Pojke eller flicka på jäsning?

Den här graviditeten har gått ganska smidigt, och det mesta har varit ungefär som jag förväntat mig. Jag har gjort den här resan två gånger förr, och skillnaderna, även om de finns, är ändå inte så stora. Men en sak har förvånat mig, riktigt rejält, den här gången - och det är tanters övertygelse om att jag inget hellre önskar än att få en flicka. Jodå. Inga små diskreta antydningar heller, utan raka, explicita kommentarer. Ofta inte ens formulerade som frågor, utan som påståenden. Och inte någon enstaka gång heller, utan många - oftare ju större magen blir. För nu har jag ju två pojkar, och då är det tydligen uteslutet att jag skulle kunna önska ännu en. Där var tydligen en självklar sanning som jag inte kände till.

För min egen del är jag mest road och förbluffad, men när barnen är med blir jag faktiskt ganska obekväm. Varför ska de behöva lyssna på tanter som tycker att flickor är mer önskvärda än pojkar? Då brukar jag vänligt förklara att jag är väldigt nöjd med de två jag har, och att det skulle vara toppen att få en till i samma stil. För det tycker jag verkligen.

Men ändå. Jag undrar om samma sak händer mammor till två flickor som väntar ett tredje barn? Att de förutsätts önska det andra könet? Av någon anledning tvivlar jag på det...eller så har jag fel. Berätta, om det är nån som vet!

(Och för att stilla allas eventuella nyfikenhet - jo, vi har fått veta könet. Men vi håller det hemligt tills h*n själv gjort entré i världen. Stay tuned!)

Dagens aha: man och en

Peppe på Livet och L.A. skrev ett inlägg om hen och en och jag pustade ut för att hon erkände att en inte känns naturligt att använda för henne. Att det allmänna man (som i "man brukar blabla") heter man och inte kvinna för att mannen varit normen och kvinnan undantaget en alldeles för stor del av historien är uppenbart. Och det stör mig onekligen, men tydligen inte så mycket att jag skulle sluta med man och börja använda en.

(Alla icke-språknördar, vänligen återgå till era sysslor. Inget mer här att hämta.)

I en kommentar till Peppes inlägg skrev (en annan) Mia något om en som ett individualistiskt projekt och - aha! Det gick upp för mig varför jag inte ens har försökt använda en. Det beror (kanske) inte (bara) på att jag är bakåtsträvande och trist.

När jag använder man använder jag det som ett sätt att bredda tanken - handlar det bara om mig skriver jag jag, men om det inte bara handlar om mig (eller om jag låtsas att det inte bara handlar om mig) skriver jag man. Det är ett sätt att lyfta påståendet från det individuella till det allmänna. Kanske till och med ett sätt att ge påståendet en större tyngd på det sättet. Och då blir ju hela pronomenet per definition ett sätt att tala om fler än en. Och det är därför jag tycker det känns så konstruerat och oanvändbart att skriva en. Så självklart, men något jag aldrig kommit att tänka på förr.

Roligt med aha-upplevelser. Såna där som gör att man känner sig lite dum för att man inte kommit att tänka på det förut. Vilken är er senaste?

Hen är en annan historia, som jag skrivit om förut - här. Det använder jag gärna i skrift när det är praktiskt, men helst inte i tal eftersom det krockar ganska radikalt med min dialekt som könskategoriserar både klockor och stolar...

En fredag, en kvinnodag

Ah, denna vecka. Jag har ju inte haft feber. Inte hosta. Inte något värre. Bara snor - och så enormt trött och korkad! Beror antagligen på att jag varit så täppt att jag fått gå omkring och andas med öppen mun, kippa efter andan som en fisk på land. Det kommer liksom inte in så mycket syre i hjärnan, och jag uträttar som bäst hälften av vad jag brukar. Tur att jag hade tillräckligt lite jobb den här veckan för att det skulle gå ihop utan specialarrangemang, och nu andas jag ut! (Med öppen mun förstås.)

Kvinnodagen idag, och jag fascineras lite av att ingen verkar veta riktigt vad man ska göra med den. Ska man ge närmaste kvinna en chokladask? Tulpaner? Hylla alla vackra kvinnor? Påminna sig om suffragetter och kvinnomisär i världen? Jag lutar mest åt den sistnämnda punkten, men visst var det trevligt med tal, tårta och sång från männen till kvinnorna på jobbet i eftermiddags.

Men en sak kommer jag inte undan. När kvinnor hyllas som så mycket vackrare, duktigare och dugligare än män blir jag illa berörd. Jag blir i och för sig alltid illa berörd när grupper - kvinnor, män, dagens ungdom, purmobor, kristna, muslimer, bloggare - buntas ihop och karaktäriseras i svartvitt (även om jag också kan råka göra det ibland). Men det som verkar vara en komplimang gömmer egentligen ett krav; det är inte bara ett konstaterande av att kvinnor skulle vara vackrare och duktigare, utan det är en förutsättning. Kvinnor ska vara vackrare och duktigare. Om man nu ska vara kvinna. För annars är man något annat, en man med livmoder kanske (freak). Män får gärna lufsa runt och vara ovårdade och ineffektiva, men nåde den kvinna som gör så!

