Talkoläger och... sommarlov?

God morgon! Eller god kväll, det är inte lätt att veta när man är nyvaknad och allmänt yr. Kom hem från talkoläger på Humle för några timmar sen och har i princip sovit (eller annars befunnit mig i ganska vegetativt tillstånd) ungefär lika länge. Det ska vi inte skylla på lägret dock, för det var riktigt trevligt och kändes som en fin start på sommaren! Sommarlov har vi ju haft en vecka redan, men eftersom jag jobbade en hel del förra veckan, varav tre fulla dagar på skolan, känns det som att det är först nu som ledigheten börjar. Antagligen är det de signalerna kroppen snappat upp och jag misstänker att det kommer att bli många tupplurar de närmaste dagarna - som är välsignat oplanerade!

Talkolägret gick i stort sett ut på att jobba med att hålla Humle i skick, äta goda måltider som någon annan lagat och umgås med andra som har målarfärg i håret. Det var riktigt skönt med ett läger där i princip de enda fasta programpunkterna bestod av måltider - resten var upp till en själv. Samtidigt som vi hann sitta i lugn och ro och dricka ett par koppar te och kaffe efter maten blev det ändå mycket gjort. Det är så fint att se att Humle lever och mår bra - är så glad över de många eldsjälar som ser till att området inte bara överlever, utan också utvecklas! 

Det var egentligen barnen som avgjorde att vi skulle åka på läger igen - när min syster och jag kom så långt att vi började fundera på saken hade kusinerna redan kommit överens och bestämt för oss alla. Gott så! De yngre barnen lekte och sprang runt som vildar medan de äldre barnen fick hedersuppdraget att måla ett parti av lägergårdens tak. Själv tvättade jag fönster, målade ett soptak och en bänk och drog bort en del grenverk från ett träd som hade fällts - allt i gott sällskap förstås.

Nu inleder denna trötta lärare sommarlovet!

 

Tillsammanslägret 2021

Ska jag börja med att erkänna en sak? När årets lägerhelg närmade sig i fredags var jag inte direkt upplagd. Jag längtade efter ett avbrott i sommarlunken, men inte ett som skulle innebära en hel helg där jag förväntades umgås med en massa människor och liksom vara... trevlig och social. Och bo i en hydda tillsammans med min familj, bli biten av myror och sånt. Men anmält är anmält, så vi packade ihop oss och körde till Humle. Tur det! Det tog faktiskt inte länge innan jag hade värmts upp och mjuknat av lägerlivet. Och tänk, det visade sig att det var just ett sådant avbrott jag behövde! 

Förra året ordnades faktiskt också ett Tillsammansläger, men eftersom det var förkortat till ett dygn försvann det snabbare än en Humlemyra hann blinka, så nu var det roligt att få återuppta lägerlivet! Visserligen är det ett kort läger även i vanliga fall, men ändå så att man hinner landa ett tag innan man måste packa ihop igen. Så roligt att hinna träffa och prata med gamla vänner ( och - faktiskt - några nya ansikten). Det är ju inte direkt något man skämts bort med de senaste 17 månaderna. Extra roligt att syrran Hanna och hennes familj också var där, så vi fick umgås intensivt i ett par dagar. 

Stranden vid Humle är vacker i solnedgången, men ingen vidare badstrand. Då är det tur att det finns andra stränder i närheten! Både på lördag och söndag körde vi iväg till (två olika) stränder i Kantlax tillsammans med Hannas gäng. Älskar älskar älskar att simma i klart, (ganska) varmt sommarvatten. 

Och så kom vi då hem på söndag eftermiddag, trötta och bromsbitna, men mycket glada för helgen som varit. Här hemma stod renoveringsröran kvar som vi lämnat den, men i drygt två dygn hade vi fått strunta blankt i den och ägna tiden åt annat. Det behövde vi! 

Tillsammans 2020

De flesta planer har ju torkat in den här sommaren och ett tag trodde vi att det gällde lägren på Humle också. Men läget ljusnade och de flesta läger verkar kunna ordnas i alla fall i nån version. Barnens läger blir endagsläger senare i sommar och nu har vi precis kommit hem från Tillsammanslägret! Det blev också lite mindre och lite kortare, men faktiskt med en övernattning! Märkligt nog kom vi hem ungefär lika slut som artister som vanligt trots att vi bara hade varit borta sedan igår... haha! Ögonen går i kors på åtminstone mig och jag sitter och funderar på vilka mirakel som ska till för att alla barn tyst och välartat ska lägga sig och somna snabbt och utan min inblandning, helst medan jag ligger på soffan och väntar på att få se Amazing Race tillsammans med Matias? 

