Vykort från ett sportlov

Jag hoppas verkligen att den som läser min blogg gillar vykort, för det börjar kännas som om det är väldigt sällan jag skriver annat! För det mesta håller vi ju oss hemma i vardagslunken, men det är ju så mycket roligare att skriva om de där dagarna utanför det normala. Som vår sportlovsresa till exempel! Det blev sköna och faktiskt ganska vintriga dagar i Norrfjärden/Piteå, precis som vi hade hoppats. Jag bläddrar i min vykortsbunt och börjar med...

... en apa snidad i kokosnöt! Sådana går det att hitta på loppiset PMU i Öjebyn för den som har riktig tur. Är den inte stilig, så säg? Den köpte vi ändå inte, men däremot fyndade vi en del slalomutrustning som vi behövde. Tips från coachen: Begagnad slalomutrustning köps med fördel i Norrbotten istället för Österbotten - det märks kanske att vi bor på plattlandet! PMU brukar vi alltid  försöka besöka när vi är i trakten. Stor fyndchans, nästan oavsett vad man är ute efter! Svärfar var till exempel så nöjd att han skrockade över att hitta ett helt lass prima sänglampor till Hummelholmen. Den här gången var vi också till ett annat loppis i byn. Det såg snäppet skrotigare ut, men sålde böcker för 1 krona styck och sånt kan man ju inte låta bli att gilla.

Nästa vykort skickar vi från...

...Pinchos i Piteå! Sommaren 2018 var vi med Ylva och Anders på Pinchos i Åbo och blev utomordentligt förtjusta när vi hörde att de skulle öppna i Piteå också. Men vi har inte haft någon större tur när vi försökt boka in oss - så nu hade Ylva bokat bord åt oss en hel vecka på förhand. Vi hade en reservation kl 14, precis när de öppnade. Vi var de enda gästerna just då... Hehe. Men det kändes ju tryggt att ha en bokning ändå! Mysigt och gott, även om vissa minderåriga hade hunnit bli lite hangry av att vänta med lunchen ända till klockan två... 

Vi kör ännu ett vykort från samma dag! Nämligen...

...Piteås bästa service till alla instagrammare kanske? Vad det än är tänkt för, så var det ju ganska gulligt. Vi hann gå en del på stan den dagen också, framför allt för att köpa presenter. Båda kusinerna hade födelsedagar på kommande och vi hade inte hunnit skaffa presenter på förhand. Dessutom fyller Edvin snart 10 år och så - sist men inte minst - har jag ju blivit moster igen och kände ett oemotståndligt behov av att gå och tumma på pyttesmå babykläder!

Tja, sen körde vi hem till Norrfjärden, åt godis och såg på Mello. Och om det hade varit lite mulet den dagen, passade solen på att komma fram riktigt ordentligt nästa dag, när jag skickar ett vykort från...

...Lindbäcksstadion i Piteå! Där försökte vi åka en eftermiddag förra sportlovet också, men då kraschade Arvid i skogen redan på första åket så att hans urgamla pjäxor brakade sönder, så det blev inte så mycket bevänt med det. Edvin och jag hann i alla fall åka lite. Men nu var det dags för revansch! Och vilken perfekt sportlovsdag det blev! Sol, snö och fina backar! Hela gänget åkte dit tillsammans, även om bara Arvid, Edvin och jag åkte slalom i stora backen. Josef och kusinerna fick testa slalomskidor för första gången i barnbacken och fortsatte sen med pulka och kälke. Och vilken lyx - när det var dags att äta fick vi tre på slalomskidor bara glida ner till grillplatserna och sätta oss i en driva, där var allt redan uppdukat och färdiggrillat! Underbart! 

