Jullovet är snart slut, även för den lyckliga kommunen som har jullov ända till den sjunde, men det har uppfyllt sitt syfte. Det har varit ett långsamt och förnöjsamt lov. Hela familjen har sovit länge på morgnarna, vi har träffat släkt och vänner, spelat sällskapsspel, läst och ätit väldigt mycket gott. En dag kände vi oss aktiva och tog hela familjen till simhallen. Vi har inte tagit oss an ett enda nyttigt projekt, men vi har lagat mycket mat och, till min glädje, hållit huset nöjaktigt städat. Det har hela tiden känts som om vi gjort väldigt lite, men i backspegeln var det ändå en hel del. Det var precis ett sådant lov jag hoppades på!
Den här helgen har Sverigekusinerna varit i Finland, så idag har vi ätit julskinka, bytt julklappar och lyssnat på julmusik - de skulle ha kommit till jul, men däckade i feber och hosta, så vi fick fira i efterskott istället! Vi har hängt med dem så mycket som möjligt i helgen, men igår stack vi iväg till Vasa på eftermiddagen för att äta pizza och se den sista föreställningen av Wasa teaters Snöfall. Mysigt, och så roligt att ta med hela familjen på teater!
En dag återstår av lovet. För mig blir det antagligen en dag framför datorn, med all terminsplanering jag inte hann före julen eller prioriterade under lovet. Men det gör mig ingenting, utan jag tycker faktiskt det ska blir ganska trevligt att komma igång igen. Och det, om något, är ett tecken på att lovet var bra!
Igår, en vecka efter tjugondagen, var dagen vi eldade upp vår gran för i år. Det har hänt att vi behållit den ända till februari och bara plockat bort det tomtigaste pyntet lite vartefter, men det här året fick det räcka nu. Inte så att jag blivit trött på granen, men det kändes lagom nu. Och dessutom tyckte vi att tillfället var helt rätt för en julgransbrasa. Det näst trevligaste med en gran enligt mig, förutom att ha den stående i ett hörn, grön och trevlig, så länge som möjligt, är nog att elda upp den. Det sprakar och doftar och smäller och värmer. Och jag myser.
Tänk att få ha ett kök där det går att elda upp sin julgran i öppna spisen! Jag har börjat ta det mer för givet med åren och fastnar ibland i att bara se det som borde fixas och ordnas, men ibland slår det mig ändå - tänk att vi får bo här! I det här vänliga huset, med höga träd tryggt i ryggen. Precis som jag ville.
Så har nästan hela december månad gått utan ett inlägg. Inte så konstigt, för det fanns inte många sysslolösa stunder den månaden! Under veckan som ledde upp till julhelgen hann jag med inte mindre än fem fester inom åtta dygn, vilket känns en aning galet. Men vad göra? Det var personaljulfest, ettårskalas, församlingsjulfest, Josefs skoljusfest och slutligen min egen skoljulfest inklusive knytkalas i lärarrummet - och allt detta mellan fredag och fredag - sedan väntade julafton redan på söndag... Men även om det var intensivt, var det också väldigt fina fester, så den här gången behövde jag inte vänta på julstämningen. Det enda jag hade önskat var liite mer jullov mellan julfesten och julafton - en dag kändes lite underdimensionerat! Norrsken fick vi också se i Överpurmo efter den ena julfesten. Det var jag jätteglad för, för jag brukar alltid missa norrskenen tills jag får höra om dem dagen efter... Det var extra vackert över Stennabba den kvällen!
Julhelgen blev lugn. Helt enligt traditionen sov vi över i Överpurmo mellan julafton och juldagen, men före det firade vi också lite jul på egen hand. Vi tände ljus på gravgården i stan och åt julmat med bara oss fem kring bordet. Egentligen skulle vi ha bjudit svärfar också, men han stack spontant på en gruppresa till Lappland och gott så!
I Purmo var det heller inget storslaget program, utan vi tog det lugnt, umgicks med mina syskon som kom och gick, åt gott och var mycket ute i snön. Det var ett fint juldygn! Den enda incident vi hade kunnat vara utan var en liten knatte som precis missade jultomten eftersom han föll strax innan och slog upp ett hack i pannan som måste sys med tre stygn... julfirande med barn i olika åldrar blir aldrig förutsägbart! Men slutet gott, allting gott där också - vi fick avsluta det avbrutna firandet med dem några dagar i efterskott istället.
