Hurra, det är dags för årets läslista!
Spontant känner jag att jag inte hunnit läsa lika mycket som året innan, det har liksom varit så mycket annat som hänt. Efter en räkning i min anteckningsbok konstaterar jag att det stämmer. Jag har läst eller lyssnat på 51 böcker under året, vilket i och för sig är nästan en bok i veckan, men ändå mindre än jag hade önskat. Jag räknar in både ljudböcker och fysiska böcker här, och det är absolut tack vare ljudböckerna det blev så pass många. Passar mig perfekt att kunna "läsa" samtidigt som jag kör till jobbet eller vardagspromenerar! Inför året som kommer undrar jag om jag borde göra som mamma säger och börja använda Goodreads? Det verkar kul, men samtidigt tycker jag om att min anteckningsbok är den sista analoga utposten i en värld där allt digitaliseras. Vi får se!
Lite statistik innan vi börjar med listan:
17 av de 51 böckerna var på engelska, vilket var en lite större andel än tidigare år. Resten på svenska. De flesta av de engelskspråkiga böckerna har jag faktiskt lyssnat på.
11 av böckerna jag läst var skrivna av män (eller en kvinna + en man), vilket råkar vara exakt samma antal som ifjol, men därför en lite större andel eftersom jag hade läst fler böcker totalt då. Men fortfarande mycket kvinnodominerad lista!
Överlag är en väldigt stor del av böckerna fortsättningsvis antingen från Finland/Sverige eller från den engelsktalande världen. Inte alla, men avstår från att räkna eftersom flera är knepiga att klassa - till exempel Rahaf Mohammed har skrivit en självbiografi om sin uppväxt i och flykt från Saudiarabien, men bor numera i Kanada. Hur som helst, det är mitt ständiga mål att läsa lite bredare!
En bok jag inte kunde släppa:
Unorthodox av Deborah Feldman. Visserligen lyssnade jag, men jag kunde inte förmå mig till att sluta. Mina höstmörka novemberpromenader blev både fler och längre tack vare den här boken! Rekommenderar! Obs obs, även om du har sett serien är det värt att läsa boken. Serien baserar sig visserligen på boken, men är en helt annan berättelse.
En bok som fick mig att gråta:
Jag tror inte jag grät, men jag kan eventuellt ha blivit lite fuktig i ögonvrån av Emma Hambergs Resten av allt är vårt, bara för att hon beskriver så fint.
En bok som fick mig att skratta:
SVJ av Roald Dahl läste jag högt för Josef. Den är ju lite makaber, men samtidigt är den rolig, det kommer vi inte ifrån!
En bok som var värd besväret:
Quynh Trans Skugga och svalka. Den var långsam och eftertänksam och krävde att jag också varvade ner och lade bort min otålighet, men jag är ändå glad att jag gjorde det.
En bok som inte var värd besväret:
Hm. Kommer inte riktigt på någon, även om det förstås finns böcker på min lista som jag inte skulle rekommendera i första taget! Men någon funktion har de uppenbarligen fyllt eftersom jag läst ut dem.
En bok som lärde mig något nytt:
Så många! Allra flest aha-upplevelser fick jag av Anna-Lena Lauréns Sammetsdiktaturen, som jag lyssnade på under tiden efter Rysslands anfall mot Ukraina. Jag försökte och försökte förstå vad som hände och även om boken inte hjälpte mig med just det, så hjälpte den mig att rita upp någon slags karta av det ryska samhället i mitt huvud. Efteråt följde jag upp med hennes och Peter Lodenius Ukraina - Gränslandet, en bok som skrevs redan 2015 och handlar mest om händelserna kring Maidan 2014, men ändå ett perspektiv på det som händer nu.
En bok jag inte blir klok på:
Det här är så konstigt. I somras, när jag låg nedbäddad med covid och växlade mellan att stirra i taket och att läsa, plöjde jag igenom Suad Alis Dina händer var fulla av liv. Jag tyckte om den, kunde knappt lägga den till sidan och gav den ett högt betyg i min bok när jag var klar. Men nu, nu kan jag inte alls frammana något minne av boken, eller karaktärerna - inte ens när jag läser om den på nätet. Det blir jag inte klok på! Covidfenomen kanske..? (Bör tilläggas att jag inte ens var jättesjuk och såvitt jag vet vid mina sinnens fulla bruk...)
En bok jag var fel målgrupp för:
I år tycker jag att jag läst lite färre ungdomsböcker än tidigare år? Vet inte varför, och det jämnar säkert ut sig nästa år. Men jag känner mig definitivt som fel målgrupp för Rick Riordans serie om Magnus Chase (nordisk mytologi är mer levande än vi tror), samtidigt som jag tycker den är jätterolig att läsa. Har läst andra boken i serien (Tors hammare) detta år och kommer säkert att läsa den tredje inom kort.
