Stockholm 1

Se där! Bara för att jag bloggade om ditt och datt igår fick jag plötsligt ett infall att skriva det här inlägget som jag velat få till i två månader, men inte kommit mig för eftersom bilderna varit en enda röra på telefonen. Jag vill verkligen (för min egen skull mest, som vanligt) blogga om vår långhelg i Stockholm, för de dagarna hör utan minsta tvekan till årets höjdare. Inser samtidigt att om det inte blir av före Madeira kommer sannolikheten för att det ska bli av att sjunka radikalt... så nu! Det är alltså ganska precis två månader sedan vi lämnade våra barn till vänliga släktingar (hehe) och for till Stockholm för att leva loppan i några dagar - det var min 40-årspresent till Matias och om jag får säga det själv, en riktig fullträff till present. Vi startade på fredag morgon och kom fram till Stockholm fortfarande ganska nymornade (därav de sömniga blickarna på bilden ovanför!) Eftersom vi kom fram tidigt och inte hade bråttom nånstans testade vi att ta oss in till stan från Arlanda med lokaltrafik - det är inte det snabbaste sättet, men det gick väldigt smidigt och kostade ingenting extra eftersom vi ändå hade tänkt skaffa SL-kort för tre dagar. Tips för den som inte har bråttom!

Vi är inga vidare cafémänniskor och brukar ofta prioritera bort sånt när vi är ute på vift, men den här gången hade vi bestämt redan länge på förhand att det skulle bli en second breakfast på Vete-Katten när vi kom fram. Faktum är att ingen av oss har varit dit förr även om vi hört så mycket om det caféet, så det här var ett perfekt tillfälle att testa. Turister och blöta paraplyer fanns det så det räckte till och blev över, men det var både mysigt och gott - och så oerhört lyxigt att kunna sitta och prata med varandra i lugn och ro en helt vanlig fredagsmorgon, utan att ha bråttom någonstans, utan barn eller elever som kräver något av oss och med en hel helg i samma stil framför! Underbart!

Sedan gick vi till hotellet jag hade bokat, Mornington City som ligger nära Östermalmstorg. Tänkte framför allt lämna in väskorna, men fick genast vårt rum. Perfekt att få ta av sig blöta skor och slänga sig och vila en stund innan vi fortsatte med dagen! Mornington gillade jag. Åtminstone vårt rum var lite slitet och inte supermodernt, men jättemysigt! Kändes inte så mycket som ett massproducerat hotellrum, utan mer som att ha en egen lya på Östermalm. I like!

Till sist slet vi oss ändå från soffan respektive sängen och begav oss ut på stan igen. Det började ju bli dags för lunch! Ett av våra mål för den här helgen var att prova på nya saker och hitta nya favorithörn i staden - Djurgården och Grönan i all ära (jo, vi hann dit också!), men det finns ju faktiskt mer än så i Stockholm. Jag hade läst om "Teatern", ett slags foodcourt i köpcentret Ringen nära Skanstull, så det körde vi på. Perfekt val för oss då - vi hittade båda två god mat, men tror det hade varit lite svårare (men inte omöjligt) att hitta mat som barnen hade varit ivriga att hugga in på. Och det var ju ett av våra andra mål - välja mat och aktiviteter som inte nödvändigtvis skulle uppskattas av barnen, utan mest av oss! Passade också på att gå lite i butiker där och jag hittade faktiskt något jag länge velat ha - en riktig damhandväska i svart läder. För jag är ju faktiskt vuxen nu. Den liknar faktiskt väldigt mycket handväskan min fammo hade när jag var liten, så jag såg till att omgående fylla den med halspastiller, pappersnäsdukar och småpengar för att den skulle vara komplett!

Matias hade dragit på sig en rejäl förkylning lagom till Stockholmshelgen och börjat bli ganska slut vid det här laget, så vi satte oss ner och tog en funderare på hur vi skulle göra med regnvädersprogrammet vi hade tänkt oss. Till sist kom vi underfund med att rätt mycket av tröttheten berodde på kaffebrist, så vi tog tunnelbanan till Gamla stan, åtgärdade kaffebehovet och tog båten ut till Djurgården. Vi hade nämligen tänkt oss ett besök på ABBA-museet! Ingen av oss är några riktiga hardcore-fans, men det går ju inte att ha växt upp i den här delen av världen utan att ha nån slags relation till ABBA. (För mig: Lånade ABBA-kassetter från biblioteket när jag var i tioårsåldern!)

