Hej!

Vågar vi? Ja, kanske det! Jag vågar skriva ett inlägg igen - och jag tänker ge mig själv en utmaning! Nu är det inte mycket kvar av sommarlovet, men under de veckor som finns kvar ska jag skriva tre inlägg/vecka. Yikes! Och hej!

Jag har saknat bloggen. Tidvis har det varit en sån inspiration för mig, och jag tycker alltid att det är så roligt att läsa bakåt i bloggen - en guldgruva av minnen som kanske, kanske inte skulle försvinna annars. Jag vet att bloggarnas guldtid är förbi, men förstår egentligen inte riktigt vad det har med min blogg att göra eftersom jag aldrig haft nån större läsekrets - eller ens velat ha det. Nu lägger jag sporadiskt upp inlägg på Instagram, men det är något helt annat. Det ska vara snyggt, det ska vara kortfattat och jag ska veta om att hela min bekantskapskrets scrollar igenom eller förbi. I bloggen kan jag vara långrandig och skriva mest för min egen skull - samtidigt som jag förstås tycker det är kul om nån läser. Säg gärna hej i kommentarerna om du gör det!

Bilden? Från fjällen, dit vi varit än en gång, den här gången i jättesällskap av största delen av min storfamilj. Det var fint! Och intensivt!

Återupplivning av bloggen

Tog fram min blogg och tappade hakan när jag insåg att mitt senast inlägg var från 9 juni - alltså i början av sommarlovet, för FYRA månader sedan! Jag tror faktiskt att det är det längsta uppehållet sedan jag startade bloggen nån gång kring 2007, men jag har inte alls tänkt sluta. Har bara inte fattat att det gått så här länge... har ett par halvskrivna utkast från sommaren, så i något skede ska jag kolla om det är något som är värt att lägga upp. 

Det är naturligtvis Instagram som är boven - det är där jag uppdaterar, oftast med snabba stories. Samtidigt tycker jag egentligen så mycket mer om bloggen, den känns mer som mitt eget space - dit den som klickar sig in är välkommen, förstås. På Instagram får jag ofta lite myrkrypningar i maggropen för att jag blir osäker på bilden av mig som jag trycker in i folks flöde. The life of an overthinker! Här känner jag mer att jag skriver för mig själv och för den som eventuellt väljer att gå in på den. Om nu någon gör det längre? Säg gärna hej i så fall! 

Läget? Bra. Höstterminen startade i galet tempo, inte minst för att vi hann med ett ungerskt Erasmusbesök OCH en Erasmusresa till Irland inom fem veckor efter skolstart, samtidigt som jag tog emot nya sjuor... men just nu tycker jag veckorna glider fram ungefär som de ska! I helgen hängde jag med två av mina systrar i Tammerfors och det var nice. Vi åt en massa goda saker, och utöver det innehöll helgen mest shopping, chill och prat. Skönt!

 

Spam

Jaha. Nu blev jag tvungen att ställa in så att jag alltid godkänner kommentarer innan de visas på bloggen. Trist, men så fort jag publicerar ett inlägg rasar det in spamkommentarer från ett par lyckliga kvinnor som i all vänskaplighet vill rekommendera en viss häxdoktor som gjort underverk med deras äktenskap. Tack, men NEJ TACK! Det enda lustiga med det är att autoöversättningen inte riktigt kan skilja mellan "stavning" och "trollformler" (spell...) och det blir onekligen komiskt att läsa om vilka underverk denne doktors fantastiska stavning kan åstadkomma. Stavning är grejer, det. Ändå. Föredrar att inte ha spam om trollkonster på min blogg.

Men säg gärna hej i kommentarsfältet - jag lovar att godkänna alla kommentarer från riktiga människor, även om de handlar om stavning!

En klapp på axeln

För en stund sedan dök den här fina texten av BFF-Ellen upp på min skärm:

Högstadiet revisited

...och jag kände mig nästan lite gråtmild. Så här skriver hon nämligen om högstadielärare:

 Allihopa har definitivt inte lyxen att ha lärare som orkar försöka, även när resurserna är små och tacksamheten obefintilig. Visst finns det inom lärarskrået såna som är där av fel orsak också, men jag tror att det krävs en stor människa för att bli (högstadie)lärare idag, speciellt idag när yrket inte kommer med nån ekonomisk eller ens social status. Man måste ha nån inneboende tro på det goda i människor och en vilja att göra världen, lite lite bättre - en lektion i taget. Kanske nån slags ork för att kämpa på i motvind hela tiden.

Det här är exakt vad en sliten högstadielärare behöver höra när hon tar sats för att planera undervisning för morgondagen trots att hon ju egentligen inte alls vill jobba på kvällarna (se föregående inlägg), när de senaste två veckorna har varit fullspäckade - av helt normala dagar, men så mycket av det normala, bara - och när hon längtar efter den nästan oplanerade helgen så att ögonen går i kors.

För det är precis så. Jag har en tro på det goda i människor. Det är det som gör att jag orkar omge mig med människor hela dagarna varje dag trots att jag ibland tänker att jag är för introvert för sådant. Jag tycker det är så fascinerande att följa med människor i den där händelserika åldern. Vem kan inte tro på framtiden med allt det runtomkring sig? (Tro mig, "dagens ungdom" är fantastisk på många sätt! Inte så att det är bara sunshine, lollipops and rainbows, men det positiva vinner.)

Dessutom känner jag också igen mig i det där att vilja göra världen lite, lite bättre, en lektion i taget. Det är ju inte alla lektioner det funkar så - efter vissa lektioner känns hela den idén urbota dum och jag sätter ribban nånstans vid "så länge jag inte hindrar någon att lära sig eller ger men för livet så är jag nöjd". Men ibland tror jag att det kan vara möjligt att göra världen lite bättre på mitt jobb. En aning naiv är det kanske bra att vara som högstadielärare. ("Men det finns egenskaper värre // än att va snäll och kanske lite dum." Vem vet låttexten? Jag har alltid känt igen mig i den.)

Tack för påminnelsen. Nu känns det lite bättre att tugga i mig det faktum att jobbväskan behöver åka fram ännu ett varv ikväll.

Februarilista!

Bloggen har visserligen levt en halvt bortprioriterad tillvaro hela vintern, men jag blev inspirerad av Casa Annika att haka på Onekligens februarilista - som är gjord för instagram egentligen, men det går ju lika bra med selleri. Eller blogg, i mitt fall. Det är ju redan 2.2, och med min nuvarande bloggtakt lär jag väl i bästa fall vara klar till påsk, men det går ju alltid att testa och se! Tror det kan behövas en lista för att sparka lite liv i det här gamla bloggskrället.

Torka

Hela den här hösten har bloggen gått på sparlåga. Visst har jag slängt in ett inlägg då och då, men inte särskilt ofta och inte särskilt inspirerat. Den här hösten har varit och är intensiv (på ett bra sätt!), men jag är osäker på om det är hela orsaken. Bloggvärlden har blivit så proffsig på sistone! Själv följer jag nästan bara sådana jag redan följt i minst ett par år - det känns just nu som en ganska dålig, och framför allt tidskrävande, idé att bege mig ut på okända bloggvatten - men på något sätt har jag tydligen fattat att bloggar anno 2016 har djuplodande, genomtänkta texter och/eller bilder som är tillräckligt bra för att platsa på någons vardagsrumsvägg. Kul! Inspirerande! Kanske. Det är bara det att jag inte på något sätt har tid för nåt annat än snabbt nerkrafsade, halvtänkta inlägg. Dessutom är jag fortfarande inte nöjd med formatet fast jag renoverade lite här tidigare i höstas. Min blogg, bloggvärldens snabbmakaroner. Underbart.

