Helg, ljuva helg

Hurra! Nu är det helg för mig. :) Ikväll ska jag lata mig. Och tvätta kläder.

Raketer, marshaller och grillkorv...

...eller te och tv i soffan. Jag hade helt glömt bort att det är veneziansk idag! Undrar om de har haft marknad i Kortesjärvi idag? Förr var det tradition att cykla dit, varje år... men det börjar bli ganska länge sen jag var på kårttisjärvmaarkna. Så till din fråga i kommentaren, anonym-hanna, vi ska nog inte göra något speciellt ikväll. :) Dessutom har jag gått och blivit förkyld, så det passar riktigt bra att bara slappa ikväll. Slappa så mycket Arvid tillåter. Och just nu tillåter han inte att jag sitter här, tjingeling!

Helg

På sätt och vis känns det som om helgen hållit på ända tills ikväll eftersom den avslutades med att syster Jenny kom till Vasa ett dygn eller så och gav sig iväg först för några timmar sen. Tänk att helgkänslan inte förstördes av att jag var till Kvarnen och jobbade en halv dag... inte illa. Juthbackamarknaden i fredags visade inte sin bästa sida - vi höll på att regna bort och det slutade med att vi fick byta nästan alla kläder på stackars Arvid i bilen innan vi körde vidare till Purmo. Fynd? En lakritsrem.

Desto mer strålade Proppkalaset som jag hört berättas om i flera år, men som jag för första gången fick se med egna ögon. Vad man gör på Proppkalaset? Eh, tittar på bilar. Tävlar om vem som blir Varvkungen. Jag hade förberett mig på att nicka kunnigt och inte säga något som kan förstöra illusionen av att jag har en åsikt, men jag behövde inte anstränga mig så hårt. Gillar man god mat och trevligt sällskap en solig augustikväll verkar det räcka, jag trivdes som fisken i vattnet och träffade vänner som jag sällan eller aldrig träffar annars. Härligt.

Och helgens tredje händelse, på söndagen: planeringsträff på Humle. Efter en kreativ paus ska det väckas liv i Humlefestivalen igen - eller kanske något helt annat, det får vi se nu. Spännande! Om du, kära läsare, är intresserad av att komma med och bestämma vad vi ska göra av festivalen, hör av dig!! Nästa träff är om tre veckor och man är välkommen med även om man inte kan eller vill satsa massor på planeringen!

...vem var du, sa du?

Så här annars är jag väl ganska medelbra på att minnas namn. Lite knepigt kan det vara, men det är inte omöjligt alls. Men jag är hopplös på att uppfatta folks namn när jag hälsar på dem första gången! Scenario: jag träffar en ny människa. Hon säger vad hon heter, jag säger vad jag heter, vi skakar hand och ser lite vänliga ut. En minut senare slår det mig att jag inte har en blekblå aning om namnet jag antas ha hört alldeles nyss. I bästa fall kan jag lista ut det på något annat sätt och memorera det, annars får jag bara låtsas som om jag vet... eller fråga förstås. Men det är ju lite jobbigt.

Det är samma sak med telefonsamtal, det händer nästan aldrig att jag vet vem jag talar med om en främmande person ringer och börjar med att presentera sig. Kanske jag bara ska inse att jag är extremt trög? Eller så borde man kanske göra det allmänt att man alltid presenterar sig en bit in i samtalet, då även tröga hjärnor hunnit med..?

Bara jag

Make och son på motorsöndag på Humle och jag njuter. Jag började med att äta kvällsmat i godan ro framför tv:n och lämnade min halvfulla temugg på soffbordet länge efter att jag stigit upp och börjat göra annat. Bara för att jag kunde, liksom. Sedan har jag pysslat med det ena och det andra och nu har jag tagit itu med språkgranskningsjobb. Vilken lycka att arbeta ostört.

(Men det är klart, skulle de vara borta länge skulle jag säkert börja klättra på väggarna. Men inte än.)