När vi kom fram häpnade vi över köerna och jag vet fortfarande inte om det var regnvädret som spökade eller om det alltid är sådär tjockt med folk? Dessutom var det ju fortfarande augusti, så det fanns gott om utländska (läs: utomnordiska) turister där. Visst hade det kanske varit ännu roligare att gå runt och titta om man hade fått armbågas lite mindre, men det var inget större problem. Och museet var verkligen värt ett besök! Välgjort och med massor av roliga scenkläder att titta på, både från ABBA:s framträdanden och från Mamma Mia-filmen. En av sakerna vi valde bort var faktiskt showen Mamma Mia på Tyrol - jag tror fortfarande att det skulle ha varit en rolig kväll, men vi föredrog att ta dagarna lite mer som de kom och inte planera in någon stor (och dyr) programpunkt. Bra val, så här i efterskott - så skönt att få gå på magkänslan och göra vad som faller en in!

Haha, tydligen tyckte vi det var en perfekt plats för selfies också - måste bara lägga in inte bara en, utan två stycken, bara för att vi ser så milda och harmoniska ut på dem. Vi var faktiskt rätt harmoniska hela helgen, men tittar man noga är vi allt lite stirriga också, från allt ljud och ljus inne på museet... 

Men en sak hade vi faktiskt planerat in på förhand, och vi höll oss till planen. Seinabo Sey skulle spela på Grönan, hurra! Det ville vi inte missa för 1) hon är ganska extraordinär och 2) Matias är alltid upplagd för en konsert på Grönan (efter sina somrar som scenarbetare där). Vädret var inte perfekt, men under tiden vi gick runt på Grönan, åt korv och glass och väntade på konserten så hann det klarna upp och blev till sist en riktigt fin kväll. 

Konserten var strålande och stämningen på topp. I början av första låten blev det tekniska problem, så hon måste avbryta och stå och vänta medan några svettiga stackare sprang runt och försökte fixa problemet, men det höjde nästan på stämningen, för när hon började om var publiken tre gånger så peppade - lite som att alla ville lyfta henne lite extra efter den krångliga inledningen. Så ska en bra publik vara! (Och ja, jag ser det lustiga i att som 40-årspresent ta med födelsedagsbarnet på en konsert där artistens största hit går "you ain't gettin' any younger, are you"...) 

Sen avslutade vi en lång dag. Alltså lång - vi hade alltså startat hemifrån vid femtiden på morgonen och varit på fötterna största delen av dagen efter det... men eftersom spårvagnarna från Djurgården in mot stan (förstås) var överfulla bestämde vi oss ändå för att gå till hotellet. Rätt mysig promenad ändå, omgivna av post-konsertglada människor, uppfyllda av Seinabo Seys musik och den bubblande glädjen en storstad kan ge! (Bara min monstertå som blev jobbigare ju längre dagen led, men den fick klara sig.) Trötta, men så nöjda och glada!

Sagotåg och köttbullar

Äh, jag vet att semesterbilder inte är världens hetaste bloggupplägg, men... ännu ett inlägg från Stockholm, det går väl bra? Yes? Yes!

Vår tredje och sista dag i Stockholm formligen vräkte regnet ner. Det hade varit ruggigt ända sedan vi kom till den kungliga hufvudstaden, men den här förmiddagen brakade det verkligen loss. Att ta sig från busshållplatsen på andra sidan Djurgårdsbron till Junibacken var ett helt äventyr! Tur då att vi ändå hade planerat att gå på Junibacken. Eller..? Hade vi varit ensamma om den tanken skulle det ha varit perfekt inomhusväder, men det var ju ett par andra familjer som också kommit på den tanken. Ganska många, faktiskt. Typ varenda barnfamilj som befann sig i Stockholmsregionen den dagen.  Josåatt... Min första reaktion var ren flyktinstinkt, men det visade sig ändå vara helt okej när vi väl kom in ordentligt. Vi rymdes!

En gång tidigare har vi varit på Junibacken med barn, men det är faktiskt ett helt decennium sedan - om jag inte minns helt fel var det försommaren när Arvid skulle fylla två! Vi har tänkt och tänkt att vi ska komma tillbaka, men det har inte blivit av, så nu passade vi på innan någon blir ohjälpligt för mycket tonåring för att uppskatta Junibacken. För gammal och för gammal i och för sig - när vi sommarjobbade på Gröna Lund hade vi fritt inträde till bl.a. Junibacken och gick faktiskt dit helt utan barn flera gånger för att åka sagotåget! Arvid tyckte nog att han var lite för gammal och det kan jag förstå, men han hade ändå roligt och gillade både sagotåget och flera andra av utställningarna. Tråkigt hade han inte - och Edvin och Josef roade sig kungligt!