Men jag mårar åpå. Det får vara torka ett tag, för jag vet att det förr eller senare kommer att blänka till (igen) och jag kommer att bli ivrig över chansen att få leverera mina snabbmakaroner till amatörinlägg.

Läget annars? "Ni e så kulturell", tyckte syrran häromdagen. Det är vi faktiskt just nu! Förra veckan vann (!) jag teaterbiljetter - mera om det senare - i lördags var vi på färgsprakande Spektakeldag i Campus Allegro och idag spelade Edvin och hans musiklekisgrupp kantele inför fullsatt Schaumansal på konserten Lilla Rusk. Bara roligt, inte läskigt, tyckte han. Ja, han tyckte faktiskt så pass mycket om att stå på scenen att han gick upp igen när folk hade börjat gå ut, bara för att få stå och känna på det lite till...

Ja, och imorgon tänkte jag gå på Timshels skivrelease på After Eight, även om det är mitt i nattning och jag inte verkar få nåt sällskap. Desperat försök: Vill nån hänga med? Jag lovar, det kommer att bli bra. Sök fram Timshel och Hubble Jive på Spotify om ni inte tror mig. Lovin' it.

Headern

Jo förresten, headern är en prototyp som jag snabbt gjorde i Canva för att testa om det var lätt. (Det var lätt!) Känner jag mig själv rätt kommer prototypen antagligen att hänga med i minst fem år. Snabb som en snigel, som alltid.

Pretty pretty please

Det är ingen storblogg jag har - eller vill ha - men jag vet att ni är några som läser den. Men vem? Känner ni mig? Känner jag er? Brukar jag läsa era bloggar? Har ni bara råkat trilla in här och stannat?

Det skulle vara jättekul att veta vem som läser, så pretty, pretty, please, gör ett undantag och släng in en kommentar!

 (Bilden är förresten från Powerpark för en vecka sen - heldag tillsammans med sjuorna i egenskap av klassföreståndare. Ingen dålig arbetsdag!) 

Bloggråd?

Förutom novembervädret - en annan sak som gör att det känns lite tråkigt att blogga är att min blogg ser så trist ut. Gammalmodig. Små bilder, halvtråkigt format. Vad ska jag göra åt det? Måste jag byta bort blogspot? Till vad i så fall?

Hjälp!

(Det är inte en retorisk fråga, utan nu håller jag tummarna på att få ett smart svar!)

Dagens bloggtips

Jag är ju lite svag för resebloggar. ("Lite", haha!)

Min absoluta favoritreseblogg just nu är förstås syster Amanda, som backpackar i Australien! Nu är det bara två veckor kvar tills vi får ha henne här i landet igen, men så kul att följa med hennes aussie-äventyr! Snart bär det av till Whitsunday, till exempel...

Hela november

Japp, japp, japp! Lisa på Onekligen har så vänligt knåpat ihop en blogglista för november. Ett inlägg om dagen, temat färdigtänkt och klart. Inte så dumt under årets mörkaste månad, som lätt blir lite... oinspirerad. Oj, så det kommer att bloggas här i november!

