Julen 2022

 

Än en gång får jag konstatera att bloggen inte riktigt hinns med när det annars går undan i ilfart. Men avsluta den vill jag absolut inte, så det får bli ett inlägg då och då - och jag misstänker att det kan bli lite fler nu när jag är julledig! För det är ju så roligt att pyssla på med bloggen, och det finns massor att skriva om...

Julen har kommit och julen har gått, och vi har landat i den bästa tiden på året - mellandagarna! Älskar den här tiden när spänningen inför julafton har lagt sig och det fortfarande är en rejäl bit kvar av jullovet. Konfekt finns i skåpen, matrester i kylen och granen tävlar med amaryllisen om att vara kökets stora blickfång. Snart ska jag bege mig ut och pulsa runt lite i snön här i skogen, men först alltså - ett julinlägg. 

Först - julens bästa: Jag blev faster på julaftonsmorgonen! Stolt moster är jag många gånger om, men nu även faster. Den lilla nykomlingen har inget namn ännu, men barnmorskorna föreslog Jesus eller Nisse... återstår att se hur det blir med det! Fin är han hur som helst och jag ser väldigt mycket fram emot att träffa den nya familjen! Idag har de fått åka hem till Överpurmo och börja på med sin nya tillvaro. Julklappar och gran i all ära, men det här är svårt att slå!

Eftersom en stor del av familjen hade varit sjuk före jul körde vi en lite lugnare variant och åt jullunch hemma, bara vi, innan vi begav oss mot Purmo. Där väntade julfika, Kalle Anka och kusiner! Till och med en julaftonssamling i Zion blev det för några av oss på kvällen. Vi sov över helt enligt traditionen, men när juldagsmorgon glimmade blev Edvin tyvärr magsjuk igen, efter nästan sju symptomfria dygn från föregående omgång - och idag fick jag höra att smittan hade gått vidare som en ovälkommen julklapp till flera personer, så det var väl julens stora fail... så typiskt. Tyvärr lite i linje med december månad, som präglats lite mer än vad som är roligt av magsjuka i olika sammanhang, men start på Madeira... själv har jag, peppar peppar, klarat mig med en lätt släng av vad jag tror var Madeiravarianten strax efter att jag kommit hem. Men nu hoppas vi verkligen det räcker så här, börjar bli väldigt less på det temat! På pluskontot är ju att hela vår familj var frisk på julafton och vi fick verkligen fira och njuta av dagen!

På juldagen tog syrran Hanna och jag våra respektive förstfödda och pappas jämthund och gick ut på julpromenad i en magiskt vacker vintervärld. Det finns mycket vackert runtom i världen, men det är svårt att slå Överpurmo i gnistrande snö och under klarblå vinterhimmel! Ja, sen fick vi packa med oss vår sjukling och åka hem till vår självvalda karantän, som vi har tänkt hålla lite extra på denna gång. Nu vill vi inte smitta flera med den här lömska bacillen! Här hemma har vi i och för sig haft det mer än bra - efter den hektiska hösten är det ingen stor plåga att tvingas tassa på här hemma i några dagar och njuta av stillheten, julgranen och vintervädret, särskilt nu när alla mår bra och vi bara stannar hemma för säkerhets skull. 

Önskar er alla en fridfull och frisk fortsättning på helgerna!

Standby

 

Ännu en i familjen trillade dit; Edvin testade också positivt.

Det är en dålig nyhet för att: Det betyder att förkylningen i London var bara en förkylning, så det finns en viss risk att Arvid ännu får det. Det innebär att vi har skjutit upp vår fjällresa några dagar och står i standby tills vi kan göra en kvalificerad gissning att hela familjen är startklar.

Det är en god nyhet för att: Alla som varit sjuka är i skick nu och snart redo för avfärd! Och vem vet, kanske boosterdosen som Arvid fick inför London var en sådan dunderkur att han klarat sig? Och det känns onekligen bra att veta att jag inte släpade runt på två potentiella covidbomber i trängseln i London. Istället var det nog en helt vanlig österbottnisk lägerförkylning vi spred... 

Ska jag vara riktigt ärlig har de här nästan två veckorna som gått sedan jag började få symptom inte varit så illa. Trist att vara sjuk förstås, men det har faktiskt varit lite välgörande att tvingas stanna upp och ställa in lite - än en gång. Tidvis har jag blivit stressad över att sommaren bara går utan att vi kunnat träffa folk och göra utflykter, men samtidigt behövde vi (eller åtminstone jag) nog koppla ner en tid. Det är faktiskt inte så illa att nästan få lite tråkigt och börja lösa sudoku, spela (en massa) spel med barnen och - faktiskt - ligga på soffan och lyssna på ljudbok samtidigt som jag spelar Toon Blast. Med ytterst gott samvete, för alla har ju hört om den stora tröttman som kommer efter covid. Rätt skönt också att inte behöva återvända till jobbet så fort som möjligt för att reda upp vikariekaos, utan helt enkelt få fortsätta ta det lugnt!

I lördags kröp sig rastlösheten ändå på, så jag tog min förvånansvärt friske och symptomfrie förstfödde och for till Kokkola. Vi gick på loppis, åt hamburgare på Burger Village och avslutade med glass på Café Bryggan på hemvägen. Vilken bra sommarlovsdag!

Hälsning från högsommaren

 

Ute mörknar himlen, det mullrar i bakgrunden och blåser upp till oväder. Ända sedan vi kom hem från London för en vecka sedan har det varit tryckande kvavt, så en urladdning är mer än välkommen! Resan var rolig och vi hann förvånansvärt mycket  - det insåg jag inte riktigt då, men nog nu när jag kollar igenom bilderna från resan. Det blev rätt så turistigt med flera stora och väldigt typiska attraktioner, men jag är väldigt nöjd med hur vi valde. En annan gång skulle det vara roligt att bara strosa runt i olika stadsdelar, men i sällskap med en teen och en tween får man anpassa sig enligt deras önskemål - och som tur är gillar vi i stort sett samma sorts aktiviteter, så det blev bra för alla. Men för att hinna med allt som verkade roligt hade vi nog behövt en månad, tre och en halv dag räckte inte långt! Det lär blir några inlägg från resan framöver...