Trött eller ej, roligt hade vi! Eftersom jag inte är med i planeringsgruppen längre och dessutom börjar ha stora barn så kändes det väldigt enkelt att vara på läger. Verkligen, så enkelt. Att Arvid klarar sig själv är ju inte direkt underligt, men numera känns det helt okej att inte alltid ha stenkoll på Josef heller. Han är bekant med området, har sina bröder och är överlag en ganska förståndig karl. (Naturligtvis håller vi ju koll, men på avstånd och inte varje minut...)

Vädret var dock inte perfekt för corona-arrangemangen. Planen var väl att de flesta aktiviteterna skulle vara utomhus, men det hjälper ju inte mycket när det kommer mer regn än på flera veckor... Vi var ju ändå inte så många, så det funkade bra att flytta in under tak. Lite typiskt ändå, för jag har ju gått och väntat på en riktigt mysig regndag i flera veckor! Tänk att bara hålla sig inne och fixa och greja medan regnet vräker ner där ute... mmm. Nu kom den regndagen just när vi för en gångs skulle inte var hemma och gärna hade tagit en soldag. Oh well. Tänk vilka krig det skulle bli om människor kunde bestämma om vädret - tur att vi inte har den ringaste möjlighet att påverka det!

Väldigt roligt också att träffa alla andra som kommit! Det är inte bara vi som gjort det till en sommartradition för familjen, utan det var idel bekanta ansikten. Ja, i år var faktiskt alla deltagare gamla stammisar, varav vi känner de flesta sedan diverse barnläger eller så... Det är ju väldigt mysigt, men kan inte låta bli att tänka på hur det skulle vara att komma till lägret som nykomling..? Det är ju inte meningen att vi ska sitta alltför bekvämt i våra gamla cirklar heller. Men det är rätt sociala och snälla människor på Humle, så bliven icke avskräckta. Vågar varmt rekommendera nästa års läger även om ni aldrig varit förr - jag lovar att hälsa!

Här har jag skrivit om tidigare års läger:
2018
2017
2015

Vykort från vår sommartillvaro

Hur har man någonsin hunnit utanför Finlands gränser på sommarlovet, jag bara frågar..?

Jag som trodde att den här sommaren med alla inställda planer skulle bli oändligt lång och att vi äntligen skulle upptäcka vad vi gör när vi är klara med allt annat. Inte hänt hittills och kommer knappast att ske framöver heller! Insåg igår kväll när vi ställde väckarklockan för att åka iväg på ett extratalko på Humle idag att vi varit ute på vift fem dagar i sträck nu - inte konstigt att jag började längta efter att planlöst tassa omkring här hemma! Det har varit idel trevliga saker och inga stora projekt heller, men något hela tiden. Vi har fikat hos syrran Jenny, åkt till stranden med syrran Hanna, varit på talko x 2 på Humle och förstås - varit på mängder med fotboll!

Fotboll alltså! Det här är vår första sommar med två fotbollsspelande barn och jag fattar inte hur folk hinner med allt skjutsande om de dessutom jobbar? Edvin har två träningar/matcher per vecka och Arvid tre, plus att det ibland kan tillkomma ännu något fotbollsrelaterat. En enda träning/vecka (vissa veckor) har Arvid på cykelavstånd här i byn. Jag är verkligen jätteglad över att de båda två trivs och har roligt på fotbollsplanen, men all logistik..! Då spelar de inte ens i några överdrivet nitiska lag, utan även jag tycker att ambitionsnivån är alldeles rimlig. Skulle kanske kännas mindre overwhelming om jag själv älskade lagsporter. Eller sporter. Eller ens bänksporter (framför allt bänksporter.) Men jag kan gå med på att det är okej att titta på fotboll om mina egna barn är på plan  - och helst om planen är utomhus i vackert sommarväder!