Sedan har jullovet fortsatt i samma stil - väldigt stillsamt och väldigt improduktivt. Lite småförkylningar i farten, men inte mer än att det stoppat oss från att hitta på några större dagsplaner. Det var kanske precis ett sådant lov vi behövde. Men nu börjar jag känna att vi nog ska försöka hitta på nån dagsutflykt eller aktivitet ännu innan barnen börjar skolan igen, för gränsen är hårfin mellan avslappnat och försoffat... Just nu har vi i alla fall Sverigekusinerna här över nyår, så det är trevligt!
Än en gång får jag konstatera att bloggen inte riktigt hinns med när det annars går undan i ilfart. Men avsluta den vill jag absolut inte, så det får bli ett inlägg då och då - och jag misstänker att det kan bli lite fler nu när jag är julledig! För det är ju så roligt att pyssla på med bloggen, och det finns massor att skriva om...
Julen har kommit och julen har gått, och vi har landat i den bästa tiden på året - mellandagarna! Älskar den här tiden när spänningen inför julafton har lagt sig och det fortfarande är en rejäl bit kvar av jullovet. Konfekt finns i skåpen, matrester i kylen och granen tävlar med amaryllisen om att vara kökets stora blickfång. Snart ska jag bege mig ut och pulsa runt lite i snön här i skogen, men först alltså - ett julinlägg.
Först - julens bästa: Jag blev faster på julaftonsmorgonen! Stolt moster är jag många gånger om, men nu även faster. Den lilla nykomlingen har inget namn ännu, men barnmorskorna föreslog Jesus eller Nisse... återstår att se hur det blir med det! Fin är han hur som helst och jag ser väldigt mycket fram emot att träffa den nya familjen! Idag har de fått åka hem till Överpurmo och börja på med sin nya tillvaro. Julklappar och gran i all ära, men det här är svårt att slå!
Eftersom en stor del av familjen hade varit sjuk före jul körde vi en lite lugnare variant och åt jullunch hemma, bara vi, innan vi begav oss mot Purmo. Där väntade julfika, Kalle Anka och kusiner! Till och med en julaftonssamling i Zion blev det för några av oss på kvällen. Vi sov över helt enligt traditionen, men när juldagsmorgon glimmade blev Edvin tyvärr magsjuk igen, efter nästan sju symptomfria dygn från föregående omgång - och idag fick jag höra att smittan hade gått vidare som en ovälkommen julklapp till flera personer, så det var väl julens stora fail... så typiskt. Tyvärr lite i linje med december månad, som präglats lite mer än vad som är roligt av magsjuka i olika sammanhang, men start på Madeira... själv har jag, peppar peppar, klarat mig med en lätt släng av vad jag tror var Madeiravarianten strax efter att jag kommit hem. Men nu hoppas vi verkligen det räcker så här, börjar bli väldigt less på det temat! På pluskontot är ju att hela vår familj var frisk på julafton och vi fick verkligen fira och njuta av dagen!
På juldagen tog syrran Hanna och jag våra respektive förstfödda och pappas jämthund och gick ut på julpromenad i en magiskt vacker vintervärld. Det finns mycket vackert runtom i världen, men det är svårt att slå Överpurmo i gnistrande snö och under klarblå vinterhimmel! Ja, sen fick vi packa med oss vår sjukling och åka hem till vår självvalda karantän, som vi har tänkt hålla lite extra på denna gång. Nu vill vi inte smitta flera med den här lömska bacillen! Här hemma har vi i och för sig haft det mer än bra - efter den hektiska hösten är det ingen stor plåga att tvingas tassa på här hemma i några dagar och njuta av stillheten, julgranen och vintervädret, särskilt nu när alla mår bra och vi bara stannar hemma för säkerhets skull.
Önskar er alla en fridfull och frisk fortsättning på helgerna!
Gott nytt år! Och god fortsättning på julfirandet. Jag har inte hunnit med bloggen under jullovet heller, men den här gången har det berott på att jag varit upptagen med att äta konfekt, läsa, gå i skogen och träffa släkt och vänner, så jag klagar inte! Innan jag hugger i med årsöversikterna jag brukar gilla får det bli en tillbakablick på julhelgen. Den blev lite annorlunda än vi hade tänkt det, eftersom Sverigekusinerna gång på gång fick skjuta upp sin resa hit (nu hoppas vi på trettondagshelgen!), men det betyder ju bara att vi kommer att få fira dubbelt. Vi började i vårt juligaste hörn med julaftonslunch tillsammans med svärfar. Så glad över vårt nya kök, inte minst den här årstiden när man får ösa på med röda, varma färger!
