For the rich and richer (UK, 7.5, del 2/3)

När vi lämnade V&A gick vi inte långt. Det vi skulle fortsätta med var en rundtur i området, Kensington, där inte vem som helst bor - i vissa kvarter bor de rika och i andra bor de väldigt rika. South Kensington är också väldigt franskt - alla ungdomar som sitter på uteserveringen på bilden nedanför röker, talar franska och har förmodligen lunchrast från Lycée Charles de Gaulle som finns alldeles i närheten. Själva gick vi in på ett enkelt café för lunch. Jag lärde mig att baked potatoes också kan heta jacket potatoes - potatoes in a jacket. Chi-ching, dagens nya uttryck. Gott var det också.

Sedan gick vi runt i området. Temat för rundturen var high and low shopping (jo, kursen hade alltså en very avslappnad approach), vilket innebar att vi först skulle bekanta oss med lite "low" shopping, några av de charity shops som Kensington faktiskt också är berömt för (det är tydligen dit alla ambassadörer och deras kompisar för sina lyxiga avlagda kläder) och sedan med "high shopping" i form av Harrods. Loppisarna var lite av en besvikelse - små affärer med litet urval och skyhöga priser. Inte så exotiskt heller... men vem vet, man kunde ju ha gjort sitt livs fynd. Roligt var det i alla fall att strosa runt i Kensington tillsammans med en lärare/guide som pekade ut detaljer som vi annars inte skulle ha lagt märke till.

En privat trädgård för husen i kvarteren runtom. Den som sett Notting Hill fattar.

Av någon anledning är upp och ned-vända ananaser en mycket vanlig symbol för rikedom. Men varför upp och ner? Var finns pondusen i en frukt som står på huvudet? Oh well.

Från utsidan ser V&A imponerande ut, men faktum är att jag tycker det ser mer avskräckande än inbjudande ut. Jag föredrog insidan!

David lovade oss 5000 pund om vi gissade rätt på vad de gröna stugorna har för funktion. Jag gissade kaffepauser för busschaufförer - och rätt svar var kaffepauser för taxichaufförer! Halva prispotten tyckte jag allt att mitt svar kunde ha varit värt... Det är alltså pyttesmå caféer för taxichaufförer. Förr fanns det tydligen massor av dem, nu finns det inte så många kvar. Egentligen helt onödig trivia, men kul att veta när man vet - annars skulle jag knappast ha reflekterat över de gröna husen fast jag faktiskt såg dem här och där när jag tittade.

Vi kom så småningom fram till Harrod's och gick in. Jag är i ärlighetens namn inte så intresserad av lyxparfymer, lyxväskor och lyxskor, men det var nu ändå roligt att se sig om lite i en Londonlegend. Det jag tyckte bäst om var "The Egyptian Staircase" (de två bilderna nedanför - den är svårfotad, men jag försökte i alla fall), som inspirerades av den egyptiska vurmen på tjugotalet. När man ser på tjugotalsmode och inredning överlag finns det mängder av egyptiska inslag, och det lär bero på den enorma genomslagskraft som öppnandet av Tutankhamons grav fick på tjugotalet. Fascinerande. Ah, och på toaletterna fanns det parfymer och handkrämer som man fick använda. Bara det. Visserligen inte så annorlunda mot vanliga testers som finns på parfymavdelningen, men strunt i det.

The Egyptian Staircase

Ska man vara en skyltdocka är det inte illa att få stå på den här balkongen.

I grannvaruhuset Harvey Nichols hade de coola skyltfönster - blev lite besviken när jag såg att jag tydligen hade fotat bara ett av dem. Men samtidigt - lite obehagliga.

Kursdagen led mot sitt slut och vi satte oss i dagens sista klassrum, som var en pub i Knightsbridge, för att summera dagen och diskutera vad vi hade lärt oss. Det borde man ju alltid avsluta med. Summering är bra.