Sommarlov!

Det blev sommarlov och bloggen tog visst också paus. Hej igen! Min plan var att inte ta sommarlov direkt, utan fortsätta med planering inför hösten - lika bra att passa på nu liksom, när min hjärna tydligen ändå trodde att vi hade skolstart i mitten av maj... Det gick ju sådär! Sommarvädret kom med full kraft och plötsligt var det inte alls svårt att varva ner och släppa alla tankar på skolan... Förutom några småsaker har det inte alls blivit mycket gjort den första juniveckan, men idag kollade jag väderleksrapporten och insåg att jag inte kan vänta på dåligt väder, så jag gav mig själv en resolut spark i baken och körde till Nykarleby för att fylla i blanketter, städa i klassrummet och rensa bland gamla papper. Nu tror jag att allt som behöver göras på plats är gjort - check! Resten kan jag göra här vid datorn när jag, ehm, får lust. Först ska jag bara läsa min deckare, gå på sommarjumppa, skjutsa till fotbollsträningar och fixa lite i trädgården... 

Det konstiga, trots att jag ännu har en försvarlig lista med jobbrelaterade grejer jag har tänkt bocka av, är att jag är mer avslappnad än någonsin. Vi har skämtat om att sommarens stora resa går till Vasa för att hälsa på syrran Amanda, och det gjorde vi redan i onsdags, så nu... nu är det bara att pyssla på i sommarfart resten av sommaren! Planer har vi, men förutom fotbollsträningarna och några enstaka programpunkter senare i sommar, inga datum och inga tider. En så ledig sommar hade jag aldrig planerat av mig själv och visst kan jag tycka det är lite ledsamt med inställda resor, minimerade läger och sommarbesök som i bästa fall blir höst- eller vinterbesök. Men ändå - jag har en känsla av att det här blir en ovanligt avslappnad och njutbar sommar! 

Så oktober

Är det bara jag, eller har vi sett ovanligt lite sol den här hösten? Tycker det varit så orimligt mycket grådagar på sistone - eller så är det bara jag som har taskig tajming och har missat solen när den väl varit framme! Däremot gillar jag att det fortfarande (!) finns så mycket gula löv på träden, antar att det inte höststormat så mycket? Får se hur det ser ut efter helgen, tydligen ska det bli blåsigt. 

Ehm, varsågod för väderuppdateringen..? Det är kanske så det går när man fredagskvällen till ära tar fram bloggen utan minsta lilla plan eller ambition. I vilket fall som helst känns det helt okej med bristen på sol, för om exakt en vecka har jag satt mig tillrätta på tåget ner mot Vanda tillsammans med en kollega och fyra fina elever. Första etappen på vår Erasmusresa till Madeira!! Enligt vår värd Alexandra är det 20 grader, grönt och skönt och behagligt på Madeira oavsett när på året man kommer dit, så just nu gör jag mitt bästa för att minnas vad man brukar ha på sig för kläder i 20 grader... Programmet för dagarna där ser helt fenomenalt ut och jag börjar verkligen bli taggad! Och för den som, precis som jag, just tänkte "Wow tänk ändå, att få åka till Madeira med jobbet" kan jag också nämna att vår andra värd João, som är involverad i två olika projekt, precis har varit till... Tahiti (!) med en elevgrupp inom det andra projektet! Ja, otippat nog är Tahiti också med i Erasmus+-programmet! 

Här i huset är det nästan onormalt lugnt och stillsamt, för den här helgen är Arvid och Edvin ute på vift tillsammans med faffa Ingemar. De har kört iväg till Norrfjärden för att hälsa på kusinerna och dessutom gå på storloppis i Luleå - de har räknat dagarna i en månad nu och kommer antagligen att ha en toppenhelg! Samtidigt kan jag inte låta bli att medge att jag också ser fram emot en lite lugnare helg än vanligt. Jag älskar att ha huset fullt med familj, men det ska onekligen bli skönt med lite mindre ståhej nu fram till söndag kväll. Inte helt fel heller med tanke på min förhoppning att lyckas styra upp både jobb och reseförberedelser så att nästa vecka - veckan före resan OCH före periodvitsorden - inte ska bli alldeles för intensiv. 

Och... nu har Josef och Matias lagt ut ett brädspel på köksbordet och satt in popcorn i mikron. Dags för mig att njuta av fredag!

September i den lyckliga staden

Ja, hur gick det med hösten som skulle bli lugnare och trevligare tack vare den (något) minskade arbetstiden? Helt okej, skulle jag säga! Det händer fortfarande att jag kommer hem alldeles stirrig från jobbet och sitter sena kvällar framför datorn med mina långa listor, men inte så ofta. Det händer till och med att jag hittar mig själv med barnen i soffan framför Barnkanalen  - så där ineffektivt och planlöst som jag verkligen, verkligen vill att mina kvällar ska vara. Så här på avstånd får jag nästan magknip av att tänka på att mina vardagskvällar (och jo, ibland hela helger också) periodvis har bestått av att barnen och Matias fått göra sin grej medan jag stängt in mig framför datorn och jobbat. Inte som undantag, utan som regel. Där vill jag aldrig hamna igen och om det krävs att jag undviker heltid så må det så vara. Livet är för kort! 