Sedan vi kom hem har vi mest hängt här hemma och tagit det lugnt, inte minst för att jag testade positivt för covid häromdagen, tätt följd av Matias som testade positivt idag. Om det är en souvenir från London eller inhemsk vara lär vi inte få reda på, men det kom på sätt och vis helt lägligt. Vi är lediga och hade inga stora planer just nu som vi måste ställa in - och som en kollega skrev, vad bra att jag uppdaterar med lite antikroppar inför hösten när det säkert kommer nya vågar! Vi är båda två i rätt bra skick, som en rejäl sommarförkylning men inte mer än så. Är väldigt tacksam över att vi har fått våra tre doser och klarar oss så här. Och tänk att vi klarat oss så här länge utan att alls ha det i huset! 

Josef är också lite förkyld, men testade negativt åtminstone idag, så vi får se... önskar i ärlighetens namn att han också skulle testa positivt så vi får köra covidracet för så många som möjligt i familjen samtidigt nu! Både Arvid och Edvin var förkylda på resan, men eftersom det visade sig redan på väg dit och var lätt och lindrigt för dem båda reflekterade jag inte desto mer över det. Arvid tog dessutom två negativa test när vi kommit hem eftersom han skulle iväg på läger nästan genast. Men så här i efterskott undrar jag ju lite vad det hade visat om de testats när de var som mest förkylda... Well, det lär vi inte få reda på och det spelar väl ingen större roll heller. Är i alla fall glad över att Arvid redan var iväg på behörigt avstånd på läger när jag började få symptom så han inte missade sin efterlängtade vecka på Humle!

Allt rosa fluff

Titta! Pionerna förstod att vänta tills vi kom hem från Sverige; nu blommar de så man nästan tappar hakan av allt rosa fluff. Det har varit spännande att gå runt och titta i trädgården i sommar - vi har ju inte riktigt vetat vad som finns här. Gå runt och titta är väl det mesta jag har gjort i trädgårdsväg också... vi har styrt upp ett jordgubbsland (det fanns en del jordgubbsplantor, men vi fixade till lite mer) och med nöd och näppe fått till ett grönsaksland - sådde dock så sent att det får bli en bonus om det hinner bli nån skörd... 

Dra upp brännässlor har jag förresten också gjort med liv och lust - är antagligen lite underlig, men det är nog min favoritsyssla i trädgården. Har inga gröna fingrar och vet aldrig riktigt vad jag ska göra, men när jag ser några riktigt stora, frodiga brännässlor som står och gonar sig i vinbärsbuskarna, då lyser jag upp och studsar dit för att börja rensa. Det är något så tillfredsställande med att gräva och dra i rötterna och få upp grova knutar och långa rottrådar... Haha!  Dessutom är det så okomplicerat - Lokalisera brännässlan. Dra upp den. Gjort! Något av det mest avslappnande jag gjort i sommar är när jag satte mig i en blomrabatt före fjällresan och avverkade brännässlor en hel förmiddag samtidigt som jag - för kontrastens skull - lyssnade på Isabella Löwengrips sommarprat. Lite snopet var det när jag var klar och den tidigare så gröna och frodiga rabatten plötsligt bara bestod av några klena aklejor som inte ens klarade av att hålla sig upprätta utan sina stödande nässlor... Men de lär väl ha lite bättre förutsättningar att växa till sig nu! Rensade också fram en pionplanta, men den måste vara lite nyare, för den verkar inte vilja blomma ännu i år. 

Jaha - tänkte egentligen skriva en update om hur vi har det, och så förirrade jag mig in i en trädgårdsredogörelse/kärleksförklaring till brännässlan? Tänk att det kan gå så för mig nån gång också! Men vi har det bra. Hemma igen efter ännu en toppensemester i Norrland. Tyvärr har vi fått ställa in lite planer för de närmaste dagarna eftersom både (!) Arvid och Josef blev sjuka i morse. Nu mår de bra igen, men vi håller oss på vår kant ett tag. Men kan inte annat än tycka att det känns helt okej att fortsätta tassa på här hemma och småfixa... så länge ingen annan blir sjuk, så. Vi håller tummarna!

Värmebölja i Åbo, del 2

Även om Åboresan inte var så lång var den tydligen för lång för att rymmas i ett inlägg! Här kommer fortsättningen. På onsdag morgon åt vi frukost med Sverigekusinerna och vinkade hej så länge till dem - de skulle köra direkt upp till faffa i Jakobstad, men vi hade en viktig sak kvar att göra i Åbo... 

Kokoo!

Förutom vattenbussen ut till Runsala hade jag också hittat det tipset när jag googlade i bilen på väg ner till Åbo. Gissa om det började glittra i ögonen på vissa familjemedlemmar när jag berättade om det..! Det är en korsning av legobutik, byggplats och lekland. Inte stort eller fancy, men p-e-r-f-e-k-t för våra legonördar. Man betalar lite inträde, sen får man bygga hur mycket och hur länge man vill och så går det att köpa med sig lego i lösvikt också. Vi konstaterade nästan direkt att vi inte skulle hinna med det på tisdag, men att vi kunde stanna i Åbo tillräckligt länge på onsdag för att de skulle få bygga hur länge de ville innan vi körde hem. I teorin tyckte alla det var ett rimligt förslag, men i praktiken... oj, vad det var länge till onsdag kl 12 när de skulle öppna! 