Jag vet att det finns ett lag för Josefs ålder och jag vet att han skulle bli överlycklig över att själv få börja spela, men jag vet inte... tre olika lag? Med alla medföljande kioskturer, whatsappgrupper och wc-pappersförsäljning... kanske vi tar det nästa år... Oh well. Igår var jag ute på vift med Arvid och Edvin eftersom Edvin hade två matcher i Kokkola på kvällen, så vi passade på att köra dit redan på eftermiddagen för att gå i affärer och äta hamburgare på parkbänk. Det var trevligt!  Nästa vecka har Arvid match i Oulainen, så vi får se, kanske vi gör det till en heldagsutflykt. (Hälsningar från en som starkt ogillar transportsträckor.)

De sandiga bilderna är från årets första beachdag, Fäboda-Storsand tillsammans med Hanna och hennes barn. Vattnet var iskallt, men både luften och sanden var underbart varma. Vädret den här sommaren alltså, ganska fenomenalt! Åh, måste få till fler stranddagar snart! Har i flera somrar drömt om att smita iväg ensam till en strand, med en filt, en bok, lite snacks och några timmar bara för mig själv... Fattar inte ens själv varför det verkar så ouppnåeligt. Kanske just för att det är en strand, känns som fult spel att inte ta med mig resten av gänget - känns så mycket mer okej att göra något tråkigt på egen hand, som att storhandla på Prisma (döden). 

Idag åkte vi iväg till Hummelholmen igen. Vi hade så bra flow på talkot i lördags (och är tydligen lite för bra på att hitta saker som borde göras), så vi kom överens med svärfar Ingemar (som är disponent för området) om att träffas där och fortsätta fixa idag. Själv städade jag döda flugor ur ett par hyddor (sommarens första övernattningarna är nästa vecka) medan Matias målade. Barnen hjälpte till här och där, men chillade mest. Helt okej det också! 

Vi hade planerat att simma också, men det blev sist och slutligen bara jag som doppade mig. Det är ett tag sen jag badat på stranden precis nedanför lägerområdet och nu minns jag varför... svartleran där skulle räcka till gyttjebad för rätt många spabesökare! På vissa ställen sjönk jag ner med lera upp över knäna, och även om jag gick ut så jag hade vatten till midjan nådde leran så högt att jag samlade hinkvis innanför baddräkten när jag försökte simma. Haha! Men ganska varmt och skönt i vattnet i alla fall. Nästa gång får vi nog gå hundra meter bort längs vägen för att komma till en strand med lite bättre botten. 

Jaha. Det blev visst ett dagboksinlägg ändå fast jag inte alls hade tänkt mig det. Kära dagbok, då vill jag också berätta att idag var första kvällen som jag blev tokig av mygg i skogen. Tokig! Så sent som i förrgår var jag själv lika förvånad som Matias när jag kom hem och berättade att jag bara hade sett till några få, till och med fast jag lufsade runt mitt i skogen ångande av svett... Gäller tyvärr inte längre!

Mera talko

Med risk för att framstå som lite mer arbetsam än jag egentligen är... ännu ett talkoinlägg! Tydligen vårt alternativa sommarnöje 2020 istället för resor och långväga äventyr.

Idag blev det talko på lägerområdet Hummelholmen för hela familjen. Min aktivitetsklocka visade ungefär 200 % aktivitet när jag tog den av armen ikväll och jag kan nog säga att det var ett av de roligare sätten att få ihop dagens steg. Det brukar alltid ordnas ett vårtalko för att ställa området i ordning inför lägersäsongen i mitten av maj och jag brukar alltid ha lika dåligt samvete för att vi aldrig hinner/orkar delta - maj går bara inte i en familj med två lärare och tre barn med i runda tal ungefär en miljon olika våravslutningar... Det ordnades som vanligt i maj i år också, men precis i samband med skolöppningen, så nääe... Men eftersom lägersäsongen ändå skulle komma igång flera veckor senare än vanligt i år ordnades en uppföljare nu också. Perfekt för oss, den här gången hann vi med! 

Kunde inte låta bli att gå och tänka på att det är lite sorgligt att det ska krävas en pandemi för att vi ska åka på talko till Hummelholmen, en plats som betyder mycket för oss alla och där vi brukar trivas och ha roligt (oavsett om det gäller festival, läger eller madrasser som ska bäras ut till alla hyddor).  Att arbeta tillsammans för något man tycker är betydelsefullt är definitivt något jag vill lära mina barn och det är så oerhört frustrerande att vi inte hittar mer tid och tillfälle för det.

