Glad påsk till alla! Det är ingen vanlig påsk, men vi har haft det riktigt bra. Eller rättare sagt - har. Det är ju faktiskt annandag påsk kvar, så skönt! Jag vet inte hur många gånger jag trott att det är arbetsdag i morgon innan jag insett att vi fortfarande har en lovdag till. På grund av - eller tack vare - undantagsläget har vi hunnit vila och vara ute i mängder. Det vi inte hann med före påsk var städning och pynt, men vi väntade ju ändå inget besök... heh. Och det åtgärdade vi idag med en dryg timmes städrace, så nu kan vi åtminstone avsluta påskhelgen utan att vada fram bland skräp och leksaker... Det är gott nog!
Eftersom vi ändå ville träffa våra föräldrar åtminstone så gott det går i den här konstiga situationen fick väderleksrapporten avgöra hur helgen skulle se ut. Början skulle vara solig, alltså fick planerna bli då! På långfredagen bjöd vi svärfar på kvällsmat i trädgården - det är ju verkligen ingen sommarvärme vi har, men med några varv in för att fylla på med kläder gick det bra att sitta ute och äta och prata! Snart börjar det kännas som att en viss nedkylning är ett obligatoriskt element i att träffas... Det känns ändå tabu att överhuvudtaget träffas, men vi kunde nog inte ha gjort det på ett mer regelrätt sätt såvitt jag kan förstå. (Och vi har det inte heller för vana - har träffat svärfar två gånger under undantagstillståndet och mina föräldrar en gång...) Återstår att se om ens det känns okej om några veckor! Läste på
ÖT idag att det nu finns fem bekräftade fall här i stan, så inte ens i vårt lilla hörn av världen kan vi inbilla oss att vi är onåbara längre, om vi nu någonsin har gjort det.
Påskhäxor var det ju inte heller läge för i år, men eftersom alla varit införstådda med det i flera veckor redan så tycker jag faktiskt alla tog det med ro. Vi hittade på lite annat påskroligt istället, t.ex. fick de göra påskkort som vi satte i några kompisars och grannars postlådor. Josef och jag tjuvstartade redan på långfredagen med kompisen som bor allra närmast och sedan cyklade vi runt på lördagsförmiddagen och levererade några kort till.
Sedan var det dags för skattjakt! Ska vi vara noga är det väl på påskdagen som det skulle passa bäst, men ska det vara en kompensation för påskhäxandet får det så lov att bli lördagen... Matias fixade en
GPS quiz, så kul grej! Det var en spårning som han kunde göra bara genom att ploppa ner kontroller på en satellitbild och sedan fick barnen hitta frågorna med hjälp av Arvids telefon. Perfekt sätt att göra en promenad lite roligare, kommer säkert att använda det igen! Den sista kontrollen var i vår vedlada och där hittade de en välfylld korg... som de tömde imponerande snabbt! Haha!
Inte nog med uteliv där. På eftermiddagen hade vi bestämt med mamma och pappa att träffas vid Blomsterängsbacka, alltså vid deras skogsstuga. Så roligt att träffa dem för första gången på länge! I vanliga fall skulle vi förstås ha fortsatt kvällen med att åka hem till dem och sitta och värma oss framför brasan, prata eller bara sitta och läsa, kanske till och med låna deras bastu... nu fick vi nöja oss med skogen... det är så det är nu och det är bara att acceptera. Tack och lov för skogen och våren! Som jag redan har konstaterat flera gånger tidigare - det mesta vi måste ge upp nu under undantagstillståndet är antingen enkelt eller åtminstone möjligt för mig att vara utan, men att inte kunna umgås fritt med familjen utanför vår lilla kärnfamilj... det gör mig ledsen på riktigt.
Pappa "hade sett en hare skutta förbi" vid ett röse bakom stugan och puffade iväg barnen för att "se om det ser till den där". Det gjorde de förstås inte, men eftersom det inte var någon vanlig hare så hittade de påskägg istället! Sedan visade pappa dem vidare till några andra ställen där haren hade hoppat förbi... bra utdelning!
Och så grillade vi korv, satt och pratade och flyttade oss när träden skymde solen... och Josef hjälpte duktigt till att kasta in ved i ladan! Jag är ibland helt tagen av hur duktig han är, vår lilleman. Låter jag lite sådär mamma-subjektiv om jag gissar att han kommer att bli en sån som får saker och ting till stånd i framtiden? (Jo, kanske lite. Jag hör det själv.)
Det mest fantastiska med den där dagen är att när vi kom hem efter att ha varit ute i princip hela dagen, så gick jag inte in! Eller, bara för att hämta mina hörlurar och sedan gå ut igen på en skogsrunda i sällskap med mig själv och en ljudbok. Kvällen var bara alldeles för vacker för att strunta i! På kvällen hettade det i kinderna och kändes i hela kroppen att jag hade varit ute och i rörelse hela dagen. Eventuellt världens bästa känsla.
Idag, på påskdagen, var det ruskväder precis som utlovat, så vi skyndade oss att rasta familjen på förmiddagen medan det snöade och inte regnade. Bra drag, för sedan har vi kunnat hålla till inne och se på ösregnet genom fönstret utan att känna någon stress för att vi inte varit ute! Blev en riktigt skön dag trots att ett av mina barn varit så fullständigt ORIMLIGT mellan varven att jag får SPUNK. Men orimlig är kanske vad man kan förvänta sig av en social tioåring som umgåtts så gott som bara med familjen i snart en månad... Gissar att vi inte är den enda familjen med viss friktion den här våren, så vi får väl ta ett djupt andetag helt enkelt... De flesta dagar fungerar ändå helt bra!
Avslutar med ett nostalgisvep!
Här skrev jag om den sköna påsken 2019, vår första påsk här i huset, tillsammans med Sverigekusinerna dessutom. Här och här skrev jag istället om påsken 2018 som var mindre härlig då jag firade långfredagen på jouren med en sjuk och ynklig liten skrutt. Påsken 2017 var däremot också prima, även den med Sverigekusiner i landet. Och sedan avslutar vi svepet med inläggen från 2016 och 2015 och våra på den tiden pyttesmå och väldigt söta påskhäxor!