Tur att det gick att distrahera lite med Akademen på förmiddagen i väntan på öppning! (Jag hittade ett fyndbord och bar hem några kilo böcker... igen. För böcker väger väl ändå inte så mycket sen när vi ska flytta..? Hrm.) Ett tips för den som inte tänkt betala in sig på Kokoo är att åtminstone gå en sväng till Forum och se på montern där de byggt upp en legovariant av Ruisrock. Jättekul att se på alla detaljer! (Och den som är uppmärksam noterar kanske att Ruisrock-bilderna är tagna kvällen innan, för annars skulle inte Ylva och Adil vara med på en av dem...)

Vi bestämde att Matias och barnen skulle botanisera bland legolådorna medan jag tog ledigt från familjelivet en stund... Jag började med att testa en restaurang vi skippade kvällen innan eftersom vårt sällskap på nio personer inte riktigt rymdes in. Bra drag, kan varmt rekommendera Taco Nito på Auragatan! God mat, kall läsk, en pocketbok och  flera timmar att göra precis vad jag ville med i en av mina favoritstäder... så avslappnad har jag nog inte varit på hela sommaren! Underbart! Tror hela familjen njöt lika mycket. Och TRE timmar tog det innan Matias ringde och sa att de var klara! Efteråt studsade barnen runt av iver när de skulle berätta om vad de byggt och vad de köpt och vad de hittat i lådorna. Fem legodiamanter av fem möjliga fick Kokoo!

Är så glad för den här Åboresan, något av det bästa vi gjort i sommar! Det är märkligt hur det ibland blir så att man bara slappnar av och gör det man har lust med och i efterskott inser att man hunnit göra massor utan att det överhuvudtaget känts stressigt... som nån slags parallell tideräkning. Det händer inte ofta, men det hände den här gången i Åbo!

Hemkomsten blev inte lika lustig - Josef blev magsjuk igår, fjärde gången sen april... Inte min favoritpusselbit i familjelivet. Och det innebar att vi för säkerhets skull helt lät bli att träffa Ylva och Anders under deras stopp i Jakobstad, ville inte sprida något vidare om vi kunde låta bli. Men snopet var det, vi hade ju tänkt fortsätta med vårt sköna sommarhäng i Österbotten... Men samtidigt kan jag inte klaga - så skönt att vara hemma istället för på resande fot när ett barn däckar!! Och vi hade ju hunnit umgås i Åbo och har själva en resa till Norrfjärden inplanerad i slutet av sommarlovet... så tajmingen kunde ha varit bättre, men den kunde lätt ha varit mycket sämre också! Idag mår sjuklingen bra, så nu hoppas vi bara att resten av familjen hålls i skick. Det finns ju så mycket sommar att njuta av!!

Gnällbloggen

*Varning: Innehåller mest bara gnäll! I övrigt rätt så tråkigt inlägg skrivet av en privilegierad förälder som för det mesta har friska barn. *

Tja, folk brukar ju tala om vabruari, men vi var faktiskt riktigt friska i vintras! Istället är det våren som brukar vara högsäsong för sjuka barn hos oss... Så även i år. Vi vuxna och till viss del Arvid har klarat oss ganska bra, men nu har först Josef och sedan Edvin haft vårens andra magsjuka och vi börjar bli TRÖTTA på det här!

För att illustrera: Ylva och Anders skulle komma till Finland och hälsa på, men det blev inte i påskas som de två föregående åren. Vilken tur tänkte vi, för under påsken avlöste ju Josef och Edvin varandra med både influensa och magsjuka. Mycket bättre att de kommer till första maj-helgen! Det blev av olika orsaker inte den helgen heller, och vilken tur tänkte vi, för hela första maj låg Josef och spydde. Istället skulle de komma till Kristi himmelsfärd - så bra, tänkte vi. Fast nu är det Edvin som dras med en magsjuka som visserligen inte är så elak, men seeg. Fjärde dagen idag som hans mage inte är glad...

Eftersom Y&A som vanligt skulle bo hos svärfar, inte hos oss, kom de ändå till Finland (men en dag senare eftersom de också har varit krassliga), men den här helgen blev inte riktigt de där sköna livsnjutardagarna vi hade hoppats på... Igår träffade vi dem bara en stund på kvällen - utomhus. Idag är jag hemma med Edvin medan resten av familjen leker i lekpark med kusinerna. Inte kommer vi att kunna åka på morsdagslunch i Purmo imorgon heller.

Men för att vara lite Pollyanna: Vilken TUR att vädret är så underbart att det går att umgås utomhus! Och vad VACKERT allt är! Och vad SKÖNT att gå utanför dörren och mötas av underbar sommarvärme! Och det ÄR ju bara en vanlig magsjuka. Och åtminstone just nu är ju RESTEN av familjen åtminstone frisk! Och SNART ska det väl svänga ändå!

M-hm

Josef börjar vara sig själv igen. Edvin blir sjuk. Just nu ligger båda två och sover.
Diskmaskinen läcker på köksgolvet. Diskmaskinen åker ut. No more diskmaskin in da house.
Försöker ignorera att jag själv har lätt huvudvärk och rosslig hals. Säkert bara tillfälligt.
Att solen skiner där ute känns liiite som slöseri just nu.

Långfredag

Igår trodde vi att det höll på att bli bättre med vår lilla Josefskrutt, men sen blev det sämre igen. Idag, femte dagen med feber och sjunde sjuka dagen i sträck, hade han (igen!) runt 39 grader och ville inte göra annat än sova, så på eftermiddagen tyckte vi det var nog och tog honom till jouren. Kom hem ett par timmar senare med antibiotika och burana. Läkaren gissade att han hade otur + nedsatt immunförsvar och åkte på influensa direkt efter magsjukan, och det har bland annat gått på etta örat som är lite inflammerat. Vi får hoppas det vänder nu, med medicin och allt!

