Det blev en mycket snabb visit till Tammerfors i helgen! Än en gång kan vi konstatera att tideräkningen är annorlunda när man rör sig med barn - något som borde vara fullständigt självklart för oss vid det här laget, efter drygt tio år som föräldrar... så småningom kanske vi lär oss. Vi hade två riktigt bra dagar, men också väldigt intensiva. Nästa gång vi sticker iväg på minisemester vart som helst längre än till Vasa ska vi se till att ha minst två nätter på oss! Med barn alltså, på bara två vuxna hade det här varit en riktigt behaglig längd...
Vädret var som vädret mest har varit den här hösten - fuktigt, regnigt och gråmulet. Men det gjorde inget, vi hittade på inomhusaktiviteter istället. På lördagen inledde vi med något alldeles nytt, inte bara för oss -
Muminmuseet som öppnades i juni. Det var verkligen ett jättefint museum som jag helt klart rekommenderar. Fräscht och genomtänkt, med jättefina miljöer!
Ibland känns det som att Mumintrollen och Tove Jansson har mjölkats sönder av alla oändliga muminmuggar och andra produkter, så det var jätteroligt att gå lite mer tillbaka till rötterna och se originalskisser och annat. I ateljén var det också jätteskönt att sitta och rita tuschteckningar en stund. Alla talade med dämpade röster, Arvid och Edvin satt djupt försjunkna i sina mumintroll och det var ett av de där väldigt sällsynta ögonblicken när det känns nästan fysiskt hur energinivåerna fylls på. Kanske jag borde börja teckna tuschteckningar här hemma också? Tyvärr tror jag inte riktigt jag får till samma meditativa känsla vid ett smuligt köksbord...
Jag tror att det var Arvid och jag som tyckte allra bäst om museet - familjens två yngsta däremot orkade inte riktigt titta så länge som vi andra gärna hade velat. Själv tyckte jag att det fanns jättemycket att se på och jag kommer gärna att gå igen bara för att få titta på det jag missade i kölvattnet av en rastlös sjuåring och en springig treåring... Med det sagt, det
finns mycket att se på för mindre barn också, med bland annat närmare 40 tablåer från muminberättelserna. Det är bara att kompromissa lite. Som vanligt.
En annan aktivitet som vi inte hade planerat utan mest snubblade över var lite otippat Stockmanns Galna dagar. Kunde inte låta bli att gå in! (Den som händelsevis inte är från Finland, alternativt inte håller till på platser med gula spöken - det är alltså en bökig, svettig rea två gånger om året. Ingen vet vad tjusningen egentligen är, men alla ska dit och armbågas. När jag bodde i Åbo hörde det liksom till att åtminstone gå dit och köpa slibbigt lösgodis en gång per Galna dagar-omgång.) Nu råkade det alltså vara Galna dagar. Vi klämde oss in och lät barnen botanisera på leksaksavdelningen, men det blev inga större köp, förutom att jag köpte... diskmedel och köksrengöringsspray. Eh? Det var... ekologiskt? Luktade gott? Hade snygga etiketter? Nä, faktiskt - det finns inget sätt att snacka sig ur det här. Jag smittades av de gula spökena och köpte DISKMEDEL och KÖKSRENGÖRING att släpa hem från Tammerfors, bara för att det var galna dagar. Haha!
Ännu en trevlig grej vi gjorde: middag på Lotus Garden. För en gångs skulle var alla hyfsat välartade (eller eventuellt bara utmattade efter halvtimmen på Stockmann) och vi kände oss så underbart civiliserade där vi satt och åt asiatisk lördagsbuffé hela familjen. Det är de stunderna jag sparar för mindre harmoniska tider!
På söndagen var vår stora plan Ikea, där vi ju faktiskt hade verkliga ärenden att uträtta, men vi passade på och stannade på hotellet så länge vi fick. Mmm, hotellfrukost med ganska civiliserade barn. Check! Söndagssimtur i hotellets simbassäng. Check! Fast där var det en familjemedlem som fick en seriös humördipp, vilket gjorde att just simmandet kändes mindre roligt. Humördippar är inte att leka med. Inte i den här familjen i alla fall, men kanske är det bara vi.
Överlag känns det ibland som att röra sig på minerad mark att göra
roliga saker tillsammans med hela familjen. Det är så mycket personkemi och minidraman att en stackars morsa kan bli utmattad för mindre. Just nu har vi dessutom två barn som samtidigt (!) har klivit in i en lite mer... känslosam period, samtidigt som vårt för tillfället mest stabila barn alltid, oavsett utvecklingsfas, är mer eller mindre känslig för humörsvängningar. Puh! Vi vuxna andades djupt och påminde varandra om att vi väldigt (!) snart kommer att åka på egen hand (!) till Stockholm. Då ska vi försöka pejla in varandras känslolägen lite bättre! Jag vet att det är jättedåligt, men för tillfället prioriterar vi nästan helt bort att hålla varandra glada och nöjda utan riktar in allt vårt krut på barnen. Visst kan jag
se att Matias ibland verkar behöva peppas, men om det finns tre andra människor jag har ansvar för att hålla vid gott humör väljer jag att låta den där andre vuxne individen fixa sitt humör själv. I know. Urusel parstrategi. Jag tror att en helg på tu man hand är livsviktig för oss just nu.
Vad mera? Vi tänkte gå en söndagspromenad längs med stigarna på vackra Pyynikki - vi bodde på Scandic Rosendahl som verkligen ligger i natursköna omgivningar - men eftersom 1) vädret var ruggigt och 2) vissa barnhumör var nästan lika ruggiga tog vi den korta versionen. En liten tur blev det i alla fall innan vi hoppade i bilen och begav oss till Ikea! Där levde minsteman rövare och vi var minst sagt uppgivna ett tag när vi försökte fundera på skåpdörrar och lådfronter samtidigt som tre ungar ville femton olika saker, men sist och slutligen fyllde vi släpvagnen med i stort sett det vi skulle ha och hade till och med lite roligt mellan varven.
Kort men intensiv helg; långt och babbligt blogginlägg. Ungefär så! Vi ses igen Tammerfors, då förhoppningsvis i lite mindre pressat tempo!
