Att röra på den där kroppen man har

Våren var intensiv och allt som inte var absolut nödvändigt prioriterades bort. Träning var en sak som utan desto större sorger fick vila i frid, vilket ledde till en ganska konstig rytm i april och maj: Först maratonpromenerade jag en vecka i april (Spanien), sen satt jag på min bak och jobbade i några veckor, sen maratonpromenerade jag en vecka till (England) och efter det fortsatte jag sitta på min bak och jobba.

Så blev det plötsligt sommarlov, och jag vaknade till. Inga maraton sådär bokstavligt talat, men jag har både cyklat, jumppat och sprungit (!) betydligt mer hittills i juni än sammanlagt i april och maj. Det är visserligen ganska lätt att åstadkomma, men ändå. Jag inbillar mig inte att detta är början till Mitt Nya Liv, men det är kanske bra att få sina ryck då och då så kroppen kommer ihåg hur man gör när man anstränger sig. Peppad är jag till min förvåning nu i alla fall, efter att ha trivts riktigt bra i min halvdvala under våren...

Ikväll var jag på JKG:s sommarjumppa i Campus Allegro. Det var meningen vi skulle vara i aulan, men av någon anledning hamnade vi på Schaumansalens scen istället. Det var kul, har aldrig dansat zumba eller gjort plankor på en scen med två flyglar förr!

Observera att jag inte fotade min svettiga uppenbarelse efter jumppan... Bäst för alla så. Mina goda läsare kan ju föreställa sig att jag ser sval och behärskad, men imponerande stark ut.