Starten

 

Vårterminen 2023 inledde inte försiktigt. Ingen mjukstart, ingen skonsam bomull, ingen tid för att gäspa, sträcka på sig och hitta tråden igen. Den inledde mer som ett vulkanutbrott - visserligen inte helt oväntat, men ändå med oanad kraft. Efter den första veckan känner jag mig därefter, inte minst med en förkylning som jag struntat i pga. ingen lucka för sådant i kalendern. Snart dags för sportlov..?

Förutom allt det vanliga har det också varit full fart med författarbesök, prisutdelning(ar) efter skrivtävling, Erasmusplanering och möten som fyllt all eventuell luft i kalendern, med program till och med på lördag. Nu är det söndag och dags att planera nästa vecka... Mycket roligt ändå, särskilt kul både med besök av Österbottens deckardrottning Nilla Kjellsdotter och att få sätta lite strålkastarljus på några duktiga, skrivande elever! På fredag kväll kan jag inte påstå att jag var mogen för så mycket annat än en kollaps i soffan, men tack och lov hade Matias och jag färdigköpta musikalbiljetter... West Side Story på Vaasan Kaupunginteatteri! 

Vi började med mat på Hejm - vi hade begränsat med tid, så det blev ingen långsittning, men vi hann med en god varmrätt. Så roligt att vi kom oss iväg och att vi lyckades få till både mat och teater! Nu får vi planera in nästa date, de är lätt räknade de senaste åren... 

När jag var barn hade vi den gamla West Side Story på VHS och det var en av klassikerna vi "alltid" såg när vi var sjuka... det och Crocodile Dundee. Jag tyckte den var så oerhört gripande och sorglig, precis varje gång jag såg den. Den nya filmversionen var jag däremot inte så imponerad av när jag såg den i höstas och tänkte att jag nog blivit för cynisk med åren... Det stämmer visserligen att jag inte är lika lättrörd som när jag var tolv, men scenversionen slår den nya filmen med hästlängder! Så roligt att se en storsatsning med musik, dans och många skådespelare på scenen! Rekommenderar den varmt, tror den fortsätter ända till april om jag minns rätt? Missa inte!

Färg

 

Hej! Vågar vi tro att läsårets första förkylningstsunami är över nu? Har haft alla elever på plats i flera dagar nu och alla egna barn i skolan två dagar i sträck - så bra ställt har det inte varit på nästan tre veckor. Jo, barnen turades med ett par förkylningar, så i onsdags konstaterade jag att på tretton på varandra följande skoldagar var det en dag som alla våra barn varit i skolan samtidigt. Kul, inte kul. Men kul att det verkar vara över för denna gång, för jag är mer än redo för vanliga vardagar när alla lämnar huset på morgnarna. 

En söndag när vi trodde att alla var friska körde vi i alla fall iväg till Vasa för att gå på Graffittilandia - sen började Josef snora under dagen, så det var det. När vi körde hemifrån var vi i alla fall förkylningsfria. Och vi lyckades få till ett besök före stängningen - jag tror det var nästsista dagen eller något i den stilen. Jag hade redan börjat tvivla!

Jag har ingen stark relation till Wasalandia - jag minns att jag var dit med mommo och moffa (!) en gång, men vet faktiskt inte om det kanske var den enda gången. Men bara att få gå in i den miljön - ett nedlagt nöjesfält - är ju en upplevelse i sig. En del attraktioner står kvar, till exempel stockbanan som jag minns som det allra roligaste på Wasalandia. 

Det var kanske den sista dagen med sommarväder, så tajmingen var utmärkt! Vi började med att hämta pizza och sitta i gröngräset vid Universitetsstranden och se på vattenglitter och blå himmel. Sämre söndagsluncher har jag haft. Men kommer inte ifrån att det är lite tråkigt att inte ha syster-moster i Vasa längre...

Själva Graffittilandia då? Det var värt att se! Men eftersom jag inte är så värst (haha, alltså inte alls) underground föredrar jag de större, mer genomarbetade väggmålningarna framom det mer graffittiaktiga - och på området där det spelas paintball kunde jag inte komma ifrån att alla färgstänk bara kändes VÄLDIGT mycket som fågelskit från en hel armé av måsar, vilket kommer ganska högt på min personliga äckel-lista. 

Men förutom paintbollarna var det roligt och det var lätt att hålla sig sysselsatt en timme eller två. Vi gillade UV-tunneln och barnen tyckte det var extremt lustigt med Edvins neongula skor... Om de öppnar nästa år igen finns det säkert massor med potential att utveckla hela konceptet i all oändlighet. I vilket fall som helst, nöjd med att vi kom oss iväg, att vi fick njuta av sensommarsol och så något helt annorlunda än det vanliga. Bra söndag!

Ut å fäälas

Hur skönt vi än tycker det är att tassa på här hemma så började vi känna att det nog var dags för en utflykt. Ibland behöver även vi rastas! Matias, som grottat ner sig i byggnadsvård ända sedan vi flyttade hit, ville gärna till Stundars och vi andra var inte omöjliga. Vädret såg inte så stabilt ut, men eftersom väderleksrapporterna på sistone hoppat än hit, än dit tänkte vi chansa ändå. 

Men först skulle vi söndagsluncha! Om vi räknar bort ett par tillfällen när vi hämtat mat och ätit utomhus (och en sunkig hamburgermåltid på en sunkig servicestation i samband med en fotbollsmatch) var det här faktiskt första gången sedan i vintras vi åt ute hela familjen, så det kändes nästan lite högtidligt! Friends and burgers blev det, alltid ett säkert kort. Restaurangen i Vasa hade vi aldrig testat, men den får helt klart godkänt - lugnt och mysigt, åtminstone tidigt en söndag! Resten av centrum var också minst sagt stillsamt... Jag antar att det är coronavåren som fortfarande påverkar öppethållningstiderna? Inte mig emot, jag som är övertygad om att ett söndagsstängt samhälle är liiite sundare för människans mentala välmående än ett söndagsöppet.

Tur då att vi inte var i Vasa för att shoppa! Väderleksrapporten hade inte ändrat mycket, men just då var det uppehåll och till och med lite soligt, så vi kände oss optimistiska, hoppade i bilen och körde mot Stundars. Vi hann inte långt innan molnen tornade upp sig och regnet började vräka ner... Vi tänkte om, vände om och körde till Gamla Vasa istället. Kändes inte det minsta rimligt med friluftsmuseum i det vädret. Men se på bilden med molnen ändå, kisa bara tillräckligt så är det helt klart att vi egentligen var på roadtrip i betydligt bergigare trakter än motorvägen strax söder om Vasa..? Det där är nog så nära berg vi kommer i år, så det är bara att ta vad man får!

Istället körde vi till Gamla Vasa för att gå på museum. Ingen av oss hade varit där förr, men vi brukar gilla museer, inträdet är fritt och huset har ett regntätt tak, så varför inte? Det är inte ett museum som imponerar sockorna av sina besökare med flashiga utställningar och dignande montrar, men det är ett stadigt och vackert gammalt hus med en hel del vackra ting från Vasas historia. Inte alls illa som regnvädersunderhållning! 

En sak jag börjat uppskatta allt mer - av flera orsaker - är ju också att det var så behagligt halvtomt. Vi var inte de enda besökarna, men jag tror inte ens att vi råkade vara i samma rum som de två andra besökarna en enda gång... Efter de senaste månaderna känns det alltid bra med aktiviteter där man inte behöver trängas, men det är också mycket roligare att gå på museum med barnen om de får lite mer frihet. Självklart har vi drillat dem stenhårt när det gäller att inte röra föremål, men att få fjanta sig lite och prata i normal samtalston om det man ser bäddar nog för den bästa sortens museiupplevelse. 

Betydligt otrevligare var Comboloppiset ute vid flygfältet... eftersom vi råkade köra förbi på vår omväg mot Gamla Vasa stannade vi till och jag gick in på en snabb fyndrunda. Usch, vilken trängsel! Jag sicksackade mig fram så snabbt jag kunde och försökte undvika de mest igenproppade gångarna, men kom ända ut igen med en klibbig känsla av att jag borde gå i karantän i två veckor efter den turen... Väldigt oväntat i jämförelse med de nästan öde loppisarna här i stan! Jag har aldrig direkt tyckt om stora folksamlingar och trängsel, men efter den här våren och sommaren har nog mitt finländska behov av utrymme fått blomma ut fritt... Puh. Med den känslan kan vi inte avsluta. Istället: Ett plock bland de vackra tingen i dagens museum. Kan vi komma överens om att det där är en magnifik kakelugn?