Ingen har väl missat den där klyschan om att ingen ligger på sin dödsbädd och ångrar att hen jobbat för lite i sitt liv. Jag brukar tänka att jag är rätt säker på att det finns många som gör det - hemmafruar och idealmödrar som aldrig fick utvecklas till det de kunde ha blivit, personer som mot sin vilja hamnat utanför arbetslivet, en och annan stackare som av gammal vana såsat på i sina enkla, icke-krävande, urtråkiga uppgifter och upptäckt alldeles för sent att hen ju faktiskt kunde ha vågat lite mer. Men samtidigt, för mycket är för mycket. Finns inget bättre ord än lagom. Jag vill för ingenting sluta jobba och bara vara ledig, men jag vill vara ledig när arbetsdagen är slut. Och jag vill att den ska ta slut, helst innan jag kör hem. Det är mitt anti-ambitiösa yrkesmässiga mål - jag är inte där, men jag tar små, små steg i den riktningen i alla fall!

Till sist kan jag bara inte avsluta utan att också konstatera att det har varit ett par väldigt annorlunda dagar på skolan efter den tragiska händelsen vid Juthbacka häromdagen. Även om personen inte hade någon koppling till skolan egentligen så är det en liten stad och många som har påverkats på olika sätt. Det hela är så sorgligt och hela situationen som ledde till det här är så skamlig för Finland att jag bara tappar andan av det. Att människor (människor!!) ska tvingas leva i ovisshet och otrygghet i så många år och att det ska vara så oerhört svårt att få stanna och bygga en framtid här - det är obegripligt. Samtidigt får jag tillbaka lite hopp om mänskligheten och vårt land av att se hur många som reagerar och sluter upp för att visa att det här systemet inte är okej - jag önskar bara att myndigheterna i det här iskalla landet skulle lyssna nån gång ibland. För det är inte okej. 

En fredagslista

 

Vad behöver du mest just nu?
En massage. Utan tvekan. Jag brukar ibland vara lite styv och stel, men den senaste veckan har axlarna, nacken och huvudet liksom knutit ihop sig en en enda stor, väldigt obekväm knut. Det hjälper inte att Josef sovit mer oroligt än vanligt och gärna sover typ på mig en del av natten. Hej spänningshuvudvärk. Men! Tur då att jag har bokat tid till massör på tisdag! Score!

Vad tror folk om dig?
Att jag är snäll? Det är jag säkert ibland, men jag önskar att jag var mer konsekvent snäll mot dem som är närmast mig. (Hej, käre make.) Vad mer? Att jag läser massor kanske. Det gör jag tyvärr inte, men jag skulle gärna.

Vad får du oftast komplimanger för?
När jag tänker på saken tror jag faktiskt det är mina barn, och det är kanske de komplimanger jag blir allra gladast för. Inte för att jag kan ta åt mig äran för att de är fina ungar - jag har bara fått dem - men ändå.

Brukar du skratta för dig själv?
Ja. Försöker dock att inte skratta för mig själv inom hörhåll för andra.

Vad står det i ditt senast inkomna SMS?
Tråkmeddelande - ditt elavtal tar snart slut, ska du inte ta och nappa på vårt fenomenala nya supererbjudande? Bla bla, som Edvin skulle säga. (Seriöst, han har börjat säga det så fort jag pratar med honom om urvuxna byxor eller annat han tycker är tråkigt. Det tycker jag inte är helt okej. Men lite, lite lustigt.)

Nästa mål i ditt liv?
Pass.
(Jag är fredagstrött. Mitt nästa livsmål är att få alla barn i säng utan konflikter.)

Hur svarar du i mobilen?
Hejsan - om det är någon jag känner
Mia - om jag inte vet vem det är.

Antal timmar sömn inatt? 
Något mellan 6 och 7 h. För lite. Allt under 7 h är för lite, särskilt om jag inte får sova ifred - men är det minst 6 h kan jag i alla fall vara funktionell. Och ljuva tanke - tänk om jag skulle lyckas få till 8 h nån gång..?

Brukar du komma i tid?
Till jobb, tåg och flyg: ja. Till mer informella träffar: ungefär. Jag försöker, men det händer att det inte blir så. Tidsoptimist, helt klart. Det beror på sammanhanget!

När mår du bra?
När jag inte har något som måste göras.
När solen skiner på en blå himmel.
När mina barn är glada, friska och överens.

Vanligaste färgen på dina kläder?
Mörkblått och svart. Det är inte tråkigt. Punkt.

Favoritdryck på morgonen?
Egentligen en riktigt lyxig apelsinjuice med fruktköttet kvar, men sedan jag fattade hur kaloririkt ett enda glas är försöker jag begränsa det till särskilda tillfällen. Finns det hemma tar det slut, så... usch, vad vuxet tråkigt.

När brukar du oftast gå och lägga dig? 
Pass.
(Alltför sent, men när ska vi annars landa i oss själva och andas ut om inte efter att barnen somnat..?)

Är du blyg?
Nej. Ja. Nej.
Eller, det bästa med att vara vuxen är att jag lärt mig att låta bli för det mesta, men i grund och botten har jag kvar en viss blyghet som kommer till ytan i vissa situationer. Jag älskar inte att glida in i ett rum och ta plats. Däremot blir min repertoar bredare för varje år som går - jag känner mig säker i allt fler och allt obekvämare situationer. En fördel med att vara vuxen...

Tror du på kärlek vid första ögonkastet?
Nä. Men förälskelse vid första ögonkastet kanske.