Snöstorm och finlunch

Så många helger som sett så likadana ut. Med tanke på smittläget försöker vara förståndiga och håller oss mest hemma i helgerna, så det känns som om alla helger sedan jullovet varit typ exakt samma helg. En helt okej sådan, men totalt förutsägbar. Visserligen kan jag inte skylla allt på pandemin, utan måste också erkänna att det inte funnits särskilt mycket energi kvar efter arbetsveckorna, så hade kanske inte orkat dra igång så värst mycket äventyr ändå. 

Åh, måste förresten berätta om veckans fånigaste och mest frustrerande ögonblick! Efter en lång och tröttsam arbetsvecka började jag se ljuset i tunneln nån gång efter fyra igår. Jag gjorde segertecknet, loggade ut och dansade fram mot en efterlängtad och välbehövlig helg. Mitt klassrum är ute i en barack, vilket för det mesta inte är något större problem. Det var också full snöstorm, vilket inte heller behöver vara något problem. Men när jag skulle gå ut insåg jag att ytterdörren inte gick att stänga eftersom det hade bildats en hel liten isbacke på tröskeln. 

Kunde ju knappast lämna ytterdörren på glänt hela veckoslutet, så jag letade fram en sax och satt en stund på huk och hackade och muttrade. Till sist bestämde jag att det borde gå att stänga dörren bara man tar i lite, så det gjorde jag. Med kraft. Dörren gick igen, men all snö som fanns på det lilla taket över dörren - en ansenlig mängd på grund av sagda snöstorm - rasade samtidigt ner över mig, in i nacken, rakt in i min öppna axelväska, fyllde huvan, fyllde fickorna... ett sånt Kalle Anka-moment. Jag gick in i huvudbyggnaden och skopade ut snö ur tröjan, ur håret, ur väskan, näve efter näve - lämnade ett spår av snö efter mig även efter att jag tagit bort alla ytterkläder. Så fånigt, och ganska komiskt i efterhand. Engelskaproven i min väska fick jag bre ut på golvet för att de skulle torka när jag kom hem... de verkar läsliga om än buckliga och fula, så all good! 

Jaja. Idag fick jag i alla fall nog av den här begagnade sorts helgen och styrde upp så att Matias och jag kunde lämna barnen (med en påse full av färdigpizzor) med faffa och själva gå på finlunch på Station 23. Det är en så typisk grej som vi nästan aldrig gör fast det borde vara så lätt. Barnen gillar att vara vid faffas, faffa gillar att ha dem där och vi gillar att finluncha utan kräsmagat sällskap... Så gott! Vi körde rubbet, alltså förrätt, huvudrätt och efterrätt och delade på allt, så det kändes nästan som om vi hade ätit oss igenom en sexrätters avsmakningsmeny. Vinnande koncept! (Och eftersom det var lunch blev priset ändå knappt vad två varmrätter hade kostat kvällstid, vilket inte heller kändes helt fel.) På bilden syns manchego-blomkålsbiffar som något överraskande var dagens allra, allra godaste!

Sen bytte jag till andra kläder när vi hämtade barnen vid svärfars och promenerade hem i vintervärlden. Jag ÄLSKAR de snöiga vintrarna vi fått de två senaste åren - och det räknas, för det säger jag även med gårdagens stormiga snölass i nacken i färskt minne! Däremot kunde jag ha önskat att någon glad skoterförare hade hunnit ut under förmiddagen, för stigen jag tog hem genom skogen var en betydligt svettigare historia än vanligt - men then again, en lite mer pulshöjande promenad behövde jag nog ändå.

Tja, sen kom vi hem och jag fortsatte jobba, vilket jag också hade gjort hela förmiddagen. Lärarlivet! 

Helgen när inte så mycket hände

För att lite bryta av alla reseinlägg där jag skriver om Madeira och Piteå och hej och hå får jag lägga upp ett vykort från Gamla hamn i Jakobstad nu istället. Det är ungefär så spännande den här helgen blev! Vårt sportlov har varit jättebra, men jag kan väl tycka att avslutningen var lite lam. Ungefär samtidigt som jag började plocka fram allt ogjort jobb som måste göras nu i samband med periodbytet fick Josef hög feber och vi fick ställa in 10-årskalaset vi skulle ha haft idag. 

