulle bli fint mot vårt röda hus. Nu är det roligt att se hur de en efter en knoppas, slår ut och visar hur de egentligen ser ut. Särskilt pionen var ännu vackrare än jag trodde - den är inte så överdådig som de rosa, men så avskalat vacker. Och så bländande vit att det knappt går att fota den! 


Kantstenarna i rabatten har förresten en lång historia - vi fick dem av svärfar som haft dem liggande i många år, men de är från en före detta uppfart (som sedermera asfalterades) i Nykarleby och före det lär de ha tjänat som gatstenar i Vasa. Jag gillar tanken på att ha lite Vasagata i min trädgård! Och så är de ju fina förstås. Smider redan planer på ännu en ny rabatt, tur att svärfar har mer sten på lager!


Vi fortsätter till det som är något av ett orosmoln - roshäcken. Är det vresros kanske? Det är mycket som stämmer in, men vi lyckas inte avgöra om det är det eller ej. Höll på att pusta ut när jag läste på flera ställen om de rosa blommorna, men sedan läste jag vidare och fick på klart att det visst finns vit vresros också. Krusiga blad tycker jag då inte de har, men det beror väl på hur krusiga man menar? Jag tycker de pryder sin plats där de är, men om det är vresros borde de väl utrotas inom ett par år... Där de växer nu gör de ingen skada - åt ett håll är det gräsmatta där den inte kommer åt att spridas och åt det andra en stengång där det är lätt att se och dra upp nya börjor. Men det är klart, om fåglar äter nyponen kan de säkert sprida sig långt... 

Kommentera gärna om du har koll på rosor! 


I våras klippte vi helt ner dem eftersom de blivit stora, spretiga och såg smått galna ut, men de har växt upp snabbt igen. Tänk att den här busken utanför mitt arbetsrumsfönster var helt nerklippt för bara någon månad sedan! 


Men nu över till något som är 100 % positivt - jordgubbar! Nu har de första gubbarna börjat bli röda, hurra! Ännu är det inte så många, men stora och fina! Världens lyx att ha sådana i sitt eget land. 


Till sist en annan buske, som visserligen inte gör sig lika bra på bild som de fotogeniska pionerna, men som gör mig glad. Buskblåbär! De fanns här när vi flyttade in, planterade i skogskanten, omgivna av lingonris. Tyvärr hade de säkert varit lite för lätt byte för någon hungrig (harar eller rådjur kanske?) under vintern, för de såg helt nertuggade och ynkliga ut förra sommaren. Till hösten kastade vi lite galler kring dem och det verkar ha fungerat, för nu har de växt så det knakat och ser välmående och fina ut. Kanske får vi plocka egna buskblåbär mot slutet av sommaren? Det har jag velat i flera år. Fingers crossed! 


söndag 6 oktober 2019

Äppel päppel


Det är konstigt, men så fort vi lyckats åstadkomma något i trädgården får jag en oemotståndlig impuls att blogga om det! Kanske för att intyga för mig själv att vi faktiskt får något gjort ibland... Det händer inte varje dag nämligen. Så here comes - dagens söndagsprojekt! 


Vi har haft ett litet äppelträd som stått väldigt nära huset, så när snön och ismassorna rasade av taket i vintras brakade de ner exakt på den här lilla stackaren. Ett par grenar strök med, men till vår förvåning överlevde det till största delen och gav till och med några äpplen. Om det mot förmodan hade överlevt tillräckligt många vintrar för att bli stort skulle det nog dessutom ha börjat växa in i salongen så småningom... Så eftersom det än så länge inte är så stort tänkte vi passa på att flytta det lite utåt från huset nu. 

Är helt förbluffad av hur enkelt det gick! Jag trodde att det skulle ha så stora rötter att vi skulle få gräva i flera dagar, men så var det ju inte alls. Förstår egentligen inte riktigt hur det klarade sig igenom den våldsamma vintern mitt i takraset med så där fjuttiga små rötter... men tydligen! Nu håller vi tummarna för att det ska finna sig väl tillrätta och må bra på sin nya plats.


Lite intressant tycker jag det är att jag gått halva sommaren och funderat på var och hur vi ska få in fler blomrabatter på gården på något snyggt sätt, men inte riktigt fått till det. Nu räckte det att flytta ett litet träd och vips - så vet jag precis hur det ska se ut! Förändring föder idéer, det måste jag se till att påminna mig själv om ibland. Det behöver tydligen inte ens vara stora förändringar!


fredag 6 september 2019

Oförtjänta tomater


Det känns nästan som lögn att lägga upp en bild på mogna, röda tomater i min hand. De existerar ju bevisligen (åtminstone tills alldeles nyss), men det är ju inte så att jag gjort nåt för att förtjäna dem. Vi flyttade till ett färdigt växthus, köpte tomatplantor på -70% i början av juli och kom ihåg att vattna dem tillräckligt ofta. Tadaa! Det räcker för mig.