1. Kolla! Så här ser det ut utomhus idag.

2. 5 saker jag tänkt på idag

3. Ibland tänker jag att jag borde…

4. Kolla! Här är en bild på mina fötter i ett par skor jag gillar.

5. Hepp! Dagens boktips!

6. Månadens djur är givetvis…

7. Kolla! Så här ser jag ut idag.

8. Ibland blir jag avundsjuk på…

9. 5 saker jag borde ta tag i

10. Kolla! Här har jag ritat en hund.

11. Månadens färg är givetvis…

12. Hepp! Dagens filmtips!

13. Kolla! Här är en av mina favoritplatser.

14. Om jag skulle skaffa mig en ny hobby så skulle det bli…

15. 5 saker jag blir glad av i vardagen

16. Kolla! Så här ser min autograf ut.

17. Hepp! Dagens tv-tips!

18. Ibland retar det mig att…

19. Kolla! Det här åt jag idag.

20. Om jag skulle skaffa mig en ny ovana så skulle det bli…

21. 5 saker jag blir irriterad på i vardagen

22. Kolla! Här bor jag.

23. Hepp! Dagens måltidstips!

24. Månadens klädesplagg är givetvis…

25. 5 grejer jag alltid har i kylskåpet

26. Kolla! Här jobbar jag.

27. Ibland skulle jag vilja…

28. Hepp! Det här tycker jag alla bör läsa.

29. Det var onekligen väldigt roligt när…

30. Kom ihåg

Tips

I början av sommaren var mamma ute på äventyr; hon reste på egen hand i Skottland i 1½ vecka. Nu såg jag att hon bloggat om det, klicka här för lite Skottlandsinspiration!

Och om jag trodde att jag hade rest mig restrött och hemkär i juni? Funkade inte. Eller jo, ett tag, men redan nu börjar jag triggas av storstadsvyer, vackra landskap, resebloggar och människor i min närhet som smider spännande planer. Haha, det är ju som jag konstaterat förr - det absolut sämsta sättet att avliva reslust är att resa... mycket vill ha mer! Men drömma kan man alltid, det är ett spännande jordklot vi bor på. Hur som helst. Eftersom jag på många flygbolag inte ens får flyga längre efter fredag så är det ju ganska lite att fundera på. Tur att det är juli här hemma och långt ifrån vardagstråkigt!

(Aha! På tal om det - har ju två resor att blogga klart om! Så här långt i efterskott blir det kanske mest för min egen skull, men ändå... Så fort sommaren inte är fullt så uppslukande ska det bli av!)

Sommarlistan

Detta är precis en sån dag då jag behöver en   l i s t a   för att åstadkomma något i bloggväg. Perfekt att Linn Jung slängde ut en sommarlista för några veckor sedan för att motverka eventuell bloggtorka... Har varit väldigt mycket vardagsmorsa idag och tänkt väldigt få intressanta tankar. Utom när jag satt vid köksbordet och talade med Johanna, som annars vistas alldeles för mycket i Uppsala. Det var trevligt!

Åbo slott 30.6 - en av mina favoritdagar hittills i sommar.

Dagens planer: Inte så mycket kvar av dagen, men jag ser väldigt mycket fram emot att sitta nyduschad i soffan med en generös skål lakritsglass efter att barnen somnat.

Min lunch kommer att bestå av: Den bestod av makaroner, köttbullar á la helfabrikat och lite tomat och paprika. Smaksensationen påminde mig väldigt mycket om studielivet, och det är i och för sig trevligt.

Vädret utanför mitt fönster är: Regnigt och nästan lite höstigt, men på ett ganska fint sätt.

Inatt drömde jag: Att jag sprang runt på Humle i bara nattlinnet. Kanske beror på att jag gick runt (runt och runt, men till WC för att borsta tänderna åtminstone) på Humle i pyjamasbyxor häromkvällen och tänkte på att jag passerade rätt många människor jag i vanliga fall inte skulle träffa i mina gamla, sladdriga (men sköna) pyjamasbyxor.

Igår hände detta: Jag ledde gudstjänst i Betania. Vi firade de kommande två veckornas planlöshet med fryspizza till lunch (kulinariska mästerverk på löpande band här, ni hör) och tog det riktigt, riktigt lugnt resten av dagen.

Dagens outfit består av: Vita byxor som inte är så vita efter helgen på Humle och en mycket grön tröja. Mycket grön på ett bra sätt.

Det här är min favoritlåt just nu: Favoritlåt? Svårt. Det enda jag hört och det enda jag nynnat på på sistone är en rad Pettsonlåtar av Bröderna Slut. Eller signaturmelodin till Fåret Shaun och Madicken. Har ganska sällan fått tillfälle att välja min musik de senaste veckorna.