Så... de senaste dagarna har gått ut på att jag häckat vid mitt skrivbord och avverkat lista efter lista, varvat med att jag myst med en liten kamin som inte orkat göra mycket. Att mysa med honom är i och för sig något av det mysigaste som finns, men annars består helgens nöjeskonto av en skogspromenad i fredags och en strandpromenad vid Gamla hamn i går. Inte så illa det i och för sig - kan inte låta bli att tycka att det blev rätt fina vykort av det också! Och på bilderna syns det ju inte att jag hade klätt mig alldeles för dåligt och var frusen ända in i märgen efteråt... 

Imorgon börjar vardagen igen - och för mig och Josef innebär det att vi kör igång med en hemmadag. Yes, jag behöver inte överge mina noppriga leggings ännu! Haha. Nä, vi ska väl hoppas att det blir en feberfri dag så vi kan vara på gång på riktigt igen på tisdag. Ha en bra söndag kväll!

Så mycket sommar

Häromdagen hade vi våra vänner från Vasa här på pizzakväll, första gången de hälsade på i nya huset. Också nåt jag älskar med sommarlov - att det äntligen blir av att träffa vänner! Då kom semester på tal - här i huset har vi ju faktiskt nästan skamligt långledigt i huset eftersom hela högen följer skolåret. Malin funderade på om man faktiskt kan bli "färdig" med semester och ledighet och jag hävdade bestämt att ja, jag tycker att jag småningom börjar bli ganska färdig. Inte så att jag inte vill vara ledig - och absolut inte återgå till vansinnestakten i våras - men sådär att jag känner att den här sommaren redan har gett mig så mycket vila att det skulle passa med lite terminsplanering snart. Ja, jag påstod till och med att jag skulle börja på den här veckan. Först skulle jag rensa och röja i arbetsrummet och sedan - boom - skulle jag börja bekanta mig med nya läromedel, göra terminsplaneringar och finkamma nätet på smarta lektionsupplägg. 

Det planerade jag faktiskt. 

Men... sen kom den nya veckan med värmebölja och Jakobs dagar och inbokad sommarteater och... tja, väldigt, väldigt mycket sommar. Har jag jobbat hittills den här veckan? Nja. Fråga igen lite senare. Men jag har verkligen njutit av att inte jobba, och det är väl alltid något! Samtidigt läser jag att värmen bara är här några dagar, så även om det skaver lite att jag trots allt inte har kommit igång med läsårsplaneringen, skaver också impulsen att vi borde passa på - passa på att simma, simma och verkligen ta vara på den här sommarens (kanske) korta värmebölja. Puh! En enda gång har jag hunnit simma utomhus i sommar, men det skyller jag faktiskt på det svala vädret. Inte ens i lördags var vattnet särskilt varmt vid Vilttorpet trots att vädret annars var fint... men sommaren är ju inte slut ännu!

Men passat på att njuta av sommaren har vi allt gjort ändå den senaste veckan. Två gånger har jag gått på Jakobs dagars förmiddagsträning i Skolparken, en dag följt av lyxlunch på Pavis tillsammans med syrran Hanna. En dag förra veckan lämnade Matias och jag barnen hos faffa och lunchade (också då) på Pavis och avslutade med att äta glass och handla mat på egen hand bara för att vi kunde. (Att vara tillsammans hela familjen hela tiden hela sommaren är härligt, men inte bara enkelt.) Cyklade in till stan för att strosa omkring på storloppis på torget och äta glass med storbarnen häromdagen, semester som bara va. En kväll tittade min moffa in just när vi skulle äta kvällsmat, och jag var orimligt nöjd med att jag precis hade lagat mat som varken var rester eller helfabrikat - och att det var gott och räckte till alla. Bingo! Sånt gör en sommar. 

(Här är receptet som jag hittade i s-kedjans mattidning Säsong. Fast jag lyckades tydligen inte vända det rätt... heh. Enkelt, snabbt och gott, kommer helt klart att bli en vardagsfavorit i repris. Men lägg för allt i världen inte så mycket salt som det står här!)