I väntrummet satt jag och tänkte på hur annorlunda den här trötta och slaka lillmänniskan är jämfört med den roliga och spralliga unge vi vanligtvis är bortskämda med. Hur glad jag är att det här är något högst tillfälligt och jag inte behöver undra vem han är bakom sjukdomen som stjäl hans energi den här veckan. Tacksam, tacksam.

En sådan långfredag blev det idag, fast vädret nästan ropade högt att HELA VÄRLDEN borde vara ute och lapa sol och snöglitter idag. Att sitta och vänta på jouren är i alla fall stillsamt så det förslår! (Säger tanten som blev provocerad av Sotkas erbjudande på mattor som gäller bara idag och att stadens nygamla lekland har grand opening idag. På långfredagen! Människan behöver dagar utan reklam som pockar på. Som till exempel långfredagen var innan handeln avreglerades. Faktiskt. Om jag får be. Seriöst, vi behöver rytmen som skapas av att samhället tar ledigt från kommers ibland. De flesta av oss är inte tillräckligt stadiga för att kunna stänga alla valmöjligheter ute om allt alltid har öppet.) 

På förmiddagen var jag i alla fall på gudstjänst och fick känna att det var långfredag. Jag kan inte låta bli att vara svag för helgdagar som långfredag och allhelgona, dagar när liv och död tas på allvar. Livet är inte bara kycklingar ändå - en dag kan kyrkan klä sig i svart, sedan bubblar den av glädje igen på söndag!

Det närmar sig skärtorsdag

Den här veckan blev som den blev - vi turas om att jobba och att hålla ett vakande öga på Josef, så mycket mer än så blir det inte. Huset ser ut som... tja, som ett hus där det bor en barnfamilj med sjuka barn, ungefär. Inte påskvackert, direkt.

Josef fick ju magsjuka i lördags och även om det passerade ungefär så snabbt som det brukar, så fortsatte han med (hög!) feber i tre dagar och klagar fortfarande på huvudvärk och ont i magen. Vi höll på att bli riktigt oroliga ett tag, inte minst när näsblodet forsade länge och väl idag, men mot kvällen började han äntligen vakna till och bete sig mer som vår vanliga Josef igen. Så skönt!! Arvid har dessutom varit hemma från skolan i två dagar med en snällare variant av Josefs bacill och nu väntar vi med spänning på att se hur många av oss som är på benen i påskhelgen... hoppas på det bästa.

Jag som såg fram emot vår lediga påskhelg för att kunna vara supersocial. Oj, vad vi skulle umgås med mina syskon och alla vänner vi knappt hunnit träffa sen i somras eller så! Och åka slalom skulle vi! Och frilufta oss och allt möjligt! Vi får be om att återkomma. I juni eller så.

Oh well. Det betyder iofs att jag redan har inlett mitt påsklov, eftersom det är min tur att vara hemma med Josef imorgon. Jag kan inte påstå att det är bara elände med det! Och vädret är underbart (snö, blå himmel, fågelkvitter). Och jag tog mitt enda friska barn på en 200 meters långpromenad till biblioteket ikväll. Livet är ändå ganska bra.

Inlägget om Vuokatti

Det blev ju en oroväckande lång tystnad efter förra fredagen, men orsaken var inte att jag hade kraschat in i en skidlift vid Vuokatti. Inte alls, faktiskt! Faktum är att det var så roligt att åka slalom igen efter min paus på fem år att jag redan planerar familjesemestrar i slalombacken... även om jag inser att det kanske kan vara klokt att börja med något lite försiktigare. Jag undrar om våren kommer nu, eller om vi skulle lyckas testa redan den här vintern..? 

Vädret var inte så mycket att hurra för. Största delen av bussresan hade det regnat, men i Vuokatti var det i alla fall blötsnö som föll, betydligt bättre! (Den grupp som åkte till Lappo istället hade fått regn hela dagen...) Många tyckte att det var tråkigt före, men för min del tyckte jag det var ganska lagom. Det gick inte för snabbt, om vi säger så! Det var först mot slutet av dagen som det blev lite otryggare före, med mycket spår och en del isiga fläckar. Väldigt roligt var det i alla fall, och det kändes extremt lyxigt att få lägga en arbetsdag på att åka slalom!

Orsaken till att jag inte skrev på ett tag var istället att vi hade fått magafari i huset. Bussen hade hunnit halvvägs till Vuokatti när jag fick ett meddelande om att Josef hade spytt vid frukosten. Inte världens bästa pepp inför dagen - jag kan inte förneka att jag kände mig lite lätt hypokondrisk vid tanken på hur jobbig dagen (och hemresan!) hypotetiskt skulle kunna bli om jag också hade blivit sjuk just då! Men det blev jag inte. Då. Jag blev däremot sjuk några dagar senare, liksom 4/5 i familjen. Vi fick skjuta upp Edvins barnkalas och jag blev tvungen att skippa ett möte i Vasa, men annars var det ändå ingen katastrof. Det var en snabb variant och nu har vi blåst faran över, bytt ut alla lakan och handdukar och förklarat detta ett friskt hem. Skönt!!

Summan av helgen

Det här skulle bli något så unikt som en decemberhelg med relativt lite planer. Jag skulle göra sånt som det alltid känns extra bra att göra lite på förhand (alltså inte dan före dan), som att baka för frysen, städa och försöka hitta mina julklappsgömmor (it's a real problem!), men det blev inte riktigt så. Vi har gjort två jättebra, juliga saker, men resten av tiden har jag hostat, snorat och segat på här hemma. Sakerna på min att göra-lista lär lämna till dan före dan i alla fall... eller lämna bort helt. (Utom julklappsgömmorna! Dem måste jag hitta!)