Överhuvudtaget var det riktigt lyckat - själv tyckte jag det var jätteroligt att återse Sagotåget och trots att vi sett rätt så många barnföreställningar i våra dar var vi riktigt imponerade av Pippi-föreställningen.

Och köttbullarna! Av någon orsak skyr jag alla köttbullar som inte är hemgjorda (inget kan mäta sig med min mommos köttbullar), men Junibackens - så goda att det vattnas i munnen så här ett par veckor senare, när jag sitter här framför datorn lite småhungrig och tänker på dem! Superfin restaurang också, den tror jag inte såg så cirkusaktig ut senast.

Och så till sist - utställningen Vem bygger? Vem river? som i princip bara var ett stort rum fullt med svarta byggklossar. Genialiskt! Fast också lite av ett socialt experiment, åtminstone för medföljande vuxna. Fick jag andas djupt några gånger för att inte blänga på mamman som välte Josefs och min vägg med sin stora handväska när hon fotade sina egna barn utan att se vad hon backade rakt in i? Fick jag bita mig i tungan för att inte läxa upp snorungarna som sprang runt som kanonkulor och med vett och vilja raserade både mina och andra barns byggen när de precis hade blivit klara och själva skulle riva dem? Eh, ja. Men jag tror jag betedde mig som folk, och roligt var det! Skulle säkert vara ännu bättre en solig dag med färre besökare/byggare/rivare. Synd bara att tiden rusade iväg - Arvid och Edvin ville absolut till Vasamuseet också, så Matias gick dit med dem medan Josef och jag först byggde lite till och sedan promenerade iväg till Fältan, där vi sedan fördrev nån timme i väntan på att det skulle bli dags att åka ut till båten.

På förhand tyckte vi att tre hela dagar i Stockholm ändå var hyfsat mycket tid, men så här efterklokt kan vi tänka att det nog blev väldigt kort och intensivt. Och eftersom både Gröna Lund och Junibacken tog nästan en hel dag var blev det inte mycket tid över till sånt vi vuxna gillar att göra... typ strosa runt, gå på museer och äta sånt som inte nödvändigtvis är köttbullar/hamburgare. Det här var också roligt förstås, men vi får nog ta en repris på bara två för en Stockholmsresa med lite annan profil nån annan gång!

Sen åkte vi hem! Dimmigt var det och vi hade tydligen bokat en hytt alldeles ovanför discoshowen som höll på in på småtimmarna, men vi kom åtminstone tryggt fram till Åbo och vidare hem.

Tack och hej, nu är det dags att logga ut och packa inför nästa Sverigeresa!

Fröjdas hela dagen... uti Grönan!

Hej, jag finns kvar här! Har bara blivit lite för upptagen av sommaren för att blogga - njuter så ohemult mycket av att vara ledig och låta dagarna gå i sin makliga takt. Ibland har vi roligheter på gång, ibland räcker det att dra upp brännässlor eller sitta vid matbordet och läsa. Vi mårar åpå, helt enkelt. Och för alla som sitter fast i småbarnsträsket kan jag berätta att det är så mycket skönare att vara lediga när barnen hunnit bli så här stora! Visst blir det en del gräl och tjat och en massa måltider hela tiden, men det är på en helt annan nivå än att vara lediga för ett par år sedan. Det är faktiskt mer avslappnande än att jobba, vilket var mycket tveksamt tidigare...

Ska ändå passa på att slänga in några bilder från vår dag på Gröna Lund tidigare i somras! När vi började planera Stockholm fanns det förstås på våra barns önskelista och som gamla Grönan-sommarjobbare brukar vi inte vara så svårövertalade. Det är länge sen vi jobbade där, men fortfarande kul att komma tillbaka och se hur området förändras från år till år. Matias har dessutom hållit kontakten med ett par av sina gamla kollegor på scenavdelningen och kunde snacka bort en halvtimme eller så med en av dem, så det var ju extra roligt. (Bör kanske sägas att kollegan skötte ljudet för en trollerishow under tiden, så Matias snackade liksom inte bort hans arbetsdag... hehe.)

De första två bilderna är ändå inte från Grönan, utan från ett annat grönt ställe (hehe). Vi bodde i Aspudden, alldeles nära sjön Trekanten. Vår airbnb-värd tipsade oss om att vi kunde gå till en tunnelbanestation som låg bara lite längre bort och samtidigt gå på en stig längs med sjön, så det passade vi på att göra. Så fint! När jag går på sådana promenadstråk brukar jag tänka på hur trevligt det skulle vara att ha ett så fint ställe att sticka ut och motionera på - men efter att vi flyttade hit, alldeles intill skogen, har tanken passerat rätt snabbt när jag istället kunnat tänka på mina egna skogsstigar häromkring... Fint var det i alla fall!

Ja, sen blev det Grönan nästan från öppning till stängning! Själv hade jag kanske snarare tänkt mig några timmar med karuseller och sedan röra sig vidare mot andra nöjen, men... tja, den här resan fick bli på barnens villkor och betyder det en heldag på Gröna Lund, så gör det! Måste medge att vi vuxna nog också hade roligt. Jag är inget stort fan av karuseller som gör mig grönblek i ansiktet eller maskiner som slänger mig upp och ner högt uppe bland molnen, men berg- och dalbanor gillar jag. Arvid hade passerat längdgränsen också för de allra högsta attraktionerna, medan Edvin inte riktigt når dit ännu. Josefs stora favoriter var berg- och dalbanan Nyckelpigan och så Lustiga huset. Och radiobilarna. Och flygande elefanterna. Och allt kunde upprepas i oändlighet, om inte kvällen kommit emot...

Arvid mjukstartade med de snällare attraktionerna, men vartefter dagen led blev han allt våghalsigare. Han åkte Jetline (berg- och dalbanan) två gånger i sträck med mig och hämtade sedan Matias som fick fortsätta med två gånger till - totalt fyra gånger i sträck alltså! Och sedan - hans första Fritt fall! Själv har jag åkt Fritt fall två gånger under sommarjobbstiden, och det räcker för min livstid, har jag bestämt... mycket imponerad av att Arvid ville åka den! Edvin imponerade också genom att utan vidare åka Eclipse, alltså en 121 meter hög kättingflygare... den testade inte jag dock!

Ja, sen blev det kväll och en utdragen promenad ut från området - "bara ett sista åk" och "nu är det sista-sista" och "nå, en gång till då..." Sedan tog vi Djurgårdsfärjan över till Slussen och fortsatte vidare "hem" till Aspudden. Det var den dagen på sticko!

Saker vi gjorde i Stockholm

Nu är det ju så här, att Kent från Jeppis har gjort det skvatt omöjligt för mig att seriöst skriva om att jag gillar Stockholm. Jag låter ju så här, då är det skvatt omöjligt att ta mig själv på allvar! (Video för den som inte vet riktigt vad jag talar om nu.) Svenskösterbottningar överlag tenderar att vara svaga för den svenska hufvudstaden och jag måste väl medge att jag också är sån. Jaja, vi hade kul i Stockholm i alla fall. Här är några saker vi gjorde första dagen!

1. Tittade in på Hallwylska palatset, som jag själv såg för ett par år sedan och har tänkt att jag gärna vill visa Arvid och Edvin - främst för Hogwartsvibbarna jag fick i vissa av rummen! Praktfullt är det - och tydligen lika omöjligt att fotografera skarpt i paradvåningen nu som senast... De var nog intresserade och lite imponerade, men tyvärr var Josef trött och hängig och började blöda näsblod, så det förtog lite av upplevelsen. Men har man vägarna förbi Nybroviken och är lite svag för pompa och ståt rekommenderar jag varmt ett besök! Inträdet är gratis, så det går också fint att sticka sig in och titta lite utan att för den skull behöva granska varje väggbonad i detalj. 

2. Vi konstaterade rätt snabbt att den bästa möjliga Stockholmsaktiviteten för Josef just då var en tupplur i lägenheten, så Matias och Josef drog sig tillbaka till Aspudden igen. Josef hade varit förkyld dagarna innan resan, så han behövde nog bara få vila upp. Jag hade ett önskemål för dagen, Drottninggatans Bok & Bild, så vi började med att gå dit. Mina kids är ju inte heller nödbedda när det handlar om en bokaffär - även om de nog tyckte att jag kunde ha blivit klar liiite snabbare. Men vi hittade alla någonting bra i hyllorna! 

3. Åkte tunnelbana. Den här gången fick bilen stanna i Åbo och vi körde på lokaltrafik istället. Det fungerade utmärkt och vi passade på och lärde Arvid och Edvin lite tunnelbanevett... förstå en tunnelbanekarta, låta folk komma ur vagnen innan du går in, hålla till höger i rulltrappan och inga skor på sätet! Skadar aldrig att ha lite koll!