Sommarteater har vi också varit på! Har varit så imponerad av Oravais teater tidigare - de brukar alltid vara ett par steg mer professionella än jag väntar mig av en sommarteater och miljön är fantastisk. Under liten himmel som de spelar i år är inget undantag. Den handlar om Maria Åkerblom-rörelsen och var fängslande, välspelad, effektfull och bitvis riktigt obehaglig. Rekommenderar om det finns biljetter kvar!

Under tiden hade barnen poolparty med kusinerna i Nykabi - det om något är väl att ta vara på sommaren!

Jul på Södermalm

Julstämningen har väl inte direkt kört över mig som en ångvält hittills i år. Den har faktiskt knappt visat sig. Vårt kökslösa hus är upp och ner, och förutom att det spratt till lite i julnerven under lillajulhelgen har det varit ganska pliktskyldigt jag har ställt in mig på jul. Vissa år är jag julfantast, andra inte. Trevligt blir det med jul i vilket fall som helst, men i år peppar jag tydligen inte hela advent.

Idag gjorde jag i alla fall vad jag kunde och tog med Arvid och Edvin på Jul på Södermalm. Ett av mina favoritgrejer inför jul! Först gled vi runt inne på stadsmuseet och beundrade skeppsmodeller (som vi brukar beundra en gång om året eller så) och sedan armbågade vi oss in i museets uthus för att titta på "julen i bondstugan" där det sitter en ganska läskig julbock och tar emot. Som kompensation fick barnen smaka polkagrisar i den gamla butiken.

Vi kunde knappt röra oss två meter utan att träffa någon bekant. (Edvin hjälpte till genom att peka och ropa om jag höll på att missa någon bekant och Arvid tyckte efteråt att jag varit trååkig för att jag pratat så länge med alla. Tja. Det är väl det vuxna ska göra och barn ska tycka.) Vi tog oss i alla fall till After eights mysiga julmarknad och beundrade oss runt hela innergården. A&E blev experter på att hitta smakprov. (Pepparkakor och julgodis drog mest, bröd inte lika mycket.)

Sedan vet jag inte om Allegro X-mas (med en massa konstnärer och designers) är nytt för i år eller nytt bara för mig, men där var det också pintjockt med folk. Och en miljon vackra saker! Fanns så många prints som jag hade velat klä väggarna med att jag fick beslutsångest och inte köpte någonting. Arvid köpte en virkad morot och ett korsstygnskex. Edvin dansade till hornorkestern som spelade.

Yeah!

Sen kom vi hem och kom på att vi nog borde ha planerat något i matväg med tanke på att vi för tillfället inte heller har någon spis/ugn. Josef var mammig till tusen och storebröderna var i luven på varandra hela tiden. Eller ungefär tills vi gav dem lördagsgodis och tryckte igång Frozen. Tack Frozen. (Och tack Mango house som räddade kvällsmaten.)

Skorpan

 

När jag nu kommit igång med ett inlägg kan jag lika gärna snurra ihop ett till. Det är ju ändå sommar, och därmed så väldigt tacksamt att... tja, sommarblogga.

Förra lördagen turistade vi lite i hemkrokarna. Det börjar vara ganska länge sen Café Skorpan öppnade i Skata, och även om vi hört en massa bra saker om det, så har vi inte kommit oss dit en enda gång. Liksom, vi understöder det helt och så, vi har bara inte varit dit... heh. Känns lite typiskt österbottniskt. Eller så är det bara typiskt för tröga människor som oss.

Hur som helst, när Ylva och Anders var här lyckades vi äntligen komma oss dit. Med tanke på vår sammanlagda barnaskara (fem barn, varav tre är under 1,5 år) hade vi planerat ytterst lite för de här dagarna, men Skorpan hade vi bestämt redan på förhand. Vilken tur! För OJ, så mysigt! Och OJ, vilken god hemlagad glass! Får nog bli fler gånger. För vi har hört mycket gott (!) om deras kanelsnurror också...

Det måste ha varit mycket krut i glassen också, för efteråt när vi gick och hälsade på Matias och Anders moster som bor på Mariahemmet, precis bredvid Skorpan, sprang Arvid runt, runt som en duracellkanin på pensionärernas lilla motionsslinga. Om han räknade varven rätt blev det två och en halv kilometer...