Känner ibland att det här med trädgård är ännu ett av mina sorgligt försummade områden (ungefär som i stort sett allt som har med hushåll att göra), men jag gillar i alla fall att äta skörden. Vårt trädgårdsland sådde vi efter nån gång efter midsommar och sedan glömde vi allt mer aktivt bort att rensa ogräs ju längre sommaren led, men konstigt nog har det ändå växt en del där - sallad, ärtor, rödbetor och morötter. Tja, det handlar visserligen om den blygsamma storleksordningen 13 överlevande morötter (jo, jag räknade), men ändå! Självförsörjningen ligger inte riktigt nära till hands, men nöjet att få stå och äta krispiga, kalla ärter och sötdoftande tomater en mild septemberkväll... det är oförtjänt, men väldigt njutbart. 

(Och så har jag satt krokuslökar ikväll. Arbetsgången när jag köper blomlökar brukar vara följande: Köpa lökpåse. Låta lökpåse ligga på arbetsbänken i köket. Tills lökpåse städas undan i en skrubb. Tills lökpåse upptäcks och lökarna sätts i jorden en mild och snöfri jullovsdag eller eventuellt följande höst. Nu köpte jag krokuslökarna igår och satte dem idag! Får jag ge mig själv en klapp på axeln?)

torsdag 11 juli 2019

Allt rosa fluff


Titta! Pionerna förstod att vänta tills vi kom hem från Sverige; nu blommar de så man nästan tappar hakan av allt rosa fluff. Det har varit spännande att gå runt och titta i trädgården i sommar - vi har ju inte riktigt vetat vad som finns här. Gå runt och titta är väl det mesta jag har gjort i trädgårdsväg också... vi har styrt upp ett jordgubbsland (det fanns en del jordgubbsplantor, men vi fixade till lite mer) och med nöd och näppe fått till ett grönsaksland - sådde dock så sent att det får bli en bonus om det hinner bli nån skörd... 

Dra upp brännässlor har jag förresten också gjort med liv och lust - är antagligen lite underlig, men det är nog min favoritsyssla i trädgården. Har inga gröna fingrar och vet aldrig riktigt vad jag ska göra, men när jag ser några riktigt stora, frodiga brännässlor som står och gonar sig i vinbärsbuskarna, då lyser jag upp och studsar dit för att börja rensa. Det är något så tillfredsställande med att gräva och dra i rötterna och få upp grova knutar och långa rottrådar... Haha!  Dessutom är det så okomplicerat - Lokalisera brännässlan. Dra upp den. Gjort! Något av det mest avslappnande jag gjort i sommar är när jag satte mig i en blomrabatt före fjällresan och avverkade brännässlor en hel förmiddag samtidigt som jag - för kontrastens skull - lyssnade på Isabella Löwengrips sommarprat. Lite snopet var det när jag var klar och den tidigare så gröna och frodiga rabatten plötsligt bara bestod av några klena aklejor som inte ens klarade av att hålla sig upprätta utan sina stödande nässlor... Men de lär väl ha lite bättre förutsättningar att växa till sig nu! Rensade också fram en pionplanta, men den måste vara lite nyare, för den verkar inte vilja blomma ännu i år. 

Jaha - tänkte egentligen skriva en update om hur vi har det, och så förirrade jag mig in i en trädgårdsredogörelse/kärleksförklaring till brännässlan? Tänk att det kan gå så för mig nån gång också! Men vi har det bra. Hemma igen efter ännu en toppensemester i Norrland. Tyvärr har vi fått ställa in lite planer för de närmaste dagarna eftersom både (!) Arvid och Josef blev sjuka i morse. Nu mår de bra igen, men vi håller oss på vår kant ett tag. Men kan inte annat än tycka att det känns helt okej att fortsätta tassa på här hemma och småfixa... så länge ingen annan blir sjuk, så. Vi håller tummarna!


lördag 9 maj 2015

Vårbruk


Vår trädgård har ju inte fått särskilt mycket kärlek av oss, även om vi hunnit bo här en sommar redan. Visserligen var jag höggravid förra sommaren, vilket kan räknas som en rätt bra orsak, men dessutom var det inte hellre trädgården vi prioriterade högst. Hrm, när jag tänker på förra sommaren känns det som om vi i första hand prioriterade att resa, simma, vänta på baby och träffa vänner, när jag tänker efter... rätt så bra prioriteringar ändå!

Resa, simma och träffa vänner står högt på min önskelista i sommar också (dock inte vänta på baby), men däremellan kanske vi hinner skaffa lite jord under naglarna. Idag kom mamma och pappa hit med ett jordlass rakt från kohagen på Stennabba, och med hjälp av det har vi tänkt jämna upp gräsmattan på baksidan av huset - där fanns visst ett potatisland förr, och nu är det i stort sett ett potatisland med gräs på... Något guppigt, alltså.