Kreativ eller inte

Bloggvärlden kan ibland ge mig lite ångest. Problemet är att det verkar finnas så oerhört många kreativa människor ute i stugorna. Jag gillar kreativitet. Jag tror till och med att jag är (potentiellt) kreativ. Men att betrakta människor som gör något av sin kreativitet gör mig lite illa till mods - plågsamt medveten om hur slumrande min egen kreativitet är. Snart skrumpnar den bort. Ska bara, ska bara. Sen när jag har tid (tar tid) att vara kreativ har jag ingen kreativitet kvar, för den självdog typ tjugo år tidigare. Elände.

Loppisförberedelser

Eftermiddagen har jag ägnat åt Välgörenhet; det får mig att känna mig lite som en riktig lyxhemmafru. Men jag har inte gått på manikyr eller kurs i Delikata Desserter, så jag tror inte jag har genomgått någon personlighetsförändring ändå.

Det är alltså morgondagens loppis i Baptistkyrkan som har förberetts, och jag tror det blir riktigt bra. Kom kom kom - jag kan nästan lova att du fyndar något i alla fall. Om inte annat en mockarutsbit för 0 euro. Borde ju ha fotat och satt upp en reklambild... men ni får tro mig på mitt ord bara. :)

Loppisreklam

Lite reklam för alla som rör sig i Vasa...

På torsdagen (29.5) blir det loppis i Baptistkyrkan kl. 14-19! Kläder, husgeråd, böcker och annat kommer att finnas till försäljning, så välkommen dit för att fynda. :) Gratis servering med hembakt tilltugg blir det... också en orsak att masa sig dit. En annan orsak är att alla intäkter går till ett projekt för föräldralösa barn i Zambia (läs mer på www.baptist.fi).

Och om du är mer intresserad av att bli av med gammalt skrot går det också - hör bara av dig och kolla när det går att lämna det vid Baptistkyrkan!

En aura av ljus och glädje

Det är inte lite min nya duschtvål lovar: Palmolive Aromatherapy Happyful... hjälper till att göra din hud mjuk samtidigt som den spännande doften sveper in dig i en aura av ljus och glädje.

Visst, den doftar verkligen gott... men en aura av ljus och glädje? Om jag riktigt, riktigt känner efter kan jag tänka mig att jag kanske anar den. Kanske nästan. Och mer än så kanske man inte kan förvänta sig av en duschtvål.

Lite begravning, lite sightseeing

Idag har Arvid fått vara på sitt livs andra begravning - idag skulle hans farfarsmor Eva ha fyllt 88 år, men det blev begravning istället. Arvid hann träffa sin farfarsmor en gång - bättre än inget, men tråkigt att det inte hann bli fler gånger. På något sätt tilltalas jag av tanken på att kombinera födelsedagsfirande och begravning, högtidligt men med en festlig grundton i bakgrunden. Ett eko av de 87 födelsedagarna man hunnit fira.

Men Arvid och jag var inte så värst delaktiga på begravningen (utom på serveringen... hrm), utan välsignelseakten gick för oss ut på att promenera runt i Maxmo centrum, och på minnesstunden hade Arvid så mycket "glada ljud" att jag ganska snabbt gav mig och körde vidare till Jakobstad istället.

Maxmo har varit en vit fläck på min mentala karta, så det var åtminstone allmänbildande att Arvid inte ville somna, även om jag missade det mesta av begravningen. Maxmo centrum är sympatiskt, kuperat, nära till vattnet och vimlande av gamla, vackra hus med just sådana gårdar som jag drömmer om att ha nån gång. Ha. Jag kommer säkert att bo i lägenhet hela livet eftersom jag är för kräsen. Jag är kräsen, och vill varken renovera i tio år eller skuldsätta mig för resten av livet... ingen lovande ekvation.

(En parentes för tydlighetens skull idag också: jag har inga planer på att bosätta mig i Maxmo. Men jag förstår varför det finns folk som gör det.)