En karaktär jag minns:
Diamond Doris! Doris Payne berättar i sina memoarer Diamond Doris - the true story of the world's most notorious jewel thief (skriven tillsammans med Zelda Lockhart) om sina färgsprakande eskapader. Nu är jag ju inte den som glorifierar en grundmurat brottslig karriär och kan inte heller påstå att juveltjuven Doris verkar särskilt sympatisk, men kan inte låta bli att fängslas av personen och hennes styvnackade livsval. Om allt är sant? Den som läser får avgöra - det är trots allt en av 1900-talets största lurendrejare som berättar... Som en bonus rör vi oss genom amerikansk 1900-talshistoria med allt det bär med sig i form av segregation, maffiabossar, speakeasy-klubbar och fördomar. Jag lyssnade på ljudboken och kan varmt rekommendera inläsningen också!
En karaktär som jag skulle vilja träffa:
Professor McGonagall. Hon kan få bli min lärarmentor.
En bok jag vill flytta in i:
Nims ö. Är det någon annan som läst Wendy Orrs Nim och den hemliga ön? Skulle inte ha hört talas om boken om den inte hade råkat följa med hem från loppis för flera år sedan, men nu har jag läst den högt för alla mina barn. Sällsynt trevlig kapitelbok att läsa högt. Och till ön skulle jag gärna flytta!
En mening/ ett citat som jag strök under:
Pass! Det gör jag ju sällan.
Årets resebok:
Jag läser ju sällan renodlade reseguider numera, så jag tolkar den här fritt som vanligt. Jag har läst flera (till och med många) böcker om resor, men den bok där resan i sig var allra viktigast var nog Den sista migrationen av Charlotte McConaghy. Det tog mig ett tag att komma underfund med den, en blandning av dystopi, äventyrsroman och utvecklingsroman som den är, kryddat med en och annan hemlighet från det förflutna, klimatkritik och kärlek till fåglar. Jag lyssnade till stor del samtidigt som jag plockade blåbär på Grötberget och efter en del tveksamhet kom jag till sist fram till att jag nog tyckte om den. Inte helt utan motstånd, men ändå. Och blåbärsfläckarna på fingrarna hör för alltid ihop med Franny och silvertärnorna.
Den sista bok jag läste 2022:
Heiman av Ann-Louise Bertell. Jag började läsa den innan jag skulle på teater med åttorna i november, men sen kom allt möjligt annat emellan (jobb, resa och andra böcker), så jag avslutade den först i mellandagarna. Jag tyckte om den! Pjäsen tyckte jag var onödigt tung och kompakt, men boken var lättare att ta till sig. Den förklarar mycket om de österbottniska generationerna som kom före oss!
Den första bok jag läser (läste) 2023:
Årets första bok lyssnade jag till slut på nyårsdagen. Det var Flicka, 1983 av Linn Ullmann, som är en självbiografisk roman där hon hela tiden kommer fram till några vilsna dygn i Paris som tonåring. Den är vackert skriven och har fått fina recensioner, men jag tyckte det var svårt att uppbåda ett riktigt sug efter att lyssna vidare. Det var så många upprepningar och berättelsen om den utsatta 16-åringen avbryts hela tiden av ett ganska ointressant medelålders perspektiv. Vill gärna rekommendera den, men kan inte riktigt. Men läs för all del själv, den funkar säkert bättre för någon annan!
En bok jag annars bara vill rekommendera:
John Chambers Belfast child. Självbiografiskt och jätteintressant om en uppväxt i Nordirland under The Troubles. Vill hemskt gärna läsa mera om det, ifall det finns tips! Överlag är flera av årets mest minnesvärda böcker just självbiografier om en uppväxt i helt andra samhällen och förhållanden än mina egna. Rahaf Mohammed (Rebel), Deborah Feldman (Unorthodox), John Chambers och Lea Ypi (Free, Coming of Age at the End of History) får förhoppningsvis sällskap av flera i samma kategori nu under läsåret som kommer.
Och en bok till som jag annars bara vill rekommendera:
Easter Parade av Richard Yates kände jag inte till när den fastnade i händerna på mig, men den bör läsas! Fängslande om två systrar och deras på många sätt sorgliga liv.
En bok jag ser fram emot att läsa:
Jag ser att jag skrev Midnattsbiblioteket av Matt Haig här förra året. Ser man på, den har jag ju fortfarande inte läst! Den får en ny chans 2023. Jag ser också fram emot att läsa Straff av Ann-Helen Laestadius (fortsättningen på fenomenala Stöld, har inte getts ut än) och En gång om året av Peppe Öhman som kom i somras, men som jag inte har läst.
Överlag tvekar jag lite till att skriva ut vilka böcker jag planerar att läsa, för risken är stor att de lämnar olästa då. Jag har blivit mer och mer luststyrd när jag väljer böcker, samtidigt som jag allt ivrigare undviker läsutmaningar som gör läsandet till en prestation. Snackisar tappar jag ofta intresset för innan jag själv hinner få tag på dem och väljer hellre något jag inte hört talas om tidigare. Till viss del behöver jag hålla mig uppdaterad på grund av (och tack vare!) mitt jobb, men utöver det vill jag läsa fritt och på impuls, som motvikt till många andra områden i mitt liv.