Det är inte direkt någon unik iakttagelse, men hjulen snurrar rätt fort för Homo Nutidiens. Det jag tänkt en del på under de här månaderna med inställda planer är att det höga tempot inte bara handlar om det vi måste eller borde göra, utan också att det finns så mycket vi KAN göra - hela tiden, alltid! Roliga, givande, till och med viktiga saker. Sådant vi väljer att göra för att det ger oss något. Men alla de här möjligheterna vi nappar på kostar också något - till exempel tid, ork och vilja att lägga en hel lördag på talko. Tja. Inte vet jag om eller vad jag lärt mig av livet av den här restriktiva våren och sommaren, men den här chansen att pausa för att ta ett steg tillbaka och granska sig själv får en del självklara saker att framstå som rätt... uppenbara.

Anyway. Vi hade så bra flow att vi kom överens med svärfar om att vi skulle åka ut en dag till den närmaste veckan för att måla lite, så snart kan jag kanske ge bloggen nytt namn. Talkobloggen, yes?

Tillsammans 2018

Svettigt, roligt och gemytligt! Vi har precis kommit hem från en skön helg på Humle och jag kan pusta ut - det blev ett bra läger i år igen! I år blev det i lite mindre skala (dels var det lite färre anmälda än ifjol, dels hade planeringsgruppen kommit igång senare), men det gjorde inget. Just för att det var lite färre deltagare hann jag faktiskt umgås och prata med de flesta och just för att vi hade sänkt kraven lite på programmet så kunde även jag och de andra i planeringsgruppen slappna av och njuta lite mellan uppgifterna. Vi hann till och med ut och paddla en sväng! Det var ett riktigt mysigt läger vill jag påstå, och jag vågar tro att andra tyckte det också.

Och vädret! Den här värmeböljan gjorde visserligen att speciellt småbarnen började bli ganska möra nu på söndagen, men samtidigt var det så oerhört skönt att kunna gå barfota nästan en hel helg och att stå utanför hyddan sent på kvällen och borsta tänderna i mild och mjuk varmluft - och bli tvungen att söka efter skuggiga platser för stafetter och utomhuspyssel! Det känns som en sällsynt nåd här i vårt hörn av världen. Och Humle, den här vackra platsen. I mitt hjärta. Glad och tacksam!

(Kameran hann jag däremot inte riktigt med och på de bilder jag har finns det andras barn på nästan allihopa... så vi nöjer oss med A vid de fenomenala selfievingarna som gjordes på föregående läger. Så fina! "de som hoppas på Herren får ny kraft, de lyfter med vingar som örnar.")

Glad midsommar!

Snabbt livstecken och midsommarhälsning! Vi har kommit hem från intensiv men rolig Danmarksresa (more to come, i bloggväg alltså!), tapetserat om ett rum, börjat på med Arvids födelsedagsfirande (mer blir det ikväll och imorgon) och firat midsommar här hemma och på Humle. Ingen rast och ingen ro, men ser fram emot ett par veckor med välsignat tom kalender nu. Visserligen är vi lite nervösa både för att få bilen besiktad och huset sålt (!), men däremellan borde det finnas tid att pusta ut också...

På Humle har det varit baptisternas midsommarkonferens och även om vi inte ens orkade tänka tanken på att övernatta och vara där hela helgen så har vi haft det riktigt trivsamt där både på midsommarafton och midsommardagen. (På bilden ovanför är det min pappa som är Emmausvandraren med glasögon... Bibeldrama med åsna och allt var det!) När Arvid hörde att det skulle bli midsommarkonferens på Humle igen glittrade han till i ögonen och tyckte att han hade en väldig tur som skulle få vara på en av sina favoritplatser på födelsedagen. Inte så illa!

Helgens roligaste enligt A&E var antagligen cafépasset vi hade igår. Förstår fullständigt - mina roligaste minnen från konferenserna när jag var liten var helt klart att sälja glass. Helst skulle det vara mycket kunder och långa köer! Så kul också att se på vilket stort allvar de tog sig an uppgiften och hur bra de klarade av både att tala med kunder, hämta beställningarna och räkna ut växel. Allt jag behövde göra var att sköta om kortbetalningarna och beundra den duktiga cafépersonalen...  (På bilden är det faffa som köper kaffe.) Annars gillade jag också att träffa en massa folk och att lyssna på inspirerande talare. Hemåt med en bra känsla i kroppen!