Har faktiskt läst ut en hel bok sedan fredagskvällen, och sånt sträckläsande
 hinner jag aldrig med nuförtiden, så det kan väl i alla fall räknas som en liten vinst. Annars tycker jag mest det har känts utomordentligt onödigt med den här förkylningen. Hoppas i alla fall det ger sig så att jag kan jobba imorgon eftersom det blev lite sådär på den fronten förra veckan...

Men för att fokusera på bra saker vi HAR gjort - igår var det Jul på Södermalm, så jag tog med storbarnen och insöp lite (mycket!) julstämning på ett av mina favoritevenemang i advent. Vi letade tomtar i Jakobstads museum, pillade på fina saker på After eights innergård och imponerades (än en gång) av alla skickliga konstnärer och grafiker som håller till i Campus Allegro. Jätteroligt! Edvin, som var hemma med feber från förskolan hela (!) förra veckan blev ganska slak i slutet, men att han ändå orkade på på julmarknad i nästan två timmar tyckte jag var toppen.

Idag prickade vi också en jultradition - söndagsskolans julfest. Extra roligt att vi kunde gå eftersom Edvin missade förskolans julfest förra veckan på grund av den eländiga febern... Egentligen borde jag nog ha stannat hemma med min hosta och mitt allmänna förkylningskrassel, men det är lätt att vara efterklok. Jag fick i alla fall se världens bästa tomtenissar i luciatåget! All-time favourites!

------------------------------------------

Boken förresten! Det var 3096 dagar av Natascha Kampusch, den österrikiska flickan som lyckades rymma efter att ha varit kidnappad och inlåst i åtta år. Blev intresserad av hennes berättelse efter att jag läste (den fiktiva) Room i Stockholm. Det verkar finnas hur mycket konspirationsteorier som helst om omständigheterna kring Natascha Kampuschs kidnappning, men jag väljer att tro på det hon berättar. Att hon levde under vansinniga förhållanden från tio till arton års ålder är det ingen tvekan om, och då tycker jag att hon åtminstone kan få berätta sin historia själv. Kan rekommendera både 3096 dagar och Room!

Dagens snabbmakaroner

Nej, det blev ingen Timshel-spelning igår ändå. Att jag var utan sällskap gjorde inte så mycket, inte heller att det skulle ha varit mitt i nattningen - men att jag dessutom hade ganska mycket jobb kvar för kvällen och ett barn med feber och ett med ögoninflammation samtidigt som jag själv kände mig tung som en sten efter flera korta nätter... dit for det det. En annan gång kanske!

On the bright side - när jag kom hem idag hade Matias röjt i kaoset, tagit in köksmattan som legat ute i varmgaraget ända sedan köksrenoveringen förra vintern och satt upp tro, hopp och kärlek. Vi är redo för lillajul! Dessutom i finsällskap av Norrfjärdenkusinerna. Visserligen finns det viss risk för en riktig bacillcocktail eftersom vi har feber och ögoninflammation här i huset och de är relativt nytillfrisknade från magsjuka, men vi tvättar händerna och hoppas på det bästa! (Och den här gången är det kanske lika så bra att de som vanligt bor hemma hos svärfar, så utbyter vi inte baciller dygnet runt...) Ser hur som helst väldigt mycket fram emot helgen och att få ta ut lite jul i förskott!

Hej våren

Jahapp, jahapp. Josefs magbobba hade tydligen smittat ändå, men med lite fördröjning. Igår var Arvid riktigt ordentligt sjuk, och själv mådde jag illa och sov i stort sett bort resten av dagen och kvällen efter min korta arbetsdag. Idag stannade jag och alla barnen hemma... idag mår alla ganska bra, men ingen särskilt vilsam dag alltså! Men nu sover J och A&E är i full fart med något projekt i sitt rum, så jag tänkte passa på att sjunka ihop framför datorn en stund och fylla i Ratatas vårlista som synts till här och där på finlandssvenska bloggar på sistone.

Ser fram emot försommar! Men vi är inte riktigt där ännu...

Har våren börjat som du tänkt dig?
Ja. Ja, när jag tänker på det är det ingenting som överraskat mig hittills den här våren! Det kan låta tråkigt, men jag menar det på bästa möjliga sätt.

Hur såg ditt liv ut förra våren?
Det har jag bloggat om flera gånger, så jag nöjer mig med: turbulent. Jag har riktigt tänkt på det den här våren, att det är skönt att den här våren är betydligt stillsammare. Det är kanske därför jag inte tycker det är tråkigt att våren varit förutsägbar.

Hur hoppas du att våren blir i år? 
Det känns som att en ganska stor del av våren redan har gått, men jag hoppas resten blir solig, grön och frisk! Jag hoppas att den sista delen av vårterminen rullar på utan stress och att jag hinner knyta ihop allt jag hade tänkt.

Hur hoppas du ditt liv kommer se ut nästa vår? 
Varför blev jag överrumplad av den frågan? Kanske just för att jag inte räknar med några större förändringar. Jag vet att jag får fortsätta på mitt jobb nästa läsår, och jag hoppas att alla jag tycker om mår bra om ett år också.

Vad är ditt vårplagg nummer ett?  
 Hehe, den senaste veckan har det nog varit min vinterjacka... Jag har inte alls känt något behov av att klä mig vårigare i snöslasket! Men när det väl är dags är det alltid kul att plocka fram solglasögonen och de där tunna tygskorna som är så dåliga för fötterna...

Det är så roligt med vår, så kan man hänga ut tvätten på tork igen...

Hur förändras musiken du lyssnar på under våren? 
Kanske lite lättare, gladare, poppigare?