Och till sist - lunch och museum i all ära, men dagens bästa var ändå avslutningen hos i Kvevlax. Hurra för att träffa gamla, goda vänner igen för första gången på länge!

Nedräkning för jullovet

Det är med blandade känslor jag räknar ner timmarna till måndag morgon 8.30 när vårterminen drar igång igen. Å ena sidan har vi haft ett långt och skönt jullov och jag VET att det inte alls är dåligt att återvända till ett jobb man trivs med. Å andra sidan... är det ju ännu skönare att vara ledig. Jag köpte världens skönaste pyjamasbyxor häromdagen och har inte alls hunnit gå omkring i dem tillräckligt länge ännu, känner jag!

Januaridelen av jullovet var precis lika skön som decemberdelen. Visserligen blev familjen (mest Josef) mer eller mindre förkyld på slutet, men inte värre än att vi njöt av våra lediga dagar ändå - och jag är så glad att vi fick ett nästan helt friskt jullov! Vi har projekt hallförvaring på gång (looking good!), jag har varit till simhallen med Edvin och så har vi hunnit inleda skridskosäsongen på skolans is. 

I torsdags började faktiskt A&E vårterminen, men när de hade avslutat sin korta skoldag stack vi iväg till Vasa, en av jullovets höjdpunkter! Josef var febrig och väldigt kraxig just den dagen, så Matias stannade hemma med honom och vi blev bara tre i bilen. Som vanligt var det oerhört roligt att hitta på något tillsammans med mina storbarn, även om det inte var riktigt det vi hade planerat på förhand den här gången. 

Vi pausade vid stenparken i Oravais, spanade lite i affärer (barnen fick spendera sina jultidningspengar på lego) och åt bullar på konditori, men dagens viktigaste var att vi skulle hälsa på Amanda och Mathias som precis har flyttat in i sin lägenhet i Vasa. De hade tagit de sista sakerna till lägenheten kvällen innan, men man kunde ha trott att de bott där i flera månader redan. Är så imponerad av hur hemtrevligt de fixat så här snabbt! Vi fick till och med vara med om den historiska första riktiga måltiden i lägenheten - tacos förstås! Mycket hedrad. Dessutom satt vi och fixade med bordsplacering till bröllopet och det blev så roligt att jag höll på att glömma att mina barn faktiskt hade skola morgonen därpå... Lite sent blev det, men det var det värt!

(Edvin hittade drakjackan på bilden och glittrade så lyckligt att jag inte kunde låta bli att köpa den åt honom. Har aldrig sett honom så glad för ett klädesplagg förut!)

Jag avslutade dessutom lovet med en riktig konfettismällkaramell! Men det inlägget tar jag en annan dag.

Allt möjligt i Vasa

Det som höll på att bli ännu en punkt på min långa lista över saker vi gjort på sistone var min Vasadag tillsammans med Arvid och Edvin förra lördagen. Huvudorsaken till att det blev en dag i Vasa var att vi hade bokat biljetter till Aladdin på Wasa teater + familjeaktiviteten som hörde till. Far i huset ville hellre fixa vidare med alla projekt här hemma den här gången, så han och Josef fick klara sig själva medan vi andra stack iväg. Så roligt att vara ute på vift med mina stora barn! Allt är så enkelt - äta ute, flytta på sig, resonera om vem som vill göra vad när... Nåja, den sista punkten är kanske inte alltid enkel, men i lördags var den det.

Arvid hade haft en intensiv heldag - faktiskt i Vasa! - på Skolmusik dagen innan, men barnen var ändå obevekliga när vi funderade på hur tidigt vi skulle köra iväg. Legobutiken Pii-Puu får inte missas... och den missades inte. Inte alls faktiskt, vi hann faktiskt med hela två besök (eftersom de hade glömt en jätteviktig grej första gången...) Dessutom hann vi med både lunch och lekpark innan teatern.

Själva pjäsen tyckte vi alla tre var fenomenal! Pippi Långstrump som vi var på förra året var en jättebra föreställning, men fullt så fantastisk som hypen sa tyckte jag faktiskt inte den var. Däremot har jag inte alls hört lika mycket om årets familjepjäs Aladdin, som var färgsprakande, spännande och medryckande. Inte en tråkig minut! Det enda jag ville invända var att den liknade Disney-versionen väldigt mycket och att det gärna hade fått vara lite mer krut i prinsessan...