Tillsammans på Humle 2017

Det blev tre intensiva dagar förra helgen. Vi har planerat lägret Tillsammans på Humle sedan i vårvintras och det blir ju lätt ganska mycket på slutet, hur fin framförhållning man än tycker att man har. (Och tja, vår framförhållning var väl ändå bara halvbra...) Själva lägret gick i turbofart, men jag hann ändå njuta av det, även om tempot kanske inte var så avslappnat för mig och mina planerarkompisar. Ett jättelyckat läger tycker både jag själv och andra jag pratat med; det lämnade en så varm och skön känsla i maggropen!

"Humle är världens bästa plats", sade Edvin belåtet nån gång under första dagen. Jag tror det ligger något i det. Både för mig och för honom i alla fall. Jag vet att det kan finnas vackrare lägergårdar, men det är en välsignad plats. Jag är helt klart partisk - där har jag lärt känna många av mina vänner, jag har växt som människa, utvecklat en egen tro, varit deltagare på läger sedan jag var sju och hjälpt till att ordna en och annan festival och läger. Ja, och där lärde jag också känna mannen jag ordnade bröllopsfest tillsammans med för 14 (!) år sedan. Bröllopsfest just på Humle alltså. Men jag vill gärna tro att det är en plats där du känner dig välkommen även om du precis har navigerat dig dit för första gången. Det hoppas jag i alla fall, och det var ett av målen när vi planerade det här lägret. Jag vill gärna tänka att det lyckades.

Det jag vet är i alla fall att "Tillsammans" inte bara var ett namn, utan en röd tråd genom hela lägret. Temat poppade upp överallt kändes det som, samtidigt som vi verkligen var tillsammans - med både den egna familjen och andra. Lägret hade samma namn och samma tema ifjol, men åtminstone jag tycker att det blev levande på ett annat sätt i år.

Under vinterhalvåret kan jag ibland känna att det är alldeles för mycket människor runt mig och att människorelationer, till och med familj och vänner, tar mer energi än de ger. Det är ett varningstecken; då borde jag sakta ner rejält. Just nu, fast vi umgicks intensivt i tre hela dagar med vänner och bekanta, kände jag att det gav många gånger mer än det tog.

Nå förvisso, på lördag morgon vaknade jag trött och smågrinig och fortsatte så hela förmiddagen (fast jag tror att jag stoppade undan grinigheten ganska bra). När det sedan blev krångel med lunchen kände jag bara att jag ville smita och ligga i min säng och surstirra i taket... men det ordnade upp sig med lunchen och småningom också med mitt humör. Sedan har den här varma, glada gemenskapskänslan hållit i sig när veckan här hemma har fortsatt med att ganska intensivt umgås med både familj och vänner. Nej, jag vill inte bo i kollektiv, men om det är ens något i närheten av det här lägret skulle jag kunna tänka på saken.

En annan sak som gör mig alldeles varm ända in i hjärterötterna var att se hur trygga och glada barnen var. Arvid och Edvin sprang runt med kompisar och Josef trodde att han var lika stor och sprang runt lika självsäkert han. Jag vet att han behöver ha oss som fasta punkter att cirkla kring, men väldigt ofta tog han inte ens någon notis om var vi var, utan vi fick enligt bästa förmåga hålla koll på lagom avstånd och njuta av att se hur självklart och tryggt han betedde sig bland människor som han (till stor del) knappt hade sett förut. Jag önskar så innerligt att den tryggheten är något han bär med sig resten av livet!

Till sist en eloge till de fyra fenomenala kvinnfolk som jag har planerat tillsammans med. Jag skulle helt klart kunna fortsätta planera något tillsammans med dem på studs, så bra har det fungerat. Vi har tänkt ganska lika om mycket men är ändå bra på rätt så olika saker - det är en vinnande kombination!

(Men ännu till allra, allra sist vill jag bara visa upp en viss begåvad ung mans egendesignade t-shirt. Nu råkar jag ju vara hans mamma och mammors stora uppgift i livet är väl att vara sådär odrägligt stolta och fånigt lättimponerade, men jag tycker faktiskt den är jättesnygg! Jag kommer i alla fall att stå i kö för att få köpa hans t-shirts i framtiden.)