Sedan fortsatte vi hemma hos mamma och pappa. Vi förlängde det i båda ändarna eftersom vi inte hade några Sverigekusiner att umgås med där hemma, och det blev riktigt bra så också! På barnens begäran sov vi över också tillsammans med en del av kusinerna - det gjorde vi ju inte ifjol, så det var ett absolut krav den här gången. Inte mig emot!
Josef fick Ticket to Ride, nybörjarversion och vi invigde det. Bra spel! Vi har också barn-Carcassonne, som i ärlighetens namn är ganska tråkigt i jämförelse med den riktiga versionen, men det här var kul. Har iofs inte spelat det riktiga Ticket to Ride, så kanske det är ännu bättre...
När vi åkte hem på juldagen tog vi en omväg via Pedersöre kyrka, där det finns en julvandring med stationer även i år. Men där tog Jultröttheten efter Julspänningen ut sin rätt och ett barn vägrade gå ur bilen ens för att gå ett varv runt kyrkan... Dagen efter fick vi också dela på oss så att en del av familjen var hemma och chillade medan andra åkte tillbaka till Purmo för att gå på julfest i Zion. Men vi känner våra barn och vet när det behövs lite extra tid för att skrota på här hemma, så det fick bli så. Tror alla var nöjda med hur det blev i slutändan!
Granen har också kommit in! I vårt gamla kök hade vi ett hörn där vi aldrig fick till någon vettig möblering - utom några veckor kring jul, när granen stod där, perfekt för sin plats. I vårt nya kök har vi inga sådana hörn, vilket ju är till fördel de flesta årstider, men nu fick vi fundera lite på var granen skulle stå. Visade sig att den lilla väggen mellan köksbord och vitrinskåp passade precis för granen som pappa hittat åt oss. Just nu tror jag det är vårt vackraste hörn!
Jag har växt upp med att granen tas in kvällen före julafton, men får man jullov först den 22:a kan jag tycka att det är ett ganska utmärkt sätt att börja jullovet. Granen inne, julen nära, dags att (försöka) varva ner. Puh.
Aldrig borde man skriva ett så trött och stressat inlägg som jag gjorde senast och sedan logga ut från bloggen i en månad - det är lite fult gjort! Jag har inte stressat ända in i kaklet sedan dess, men jag har inte haft jättemycket extratid för att chilla och blogga heller. November var intensiv, helt ärligt osunt intensiv. December blev bättre ju längre det led och jag slutar terminen lite mer i jämvikt än jag var för en månad sedan. Jämvikten må rubbas lite av att regeringen som bäst förhandlar om nya restriktioner, men jag tror ändå att vi i grundskolorna ska få inleda terminen på plats som vanligt. Jag räknar åtminstone med det tills motsatsen bevisats!
Det har varit en bra termin trots allt. Tidvis lite för intensiv, men ändå bra. Jag trivs så bra med alla mina undervisningsgrupper för tillfället och tycker helt ärligt att jag har ett jätteroligt jobb. (Och JA - det har absolut funnits perioder när jag inte alls tyckt att jag har "hashtag världens bästa jobb hjärta hjärta". Men just nu är jag väldigt, väldigt nöjd där jag är.)
Erasmus på hemmafronten avslutar också året med flaggan i topp. Vi har gjort flera lyckade småprojekt och haft videoträffar med flera av våra partners - och så droppar det med jämna mellanrum in surprise boxes från de andra länderna, vilket alltid är kalas! Erasmus på bortafronten är lite mindre hoppfullt och för tillfället är det enda jag vet nog att vi inte kommer att träffas för en kick-off med lärare i Polen i januari som det var tänkt... Jag har inte helt gett upp hoppet om att det ska lyckas med någon fysisk träff senare på våren, men vågar egentligen inte tro på det. Det blir som det blir. Läste häromdagen att Pfizer räknar med att det tar till 2024 innan pandemin övergår till att bli endemisk och kände mest resignation. Det blir som det blir. Oavsett, är glad för våra Erasmusvänner i vilket fall som helst, även om det skulle vara ännu roligare att kunna genomföra projektet som det var tänkt...