4. Ja, sedan var det dags för A&E:s önskan - Legobutiken ute vid Mall of Scandinavia! Det bara lyste om A&E när de kom in och fick börja gräva bland lösviktslegot! Och det gjorde de... länge. Själv gjorde jag utflykter till grannbutikerna och kunde konstatera att Mall of Scandinavia nog är fint, men inte ett köpcentrum jag själv nödvändigtvis har något behov av. Jag är säker på att det är många som tycker det är prima shopping; det finns många brand stores och kedjor som annars inte är så vanliga i Norden, men det var nu mest stort och pråligt. Om jag åker dit igen är det nog för att Legonördarna övertalat mig igen...

A&E är ju förresten inte bara Legonördar, utan också melodifestivalnördar, så vi passade på att gå ut och se på grannen, Friends Arena, när vi ändå var där. Där stod vi i duggregnet en stund och tittade på den stora klossen, men de var nöjda med att ha sett arenan i verkligheten!

Bra första dag i Stockholm i alla fall, trots regn och trött minsting! 

Nytta och nöje i Sthlm

Nu har jag äntligen kommit mig för att föra över mina foton från telefonen till datorn, vilket betyder att jag sent omsider kan skriva mitt sista blogginlägg från Stockholmsresan i oktober. Vi skulle ju kombinera nytta med nöje, men hittills har jag bara skrivit om nöjet... Nu har vi kommit till måndagen och nyttan - som i och för sig också var rolig. På måndagen och tisdagen var det Skolforum, som jag visserligen hade varit på förra året också, men jag tyckte det var värt en repris. Jag gick båda dagarna, men Matias nöjde sig med måndagen, varpå han flög hem för att ta hand om våra barn. 

Precis som ifjol var det en riktigt givande mässa. Även om jag märkte att det var en del föreläsningar som gick igen från ifjol fanns det så många alternativ att jag inte hade några problem att välja nytt i år. Utställarna var för all del också i stort sett de samma som ifjol, men eftersom jag ändå inte jobbar i Sverige var det ändå mest tidsfördriv mellan föreläsningarna, som var det jag fick den största behållningen av. Jo förresten, en stor skillnad fanns det bland utställarna - massagestolar! Överallt! Ifjol tror jag det fanns ett företag som visade upp massagestolar och ett eller två som hade massagedynor. I år fanns de överallt! Inte mig emot, jag gled runt och tog en avslappnande massagepaus med jämna mellanrum. Faktum är att jag också köpte en massagedyna med mig hem, men det var definitivt inte något spontanköp, för jag hade ångrat mig ända sedan ifjol att jag inte slog till då... och den har varit i flitig användning!

Jag hade prickat in en del ämnesdidaktiska föreläsningar om just språkundervisning, men jag tyckte nästan jag fick mer ut av de föreläsningar som var lite mer allmänna. Just nu får jag så mycket input och så många nya förslag på metoder jag kan testa på mina lektioner att jag inte behöver mer sådant - däremot var det roligt att lyssna på en del andra föreläsare. De två jag kommer ihåg bäst var författaren (och läraren + grammatiknörden) Sara Lövestam som berättade om sin nya bok om grammatik (!) och Mona Liljedahl, som är expert på särbegåvade elever. Båda två brann verkligen för sitt ämne, kunde massor och hade en förmåga att dra med sig lyssnarna. Sånt gillar jag!

Så småningom kom eftermiddagen och Matias drog sig mot Arlanda, medan jag fortsatte att ta ut det sista av mässan. När jag hoppade på pendeltåget insåg jag att jag i stort sett hade hoppat över lunchen  (samt ersatt den med plockgodis på mässan) och började känna att världen gungade lite, så jag letade illa kvickt upp en Taco Bar vid Söderhallarna. Kan ha varit den godaste nacho de luxe jag någonsin ätit. Kan ha något att göra med den skippade lunchen. Haha!

Kulturtant på egen hand i Stockholm måste förstås gå på en fotoutställning i Kulturhuset. Vet inte om den går ännu, men om den gör det kan jag absolut rekommendera Lee Miller - Krig och mode. En så fascinerande kombination av krig, mode, samhälle och fotokonst! (Och förresten, den visas ända till 4.3.2018 ser jag nu när jag lägger in länken!)