Humlefestivalen 2015 - Let freedom ring

Igår blev det nästan en heldag på Humlefestivalen. Superdag!

Vi droppade in vid ettiden, och då hade det precis satt igång workshops, vilket innebar att folk var fullt sysselsatta med att trycka på tyg, bränna ägg i rakuteknik och skapa ljudkonst. Så småningom plockades det fram loppisbord, och ibland kom det nån och bjöd på vattenmelon. Allt var ungefär på samma ställe, så det var bara att strosa runt och prova på det ena och det andra, eller låta bli och bara sitta i solen och njuta av den skönt avslappnade stämningen. Bättre eftermiddag kan man knappast ha!

När konserterna så småningom satte igång var det lite för mycket hålla-koll-på-barnen för att vi riktigt skulle ha möjlighet att lyssna på så mycket musik, men jag hann i alla fall lyssna lite på Christina Lux från Tyskland. Men åh, så jag gillar en festival där barnen kan springa runt, leka med andra barn och däremellan pausa i en container där det visas non-stop Tintin-film! Ännu mer gillade jag att ha två av mina systrar på plats - Humle är alltid ännu bättre tillsammans med dem!

På tidningen idag stod det att festivalen var mer politisk än den varit på många år. Det stämmer. Och jag blir så glad av det. Temat för festivalen var Let freedom ring, och hela festivalen kändes som en protest mot allt det kalla och egoistiska i samhällsklimatet idag. Det samlades in underskrifter som skulle skickas till Sipilä, det berättades om flyktingar i Grekland och arbete med offer för trafficking. En av punkterna på programmet var Let freedom ring, ett "Humlemanifest där sång, musik, videoklipp och berättelser visar på den framtid vi vill vara med och skapa. En värld där människor inte mäts i pengar, utan där människor blir berättelser och möten som inspirerar och ger hopp". Manifest kanske låter lite pretentiöst, men det gjorde mig hoppfull. Det fungerade som en påminnelse om att det finns goda krafter - och att det behövs goda krafter.

Tillsammans

Myggbitna, trötta och väldigt nöjda har vi landat här hemma igen efter en helg på familjeläger på Humle. Jag kom hem så mycket gladare och mer avslappnad än jag for i fredags. Det var inte helt självklart att vi anmälde oss och när helgen närmade sig var jag inte särskilt peppad, utan mer matt av tanken på att dra iväg på läger med våra bökiga måltidsvanor och knöliga nattningar. Till all lycka insåg vi att vi (jag) i flera år har pratat om att det skulle vara så roligt om någon ordnade ett familjeläger på Humle, så nu när det faktiskt ordnades så hade vi faktiskt ingen ursäkt för att stanna hemma...

Det lustiga var att det kryllade av människor som hängde på Humle på 90-talet (när yours truly bland annat lärde känna sin blivande man där), så det blev ibland nästan surrealistiskt att se de människorna upptagna med att hålla reda på sina ungar istället för att angsta över de senaste tonårsförvecklingarna. Smörgåsar och o'boy till frukost och Bevare Gud vårt fosterland vid flagghalningen. Det var fint! Och det funkar fortfarande. Också för dem som som inte nostalgitrippade, hoppas jag.

Att vara på läger tillsammans med sina barn är ju faktiskt jätteroligt. Att vara på skattjakt eller grillfest med barnen och goda vänner är ännu bättre. Och även om man som förälder inte riktigt kan varva ner, utan hela tiden tänker på solkräm och extratröjor och blöjbyten och sånt, så är det ändå skönt att kunna släppa alla tankar på renovering, organisering och allt fixande som aldrig blir färdigt hemma. Ännu bättre hade det varit med ett liite längre läger, för jag tycker det var först på söndagen man (jag) riktigt kom i den där lägerlunken... Å andra sidan är det väl alltid bäst att sluta medan det är roligt!

Tack för en bra helg, alla inblandade!

När ungen flyger ur boet...

... för två nätter i alla fall. Idag skjutsade jag Arvid till hans första läger, barnläger på Humle. Han var glad och förväntansfull, och jag tror det mest var jag som var nervös. (Han förstår väl att byta till torrt om han blir blöt i regnet? Har han tillräckligt varma tröjor med sig? Tänk om han inte somnar ikväll, och tänk om han skulle bli sjuk, och tänk om... BRYT!) Hönsmamma på distans!

Själv har jag bara roligt minnen från mina första barnläger, och det är ju en tröst. För om jag trivdes på läger i den åldern, varför skulle inte han?

Det blev en midsommarafton på Humle

Ja! Vi lyckades komma oss iväg till Humle trots allt! Vilken tur, för miljöombytet gjorde oss alla lite gladare och snällare. Miljöombyte kan göra det, speciellt när miljön man byter till är så bra som ikväll. Det tog löjligt länge att komma oss iväg, men barnen hann åtminstone vara med på ett halvt barnmöte. De pysslade får. Vi åt smörgåsar. Vissa åt glass. Vi pratade med gamla bekanta som vi inte träffat på flera år. Och solen var guld som rann mellan träden.

Humlefestivalen 2014

Humlefestivalen 2014 blev en riktig familjefestival för oss - vi tog med oss barnen både på lördagseftermiddagen + kvällen och på söndagen och njöt av att se barnen trivas på vårt Humle. Själva gillade vi musiken, omgivningen och människorna vi träffade, även om vi kände oss mer ensamma i vår ålder än ifjol, när vi överraskades av hur många vi hittade att hänga med.

Precis som ifjol var musiken inne i lägergården, och det tror jag är ett utmärkt drag - speciellt eftersom de hade högtalare utanför också, så man slapp antingen-eller-känslan som störde lite ifjol. Barnen diggade också musiken och släppte loss längst fram till t.ex. Frankas Ungdomsorkester... (på bilden)

En helt annan orsak till att det kändes så lämpligt att vara på Humle just den 9 augusti är förstås också att vi var där exakt 11 år tidigare också - då uppklädda upp till tänderna, nygifta och med runt 110 (?) vänner och släktingar i släptåg. Faktum är att vi hade inspirerats inte så lite av Humlefestivalen när vi planerade vår bröllopsfest - vi hade till och med samlat citat som vi satt upp här och där på området, en idé som vi hade snott rakt av från en festival. (Gillar fortfarande idén, varsågod alla som planerar bröllop!) Känslan vi ville ha på vår fest var just den där mysiga sensommarkänslan man får på Humle när stigarna är upplysta av facklor och lyktor. Vi fick till det, tror jag i alla fall. Det var en bra start på resten av livet!

Och om jag ser lite trött och sliten ut på bilden? Oh ja, det var på håret att vi stannade hemma... men som vanligt piggnade jag till lite när jag kom utanför våra egna väggar.

Midsommardag

 

Igår stannade vi alltså i mjukiskläderna och firade midsommarafton med Downton Abbey i soffan. Inget fel på det heller, men idag tog vi oss i kragen och lyckades faktiskt komma iväg till Humle på midsommarkonferens. Trevligt, trevligt med många bekanta i vimlet, även om jag är lite besviken på att jag började tala med så många som jag aldrig hann fortsätta prata med innan det var dags att åka hem med ganska trötta barn. Med de flesta hann vi liksom aldrig längre än till inledningsfraserna, och även om det också har ett värde skulle det ha varit roligt att prata längre. Sådär så man hinner med annat än standarduppdateringarna!

Det ordnades ett bibeldrama på olika platser på området, och det var en imponerande folkmängd som vandrade fram och tillbaka för att se de olika scenerna! Fint jobbat av alla som var med och gjorde dramat, uppskattar verkligen sånt. Annars var vi i princip inte med på något program alls, men sitta och delta inne i tältet kanske vi kan göra... sen.

Humle är hur som helst en välsignad plats, och jag önskar att det skulle ordnas nåt för barnfamiljer ännu i sommar. Humlefestivalen är kanske närmast, men till och med med den bästa vilja måste jag medge att vi växte ifrån den egentliga målgruppen för flera år sen - och det är ett antal år kvar innan våra barn växer in i den. Samtidigt - jag har varit med tillräckligt för att veta att det inte går att sitta och gnälla för ingen ordnar nåt för mig... då kavlar man upp ärmarna och ordnar själv, det är så det funkar. I år kändes det inte som läge för att börja arrangera nåt (och inte hade jag överhuvudtaget tänkt på det heller innan jag såg sommarprogrammet), men vem vet... kanske ett annat år? Ett år när vi har tid att tänka på något annat än det mest akuta och nödvändiga under våren kanske. Familjehelg på Humle, vem är med?