Har du några särskilda vårprojekt på g?
Nja... räknas "ro vårterminen i land" som ett projekt? Andra projekt får vänta tills efter skolavslutningen!


Vad önskar du dig i vår? 
Jag hoppas på att få med mig familjen på en weekend nånstans så där halvspontant - det har vi (läs: jag) pratat om ända sedan det inte blev någon Helsingforshelg i januari... Vi får se, annars har vi ju sommaren på oss!

Föredrar du våren eller hösten?
Våren är ju fin med alla förväntningar, men samtidigt också ganska grå och dammig. Faktum är att jag föredrar hösten... Förutom ljuset - det gör att våren vinner lite, åtminstone just nu!

Vem/vad är din vårförälskelse?

Mina barn! (Förutsägbar igen, jag känner att den här vårlistan inte kommer med så mycket nytt...)

Och kanske sitta på terrassen och njuta lite av vårsolen! (Japp, det är snö som kommer ner as we speak.)

Tre saker som stoppar vårkänslorna.
Magbobbor, snöslask och för mycket jobb. På jobbfronten är det helt okej nu, så bara bacillerna och slasket också ger sig är jag redo för vårkänslor!

Har du redan några sommarplaner?
Vi har en del planer, men jag har ett allvarligt resesug som jag inte riktigt vet vad jag ska göra av. Det börjar bli för sent för att hitta riktigt bra flygpriser nånstans och dessutom har det strösslats ut en hel del datum speciellt i juni då vi bör vara hemma av olika orsaker. Hm. Av naturliga orsaker har min käre make inte varit så entusiastisk när jag försökt bolla idéer (han har mest haft tankarna på Turkiet), men nu när han är hemma igen kanske vi kan börja snacka... Vi har tänkt dra igång nåt renoveringsprojekt också, men förhoppningsvis inget lika omfattande som köket!

The grand comeback

När vi var sjuka hela högen tänkte jag att det kommer att bli fantastiskt när vi är friska igen. Jag missade att ta några saker i beräkningen:

1) Bara för att vi är friskförklarade är vi inte pigga. Jag flåsar som ett ånglok av att gå över skolgården och måste ta regelbundna pauser i undervisningen för att skrällhosta fram lite röst eller dra upp snor. Fresh!

2) Jag är supernojig över alla nya baciller barnen kan komma på att dra på sig. Vi ska ju vara friska nu! Snälla!

3) Efter att ha varit lite här (hemma sjuk/hemma med sjuka barn), lite där (på jobb) i en och en halv vecka är det liksom ganska mycket som samlats på hög. En miljon prov att rätta, en miljon småsaker jag måste komma ihåg att fixa, en miljon papper som ligger där de råkat landa.

M-hm. Sånt är läget just nu och det är därför jag ska plocka fram en provhög nu. Basta!

We made it through London! (7.6)

Det börjar bli väldigt, väldigt, väldigt tråkigt med rapporter från sjukstugan, men tycker ni inte det känns lite knäppt att när jag vaknade halv fyra på eftermiddagen idag hade jag 1) varit uppe och ätit morgonmål och 2) varit uppe och ätit lunch? Förutom det hade jag läst några sidor i en bok, men annars bara sovit! Inte den mest produktiva lördag jag någonsin haft, och lite ett bevis för att jag inte borde ha jobbat igår kanske... Nå, nu sover jag bort den här helgen och så ser vi på måndagen. Och förutom att jag och Josef fortfarande är krassliga så börjar familjen äntligen vara som folk igen! Ljus i tunneln! (Men det här måste ju ha varit nån säsongsinfluensa? Har aldrig haft nåt liknande, vad jag kan minnas!)

En dag i somras när vi behövde all energi vi kunde uppbåda var vår söndagseftermiddag i London. Vi anlände från Shanklin, och eftersom vi ändå inte kunde åka vidare till Huntingdon från samma tågstation så tänkte vi att vi lika gärna kunde göra en omväg på ett par timmar och se oss runt lite. I början av resan hade vi hunnit med en väldigt fin halvdag i London, då vi såg Towern från utsidan, gick upp i Tower bridge och promenerade till Waterloo station. Men vi hade halvt lovat barnen att de skulle få se Big Ben och London Eye - det är ju roligt att få se landmärken som dyker upp i filmer på riktigt. Det hann vi inte med då, utan tänkte ta det nu.

Det började inget vidare. Nu när jag tänker på det vet jag faktiskt inte varför det skar sig så, för vi hade ju precis ätit och suttit och vilat. Bagaget gick bra att packa ihop relativt behändigt och Matias var en hjälte med att bära. Ingen var på strålande humör, men ingen var på hemskt humör heller. Men barnen ville inte gå fot och jag stressades av folkmängden och hade gärna velat ha väldresserade små mönsterbarn vid min sida... Så vi krisade lite innan vi ens hade hunnit ut till South bank. Man kan inte lyckas med allt.

Men det tog sig! Solen sken och vi lät oss så småningom ryckas med av gatuartisterna och den allmänna yran. Det var jätteroligt att fascineras av hur enorm London eye är och att få den första skymten av Big Ben. När jag pratade om den här dagen med Edvin häromdagen påminde han mig om hur vi fastnar för olika saker - han började prata om den där gubben som hade målat sig som en staty. Just ja! Sådana fanns det förstås också! Dem har jag sett lite för många varianter av för att fästa mig vid dem, men för Edvin var det tillräckligt stort för att han ska minnas det levande nu i januari, utan att vi hade fotat och utan att vi pratat om de levande statyerna alls, vad jag kan minnas.

