fredag 30 april 2021

Resa i tanken


I mitt förra inlägg klagade jag på att alla veckor rullade på i samma spår, men veckan som gått har åtminstone varit mer innehållsrik än de flesta. Visserligen har jag sovit, vaknat och kört till jobbet enligt samma mönster som alla andra veckor, men väl där har jag styrt upp virtuella möten med fem andra länder, lyckats och misslyckats med tekniken och fått se elever som bubblar av förtjusning över nyaddade snapkontakter i Polen. Det har på ett fullständigt motsägelsefullt sätt sugit musten ur mig och samtidigt gett mig så mycket energi!

Den här veckan har vi varit värdar för en digital Erasmusmobilitet istället för den fysiska som aldrig blev av i mars 2020. Vi har vetat sedan i höstas att det kunde bli aktuellt att ersätta de två sista träffarna i vårt gamla projekt med virtuella träffar, men har skjutit på beslutet i det längsta i hopp om att det skulle öppnas någon möjlighet att resa på något sätt. Till sist fick vi ge oss och inse att det inte kommer att ske inom det här projektet eftersom det måste avslutas och redovisas senast i augusti i år. Till all lycka har vi ju ett nytt projekt på gång, så förr eller senare under de kommande två läsåren borde det väl bli möjligt i alla fall! 


Att vara värd för en digital mobilitet är på många sätt lättare än att ordna en fysisk mobilitet eftersom all logistik med mat, transporter och övernattning faller bort. Men samtidigt är det inte så bara att lyckas ge "gästerna" en känsla av att de besöker Finland utan att resa... Jag tycker ändå vi gjorde vad vi kunde av det!

Vi bjöd på en videopromenad längs älven i Nykarleby, en guidad (video)tur i vår skola och en språkkurs på Thinglink. Temat för träffen var "A taste of my country" och istället för att laga mat från olika länder tillsammans som det var tänkt ifjol gjorde alla deltagare presentationer med tillhörande aktiviteter om sina länders maträtter och mattraditioner. Dessutom har eleverna berättat om sina länder i små videor och lyssnat på elever i andra länder som gör detsamma. Och jag lär mig så mycket! Har varit nödd och tvungen att lära mig redigera videor, använda Flipgrid, styra upp digitala möten med hela klasser, bli bättre på Twinspace och tipsats om ett antal användbara digitala redskap. Mycket kan man säga om det senaste året, men den digitala utvecklingskurvan har varit dramatisk. Det är liksom bara att dyka in och se hur det går.
 

Och framför allt träffades vi online. Vi började med ett stort möte med alla länder - där lärde jag mig att inte lita på svajigt trådlöst nät när jag är värd för ett stort meet... "Du tappade nätverksanslutningen. Försöker återansluta." är inte det jag helst läser på min skärm när jag försöker hålla i trådarna för ett möte med 60-70 inloggade deltagare från sex länder... oh well. Det gick ändå helt okej tack vare hjälpsamma kollegor med bättre nät i Ungern och på Madeira och efter det lärde jag mig att aldrig underskatta en nätverkssladd. 

Senare i veckan träffades vi allihopa i tur och ordning så att vi träffade ett annat land i taget. Det var roligt! På vissa möten hade jag bara Erasmusklubben med mig, men på andra hade jag klubben tillsammans med en vanlig undervisningsgrupp. Mötena blev helt klart mer avslappnade och kanske också mer givande när jag bara hade den lilla gruppen, men samtidigt tyckte jag det här var ett smart sätt att få in lite praktisk engelska på vanliga lektioner. Det är för- och nackdelar med allt och jag är glad att jag testade lite olika modeller. Nästa vecka ska vi ännu träffa Irland som var tvungna att skjuta upp vårt möte, så det ser jag fram emot! 