"Familjelördag" som vi också gick på innebar en timmes aktiviteter - både pyssel och diamantjakt i sultanens källare - på förhand, men det allra bästa var nog att vi också fick stanna kvar efter pjäsens slut och gå upp på scenen, träffa skådespelarna, klättra upp i kulisserna och spana bland rekvisitan som låg och väntade vid sidan om scenen. Spännande! Arvid och Edvin ville väldigt gärna ta en bild tillsammans med den (väldigt!) komiske sultanen, men ingen av dem hade lust att hälsa på den lömska trollpackan som hade hunnit skrämma oss redan när vi letade diamanter... Jag antar att det betyder att hon hade gjort ett gott jobb!

Efter teatern fick vi lägga till en punkt på dagsschemat, för min mommo hade hamnat in på sjukhus i Vasa dagen innan, så vi passade på att hälsa på henne. När vi kom var hon trött och passiv och svår att få kontakt med, men det var så roligt att se hur hon åtminstone lite tinade upp när vi hade varit där en stund. Jag kan inte säga att vi förde något sammanhängade samtal, men det var ett slags samtal. Och när jag frågade så sa hon att det är klart att hon känner igen mig, även om hon inte kunde placera vem jag var. Jag är glad för det lilla i alla fall - skönt att veta att hon åtminstone förstod att jag inte var någon främling.

Efter allt det här skulle kanske kloka människor ha åkt hem, men vi fortsatte med att hälsa på våra vänner i Dragnäsbäck. Barnen lekte sig svettiga, vi åt grillat och kom oss inte ut till bilen före närmare klockan tio... Whadda day! Det var en bra en.

Pippi i Vasa, pippi på Vasa?

Från en utflykt till en annan - idag gick vi på teater i Vasa! Jag känner att jag nog bör påpeka att vi faktiskt har jobbat en vecka här emellan, tvättat kläder, läst läxor och allt det där som gör vardag till vardag. Men idag var det dags för nöjen igen. Ibland är det nog bra att boka länge på förhand - det här bokade vi redan i mars, om jag minns rätt. Och har man färdigbetalda biljetter sedan två månader tillbaka är det bara att ge sig själv en spark i baken och köra iväg även om en långsam hemmalördag hade lockat. Tur!

Vi hade också bokat in oss på "familjelördag", som innebar en skattjakt på teatern innan föreställningen började. Vi hade kanske trott att det skulle vara lite mer, kanske träffa nån av skådespelarna eller så, men vi fick i alla fall jaga ledtrådar på teatern och hade det riktigt roligt. Själva föreställningen var färgsprakande, rolig och medryckande. Alla fyra i gänget skrattade högt rätt många gånger, och det är inte illa!

Josef stannade i Nykarleby med kusinerna och moster eftersom han inte riktigt kommit upp i teateråldern ännu. Det hade gått jättebra, men så konstigt att köra iväg till Vasa med storbarnen och lämna honom efter sig! Bakvänt. Han brukar vara relativt enkel att ha med, så jag tänkte att det inte skulle bli någon större skillnad - men oj! Så lugnt vi hade det. Ingen vagn att böka med, ingen att mata, inga blöjor att komma ihåg. Vi insåg hur stora våra storbarn faktiskt har hunnit bli!

(Det finns ju trailer på youtube också - här!)

(Kameran gjorde inga storverk idag, men guldpengarna blev i alla fall förevigade!)

För varför inte?

Det kändes nästan lite ansvarslöst när vi körde iväg till Vasa igår. Det var en helt vanlig fredag, och ingen av oss tänkte ägna våra arbeten minsta lilla tanke. I baksätet satt dessutom bara ett barn, så vi kunde... ja, vad gör man i en tyst bil? Inte så mycket, och det behövdes!