Ändå, avslappnat var det här inte. Jag upplevde ett för mig helt nytt fenomen - nämligen ryckningar i ögonlocket som stressreaktion! Det var faktiskt lite lustigt, för när det först ryckte tyckte jag bara det var lite irriterande, men sedan blev det så löjligt övertydligt att det var stressryckningar: ögonlocket hade slutat rycka, men började rycka helt galet igen när vi hamnade bakom en familj där mamman högljutt (och ganska elakt) skällde ut sin familj för allt de gjorde fel (minns inte om jag uppfattade exakt vad det var) och sedan igen när vi insåg att det inte fanns några ramper utan att vi helt enkelt måste ta oss upp på bron med vagn och väskor längs stentrappan... Hej ögonlock, jag visste inte att du brydde dig så mycket om mitt välbefinnande!

Jaja. Vi sicksackade och kryssade och med lite gott samarbete kom vi oss upp på bron också. South bank var verkligen en upplevelse utöver det vanliga den här gången!

Big Ben begrundade vi noga, och nu när jag tänker på saken undrar jag om vi kanske inte sett Cars2 sedan resan? Det borde vi nog!

Westminster abbey kikade vi på...

...och Matias var dagens bagagehjälte!

Trots trängsel och allt var det riktigt roligt att se Londonikonerna tillsammans med barnen - men det började bli dags för paus! Vi lyckades inte hitta någon glasskiosk förrän St James Park, och - som jag skrev i ett av adventskalenderinläggen - det blev helt klart årets dyraste och årets mest välinvesterade glass. Sällan har vi ätit så efterlängtad glass...

Vi gick vidare i parken och pausade igen i en lekpark, som dock var nästan lika knökfull som South bank hade varit. Arvid tyckte dessutom inte det fanns så mycket för honom där (var nog tänkt för lite mindre barn), men Edvin lekte gärna  med en ny kompis en stund medan jag ammade Josef. 

Vi gick förbi Buckingham palace (drottningen var inte hemma) och sedan tyckte vi att vi hade sett vad vi behövde av London för den här gången. Vi sneddade genom Green park till närmaste tunnelbanestation, tog tuben till King's cross station och hoppade på tåget till Huntingdon. Om det var skönt att plockas upp av Daniel och få pusta ut hemma hos dem den kvällen!

Skulle jag ge oss själva ett gott råd skulle jag väl inte direkt rekommendera den här omvägen... nästa gång jag beger mig ut på ett ställe som South bank med barnen vill jag åtminstone inte ha hela familjens bagage med mig! Samtidigt är jag ändå glad att vi gjorde det, för både Arvid och Edvin kommer ihåg dagen väldigt tydligt - och de tyckte inte det var jobbigt, bara roligt! Dessutom är det ju alltid bra att testa vad man klarar av ibland... och nu vet vi att vi klarade av den här utmaningen!

Från Shanklin till London (7/6)

Fredag kväll, och precis som förra fredagen och ända sedan det så är det fortfarande sjukstuga här. Idag jobbade jag igen, men jag kände redan mitt på dagen att jag nog egentligen inte alls hörde hemma framför en klass. Dagens tröst är i alla fall att jag är övertygad om att jag inte skulle ha hört hemma på nån minisemester i Helsingfors heller! Skönare att vara sjuk hemma.

När jag nu ändå sitter här med mitt värkande huvud kan jag ju alltid fortsätta med min reseblogg från i somras. Vi hade avslutat på Isle of Wight, och det var dags för en resdag - från Shanklin via London till våra goda vänner i Huntingdon. Vi började med att säga tack och hej till våra hyresvärdar (som sagt - rekommenderar absolut deras lägenhet för den som vill semestra på Isle of Wight!)

Vi tog morgontåget från Shanklin, som badade i sol. Än en gång skramlade vi oss fram på ön i skrammeltåget som var tunnelbanetåg i London i sin glans dagar (som nog inte var ifjol). Det hade sin charm, men rekommenderas kanske inte för den åksjuke!

Tåget åkte ända ut på piren i Rye, där vi nätt och jämnt hann njuta av solen på väg in i båten. Minutschema!

På grund av banarbeten blev det buss + tåg efter Portsmouth istället för bara tåg. Lite nervöst när vi såg en skylt om att bussen inte tillät stora bagage - vår barnvagn och våra tre stora väskor kunde inte med bästa vilja räknas som små väskor... Men när vi frågade chaffisen var det inga problem alls. Dagens roligaste var alla gamla (!) dubbeldäckar som körde runt på vägarna i närheten av Portsmouth. Var det nåt jippo? Veteranbussens dag? Eller är de fortfarande i trafik precis som vanligt?

Tillbaka på Waterloo station. Där slängde jag kameran i marken. Eller slängde och slängde, men det var faktiskt mitt fel att den flög. Jag hade kameran i en tight på ryggen, och trots att Matias hade tjatat hela resan (!) om att man måste knäppa spännena på sidan för att dragkedjan ska hållas uppe (äger du en tight, tro honom!) och jag hade bara hummat lite. Godmodigt ibland, irriterat ibland, och så knäppte jag spännena nån gång när jag kom ihåg det. Det är ingen bra känsla att känna hur det liksom lossnar på ryggen och allt börjar rasa ut - kamera, ipad och diverse andra lösa saker... Yikes! Ipadden hölls i väskan, men kameran rasade i trottoaren. Tack och lov var det bara objektivet som tog stryk, och det blev inte obrukbart, så det gick bättre än vi trodde. Men det var inte resans bästa ögonblick. Jag knäppte spännena mycket noggrannt resten av resan.

Planen var att turista lite, men först vek vi in på första bästa matställe för en mycket behövlig lunch. Det blev en pizza express som inte var särskilt mysig, men barnen fick pyssel och maten var helt okej. Det får godkänt! Efter maten gjorde vi resans mest dumdristiga drag och begav oss, redan från början ganska trötta, ut på vimlet på South bank med barn och väskor och allt... mer om det i nästa inlägg!