Men titta här - nu blev ju det här 100 % jobb ändå, fast jag gick in på bloggen för att jubla lite för det kommande jullovet. Att ta en rejäl paus för att vila, andas och umgås med familj och vänner kommer att bli så oerhört skönt. Och vem vet, kanske jag kommer igång här inne igen om det vill sig väl?
Det går lite väl fort nu. Vi har varit tillbaka i skolan mindre än två veckor och det känns som att vi hunnit med uppskattningsvis två månader. Med den här takten kommer vi att ha sportlov nästa vecka, eller om ett halvår. Tiden verkar göra som den vill när dagarna är lite för fullmatade. Samtidigt är jag också öppen för att vi kan gå över till distansundervisning när som helst eller så inte alls. Det är bara att hålla i hatten och hänga med!
Idag blev det i alla fall julgransplundring här i stugan - förra året hade vi kvar en grön och frisk gran ända till 29 januari (!), vi bara plockade ner det rödaste och tomtigaste pyntet när det började kännas malplacerat. Det här året fick vi ge oss redan nu, för barrhavet var inte nådigt... Som det kanske märks är jag inte så mycket för nutidsgrejen med att ta in granen i november och slänga ut den på juldagen. Det beror väl till lika delar på att jag är en liten besserwisser som envisas med att julen egentligen är tiden från julafton till tjugondag Knut och att jag också är en långsam varelse överlag. Jag vill ju hinna njuta när vi väl fått till alla dekorationer!
Att jag inte har någon brådska med att få ut julgranen har kanske också något att göra med att den brukar stå i ett hörn som ser utomordentligt trist ut största delen av året - hörnet är liksom gjort för att husera en gran och ser alltid lite sorgligt ut när det inte är säsong för en sådan. Men det här kanske blir året när vi äntligen tar tag i köksrenoveringen, så vi får se hur det ser ut i våra hörn nästa jul!
I vilket fall som helst är jag barnsligt förtjust i att elda upp granen. Älskar att ha en öppen spis för sånt! Att säga hejdå till granen genom att bära ut den i ett soprum skulle kännas som ett fullständigt ovärdigt slut på julgranssäsongen, men att elda upp den känns som att avsluta med ett fyrverkeri. Love it!
Jag vet att jag skrev det i mitt förra inlägg också - men jag är så oerhört glad över julsnön som vi fick! Är också väldigt, väldigt glad över att det ser ganska lovande ut för att få behålla den ett tag. Jag vet att jag är lite lättlurad, men när vädret är grådassigt och dystert tror jag lätt att det är livet som är grådassigt och dystert... Och omvänt: När snön kommer och gör allt ljusare är det mycket annat som också känns lättare och ljusare. Så jag säger bara TACK för det här julvädret!
På juldagen hade vi inga planer, utan det blev sovmorgon och välgörande långsamt tempo. Ut behövde vi i alla fall och eftersom vi inte hade tänt några ljus på gravgården dagen innan fick det bli nu. Om världen i allmänhet visar sig från en vackrare sida med ett lätt snötäcke så stämmer det i synnerhet på gravgårdar - jag kunde lätt ha gått runt och bara njutit av friden hur länge som helst. Däremot var familjens två yngsta som två turboladdade ninjor som än spionerade bakom gravstenar, än gjorde stunthopp över buskar, så vi kom rätt snart till en punkt då vi kände att vi nog behövde gå vidare... Roligt hade de i alla fall i snön och jag kunde inte låta bli att tänka på när mamma brukar berätta om hur en av mina systrar dansade runt på gravgården och sjöng "jär ska jag bli begrava, jär ska jag bli begrava..." Lite liv är knappast fel bland gravarna heller.
Sagolikt vackert. Men när jag försökte föreslå en promenad på stan för att se på julskyltningar och julbelysning var de två ninjorna plötsligt väldigt trötta, så vi fick kompromissa. Lyckades i alla fall övertala dem att komma på julvandring kring Pedersöre kyrka! Det var bara fyra stationer och vandringen var bokstavligen bara ett varv runt kyrkan, så det var väl ändå ganska överkomligt. Kanske jag lyckas få med dem på en mer världslig julvandring en annan dag.
Tyckte i alla fall det var fint med julevangeliet i den formen. Känns underligt att inte ha varit till någon kyrka en enda gång under eller före julen, men den här julvandringen var åtminstone ett ganska fint substitut.
***
När änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen, sade herdarna till varandra: "Låt oss gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss veta.” De skyndade i väg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban. När de hade sett det, berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. Alla som hörde det häpnade över vad herdarna sade. Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det. Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för vad de hade fått höra och se: allt var så som det hade sagts dem.