Etiketten vi satte på vår Vasadag var "utrusta Matias inför resan", men egentligen lyxade vi till det bara för att vi kunde. Att ha ett barn med är verkligen så mycket lättare än tre! Vi kunde långluncha på 1 rum+kök (så gott! varje gång!), gå i precis de affärer som föll oss in och köpa skor (alltid en pärs!) utan att bli avbrutna i mitten. Ja, och dessutom avsluta med loppis utan att behöva förklara varför vi inte ska köpa diverse småprylar. Under tiden skämde faffa bort A&E - det märktes på alla tre hur roligt de hade haft, så vi får nog bli bättre på att puffa iväg storbarnen till faffas...

Och nu är det packning på gång, och om inte så många timmar kör Matias iväg till sitt flyg mot Turkiet. Själv försöker jag koncentrera mig på projekt få-vardagen-att-rulla och låta bli att oroa mig för allt som skulle kunna hända innan han är hemma igen.

Jag och min unge i Vasa

De här dagarna i Vasa med bara Josef som sällskap, de känns verkligen som semester. Jag trivdes så bra med att bo i Vasa back in the days och tycker om att fortfarande ha en fot (eller snarare en stortå) kvar i Vasa fast det är 5½ (!) år sedan vi flyttade.

(Hjälp. Måste stanna upp och ta in det där en stund. Fem och ett halvt år sedan vi flyttade därifrån?!? Vi har i och för sig hunnit bo i två bostäder och utöka familjen med två barn och en katt sedan den flytten... men livet. Livet! Det går fort.)

Vilken dag det var igår. Solen sken, och jag och min unge hann med redaktionsrådsmöte, lyckad fyndrunda på Brändö loppis, trevligt spontanbesök på mitt gamla jobb, promenad längs med vattnet ut mot Smulterö och en alldeles lagom koncis butiksrunda i centrum. Och som avslutning bjöd jag som vanligt in mig på kvällsmat i ett mycket hemtrevligt kök i Dragnäsbäck. Jag tror jag skrev samma sak om vår Vasadag i januari, men det stämmer igen - sådana här dagar vill jag ha många av i mitt liv.

(Hittade en ny, ganska kaxig staty nedanför Vaasan ylioppilastalo.)

Dagar man vill ha många av i sitt liv

 

Igår fick jag verkligen ljusterapi i Vasa. Vackra vinter, vackra Vasa! Josef och jag var på redaktionsrådsmöte på förmiddagen och bjöds på mat i Dragnäsbäck på kvällen - däremellan gick vi bland annat ut på nostalgipromenad (nostalgi för mig då). Hade egentligen bara tänkt gå en kort sväng ner mot Academill och vattnet, men solen och snön och hela världen bara lockade till att gå mer, så jag gick ut till Sandö - en av mina favoritpromenader back in the days när jag gick långa barnvagnspromenader i Vasa med Arvid. Har nog inte varit dit på de 5½ år (!) som gått sedan vi flyttade... Som Malin sa på kvällen: jag kunde nästan inbilla mig att jag skulle gå hem till Metviksgatan/Kyrkoesplanaden och steka lite spenatplättar till lunch. Skulle gärna ha haft obegränsat med tid (och bättre kläder) och bara fortsatt att gå i flera timmar till!

(Antalet bilder ja? Den här gången försöker jag inte ens begränsa mig. De här vyerna fick mig att må så innerligt bra.)

Den här veckan

Vad har hänt sen sist då?

Spanskan
Jag anmälde ju mig till en spanskakurs som skulle börja i onsdags, ni minns? Jag stressade i mig kvällsmaten, skyndade till gymnasiet och sprang trappa upp och trappa ner för att hitta rätt dörr. Hann precis i tid. Hittade lapp på dörren där det stod att spanskan var inställd den gången. Aha. Okej. Antiklimax!

Vasa
En fördel med att vara mammaledig är att man enkelt kan glida med till Vasa en eftermiddag + kväll när Matias råkar ha en jobbgrej där. Tack vare fammo och faffa hade jag dessutom sällskap av bara ett barn... Snabbvisit visserligen, men hann gå lite på stan, och så avslutade vi med mat på Amarillo bara för att vi kunde. Lyx!

Förkylningen
Okej, småförkyld hela veckan. På fredagen riktigt förkyld, men då behövde jag faktiskt inte heller göra nåt annat än lufsa omkring här hemma och amma lite ibland. Skönt! Sov dessutom ett par timmar när storbarnen var i skolan + på dagklubben och sen en gång till när Matias hade kommit hem. Såna dagar är det faktiskt inte särskilt jobbigt med förkylning.

Je suis Charlie
Det känns vanvördigt och nästan respektlöst att skriva om det samtidigt som förkylning och inställd spanskakurs, men samtidigt kan jag inte låta bli heller. För det om något har ju ändå präglat den här veckan - att tolv människor skjuts ihjäl på grund av satir; människor tas som gisslan i en judisk mataffär  och fyra dödas. Det händer inte i den värld jag skulle vilja ge vidare till mina barn.

Nätet svämmar över av olika perspektiv på det som hänt, här är ett par:

Satir och terror
Den största kränkningen mot Gud är att döda i Guds namn
Jo, det är vi mot dem

En unge till i familjen!

(...i min storfamilj alltså.)

Vi har väntat med spänning, men i förrgår kom han, min andra systerson! Hittills har jag bara sett två foton av honom, men självklart var han just så söt som vi gissade. Han är så välkommen, och vi ser väldigt mycket fram emot att träffa honom!

Samtidigt som Hanna kämpade på i Kokkola var Josef och jag på vår första tumisutflykt till Vasa. Jag skulle på ett möte, och sedan passade vi på att både gå på stan och hälsa på våra vänner i Dragnäsbäck. Kvällen innan upptäckte jag till min förvåning att jag var lite nervös över att vara på språng ensam med baby hela dagen, men det hade jag inte behövt. Förstås. Josef var för det mesta ett exemplariskt sällskap, även om han tyckte det var lite svettigt och hemskt att köpa gardinstyg på Anttila. Allra mest tyckte jag det var så fantastiskt roligt att gå runt i Vasa med vår gamla goda barnvagn igen - det kändes plötsligt som 2007, på ett bra sätt. Kanske jag borde ta med mig Josef till Vasa nån dag helt utan ärenden också, så vi kan gå runt Metviken, ut till Smulterö och längs med Strandgatan i lugn och ro..?

(Det kändes förresten extremt märkligt att köra in till Vasa nu när de har öppnat den nya vägen, har inte varit till Vasa sedan öppningen. Blev för ett ögonblick alldeles desorienterad och frågade mig exakt HUR disträ jag varit och exakt VAR jag egentligen befann mig...)

Finvasa

En dag kan börja bättre än med att egenhändigt buckla både vår och pappas bil i en smäll, det kan den. Skulle någon ha erbjudit sig att stämpla "ärkeklant" i pannan på mig halv nio i morse skulle jag ha suckat uppgivet och gått med på det utan att protestera. För det var ju sant. Vem som helst utom en ärkeklant skulle liksom ha noterat att en stor, fet Pajero stod rakt bakom vår bil på uppfarten. Och kanske räknat ut att det är smartare att köra undan den än att försöka putta iväg den med dragkroken...

Plåtskador är plåtskador. Och försäkring är bra att ha. Men det var liksom ingen vidare start på min efterlängtade Vasadag.

(Men nu känner jag ändå att jag måste inflika att jag haft körkort i 16 år och bara varit med om två lite dyrare incidenter. Den andra involverade händelsevis också pappas bil och en ouppmärksam backning... men det måste vara preskriberat vid det här laget, för då bodde jag hemma ännu.)

Resten av dagen lyfte! Ett givande redaktionsrådsmöte, ett kort ärende till mitt (f.d?) jobb som ledde till att jag misstänker att jag drog ut rätt mycket på en kollegas kafferast, några ärenden på stan, och för en gångs skull hem i förnuftig tid. Och allt det i solsken, bara det!

Åh, jag saknar Vasa. När jag är mammaledig i höst kanske jag borde förlägga mina barnvagnspromenader dit? Det är ju faktiskt bara en liten biltur på 100 km dit...

Sommarlov i tropikerna (aka Vasa)

Det blev ju ingen sensommarresa till fjällen. Istället funderade vi ett tag på att köra iväg till Norrfjärden några dagar, men det föll också, på tidsbrist och dålig timing. För att nu få åtminstone något till stånd fick det bli en dag i Vasa i måndags. Arvid behövde en skolväska... och ja, det var väl vår enda ursäkt den här gången. Mera nöje än nytta denna gång alltså!