Jag överdriver. Jag vet. I viss mån. Men tänk nu noga efter - varför odlas myten om att män blir så ynkliga när de är förkylda? Det är struntprat. Vissa män blir ynkliga, och vissa kvinnor. Men, myten gör att kvinnor snällt får bita ihop och jobba på, medan männen med gott samvete kan ligga och stöna stillsamt framför tv:n med samma bacill. (Men på den punkten är jag nog manlig. Varför vara förkyld om ingen tycker synd om en..? Medan min man biter ihop och cyklar till jobbet i vinterväder ändå. Kanske han är kvinnan i huset när det gäller sjukor. Han körde ju också själv till sjukhuset när han fick blindtarmsinflammation för en evighet sen.)

Jaja. Tycker ni det verkar klokt - applådera. Tycker ni det verkar flummigt - skyll på snor i hjärnan.

Konstiga kvinnor på bilder

Äh, jag tänker inte ens försöka formulera mig mer ikväll. Jag tänker äta müsli och se på tv. Men här finns två välformulerade, smarta texter om kvinnor i reklam. Det är ju skrattretande (eller sorgligt) hur kvinnor ser ut i reklambilder. Och alla som tycker det är normalt borde föreställa sig män i samma positioner och fråga sig varför det plötsligt ser konstigt ut. Klick och klick.

Ack, alla dessa länkar som gör att jag aldrig lägger mig i tid på kvällarna.

Karins jämställdhetslista

Karin på bloggen Lopptorget har plockat ihop en jämställdhetslista som man kan fylla i på bloggen eller diskutera vid köksbordet. Jag testar. Först här, sedan köksbordet har jag tänkt. Så här på förhand anar jag lite att Matias drar det större lasset när det gäller att faktiskt utföra saker, medan jag är den som organiserar och har koll på saker.

Jämställdhetslistan

Göra mat, vardag:oftast Matias

Göra mat, fest: oftast Matias

Planera inköp:Mia

Handla: Båda, men mest Mia

Diska/plocka i och ur diskmaskin: Båda

Föra ut soporna: Mia

Städa: Båda, se mina tillägg nedanför

Dagligt småplockande: Ingen? Nä, båda

Tvätta fönster: Båda, mest Mia

Tvätta kläder: Mia

Stryka: Vi stryker våra egna kläder, ingen gillar det.

Sortera kläder i rätt skåp: Mia

Hålla reda på barnens storlekar: Mia

Införskaffa nya kläder till barnen vid behov: Mia

Tvätta bilen: Matias

Ansvara för bilens reparation och besiktning: Matias

Ringa jobbiga samtal som berör hushållet (typ: ni har fakturerat för mycket): Båda

Betala räkningar: Båda

Deklarera: Vi gör vårt eget pappersjobb, gäller alla blanketter

Hålla reda på släktingars bemärkelsedagar: Mia

Köpa presenter till kalas och släktingar: Mia

Arrangera familjens sociala liv (middagsbjudningar och barnkalas): Mia

Skotta snö: Båda, mest Matias

Klippa gräsmattan: Matias

Initiera större hushållsprojekt, typ städa kylskåpet, frosta frysen: Mia (men det slutar oftast med att Matias utför själva jobbet)

Genomföra större hushållsprojekt: Båda

Inreda och renova: Båda. Men när vi tapetserade höll Matias hårt i tapetklistret.

Pynta hemmet, typ köpa blommor och puffa soffkuddar: Mia

Bära in och ut utemöbler: Matias

Föra barn till skola/dagis: Båda

Hämta barn till skola/dagis: Båda

Natta barn: Båda (varsitt barn), men det händer att Matias tar båda

Barnens tandbortsning: Båda, mest Matias

Initierar pargrejer; fixar barnvakt och kollar bioutbud: Mia

Drivkraften i familjen, typ nu ska familjen på utflykt, så här ska julen firas: Mia

Familjens totala löneinkomster: Det varierar eftersom min inkomst varierar, medan Matias inkomst är stabil. Matias jobbar 80 % för att vara vårdledig en dag/vecka medan jag är inställd på att jobba hela veckan men är arbetslös vissa dagar vissa veckor.

Så vill jag gärna precisera lite med städningen. Vi städar båda, men gör olika saker. 

Plockar: Båda, men Matias hinner mer för att Mia fastnar i detaljer. Men jag håller på längre innan jag räknar det som färdigt...

Städar vessan: Mia

Städar köket: Matias

Städar golven: Matias

Städar skåp, garderober och liknande (mer sällan): Mia

Dessutom bör det väl sägas att det oftast är Matias som går ut med barnen så att jag får jobba undan i fred här inne, mer sällan andra vägen. 

Summa summarum: Det var väl ungefär som jag tänkte. Jag fick faktiskt fylla i mitt namn på fler punkter än jag trodde. Nu blir det intressant att se om den andra parten i listan håller med om hur jag punktat!