Det började med skolavslutning och dimission. Spänning i luften och vita mössor i rad. Ljudtekniska utmaningar som gjorde att jag i princip inte hörde någonting alls. Ett personalkaffe där jag till min förvåning avtackades fint. För en gångs skulle hann jag visst stanna tillräckligt länge för det. Ett hejdå och vem-vet-kanske-på-återseende-en-vacker-dag. En kall känsla i magen för att jag inte kan uppskatta sommarlovet på samma sätt som alla de som har nästa läsår klart för sig. De där som inte måste gräva fram de förhatliga blanketterna på måndag. (Ge mig en smäll om jag låter bitter, det var inte meningen. Sommarledig är jag ju ändå.)
Det fortsatte med examenskalas i Jeppo. Det kom ett sånt skyfall att vi knappt hittade fram, men nu vet vi vart vi ska. Grattis till din examen, Sandra! Håller tummarna för att hösten blir som du vill! Vi åt goda saker och hade det trevligt i största allmänhet.
Det fortsatte ännu mera med en kväll i Nykabi-Fåssbyi, första gången jag hälsade på Hanna & co sedan de flyttade in i nya huset. Det började bli på tiden, får vi väl säga! Gullungen Joar har blivit sådär ett år äldre* sen sist jag såg honom - crazy!
Det var den dagen. Trots allt mer bra saker än de där andra. Nu är jag slut som artist.
*Inte bokstavligt talat. Så lat är jag inte med att träffa mitt enda syskonbarn.
2 kommentarer:
Vilket vackert par. :-)
Ja, visst är de! :)
Skicka en kommentar