Boostade

Att ha vår tredje dos inbokad just nu kändes lite som en kapplöpning med omikron som motståndare. Familjen vistas i sammanlagt fyra stora skolor på vardagarna, och viruset sprids så det bara virvlar om det. Om någon av oss skulle testa positivt skulle jag inte bli det minsta förvånad. Men vi hann först till boosterdosen i alla fall! Hurra! Inte för att pandemin är avslutad för det, men vi är en etapp närmare. 

PS. Matias tycker han ser trött ut på bilden, men jag tror inte vi kan skylla det på vaccinet. Inte ännu. Imorgon däremot tänker vi ta alla chanser att sätta oss ner när vi är trötta, "för det måste vara en reaktion på tredje dosen..." Hehe.

Januari 2022 i ett nötskal

Det känns lite ovant det här. Imorgon tror jag faktiskt att vi alla ska iväg till våra jobb och skolor på morgonen! Jag som hoppades på närundervisning fick ju som jag ville, men samtidigt har jag knappt varit på plats i skolan själv... Josef hamnade i karantän efter en exponering i skolan och dessutom blev brorsorna förkylda båda två, så för mig blev närundervisning något ganska relativt. Jag började i fredags och jobbade en dag, följt av två dagar helg. På måndagen jobbade jag en dag igen (medan Matias var hemma med barnen), följt av tre dagar i sträck hemma med två förkylda barn (som testat negativt) och ett friskt barn i karantän... Det är januari 2022 i ett nötskal!

Men nu, nu börjar alla ha klartecken, så imorgon känns det nästan som terminsstart igen för mig!  Kanske det här var en riktigt bra start på oxveckorna - vi har redan hunnit ganska långt in i januari utan att jag riktigt hunnit märka det. Visserligen har jag bedrivit skola här hemma och dessutom suttit några timmar per dag med vikarieprogram, inlämningsuppgifter och kommunikation med elever som i sin tur är i karantän, men det har faktiskt ändå varit riktigt sköna dagar med barnen. 

Vi satsar helhjärtat på att muta ut barnen i skidspåret, men har tyvärr insett att vi inte lär bli fattiga för det. Igår lyckades jag i alla fall få med mig en riktigt villig Josef ut i skogen bakom oss (där det nästan finns ett spår - har iaf funnits rätt nyligen!). Tyvärr tyvärr var det noll grader, vilket inte direkt var optimalt för vad han nu har under skidorna... Till min lättnad skrattade han mest åt eländet, men några långa distanser blev det inte den gången. Idag letade vi istället fram en sparkstötting, synd bara att det hade grusats på vägen... Bättre glid en annan vecka kanske!

Har också lärt mig ett av barnens julklappsspel, Minecraft i brädspelsformat. Eh... Vem kommer ihåg Friends-avsnittet där Joey ska bli programledare för gameshowen Bamboozled? Ni som vet, ni vet. Jag kunde definitivt relatera när jag försökte lära mig vad som ger vilka poäng...

Ungefär lika överskådliga är förresten de Covid-relaterade anvisningarna om karantäner och restriktioner just nu. Det smittspåras inte eller jo kanske här i regionen eller det fokuseras på vissa grupper karantänerna avskaffas men hej Josef hamnade ju precis i karantän hemmatester för alla skolbarn eller bara vid behov eller så är de helt onödiga och så skulle man pcr-testa med låg tröskel eller kanske med hög tröskel? Under hela pandemin har det inte varit en sådan fullständig röra som i början av den här veckan. I något skede gav jag upp, blundade, tog ett djupt andetag och tänkte att jag sätter mig in i det nästa vecka istället, för då har någon kanske styrt upp saker igen.

Livsnjuteri och orosmoln

När jag börjar skriva det här inlägget känner jag mig rätt osäker på var det kommer att landa. Kommer det att bli ett varmt och härligt inlägg om vårt sköna jullov eller ett frustrerat och oroligt inlägg om de motstridiga beskeden om skolstarten? Lite av båda gissar jag, eftersom de är två sidor av samma mynt. 

År 2022 har inte inlett särskilt starkt på pandemifronten kan jag tycka. Smittsiffrorna slår i taket och läget är sämre här i trakten än det varit hittills under hela pandemin. Omikron har anlänt till Österbotten, restriktioner hårdnar och hobbyer skjuts fram eller ställs in. I vår familj, där vi alla håller till i skolor om dagarna, har vi följt dagens allt starkare röster om distansundervisning i januari med visst intresse idag. Jag skulle egentligen sitta med min planering inför de närmaste veckorna nu, men jag känner hur motivationen runnit iväg i takt med att frågetecknen växt.

Jag förstår argumenten för båda sidorna, även om jag själv hoppas innerligt på att få fortsätta med närundervisning, men det är väl just oklarheten som gör mig mest frustrerad. Än en gång kommer det här med nästan noll varsel och utan någon chans för skolvärlden att förbereda sig ordentligt och göra omställningen så bra som möjligt. Som om ingen hade haft en aning om vartåt det barkade! Men blir det så blir det. Vi fixar det. Som vanligt, även om orken nog börjar tryta för många.

Särskilt med tanke på läget och de mörka framtidsutsikterna den närmaste tiden är jag samtidigt så oerhört glad över vårt jullov. Visst har även vi anpassat oss till läget och framför allt har vi sörjt att Sverigekusinerna blev tvungna att ställa in sin resa hit efter att ha skjutit fram den flera gånger, men vi har ändå umgåtts och haft väldigt roligt med familj och vänner. Det är just det jag hoppades på allra mest inför jullovet - att hinna och orka umgås med människor jag gillar. Och det fick jag! Och med tanke på hur läget ser ut framöver - även om jag hoppas på närundervisning inser jag ju att en fysisk skolstart antagligen gör att smittsiffrorna peakar ännu mer - har det känts bra att passa på. Vi har passat på att fira nyår med vänner, vi har passat på att fika med moffa - ja, vi har passat på att umgås med någon eller några vi gillar nästan varje dag under jullovet. Vi har till och med gått på bio med kusiner! Istället har vi skippat mellandagsrea och folkmassor. Rimligt byte. 

Ja, det har varit ett bra lov. Jag hann nästan tänka att jag känner mig redo att dra igång en ny termin. Nästan. Nu får vi bara hoppas på det bästa på alla fronter!

(Och maten på bilderna? Godast på länge - åt på Station 23 med syrran Hanna och tre av våra vänner häromkvällen. Kändes lite brottsligt att äta ute just nu, men det visade sig vara nästan folktomt... En tidig tisdag kväll var kanske ett bra drag i pandemitider!)