Eftersom vi hade kommit med tre bilar åkte pulkagänget hem när de började känna sig färdiga, medan vi åkte vidare tills liftarna stängde klockan fyra. Men... ni vet väl vad som sägs om sista åket? Farligt, farligt! Arvid och Edvin höll ganska hög fart (men till min lättnad började svängarna sitta allt bättre vartefter dagen gick), så jag åkte en bit efter, lite sådär långsamt och värdigt som det anstår en 39-årig dam. Tills jag rundade en böj i backen och såg någon ligga halvvägs in under ett träd på sidan om pisten... det var Edvin, som hade vurpat riktigt rejält! Han låg på rygg med överkroppen neråt från pisten, med ansiktet inkört under de lägsta grenarna av en tall. En skida hade glidit iväg och den andra hade trasslat in sig i trädet - och Edvin låg och ropade ganska ynkligt på hjälp. Innan jag hunnit hjälpa honom upp, snyta ut barken ur näsan och konstatera att det såg värre ut än det var kände jag nog rädslan isa i magen! Men det hade faktiskt gått bra. Skrapsår i ansiktet och lite ont i ett knä, men annars allt väl. Puh! Sen passade det bra att köra hem och avsluta dagen med bastu.

Det var första hälften av vår sportlovsresa - så småningom kommer det mer!

Kameran var annars med hela resan, men användes tydligen inte alls den här gången. Så här när jag ser bilderna på dataskärmen kan jag tycka att vissa är väldigt bra, medan andra... inte är det. Men det får duga!

På sistone

Vi mårar åpå.
Ibland tycker jag inte det händer särskilt mycket, men det gör det väl ändå, när jag tittar lite närmare. Se här, bara de senaste dagarna:

- Barnkalas för Edvin, nästan en månad efter födelsedagen. Men egentligen spelar det ingen större roll när man firas så länge man firas! Det blev lyckat. Inget kaos, inga ledsna gäster (eller värdar), inga missöden - och en mycket nöjd sjuåring!

- Vi tog med oss tårtrester och hälsade på moffa. Typiskt nog var mommo tillbaka på intervallvård - vi lyckades vara sjuka båda helgerna hon var hemma och kunde inte hälsa på då... bättre lycka nästa gång. Återstår att se hur länge det går att hon överhuvudtaget kan bo hemma vissa veckor, demens är inget som blir bättre direkt. Moffa var bekymrad.

- Vi har börjat planera Tillsammanslägret på Humle. Kände mig ganska trögstartad, men efter planeringskvällen i Kvevlax är jag peppad och glad att få sätta igång. Läger på Humle 14-16 juli, välkomna! Än så länge vet vi nästan ingenting, men det blir säkert bra!

- Jag har loppisfyndat. Det är en halv evighet sen jag gick på loppis, förutom ett halvdant försök i Vasa som gav noll resultat och fick mig att tro att fyndglädje på loppis är något som hörde ihop med tiden som mammaledig för länge sen. Av någon anledning svängde jag ändå förbi två loppisar på väg hem från jobbet idag och lyckades komma hem med en rejäl hög prima barnkläder och dessutom en bok till mig själv. Se där, 2017 kan också loppisleverera!

- Jag har dessutom, ikväll, lärt känna pappas kusin Lisa från Kanada. Fammos bror emigrerade i sin gröna ungdom, och även om jag vetat om att vi har släkt i Ottawa så har jag inte riktigt varit medveten om det. Men nu är hon här i trakten och hälsar på, och hon och pappas betydligt mer närbelägna kusin Eivor var ute på promenad och tittade in här ikväll. Imorgon ska vi träffas igen hemma hos mamma och pappa. Kul att träffa och gilla en ny släkting, och lustigt att se bekanta drag i någon som levt hela sitt liv på en annan kontinent!

Loppistips

Sådär utan att förfalla till något mastodontiskt resebloggande måste jag skriva ett inlägg till. Ifall någon har vägarna förbi Öjebyn en lördag eller tisdag nån gång kan jag rekommendera ett loppisbesök. En eftermiddag visade Ylva och Anders oss PMU:s loppis, som är ett särdeles fräscht och fint loppis inklusive café med hembakta godsaker. Trevligt!

Och för övrigt? Det spelades Mexican train, åts god mat, gicks i butiker och lektes av hjärtans fröjd. Tre barn är fortfarande tre barn, så jag kände mig kanske inte direkt utvilad (haha!) när vi kom hem - speciellt inte efter bilresan hem som prövade en och annan nerv - men miljöombyte är alltid trevligt! Nu väntar vi med spänning på att få höra norrländska nyheter på babyfronten så småningom...

Vilken service!