Eftersom det faktiskt var en sommarlovsutflykt stannade vi till i Oravais och sökte skatt. Vi har nästan glömt bort hela geocachinggrejen i sommar, men jag tror faktiskt vi får så lov att ta upp det igen! På köpet fick vi se en fin stenbro, och så irrade vi runt ett tag i taggiga buskar som sedan visade sig vara helt onödiga att irra runt i. Vad gör man inte för Äventyret!

Jag hade inte kollat upp vädret så noga, men visste att det skulle bli en av sommarens varmaste dagar, så för säkerhets skull hade vi slängt in simkläder i bakluckan. Och det var hett. Och det var soligt. Och det var svettigt. Ganska länge. Sen gick vi in på Anttila, och när vi snabbt hade konstaterat att där inte fanns några väskor som intresserade Arvid tänkte vi gå ut och köpa glass för lite välbehövlig svalka. När vi kom till utgången möttes vi av - det här:

HUR länge hade vi egentligen varit inne vid Anttila?? Plötsligt var det tropisk storm där ute - vinden rev i flaggor och träd, åskan mullrade och regnet öste ner. Sen avlöste åskskurarna varandra resten av dagen, och simkläderna fick vila i frid i bakluckan... Men Arvid fick snyggaste väskan i stan (även om det var på håret - åskan hade nämligen slagit ner i byggnaden strax före...) och vi var ändå nöjda. På kvällen hängde vi med Mallo & co och beundrade deras ursnygga köksvägg, som jag inte fattar varför jag inte fotade. Inspirerande att se hur man kan förändra utan att totalrenovera!

Lördag, vårsol, Vasa

Rådhusparken i Vasa är det bästa (och varmaste) stället att äta glass lite för tidigt på säsongen. Kanske för att det är den enda del av den staden som ligger i lä?

Alltså de där människorna som lyckas se ut som folk när de fotas i motljus? Jag vet inte vad deras hemlighet är.

I Dragnäsbäck blommade det. Och sen bara fortsatte kvällen att leverera.

Väderleksrapporten, tydligen

Vänligen observera att det här inte är dagens väder. Detta är gårdagens väder i Vasa, och det gillade jag. I Närpes - och på väg dit/tillbaka - var hela världen inrullad i en grå, blöt filt som inte gjorde mig så värst lycklig. Och jag ba - ahaaa, det är det här som vi har att vänta på senhösten. Sen, när gula löv och dagsljus är nåt som man bara tror att man inbillade sig. Och redan nu kände jag på att köra längs med riksåttan i mörker som bara suger i sig allt ljus.

Eller så kan senhösten bli hur vacker som helst. Kom igen, surprise me!

Bra dagar oavsett väder. Kurs igår, studiebesök idag och däremellan en övernattning hos mina favoriter i Dragnäsbäck. *Nöjd*

Cat is back!

Tintin är hemma igen!

Nej, den vilsna katten i Larsmo var tydligen en katt som varit vilse hela sommaren. Lite besvikna blev vi, men hann inte vara det så länge. Igår ringde nämligen vår f.d. granne och berättade att Tintin brukar sitta i deras fönster och vänta på sin kompis Findus. Vi som varit där och letat massor av gånger - då har han tydligen hållit sig undan... Han verkade så hungrig att hon tog in honom och ringde och kollade läget. Hurra!! Så igår kväll hämtade Mattus hem honom, och nu har vi en spinnande frass i soffan igen. Lite medtagen och slak hade han verkat först, men annars verkar han må bra. Att han kan jaga vet vi ju, men det är onekligen skönt att ha honom hemma i värmen igen när det blir kallare för varje morgon. Gissa om den katten kommer att bli bortskämd framöver..?

Mycket glad.

För övrigt har jag varit två dagar i Vasa. Höstkyla, hagel och regn. Och en kurs (svenska som andraspråk) som var riktigt givande och intressant, även om vissa delar riktade sig åt lärare som var mer insatta i ämnet än jag. Övernattning på Casa Henriksson, legobygge med min femåriga kompis och en morgonlänk ute vid Vasas blåsiga vatten. En god natt utan armbågar i sidan. Passa på att sitta på Språkcentret och prata bort lite arbetstid för mina gamla, goda kolleger. Lite loppis och lite ljudbok på mörka vägar. Inte illa alls! Fast nu borde jag iofs förbereda lite för morgondagen, ska visst jobba igen då...