Den här sommaren har jag lärt mig något nytt: Att man kan köpa hus utan att bli ett nervvrak (bara lite). Äh, jämfört med vintern och våren, när jag lärde mig nya saker (mest om historia, språkhistoria och finlandssvenska författare) bokstavligen varje dag, har jag lärt mig betydligt mindre i sommar. Det är kanske det som kallas ledighet.

Nästa fest jag ska gå på är: Hm... pappas 60-årskalas i augusti? Om ingen ställer till med rajtantajtan före det och vill bjuda mig.

Just nu är jag så irriterad på: Barn som bråkar med varandra helt utan anledning och struntar blankt i vad jag säger, förklarar och förmanar.

Däremot vill jag rekommendera: Hummelholmen, bibliotek och boken The Newlyweds av Nell Freudenthal.

Avskalad

Oj. Jag ville få min blogg lite enklare och mer avskalad ut. Nu är den helt naken, ju. Borde ta och göra en snygg header. Eh, när jag prickat av lite annat på min lista. Tills vidare - nude look.

Bloggföreläsning

Liten paus i Spanienföljetongen - not to worry, den lär fortsätta vare sig någon annan än jag vill det eller inte - för att berätta vad jag gjorde ikväll. Jag åkte till ett mycket välbekant lila auditorium för att lyssna på Peppe Öhman, Karin Lindroos och Linn Jung prata om bloggande. Mycket roligt att lyssna på tre kunniga, välformulerade människor! Sånt gillar jag.

Men jag är en dålig bloggare, för 1) inga bilder och 2) åkte asocialt nog hem direkt efter föreläsningen. (Har ungefär en halv lektion/introduktion till en ny kurs otänkt för imorgon ännu, men motivationen skulle vara mycket högre för att... till exempel ligga i sängen och läsa deckare.)

Ett par saker började jag tänka på.

1. Det här med annonser på bloggar. Även om jag kan blunda för annonser vid behov tycker jag det är enormt vilsamt med bloggar utan annonser och med en tydlig inställning till "samarbeten". De tre bloggarna som talade idag har alla en genomtänkt linje, vilket ger mig ett större förtroende för deras bloggar. Värst tycker jag det är med samarbeten och presenter som man bara anar att är PR för ett företag. Själv skulle jag inte kunna tänka mig annonser på min blogg - men det är lätt att säga eftersom den är så liten att någon knappast skulle vara intresserad av att annonsera heller. Men min blogg är min; skulle någon betala mig skulle den inte vara det längre.

2. Linn frågade sig varför folk är så rädda för att ha en åsikt. Ja, varför? Varför är jag rädd? Nu är jag vuxen. Nu uttrycker jag min åsikt. Då och då. Men det har jag fått träna och tvinga fram; den naturliga reaktionen är att hålla tyst och lyssna istället för att tala.* När jag nån gång skrivit ett inlägg med en åsikt håller jag andan - inte för att att det brukar komma några kommentarer alls på sådana inlägg. Men det jag är rädd för är nog inte att få mothugg. Det jag är rädd för är att häva ur mig en åsikt som jag vid närmare eftertanke inte kan stå för. Eller att formulera mig otydligt så jag misstolkas. Och verkar dum. Ja, det är kanske det jag är rädd för. Att verka dum. Eller att verka ha åsikter som jag inte har, egentligen. Men som sagt, jag tränar. När jag fyller 40 kanske jag struntar i vad folk tänker och tror. Eller 70?

* Lite ironiskt kanske att något av det jag tycker mest om att undervisa är muntlig kommunikation och argumentation.

Den trånga föräldrakostymen

Ah, det är en debatt på gång igen. Det händer sig att bloggar föder debatter, och vågorna går aldrig så höga som när debatten handlar om föräldraskap. Folk verkar aldrig få nog av att vrida och vända på idealföräldern - hur gör man, hur gör man, hur gör man för att vara en sån? Märkligt nog verkar väldigt många glömma bort att människor och familjer sällan är gjutna i en standardmall. Föräldrakostymen är väldigt trång, men likväl ska varenda förälder ha dåligt samvete för att de inte passar i den.