Jag är periodare

Ibland förvandlar min hjärna allt jag ser och hör till en potentiell bloggtanke, men ibland verkar den hjärnfunktionen helt ha torkat bort. Som den senaste veckan till exempel. Jag har bara inga ord som trängs i fingertopparna och vill ut på bloggen, och även om min blogg må lida av det, så inte lider jag själv.

Vädret är fantastiskt, det är fredagseftermiddag och livet är bra.

Påskgräs

Vårt påskgräs är vackert, om jag får säga det själv. Väldigt estetiskt. Det är korn, inte vanligt rajgräs. Rekommenderas!

(Fast bilden är från ifjol, lyckades inte få till nån snygg färsk bild just nu...)

Ordning och reda

Medan jag hållit på och graduspurtat har ett och annat prioriterats bort. Ordning och reda till exempel. Men nu ska det minsann bli andra bullar, det här ska bli Metvikens prydligaste lägenhet. Eller åtminstone ska den bli medelmåttig. Idag har börjat bra. Jag har rivit ut allt ur mitt klädskåp (katastrofområde, säger inte mer) och ordnat det i prydliga högar. Nu kan jag stå och bara titta in i mitt klädskåp och sucka av välbehag (och blunda med etta ögat, så jag inte ser högen med osäkra fall som fortfarande är travad på skrivbordet). Gott folk, jag har inte bara sorterat ut kläder som ska ges till loppis, jag har till och med slängt kläder! Jag fick verkligen bekämpa samlardjuret i mig. Det jag slängde var visserligen mest trasiga strumpor och underkläder, och en simdräkt utan minsta lilla stretch kvar, men ändå... "Den där simdräkten har jag ju faktiskt använt i Australien, måste ju ha den som minne..." Eller?

Dessutom har vi köpt en fin korg till Arvids leksaker, som har börjat leva ett eget liv i hela lägenheten i takt med att killen har blivit rörligare. Nu återstår att se hur ofta leksakerna vill bo i korgen. Men det är alltid en början...

Nu blir det fjortisfilm med yngsta systeryster som hälsar på i helgen!

På Ebeneser

Mamma sa att flera personer kom fram och stakade sig lite och inte visste om det är riktigt okej att säga så... men det hade varit en trevlig begravning. Och det var det, faffas begravning igår. Zion var full med folk, och det märktes att faffa hade betytt mycket för många. Tårar, skratt och ganska många ägg- och ansjovissmörgåsar. Och tänk så ljus en begravning kan bli när man är övertygad om att man ses igen.

Frid över ditt minne, faffa Gunnar.

Rrrrrrr...

Egentligen finns det ju massor av saker att uppskatta, men som man inte har förstånd att sakna innan de är borta. Idag arbetar de med vattenledningarna här i huset, och jag har plötsligt börjat uppskatta ett par saker mycket mer än jag gjorde igår. Vattnet var borta på förmiddagen, och nu när det är tillbaka uppskattar jag att kunna tvätta händerna och sätta igång diskmaskinen. Och inte behöva snegla på Arvid och fundera på om vattnet hinner komma tillbaka innan han gör saker som ungar gör så de behöver tvättas...

En annan sak som jag verkligen, verkligen kommer att uppskatta ikväll när gubbarna går hem är tystnaden. Även om vattnet kom tillbaka relativt fort, har borrandet fortsatt. Det ekar mellan väggarna och snart (jag lovar) har min tankeförmåga försvunnit helt och jag går omkring som en stirrande fåne. Borde ju gå ut, men nu vaknar Arvid snart, så får stå ut tills det är dags för honom att sova nästa gång om ett par timmar. Att pyssla med gradun medan han sover är bara att glömma...

Julstök, uppföljaren

Alltså, det här är inte dumt. För att bidra lite till julstöket på Mellansjöbacken erbjöd jag mig att göra några salta pajer att ta med och äta på julaftonskvällen. Jag räknade ut hur mycket paj som kommer att behövas, planerade fyllningen... och på något lyckligt sätt blev det så att bröderna Hannus står i köket och bakar paj av hjärtans lust som bäst medan Arvid och jag pysslar på med ett och annat som faller oss in. Doftar gott gör det också. Skulle det kunna vara bättre?