Söndagsturné

Det blev en roadtrip i söndags. Vi har alltså plöjt igenom findit.fi och tori.fi med stort intresse på sistone eftersom det är ett och annat vi behöver till huset. Några napp resulterade i följande rutt:

1. Nykarleby. Vi skulle ha hämtat ett cykelställ om... eh, någon, hade tänkt på att ringa först och kolla att de var hemma.
2. Maxmo. Resultat: Kyl/frys, superfräscht och betydligt rymligare än det lilla pluttkylskåpet vi har här. Och så är det ju alltid vackert i Maxmo, tydligen.
3. Smedsby. Jag snabbtittade på loppisutbudet på Fyndis (ganska skralt) medan mina män köpte skruvstäd av tant.
4. Vasa. Lite paus i saksamlandet; mellanmål på torget.
5. Jag och barnen begav oss glada och nöjda till Casa Henriksson medan Mattus avslutade fyndskörden med ett klädskåp och klinkers till lillfarstun.

He va he. Och Arvid fick en miniradio av tanten med skruvstädet och vi hade en trevlig kväll med våra vänner. Gott så!

Call me Tiger

När jag körde till Vasa imorse fick jag höstkänslor. Jag lovar, det var november! Det berodde inte bara på dimman och gråvädret, utan det berodde också på att jag inte har jobbat i Vasa sen slutet av hösten, då jag istället körde dit ganska ofta. Men idag gjorde jag det alltså, och ser fram emot att göra det nästa onsdag igen. Så roligt!

1. Jag trivs i Vasa.
2. Jag trivs i Kvarnen.
3. Jag har mycket roligare när jag håller skrivhandledning nuförtiden än för några år sen. Antagligen för att jag gjort det så många gånger vid det här laget att jag lärt mig hur jag ska lägga upp för att ingen ska förgås av tråk. Sånt hände i början av mina handledningsexperiment, men lite mer sällan nu.
4. Jag fick äta kvällsmat med tre Vasabor jag tycker om.
5. Jag köpte äntligen nya inneträningsskor.

Det är bara den där sista punkten jag är lite kluven till. Jag har varit i akut behov av nya träningsskor sedan i höstas, men det är en typisk jobbig grej som jag skjutit upp gång på gång. Nu är jag mycket, mycket nervös inför att testa mina nya skor. För vad var det för nytta med de 79 pengarna om min högerfot fortfarande gråter när den måste hoppa och studsa? Dessutom är jag lite bekymrad för en annan sak. För hur ska jag egentligen förhålla mig till att jag numera äger ett par knallrosa skor med tigerränder..?

Och nu är det väl till att planera morgondagens undervisning då. Tjohej!

Vasa igår

Fulvinter i Vasa

Finvinter i Vasa

Detta kan vara den tristaste vintern under mina barns livstid. Grått, blött och mulet? Vad hände med gnistrande, krispigt, vitt och soligt? Tydligen so last year. När solen kommer fram, som den faktiskt gjorde en stund på eftermiddagen, vet vi knappast vad det är fråga om längre. (Föreställ er hur förvirrade vi kommer att vara i Spanien i april!) Jag ber om ursäkt för den översta bilden, jag vet att den är deprimerande. Så fult att man bara kan skratta åt den. (Gråt inte åt den, snälla.)

Men livet kan vara bra ändå. Till finvintern räknar jag de snygga och bekväma skorna jag hittade på rea, hur lyckligt mina barn strålade när de fick välja varsin saftburk - och inte minst, våra fina vänner som vi hälsade på på kvällen. Dessutom var det en vackert dramatisk fullmåne som följde oss när vi körde hem.

Det var den vintern

Så var gråhösten här igen. En hinna is på riksåttan och regn mot vindrutan. Några smutsiga snöfläckar som övertygar mig om att jag inte inbillade mig femdagarsvintern. Idag har jag haft min nästsista kursdag i Vasa - imorgon blir det sista. Det känns alltid skönt i maggropen att knyta ihop en kurs och avsluta saker, men jag hade gärna fortsatt lite till.

Och så det som gjorde dagen så mycket bättre än den ser ut på bilden: Jag har lyssnat på intressanta föredrag och haft sällskap i bilen av en trevlig ljudbok. Och framför allt - jag stannade till i Kvevlax på väg hem för en riktigt, riktigt bra matbit och pratstund. Det är fint med vänner!