(Bilderna är från Nykarleby i april 2021, Ungern i maj 2019, Madeira i november 2019 och Irland i november 2018. Så glad för den skattkista av reseminnen jag hann samla före pandemin.)

lördag 17 april 2021

April


Jag börjar bli så uttråkad av den här händelselösa räckan av veckor som ser nästan identiska ut och hade bestämt att nu i helgen, nu ska det allt bli en utflykt! Kanske Vasa, kanske Kokkola, kanske ännu kortare - vad som helst för att bryta av den eviga lunken. Sen fick jag en lätt vårförkylning, fick göra mitt femte coronatest sedan oktober och är nu i karantän i väntan på svar. I bästa fall får jag svar före arbetsdagen på måndag, men några utflykter blev det inte. Är nästan sur på mig själv för att jag inte bara blundade för mina små förkylningssymptom, men samtidigt. Orka orka, lite till!

På plussidan har vi fantastiskt vårväder just nu! Krokusarna tittar fram, fåglarna sjunger som galna och barnen studsar på studsmattan dagen lång. Fast snön ligger kvar på stora delar av vår gård (eftersom vi bor rätt så skuggigt) känner jag av sommaren som ligger runt hörnet och väntar. Idag röjde jag upp i ett par blomrabatter, stoppade ner blomlökar här och där och insåg att ja, förra sommarens trädgårdsvurm verkar vakna till liv igen även denna vår. Sämre kan en helg i karantän se ut ändå! 

lördag 3 april 2021

Mer påsk!

Mer påsk! Jag måste erkänna det - jag är svag för påsklördagen. Allt stök och bök med påskhäxor och påskgodis och gummistövlar och vem ska gå med vem är något jag i vanliga fall skulle få spunk av, men en dag om året är det okej. För det är påsk. Förra året blev det ju en väldigt (!) stillsam påsk när pandemin var ny och ingen hade hunnit tänka ut smarta alternativ, men i år har saker på vissa sätt börjat närma sig det normala igen. En idé som verkar ha spritt sig mångfalt snabbare än viruset är att sätta ut godis på gården och bjuda in påskhäxor med ballonger och skyltar, så hela förmiddagen cyklade vi runt och spanade efter ballonger - och jag får fortfarande hänga med på ett hörn eftersom Josef inte får cykla utan vuxen i trafiken ännu... 

Riktigt kul att cykla runt med barnen och deras kompisar med solen brännande på kinderna! Är också så glad att barnen helt självklart ville vara med på hela spektaklet fast de börjar bli stora - kanske mycket för att deras kompisar också var på hugget. Och visst kan jag sakna de riktigt klassiska påskhäxorna, men en katt, en tiger och en clown är också fint.

Barnen tyckte nästan det var ännu bättre än det vanliga sättet eftersom det kändes som en skattjakt. De fick cykla mer för godiset, men det är ju bara en bonus tyckte jag! Skörden blev också lite mer rimlig än vissa år när de haft godis kvar resten av våren... Hit till vår gränd är det däremot inte många som hittat fast jag försökte göra reklam - verkar bara ha varit ett sällskap hit medan vi själva var ute på vift. Oh well, mer godis till oss! Burp. 

fredag 2 april 2021

Långfredag


Det blev april, det blev påsk, det blev vår - allt på en och samma gång! Påsklovet var efterlängtat och välkommet och jag njuter stort av att ta en paus från jobbet i några dagar. Men ett tydligt tecken på att det verkligen behövdes en paus är nog att jag hela tiden aktivt måste mota bort alla jobbrelaterade tankar som hela tiden dunsar in i min hjärna... Ännu tre underbart lediga dagar till!

Långfredagen blev riktigt bra. Jag kände mig nästan lite brottslig som faktiskt gick på fysisk gudstjänst i förmiddags - den första på ungefär ett halvår... Det kändes fint och högtidligt att kunna gå åtminstone en gång under påsken! På eftermiddagen tog jag med mig familjen på en mer corona-anpassad påskvandring på gravgården i stan. Fint att det ordnas alternativt program när det är som det är. Men why, oh why är det alltid så att minst en surar om tre barn följer med? Det är kanske bara alla andra familjer i världen som lyckas med utflykter. Idag tyckte Josef att det var superonödigt att trampa runt på en gravgård om det inte ens fanns några gömda chokladägg i slutet av spårningen. Tur i alla fall att han hittade klätterträd (jo, på gravgården - förlåt) som gjorde honom lite glad igen. Jag tyckte i alla fall det var fint ordnat!