En och en halv månad efter resan, och jag har kommit till resans sista dag här i bloggen. Känner mig lite förvånad, trodde aldrig jag skulle blogga om något annat mer...
Hemresan var odramatisk - Emma skjutsade mig till tåget okristligt tidigt och jag åkte tillbaka till King's Cross och tog tunnelbanan ut till Heathrow. Eftersom Piccadilly Line åker förbi Acton blev jag till min förvåning riktigt sentimental; jag är barnsligt förtjust i tunnelbanan och saknade lite på förhand att få sitta där och titta på folk. Jag kom så tidigt att jag inte ens fick checka in bagaget utan fick sätta mig i solen och läsa en stund. Lite onödigt kanske, men hellre det än att sitta som på nålar och hoppas att inget oväntat inträffar som gör att jag missar planet. Åt en sista Pret-lunch på flygfältet - som för övrigt var mycket tråkigare än Gatwick - och så flög jag hem. I Helsingfors passade jag på att ringa mamma och mommo och gratta på morsdagen. Lite avundsjuk var jag på hela familjen som satt och solade på Hannas nya terrass, men sen kom jag på att orsaken till att jag missade det var nio dagar i England, och då svalde jag det.
Att landa och mötas av Matias och barnen var fantastiskt. Jag hade suttit med en klump i halsen på flyget för att jag längtade så efter att träffa dem, och det kändes precis så bra i hela kroppen som jag hade trott. Arvid bubblade av iver när han berättade om allt de gjort, medan Edvin först var reserverad och sedan kramade som bara han kan krama.
Det var det äventyret. Jag hoppas på fler!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar