Och så plötsligt händer det - det här är det sista maratoninlägget från England 2013! Hemresan kommer jag att skriva om, men det blir inga bildstormar av den direkt. Min sista heldag i England började med cooked English breakfast tillsammans med goda vänner, ingen dålig start på dagen! Dagens plan var att ta bilen till Cambridge, som är bara en halvtimme från Huntingdon. Vädret var ruggigt och jag kände mig mer eller mindre vinglig och konstig hela dagen (och ännu ett par dagar framöver - sightseeing overload? bacill? konstigt skov bara?), men det hindrade inte att dagen blev en utmärkt avslutning på min resa. Cambridge är mysigt och fantasieggande, rekommenderas!
Det första vi gjorde var att ta sikte på kanalbåtarna, punts. Man kan hyra en och staka sig fram själv, men vi bestämde oss för att betala lite mer för att få en guide som sköter stakningen och guidar en samtidigt. Bra val! Det var jätteintressant, synd bara att mitt långtidsminne inte lagrar allt intressant/roligt jag hör... Vi skulle definitivt inte ha fått så mycket ut av båtturen om vi bara hade tittat och inte fått höra berättelserna.
Vi var också mycket nöjda med att få sitta i lugn och ro med filtar över knäna och glida fram när vi såg båtar som åkte lite hit och lite dit och fastnade lite här och där... det är tydligen inte så lätt att staka sig fram som man kan tro när man ser på proffsen!
Båtturen tog ungefär en timme, och sedan gick vi in mot Cambridges centrum. Vi började känna att det småningom var dags för lunch, men fortfarande inte akut. Och tydligen - besöker man Cambridge hittar man studenter med svarta kåpor! Det är ju som i Harry Potter, helt fantastiskt! Eller nåja - vi lyckades tydligen pricka in en examensdag, men roligt att se dräkterna.
Vi hittade Cambridge University Press Bookshop och gled in. För ett relativt nördigt sällskap gick det som vi gick - vi var där länge... Det fanns böcker om diverse områden, men riktigt intressant blev det när jag insåg att det fanns en annan bokhandel på andra sidan väggen, som bara innehöll böcker om undervisning i olika ämnen. Med obegränsad budget skulle jag ha höstens English for special purposes färdigplanerad... En förhoppningsvis nyttig bok fick ändå räcka, för det mesta var i dyraste laget.
Men sedan var det dags för mat. Tack vare Emma och Daniel som känner till Cambridge hamnade vi på precis rätt ställe - Jamie Olivers restaurang Jamie's Italian. (Det är inte fullt så fancy som det kanske låter, för det är en kedja som han äger, inte direkt att han står och lagar maten...) Redan själva restauranglokalen var speciell; den är i en före detta bank, och känns mest som en saluhall, med kött som hänger och torkar i taket och så. Hög ljudnivå, men charmigt! Och maten... åh. Jag åt cannelloni med ricotta, spenat och andra goda saker i. Jag är ingen matnörd, men jag lovar att tungan krullar sig lite längtansfullt när jag tänker på den cannellonin. (Kan också bero på att jag ätit mest tårta och inte så mycket kvällsmat idag.)
Vidare genom ett mycket charmigt centrum! Vi var sugna på efterrätt, så vi hade siktet inställt på en glassbar som säljer egengjord glass - men först en liten avstickare till en fudgebutik som bjuder på gratis smakprover av sin egengjorda fudge... Gott, och så sött att smakprovet var alldeles tillräckligt!
Emmas laptop var hennes trogna följeslagare: hon hade en stor deadline som närmade sig och jobbade på så fort hon hade tillfälle. Jag var mycket imponerad av hur små stunder hon kunde göra nytta av! På bokhandeln, när vi åt glass, när vi hade lite extratid mellan glassen och tiden vi passade för nästa programpunkt...
Utan att egentligen ha planerat det så mycket på förhand bestämde vi oss för att gå på evensong i King's College Chapel. I vanliga fall kan man inte bara släntra in på de olika collegen och se sig runt, utan de tar rejäla inträdesavgifter. Men gudstjänster får man komma in på, och då får man förstås titta också... När vi kom in på den imponerande innergården drog jag fram min kamera för att fota lite, varpå en beskäftig dam kom fram och sa åt mig att lägga bort kameran - "You're going to church now!". Snäll och beskedlig som jag är vågade jag inte fota så mycket mer medan vi väntade på att få gå in i kapellet, men när vi kom ut var ljuset så vackert att jag inte kunde låta bli. (Jag var inte den enda, men jag såg mig noggrant om för att se att de inte fanns några beskäftiga damer i min omeddelbara närhet...)
Själva evensong bestod av musik och lite textläsning. Och musiken var inte vilken musik som helst, utan Choir of King's College, som grundades av kung Henry VI på 1400-talet för att se till att det dagligen skulle finnas sång i kapellet som han hade byggt. Det finns det fortfarande. Storslaget - både musiken och perspektivet.
Eftersom solen nu hade kommit fram efter en dittills ganska gråruggig dag var vi inte riktigt färdiga när vi gick från King's College, utan tog en promenad. Så vackert! Båtarna hade lagt till efter dagen, korna gick och betade och solen glittrade.
Enligt en gammal regel har man (fortfarande) rätt att ta med sig en ko när man kommer till Cambridge för att studera. Eller så var det kanske så att man (fortfarande) har rätt att få en ko när man tar sin examen. Äh, minns inte exakt vad vår punter hade sagt om korna, men något roligt och otidsenligt var det i alla fall.
Eftersom jag inte hade sett så mycket av Huntingdon, där Emma och Daniel bor, stannade vi till vid centrum. Det var - tja, jag vet inte hur jag ska säga det snällt, men det var fullständigt öde. Bokstavligen tomt. Vi gick in på en supermarket för att handla lite och där fanns några människor, men annars var det nog någon annanstans människorna i Huntingdon håller hus en lördagskväll...
Själva fortsatte vi hemåt. Där gjorde Daniel och Victor fantastiskt goda quesadillas medan Emma jobbade vidare och jag kollapsade på min madrass - jag hade som sagt varit lite hängig hela dagen, men när vi kom hem var jag helt slut. Inte slut som i "ganska trött" utan som i "ligga platt på rygg och undra vilket tåg som egentligen körde över mig". Kanske en reaktion på en intensiv vecka? Min kropp brukar vara ganska bra på att slå bakut när jag kört hårt ett tag... Hur som helst, mat hjälpte. Nu när jag skriver märker jag att det här kan ha varit en av de bästa matdagarna hittills i år, bokstavligen allt jag åt var jättegott...
Och sen? Packa ihop. Checka in på nätet. Räkna ut hur tidigt jag måste iväg till tåget. Tänka att jag verkligen måste komma tillbaka och hälsa på lite längre nån gång.
 |
| Under veckan när jag gick på kurs hade Victor hunnit upp till Skottland och tillbaka. Han var mycket nöjd med oljerocken han hade fyndat begagnad. Mycket "skotsk godsägare", på ett bra sätt. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar