Mot Greenwich - där tiden delar på sig (UK 8.5, del 1)

 

Ska vi vara ärliga? Onsdagens kursdag var faktiskt mera utflykt än lektioner. Mera uppleva, titta och fotografera än ha djuplodande diskussioner. Det var också bra. Och den största effekten onsdagen fick på mig är att jag så skulle vilja åka till London som reseledare för en grupp, kanske elever. Med alla tips vi fick under kursen är jag övertygad om att det finns mängder av idéer som skulle kunna bli bra. Så - någon som har en grupp ressugna, välartade och lydiga (!) elever som jag får valla runt i London..? Eller pensionärer? Ingen? Nähä. Det får väl bli en annan gång då.

Vi träffades vid Embankments tunnelbanestation, där vi steg på en färja mot Greenwich. På de båtar som hör till Londons lokaltrafiksystem får man rabatt med sitt Oyster card, så det kostade bara ett par pund att båta till Greenwich. Rekommenderas! Man kan också åka åt andra hållet, det lär vara idylliskt vackert längs med Themsen ut mot Richmond. Richmond besökte vi faktiskt på fredagen, men på grund av tidsbrist blev det tunnelbana istället för båt - en annan gång kanske!

Åker man alltså från Embankment mot Greenwich, som vi gjorde, passerar man en försvarlig mängd turistattraktioner: London Eye, parlamentshuset med Big Ben, Millennium Bridge, The Globe, Towern, Tower Bridge... Kameran gick varm, men eftersom det var en gråmulen morgon blev det inga fantastiska bilder för mig den här gången.

Krigsfartyget HMS Belfast, numera museum.

Tower bridge - som jag den här gången bara åkte under, annars hade jag inte vägarna förbi. Towern såg jag också bara från vattnet den här gången.

Väl framme i Greenwich steg vi av och såg först på Cutty Sark, en annan båt som blivit museum. Skeppet byggdes på 1800-talet för att frakta te till Fjärran östern. Den var ett av de snabbaste som byggdes, men sorgligt efter sin tid; det trafikerade inte många år innan ångbåtarna tog över haven. Namnet Cutty Sark är också lite fascinerande - på båten spekulerade vi om vad det kunde betyda, och David berättade att det betyder "kort särk", och att skeppet har fått sitt namn efter en häxa i oanständigt kort särk som jagade den fulle bonden Tam O'Shanter i Robert Burns dikt från 1791. (Nå, året googlade jag, allt hålls inte i min hjärna...) Man kan väl inte säga att britterna alltid är pryda när de namnger ett stolt skepp som ska segla på världshaven efter en halvnaken häxa...

Hur som helst. Cutty Sark är alltså också ett museum som säkert är sevärt, men det skippade vi och gick upp mot observatoriet istället.

 Efter att ha andats storstadsluft i några dagar var det skönt att fylla lungorna med friskare luft i grönskan i Greenwich. Dessutom bestämde sig solen äntligen för att komma fram, vilket genast gjorde livet vackrare.

Storslagna kontraster: enorma gräsmattor, anrika National Maritime Museum och Old Royal Naval Colle - och som en skugga i bakgrunden skyskraporna i Canary Wharf, Londons andra finanscentrum. 

Uppe vid Observatoriet insåg vi att det kostar att gå in på gården där Greenwich-meridianen är utmärkt. När man tänker på saken är det ganska märkligt och ganska häftigt att det är just den här punkten, på gården till ett engelskt observatorium, som hela världens rutnät utgår ifrån. Förvisso ganska talande också - England var nog, åtminstone i engelsmännens ögon, centrum av världen ett tag. Adriana och jag passade möjligheten att betala in oss och gick in i de byggnader som var gratis. Där fanns utställningar om rymden som säkert var tänkta för skolelever, och den nivån passade mig alldeles utmärkt. (När jag ska förstå vad en stjärna är räcker det fint med den kunskapen - för mig.)

Skoluniformer - jag kan inte låta bli att tycka det är så coolt.

Vi hade lite tid kvar innan vi alla skulle stråla ihop igen, så Adriana och gick gick iväg för en tur i Greenwich Park. Vi lyckades gå lite vilse, men eftersom vi gjorde det i en engelsk flower garden tyckte vi det gjorde ganska lite att vi gick lite extra och blev lite sena. Lite lustigt var det att se skillnaderna mellan vad vi fascinerades av - jag, som knappt hade sett en blomma sedan föregående sommar, fotade all blomsterprakt jag kunde hitta. Adriana, som kommer från spanska Solkusten där de inte har några andra höga träd än palmer, imponerades istället av alla de höga, ståtliga träden i parken, men mindre av blomrabatterna. Så olika perspektiven kan vara.

Efter en lång omväg hittade vi till sist Gabi och David och begav oss vidare mot Greenwich Market, där vi skulle äta lunch. Där finns matstånd från alla världens hörn, och vi valde alla det vi tyckte såg godast ut och slog oss ner. Jag tog nudlar med grönsaker och ett par vårrullar från ett kinesiskt stånd, medan de andra körde på indiskt. För att vara nudlar med grönsaker var det väldigt lite grönsaker och väldigt mycket nudlar, men det kan ha varit de godaste nudlarna jag ätit. Jag skulle inte åka ut till Greenwich bara för marknadens skull, men råkar man vara i närheten när hungern slår till rekommenderar jag helt klart att man söker sig hit.