Dessutom har vi stått bakom huset och tänkt så det knakat. Vi vill skaffa jordgubbsland och ett litet grönsaksland och tänker att odlingslådor blir perfekt. Men dessutom vill vi avgränsa lite mot grannen, där det är väldigt öppet, och göra det lite mysigt och ombonat. Kräver lite tankeverksamhet... men visst blir det bra! Nu är det bara att... ha massor med tid och energi att förverkliga planerna. Oh yeah. Tur jag har en pappaledig man!


lördag 30 augusti 2014

Rött guld


Jag sörjer ju lite alla blåbär som ruttnar bort i skogen i år istället för att ligga i min frys och vänta på att få förgylla mina morgonmål i vinter. Men det finns ju faktiskt finländska blåbär i frysdisken - däremot känns det superlyxigt att ha stora buskar med trädgårdshallon, som är betydligt mer gravidvänliga att plocka (finns i trädgården och inte i markhöjd). Nu börjar de vara på upphällningen och jag får vara nöjd med att få ihop en liten frysask då och då, men när det brakade till som mest kunde jag få ihop 1-2 askar per kväll - wow! Lite bättre än hallonbusken vi planterade vid radhuset och som fortfarande efter ett par år gav ett pyttebär eller två i året...

Jättefina krusbär har vi också, men de är kanske mest ett sommarnöje att äta. Eller? (I vilket fall som helst börjar deras praktperiod också ta slut...)

söndag 8 juni 2014

Lila juni


Packar och är lika oförstående som alltid inför det faktum att jag alltid gör det KVÄLLEN före resa, istället för... till exempel dagtid? Vad är det för fel på dagtid? Ett mysterium jag kanske kommer underfund med när jag blir stor.

Syrenerna har förresten börjat blomma. Nu. Hur stor är chansen att de inte är helt utblommade när vi kommer hem igen? Nä, jag tänkte väl det. Jag som var eld och lågor över att vi har så mycket syrener på gården, och så åker jag helt otacksamt iväg just när de gör vad de gör bäst.

(Och att gräslöken blommar vet jag inte ens om det är bra... borde man knipsa bort blommorna för att få så mycket gräslök som möjligt kanske? Men vackra är de!)


Jag inser förresten att jag har haft väldigt mycket blombilder i mina inlägg på sistone. Men what to do? Det är försommar, det blommar överallt!

fredag 23 maj 2014

Försommarkväll


Man tycker ju att jag kunde ha tänkt ut det lite tidigare än kl 10 på kvällen, att det faktiskt går att lägga sig i trädgårdsgungan istället för att gå här inne och svettas och sura för att det är för varmt att göra nåt. Tänker tydligen lite långsamt ibland. Men ändå - det fantastiska i att kunna lägga sig där ute och njuta av svalkan den tiden på kvällen! I maj! Åh, det känns som en liten kompensation för den slitiga vintern, och det tackar jag för. (Även om jag surade och svettades här inne ett tag.)

Och trädgårdsgungan, den är världens bästa födelsedagspresent från mig till Matias i somras. Helt och totalt, absolut fullständigt utan baktankar för egen del. För just så ädel är jag!

söndag 11 augusti 2013

Dagens trädgårdsrapport


Jag gillar överlevare i trädgården! Det är vid närmare eftertanke den enda sortens trädgårdsväxter som ska finnas i närheten av mig. Vår stora petunia hade fört en tynande tillvaro ett tag, och när vi kom hem från fjällen var den så gott som helt brun. Jag tog ner den och hade tänkt slänga den... men jag är tydligen inte så handlingskraftig, för där står den ännu, bredvid trappan - och nu blommar den ju plötsligt igen! Nu är det bara att rensa bort det bruna och hänga upp den igen.

*Trädgårdsmästaren borstar nöjt av sina gröna fingrar efter en fin insats och klappar sig själv på axeln.*

onsdag 13 juni 2012

Jordbuggar i vår trädgård


Ett jordgubbsland! Inte så stort kanske, och en rad fattas ännu - men ändå. Att anlägga jordgubbsland är inget jag brukar göra, så jag är väldigt stolt. Nu är det bara att hoppas på några gubbar senare i sommar... Där det inte är jordgubbsplantor ska det bli lite dill, persilja och sallad, ungefär lagom mycket för vårt rensningsbehov.

Och det här är skillnaden mellan att ha en ettåring och en nästan-fyraåring och att ha en tvååring och en nästan-femåring: ifjol sådde vi lite sallad, annars fick ogräset frodas, något annat fanns det varken tid eller energi för. Men i år - jordgubbsland! Livet blir faktiskt lättare när barnen växer.

(Och varje gång jag skriver jordgubbar vill fingrarna skriva jordbuggar. Låter inte lika mysigt.)