Det känns som att jag hängde en del i Kulturhuset den här gången - började ju med Stockholmsrummet, fortsatte att gå på Billy Elliott på Stadsteatern och avslutade med Lee Miller och en sväng in på biblioteket. Gillar verkligen den byggnaden! Tycker det är ett genidrag att fylla ett hus med konst och kultur och göra det till ett vardagsrum för alla - på Sveriges mest centrala läge! I like. 

Att ännu ha en dag kvar för mig själv i Stockholm kändes så oerhört välgörande! Tror det var precis det här avbrottet i vardagen jag behövde för att orka fram till jullovet. Nästa dag fortsatte jag att utforska Skolforum och tyckte nog jag var i stort sett klar när det var dags att bege mig. Måste bara avsluta med ett Stockholmstips (och en påminnelse till mig själv en annan gång)! Har man ett SL-kort går det nämligen väldigt smidigt att ta sig till Arlanda utan extra kostnad. Jag har hört om det förut, men aldrig testat. Dagen innan hade Matias vänligt nog trampat upp stigen och konstaterat hur enkelt det var, så jag kopierade bara honom rakt av... 

1) Ta pendeltåget till Märsta (det gick direkt från Älvsjö, där Skolforum var, men det går förstås att stiga på vid Centralen också).

2) Byt till buss mot Arlanda i Märsta.

3) Framme! Se bara till att du vet vilken terminal du ska till. För mig tog det ca en timme från Älvsjö, men det är nog bra att kolla detaljerna i SL:s reseplanerare. 

Och sist men inte minst måste jag bara slänga in en sista rekommendation. I delibutiken som hörde ihop med hotellet sålde de bubbies, som bara behövde testas. Och testas igen. Och igen. Ja, ni förstår. Minst en ny smak varje kväll! Avnjutes bäst framför ett avsnitt av Vår tid är nu.

Kulturtant på date day i Stockholm

Söndag morgon, hotellfrukost, Stockholm, inget ansvar för någon annan och en helt ledig dag som sträcker ut sig framför en - det finns liksom ingenting alls att klaga på då. Vi satt länge och njöt vid frukostbordet och rullade ut därifrån. Förstås! För varför inte, när man nu en gång kan, får och hinner?

Dagens var ledig, men visst hade vi planerat lite. Det mesta av planeringen gick på temat "promenera runt och se på Stockholmsvyer", vilket ställde vissa krav på vädret. Vi märkte ganska snabbt att vädret visserligen var vackert (som i "gör sig bra på bild"), men däremot inte särskilt skönt. Inte det minsta skönt faktiskt, utan rentav plågsamt råkallt! Det hjälpte förstås inte heller att ingen av oss var riktigt ordentligt klädd för blåst och kyla - och inte ens i Stockholm kryllar det av ställen att köpa en varm stickad mössa på en söndagsförmiddag. Vi bestämde rätt så omgående att vi visserligen skulle gå, men med ett (inomhus)mål i sikte - så vi sneddade genom Gamla stan i riktning mot Slussen. Jag har egentligen lite blandade känslor för turistspäckade Gamla stan, men den här söndagsförmiddagen var det bara fint! Kölden kanske gjorde att gatorna och gränderna kändes lite rymligare...

Vårt mål var Fotografiska museet, som jag länge varit nyfiken på men som jag hittills bara hade sett från utsidan. När vi väl var framme var vi genomkalla och väldigt nöjda med vår inomhusplan. Vi var tydligen inte de enda i Stockholm som tyckte det var en bra plan en söndagsförmiddag, för det var verkligen SJUKT mycket folk där. Vi bara tittade på varandra och fattade ingenting. Är det just den tidpunkten alla vill se fotokonst? Eller är det alltid så? Nu kändes det lite mer rimligt att de har öppet 9-23 varje dag. (De kallar sig faktiskt världens mest öppna museum. Kanske stämmer!)

Fotografiska överträffade hur som helst alla mina förväntningar, även om vi fick armbågas lite. Den utställning som vi lade nästan all tid på var den tillfälliga utställningen av krigskorrespondenten Paul Hansson. Vi hade inte läst på eller kollat vad det var för utställningar på gång just då, men den här gick rakt in i hjärtat. Jag vet inte hur länge vi gick där mellan rummen, men vi rörde oss mellan några av jordens värsta oroshärdar och tiden stannade nästan. Alla människoöden bakom alla de bilderna... vi lever verkligen inlindade i bomull här. Önskar att fler i världen fick göra det. Visst gick vi en sväng i de andra utställningsrummen också efteråt, men efter att ha sett Being there kändes det mesta ganska oviktigt i jämförelse, så de bitarna fick nog ingen ärlig chans den här gången.