Mera mat

Nu har jag lunchat asiatiskt igen, måste tipsa om det också! Den här gången åt jag supergoda, matiga vårrullar med ris och sallad i Saluhallen (i Vasa) för 3 euro - tro det, om ni vill! Wokrätterna kostade 6 euro, också överkomligt. Enda minuset är att det kanske inte är så lugnt och mysigt där mitt i Saluhallen, men det är ju å andra sidan ganska charmigt så länge sällskapet är gott!

Och så, för att ingen ska få fel uppfattning om mina vardagsvanor, ska jag kanske tillägga att min lunch för det mesta består av ärtsoppa, mikropizza eller smörgåsar...

Asian Food på fars dag

Först och främst: stor applåd till papporna jag har! Pappa, moffa, faffa, svärfar och inte minst pappan till mitt barn. Jag har alltid varit skeptisk till "måstasbemärkelsedagarna" som mors- och farsdagen och alla hjärtans dag... Vem är det egentligen som har bestämt att man måste köpa prylar till de här dagarna? Hoppsan, vilket sammanträffande att affärerna hemskt gärna prånglar ut herrpyjamasar, pocketböcker och redskap just inför den här helgen... Men fira är ju alltid trevligt! Fast den här farsdagen har jag nog varit riktigt dålig på att uppvakta, har haft en mycket lugn dag i Vasa och inte ens träffat de jag annars skulle ha firat...

Men Arvids pappa har firats lite i alla fall. Och hejsan, hoppsan, nu blir det konsumentupplysning och restaurangrecension i min blogg också! Vi testade en asiatisk restaurang som jag inte ens lagt märke till förr, den lär ha flyttat hit (finns nära Jysk) från Närpes rätt nyligen. Asian Food heter den, och det är kanske inte så fantasifullt... men funkar. Lunchbuffé kostar 7,50 och får klart godkänt. Vårrullarna var ovanligt goda, och det mesta var riktigt bra, även om vi åt klockan två, och en del mat kanske skulle ha varit godare om man lunchat klockan elva. Riktigt lagom mycket folk var det också (ogillar starkt att äta i en nästan tom restaurang - eller i en överfull), och helt trevlig inredning. Naturligtvis (?) går den inte upp min absoluta favorit Asian Garden i Jakobstad, men är inte alls någon dålig idé om man ska äta asiatiskt i Vasa.

Godast

Godaste mellanmålet som finns just nu:
Vanlig söt fruktyoghurt tillsammans med lika mycket naturell yoghurt; det söta + det syrliga gör att båda blir så mycket godare än om man bara äter en sort i gången. Men blanda inte ihop, låt sorterna vara skilda. Blanda med bananskivor, mandarinklyftor, apelsinbitar eller frysta blåbär... eller annat som faller dig in. Avnjut.

Och ser man på - jag har äntligen lärt mig att stava yoghurt! Fast jag måste hålla tungan rätt i mun varje gång jag skrivet ordet...

Rättvist?

Spinner lite vidare på riskornsdonationerna... Var till baptistkyrkan i söndags och fick mig en tankeställare. Rättvisemärkta produkter. De är ju så dyra att det ilar lite i tänderna när man betalar. Men.
Är jag för eller emot barnarbete?
För eller emot att storföretag ska utnyttja sina kakaoodlare och bananplockare?
För eller emot demokrati och miljötänkande och allt sånt?

Heh, ganska lätt att svara på de frågorna. Men egentligen, vad är det värt om jag inte gör något åt det? Ens en sån liten struntsak som att betala lite mer för att få rättvis kakao? Ekoprodukter har jag blivit ganska bra på att köpa, men rättvisemärkt... en snabb titt i köksskåpen uppvisar - ingenting alls. En och annan rättvis banan kan det hända att jag köper, men inte mer än så. Skärpning, Mia, skärpning!

Bli inspirerad, få lite fakta om vad rättvisemärkt är här.

Eller läs mer om Reilu kauppa i Finland här.