Den här gången handlar det om vad föräldrar får göra när barnen är i dagvård. Är det tjupp tjupp, raka vägen till hämtning som gäller, eller får föräldrarna klämma in ärenden, träning eller till och med vila på den tiden? Ack och ve, får föräldrarna roa sig medan barnen är i dagvård? (Linn Jung efterlyser synpunkter, och får många.) Vad är dagvård till för, och hur fria är föräldrarna mellan lämning och hämtning?

Vi har väl en ganska genomsnittlig syn på frågan. När vi är lediga är barnen lediga, självklart. Vi lämnar inte barnen i dagvård för att hitta på nöjen på egen hand. Barnen har för det mesta hyfsat korta dagar utom i sällsynta undantagsfall. Men samtidigt, min tid flyter. Det händer sällan eller aldrig att jag åker hem från jobbet utan att ha väskan full av måsten och borden. Så - vad är då skillnaden om jag tar med mig lite mer jobb hem och istället passar på att göra undan ärenden och nödvändigheter som är döden att få gjorda med två trötta barn i släptåg? (Jag lovar, de njuter inte heller av postärenden och storhandling i racerfart.) Jag har ingen stämpelklocka, och det gör vardagen så mycket friare, men det gör också tiden så mycket mer svårdefinierbar. En undervisningsfri vardag är mycket sällan en ledig dag. Men det var egentligen inte oss jag skulle skriva om. Vad vi gör är egentligen helt ointressant. Vad vi gör har verkligen ingenting alls att göra med hur andra borde göra.

Det som är intressant, och det som gör mig så in i själen ledsen är alla snabba slutsatser. "Vissa verkar inte förstå vad det är att ha barn" och "Skaffar man barn ska man väl vilja vara med dem så mycket som möjligt". Hos vissa verkar det finnas så liten förståelse för att familjers verklighet ser ut på olika sätt. Att föräldraskap kan innebära olika saker för olika föräldrar. Att olika människor i olika perioder har olika förutsättningar. Är föräldraskap verkligen något bara för dem som alltid orkar, alltid vill, alltid kan prestera som en mönsterförälder? Vissa saker kan vi väl ganska snabbt enas om, och ytterligheter (att t.ex. låta barnen vara på dagis när man har semester för att få lite lugn och ro själv) finns det väl egentligen inte så mycket att orda om. Men det finns ju så mycket däremellan, och vad en familj behöver och mår bra av kan ingen annan säga - allra minst utgående från några få ledtrådar man som utomstående får. Det sista föräldrar behöver är ännu mer skuldkänslor. Istället kanske omtanke, vänligt intresse och respekt inte skulle vara så dumt.

PS. Bara för att förtydliga - de allra flesta som kommenterade just Linns inlägg verkade snälla och kloka. De här tankarna handlar om ett större sammanhang: kommentarer på bloggar, forum och webbtidningar som jag stött på. Ingen särskild utpekad.

Japp

Jag finns kvar här. Det går ingen nöd på mig. Men det händer inte så mycket som kickar igång min blogglust. Hejsålänge!

Ingenting alls

Öppna ett nytt blogginlägg kanske och testskriva lite? Då kanske inspirationen kommer flygande och fyller den här bloggen. Jag önskar att jag hade inspiration nu, till vad som helst. För det skulle vara roligt. Jag tror det skulle lyfta vintervardagen, när nu vädret inte verkar ha någon lust att hjälpa till. (Fulvinter där ute. Gäsp.) I sina bästa stunder ger bloggandet mig puffar och peppar. I trögare stunder... händer det liksom ingenting alls.

Älva

Åh! Det här var fint. Magiskt.

Potatisen

Förresten, precis som resten av världen är jag full av goda föresatser så här i början av året och har därför tagit upp min potatisblogg (träningsdagbok) igen.