Efter att vi kände oss klara med fotografier hade vi hoppats på att solen skulle ha brutit fram, vinden mojnat och temperaturen stigit några grader. Då skulle vi ha fortsatt mot Söder och letat oss fram till Monteliusvägen, som verkar vara en ganska spektakulär gångväg. Men den fick vi spara till en annan Stockholmsresa, för när vi kikade ut genom panoramafönstret i Fotografiskas café såg himlen ut som betong och vinden rev upp ettriga gråvågor på vattnet. (Fotografiska café/restaurang har annars också en ganska spektakulär utsikt! Synd bara att vi inte var så värst hungriga då ännu - det får vi också spara till en annan gång.)

Vi gick i alla fall tillbaka över Gamla stan - så summa summarum blev det ändå inte en helt oäven promenadsträcka sådär totalt sett den dagen!

Men halvvägs tillbaka gick förbi Livrustkammaren och kunde inte låta bli att vika in. Hallå, det var öppet, gratis och betydligt varmare än utomhus! Dessutom har jag aldrig varit dit och var förstås lite nyfiken. Museinörd som jag är.

Största delen av museet var faktiskt stängd eftersom de höll på att bygga om. Eller förbereda en stor specialutställning kanske det var? Det var hur som helst lika så bra eftersom vi började känna att det var dags för lunch inom en mycket snar framtid. Men vi gillade båda två specialutställningen i vagnshallen i källaren - I love you madly, som berättade om förhållandet mellan Marie Antoinette och svensken Axel von Fersen. Lite extra kul för att jag bara nån vecka tidigare hade råkat se den anakronistiska bakelsen till film, Marie Antoinette... annars skulle nog inte namnet Axel von Fersen ha ringt några klockor och utställningen skulle inte alls ha varit lika rolig.

Men sen var det dags att mycket skyndsamt söka upp en sen lunch, för en i sällskapet (och för en gångs skull inte jag!) höll på att bli lite grinig. Det fick bli lunch på stimmiga, röriga Kungshallen - inte för att det egentligen är mysigt eller superbra mat, men mest bara för att det hör till. Vi köpte förresten mössor också! Varma! Sköna! Njutningen att dra på sig en ordentlig mössa efter att ha frusit största delen av dagen... inte att leka med. Sen prickade vi också in en kaffe/te på NK medan vi googlade på kvällens planer...

... och här kunde man ju tro att vi skulle dra oss tillbaka och vara nöjda med dagens kultursaldo, men vi ville faktiskt på bio. Bara för att vi kunde! För när har vi varit på bio tillsammans senast egentligen..? Ärligt talat ingen aning! Minns knappt när jag varit själv. Filmutbudet var inte jättespännande, men vi fastnade till sist för The Square, som vi egentligen inte visste något alls om.

Vi såg trailern utan ljud och trodde den var amerikansk och blev sedan jätteförvirrade när den visade sig vara svensk... förväntningarnas kraft, alltså! Lustigt nog, med tanke på att vi hade besökt inte mindre än två museer samma dag, handlade den om ett konstmuseum. Jag tror att det kan vara en film man tycker om eller inte alls orkar med, men vi gillade den båda två. Bitvis ganska konstig, men samtidigt välgjord, intressant och ibland till och med rolig... dessutom innehöll den en massa lösa trådar som faktiskt gjorde mig mer nyfiken än irriterad.

Vi var väldigt nöjda med vår andra date night i rad! (Eller borde vi säga date day?) Också väldigt nöjda med att trilla ihop framför ett avsnitt av Vår tid är nu i hotellrummet sedan. Det hade varit en innehållsrik dag, men samtidigt väldigt avslappnande. Och rolig. Och inspirerande. Och alldeles, alldeles nödvändig.

En oktoberlördag i Stockholm

När jag ser bilden här ovanför kan jag nästan inte låta bli att skratta åt mig själv. Tänk att stå på en sådär betonggrå, ful plats och vara så lycklig över det! Men det var jag. Happy happy happy. Vi är alltså tillbaka på sista helgen i oktober, när Matias och jag hade skickat våra storbarn till Norrland med faffa, lämnat Josef i Purmo och själva stuckit iväg till Stockholm. Det var vår första barnlösa övernattning tillsammans någonstans överhuvudtaget sedan 2014, så det kändes ända in i ryggmärgen att det var dags för lite vila på tu man hand för två trötta föräldrar nu!

(När jag tänkte tillbaka höll jag på att räkna Bremen i juni 2016 som en tumisresa... tills jag kom på att en livlig ettåring också räknas! Den resan var Josef i högsta grad med på även om hans bröder stannade i Finland...)