Fjutt.

Här är stämningarna inte helt på topp. Jag jobbade igår, men fick ge mig och stanna hemma idag igen. Det behövdes tydligen, för det känns som om jag sovit halva dagen... Däremellan har det hela tiden varit någon kris att lösa - det blir lätt kriser med tre sjuka/halvsjuka barn som varit hemma och nött på varandra i en vecka ungefär! Dessutom - framför allt - har vi fått inse att det inte lär bli någon minisemester i Helsingfors i helgen. Educamässa, kanske nåt konstmuseum, reashopping (på Akademen till exempel!), god mat och nån trevlig airbnb-lägenhet... låter det inte som ett vinnande koncept? Det tyckte jag i alla fall. Tror nån att jag är lite besviken just nu?? Får försöka hitta på nåt annat roligt... sen. Bli frisk först, kanske.

(Tråkig blogg. Japp.)

Helsingfors, januari 2015

5/5

Sjukstugan fortsätter - idag har fem/fem i familjen feber och hosta... Elak sort! Arvid som började har feber fjärde dagen nu, så vi får se hur det blir med Josef och Edvin som började idag... Själv hade jag över 39 grader i förmiddags, och det vet jag inte ens när jag sist skulle ha haft. Typ aldrig? Det var inte roligt i alla fall. (Måste erkänna att jag låg och var lite bitter över att jag när jag för en gångs skull är sjuk OCH Matias också är hemma så är jag så pass sjuk att jag inte njuter av det... hehe.) Tack och lov har det sjunkit under 38 nu, så det har blivit lite lättare att finnas till!

Mysiga ungar har vi i alla fall! Dagens bästa var på eftermiddagen (när jag hade börjat orka hålla i en bok) då Arvid och Edvin kom med sina böcker och lade sig på varsin sida om mig i dubbelsängen. Där låg vi och läste varsin bok och livet var ändå ganska bra. (Arvid läste en Lasse-Maja från pärm till pärm utan att lägga ner den - samma Lasse-Maja som han läste ett varv igår också! Och Edvin har tålamod att ligga och läsa bilderna i Kalle Ankas pocket hur länge som helst utan att ens kunna läsa texten. Gullungar! Annars har det nog blivit lite väl mycket tv och padda idag...)

No good

Vi har faktiskt varit väldigt friska hittills det här läsåret. Icke så just nu. Så här utan att gå in på detaljer så kan jag ranka familjens pigghet så här:

1) Josef. Tillfrisknad efter mild magsjuka, massor av energi. (Trevligt, men lite opraktiskt med tanke på de övriga punkterna på listan.)
2) Jag. Hostig och lite halvhängig, men räknar mig som ungefär frisk.
3) Edvin. Tillfrisknande efter gårdagens magafar, lite blekare och tröttare än vanligt bara.
4) Matias. Skötte sjuka barn igår och firar bedriften med att ligga och titta i taket med huvudvärk och illamående största delen av dagen idag.
5) Arvid. Har varit däckad (så till den milda grad att han inte ens hållit i en bok eller velat ha på tv:n) sedan igår på eftermiddagen. Feber (som mest 39,5), huvudvärk och illamående. Nu hoppas jag verkligen att han vaknar som sig själv imorgon, för annars blir jag riktigt orolig!

Så våra vänner som skulle ha hälsat på idag efter att inte ha kunnat komma i söndags (eller på trettondagen)? Nope. En annan gång.

Så vintervädret som äntligen blivit mildare och meddelandet om att det nu finns skidspår på Luditräsk? Nope. Om allt smälter bort efter helgen blir jag ledsen.

Men däremot har jag hela dagen varit barnsligt nöjd och lättad över att jag tillverkade och kopierade upp två prov till måndagen innan jag packade ihop på jobbet igår - även om det betyder att klockan var nästan halv sju innan jag kom hem. (För av någon anledning föreställer jag mig att det inte är så sannolikt att jag jobbar på måndag med den här farten... men visst kan jag ha fel!)

Maxifun och mindre kul

Igår gjorde jag något jag aldrig gjort förut. Inte fallskärmshoppning, inte kamelridning, inte macaronbakning. Lekland! Med perfekt timing lyckades jag och två kompisar (och våra sammanlagt åtta barn) få till en lekträff en helt vanlig tisdagseftermiddag. Med tanke på att Maxi fun är mindre än fem kilometer hemifrån och lär vara ett mycket bra lekland är det kanske lite konstigt att jag aldrig varit dit. Arvid och Edvin har varit ett par gånger, men aldrig med mig.

Det var... kul för barnen! Vi vuxna lyckades inte riktigt umgås så mycket som vi hade föreställt oss (våra yngsta är 1, 1 och 2 år och mår inte bra av att trilla nerför alltför många klätterväggar), men lite roligt var det ändå att klättra runt med knattarna. Det som var mest överraskande var att det faktiskt var roligt för de minsta också - jag tänkte på förhand att Josef mest var med som extraperson, men han tyckte faktiskt också det var jättespännande att klättra runt. Klart det måste bli premiär för pastelliga jätteklätterställningar när man nu en gång lärt sig gå!

Det som är mindre kul är min hals. Efter att jag var förkyld för en månad sedan har den inte blivit riktigt bra. Förra veckan tog jag faktiskt ett anginatest* eftersom det är mycket sånt som går i skolan nu. Tyckte nästan det var synd att det var negativt, hade varit en ganska enkel förklaring på halsont och allmän trötthet de senaste veckorna... Nu har halsen dessutom blivit tjugo gånger värre och jag kan varken tala eller svälja utan att det gör ont. Mycket irriterande! (Och mycket tråkigt att läsa om, jag beklagar..!)

*Angina, är det en finlandism? Halsfluss kanske?