Ibland bara måste man ju gilla barnloppis på FB! I morse hade vi en mindre (eller okej, större) kris när Arvid vägrade sina gamla regnbyxor med hängslen - för de är så krångliga att ta på, det tar så lääänge. Och varför får han inte ha midjebyxor?  

Nå, för att vi inte ägde några sådana i hans storlek, till exempel därför.

När han slutligen kommit sig iväg till skolan efterlyste jag regnbyxor utan hängslen på FB-barnloppis. Och poff! Där var en som hade ett par att sälja! Och poff! Hon skulle precis in till stan och kunde svänga förbi på vägen. Och poff! När Arvid kommer hem från skolan är han (förhoppningsvis lycklig) ägare till ett par regnbyxor som slutar vid midjan.

Man får liksom bara uppskatta allt som går enkelt! Det gäller liksom inte allt.

Loppisrace på cykel

Till skillnad från igår har kameran legat orörd hela dagen, men det har varit en vacker dag. Solig och klar, med en känning av höst i luften. Tro mig på mitt ord!

Det var loppisrace i "gamla" Sandsund, och det slutade med att vi i princip var ute och cyklade först hela förmiddagen och sen hela eftermiddagen - utomhusaktivitet hela dagen alltså! Dessutom träffade vi en del folk, Edvin fick leka med sin dagmammakompis som han inte träffat sedan maj, och vi blev lite klokare på vem som bor i vilka hus häromkring.

Fyndandet då? Nå, som man kunde förvänta sig. Lite barnkläder, ett par pocketböcker till mig och alltför mycket småprylar till barnen. (När de fyndar i "ta gratis"-korgar har man liksom inte så mycket att sätta emot...)

Borde verkligen rensa ut tillsammans med dem, men... hu. Problemet med mina barn är att de verkligen leker med en massa olika leksaker, också de mest obskyra små plastfigurer - dessutom har speciellt den ena superduperminne när det gäller saker och kan plötsligt börja fundera på var "den där gula minifyrhjulingen som jag fick för tre år sen" kan vara - att smussla bort saker utan att de vet om det är inte värt risken! En vacker dag ska jag vara pedagogisk och sätta mig ner med dem, gå igenom deras onödigheter tillsammans med dem och förklara varför man inte kan spara på allt. En vacker dag. (Så vackra dagar lär inte komma inom kort. Hahaha.)

Kneg och egentid i Vasa

 
Väckarklockan ringde 5.30. Jag körde i höstmörker och kryssade förbi vägarbeten. Jag var på jobbet - 100 km hemifrån idag - redan före åtta. Jag är ingen morgonmänniska, men kanske just därför får jag en kick av att ändå klara morgnar som den här. Jag kan! Faktiskt. Sen knegade jag på med oväntad energi, fyndade ett par halare på loppis och åt mig övermätt på Hese, ensam tillsammans med en bok och utsikt över torget. När jag kom hem sjönk jag ihop vid köksbordet och kände en behaglig trötthet ända ut i varje nerv. Så innerligt behaglig - eftersom det enda jag måste göra ikväll är dricka en kopp te, äta en mandarin och slötitta på tv. Kanske läsa om hur det slutar för tonårsvampyrerna i Twilight. Och föra över bilderna till det här inlägget till datorn. Det ska väl gå för sig.

Helyllesöndagen

Det är sällan man hinner med så mycket på en dag och ändå känner sig så avslappnad.

Det blev... 22,5 km på cykel med hela familjen, barnen i cykelkärran bakom Matias cykel (bör noteras att jag erbjöd mig att ta ett barn i barnsits på min cykel...). Vi cyklade via Bennäs och Östensö, bland annat på en väg jag inte visste fanns. Finns många mysiga hus i Östensö!

Det blev... snabblagad men utsökt lunch av något så enkelt som ris och broiler.

Det blev... ett synnerligen välordnat loppisbord med mycket förmånliga priser på Cityloppis. Må vi icke behöva släpa hem hela rasket igen om en vecka eller två.

Det blev... ett smått spontant besök i Bäckby, som kunde erbjuda gott och rikligt sällskap, mumsiga bakverk och välutrustad sandlåda.

Det blev... scones, för första gången på en evighet.

Och nu sitter jag och jobbar inför morgondagen - vi kan säga som så: det är inte min favoritpunkt på den här listan, men det går an.