Lyxigt nog kom vi fram till Stockholm redan tidigt på förmiddagen den här lördagen - och fick checka in direkt! (Ännu mera pluspoäng för hotellet.) Inte helt fel att chilla en stund efter vår tidiga väckning innan vi begav oss ut på stan... Kunde inte låta bli att vika in på Indiska, där jag fyndade en vårjacka (!) på reahyllan medan Matias stod och spanade in folklivet på hötorget. Och fotade! Resans snyggaste bilder, ju.

Sedan tog vi sikte på Kulturhuset. Vi hade nämligen en mission. Billy Elliott på Stockholms stadsteater hade varit slutsåld redan innan vi bokade våra flygbiljetter, men vi ville ännu ge det en sista chans och gick till biljettluckan och kollade om det råkade finnas några avbokade biljettskruttar för oss. En något snorkig dam i biljettkassan gjorde klart för oss att det minsann var väldigt slutsålt och att hon minsann inte hade några biljetter att sälja. Ville vi trots allt försöka (vilket hon antydde att hon minsann tyckte var ganska meningslöst) kunde vi alltid kolla på bokningssajten. Jahapp. Det kändes ändå helt okej, för vi hade ju inte heller räknat med det och tänkte att vi lika gärna kan gå på bio. Eller somna tidigt.

På väg mot vår lunchdestination snubblade vi över det roliga Stockholmsrummet. Har inte sett det förut, men det är en kul avstickare om man är ens lite Stockholmsnördig - där finns både en modellstad under glasgolv och VR-glasögon som man kan se på framtidens Stockholm med.

Lunchtanken har faktiskt legat i bakhuvudet och grott ända sedan förra hösten när jag tittade in på Medelhavsmuseet. Själva museet tyckte jag var sådär, men caféet verkade mysigt, så nu var jag omåttligt nöjd med att det faktiskt blev av att äta där. Rödbetssalladen god och jag rekommenderar helt klart en lunch med Mellanöstern-touch, omgiven av antika statyetter. Slår helt klart en stressad kebabfrestelse i skolmatsalen - I like!

Sedan hade vi tänkte fortsätta med allt möjligt, men eftersom Matias kände sig hängig och seg blev det bara en sväng till Drottninggatans Ord & Bild (yey!) innan han fortsatte tillbaka till hotellet för att vila ett par timmar. Själv fortsatte jag botanisera på bokhandeln och sedan vidare längs med Drottninggatan och mot Gallerian... visst är det lite kul också, men SH*T vilket jobbigt område att röra sig på en lördagseftermiddag! När jag väl hade kämpat mig ända fram till Gallerian höll jag på att få spunk och bestämde mig för en promenad istället.

Jag hann knappt ut från Gallerian innan det blippade till i min telefon med den här skärmdumpen:

!!!

Matias hade använt sin tupplurstid till att hänga på bokningssajten och haffa två biljetter till kvällens Billy-föreställning! Helgens bästa överraskning, musikal några timmar senare!

Jag kollade på klockan och bestämde mig för att jag ändå hann gå ut till Karlaplan och Fältöversten. Det var befriande att komma ifrån folkmassorna och få i sig lite syre - och Strandvägen och Narvavägen är ju not too shabby som promenadstråk, inte ens i ruggig höstskymning... Det mesta höll på att stänga vid Fältan när jag kom fram, men det hade jag räknat med, så jag köpte bara en tub tandkräm och gick tillbaka in mot myllret och hotellet. Är lite nöjd med att jag tog en helt ny väg tillbaka - visserligen med hjälp av telefonen, men ändå! Känns alltid bra att bli lite bättre på att orientera sig. Google förde mig till exempel till en gångtunnel jag inte kände till från förr och när jag kom ut fann jag mig plötsligt ett halvt kvarter från hotellet. Hej hopp! (Brunkebergstunneln var det tydligen jag hade upptäckt, så nu kan jag lägga det till min Stockholmsbildning.)

Eftersom vi numera är officiella Billy Elliot-nördar med tre (!) föreställningar i bakfickan tror jag att jag måste skriva ett eget inlägg om kvällen, men tills vidare kan jag bara konstatera att det aldrig är något fel på en teaterkväll i Stockholm! Ska vi jämföra tyckte jag nästan att föreställningen i Vasa var ett snäpp skarpare, men det betyder inte att vi inte skulle ha haft en strålande kväll i Stockholm också. Det hade vi!