Det blev en jul även i nådens år 2020! En njutbar, välbehövlig, efterlängtad sådan. Visst har vi, som säkert de flesta andra, fått skala ned på det som brukar höra till, men jag tycker faktiskt att det mesta av det viktigaste ändå fanns kvar. Efter att knappt ha varit i Överpurmo i höst är jag framför allt glad över att vi kunde fira julaftonskvällen hemma hos mamma och pappa. Visserligen inte med hela gänget som brukar vara där, men ändå med en del. Resten av familjen saknade vi, men planerar att träffa dem lite mer utspritt under jullovet - och förutom den närmaste familjen kommer vi mestadels att hålla oss för oss själva har vi tänkt. Tycker det är en helt okej kompromiss ändå.
Vi kom till Stennabba inte bara lagom till Kalle Anka, utan också precis i tid för den magiskt vackra blå timmen. Snön ligger tung över trakten den här julhelgen och det är också något jag tackar för! Den fuktiga vintergråheten vi fått stå ut med ett tag höll på att suga musten ur mig, så nu är jag glad för varje snöflinga som faller och som stannar. Imorgon lär det bli ännu lite kallare, så kanske får vi riktigt vinterväder det här jullovet!
I vanliga fall brukar alla mina syskon med familjer fortsätta firandet genom att sova över till juldagen, men den här gången blev det en kortare variant och en natt hemma i egna sängar. Tråkigt att avrunda i vad som kändes som förtid förstås, men inte helt fel med en sovmorgon och lat förmiddag här hemma heller. Har haft en riktigt fin juldag också, men tror det får bli ett eget inlägg. Tills vidare önskar jag GOD FORTSÄTTNING med den här glada kusinsextetten från igår kväll!
Det verkar som att rätt många skolor i nejden har tagit jullov redan, men här i huset är vi inte där ännu. Både jag själv och barnen har skola ännu på måndag och tisdag, så det blir bara en (!) ledig dag före jul. Jag älskar verkligen den senare delen av jullovet efter julhelgen, när man verkligen bara är ledig, men samtidigt känns det ganska stressigt med så lite ledig tid före jul för att ordna, greja och framför allt varva ner... De senaste åren har jag haft som mål att inte behöva julstöka annat än minimum dagen före julafton. Det har inte alltid (okej, aldrig) lyckats, men det har åtminstone gjort att vi kunnat njuta betydligt mer av dan före dan. Jag skäms nästan för att säga att jag ska ha förhör med en klass och presentationer med en annan klass på måndag... Kändes helt vettigt när jag planerade för ett par veckor sedan. Nu kan jag bara säga FÖRLÅT kära elever, ni borde faktiskt ha jullov redan! Oh well. Vi kör två dagar till och njuter extra mycket sen.
Restriktionerna håller i sig och spetsas till en aning för varje gång vi hör något nytt. I det längsta har vi undvikit att planera julhelgen, även om det mer och mer har klarnat att vi inte kommer att kunna fira som vi brukar med runt tjugo uppspelta personer inklämda i mamma och pappas soffor i väntan på julgubben. Nu började det ändå vara dags att ta tag i det och försöka planera på bästa möjliga sätt utan att helt ställa in allt firande. Något mer eller mindre småskaligt kommer vi nog att få till, så säkert blir det bra. Men det tar samtidigt också mycket energi att fundera ut bästa möjliga sätt att hantera julen 2020 utan att varken hoppa över den eller bete sig oansvarigt. Det är en promenad på en tunn tråd.
Häromdagen, när jag insåg att det nog inte hinner försvinna någon pandemi till julhelgen (man kunde ju alltid hoppas) kände jag till min förvåning hur genomledsen jag blev. Det var ju verkligen ingen överraskning och vi har övat på uppoffringar ända sedan mars, men ändå. Efter den här påfrestande hösten när vi redan har ställt in och skjutit upp och sett alltför lite av de människor vi gillar mest skulle det ha varit underbart att få samlas till en helt normal jul. Visserligen har jag också nära till den där ledsna klumpen i halsen just nu, antar att det är lika delar trötthet och diverse orosmoln. Men nu - snart - jullov. Sova, vila, andas och förhoppningsvis kunna umgås på något sätt med åtminstone några av dem jag saknat i höst.
Det känns som att det här jullovet har varit en evighet långt och samtidigt alldeles för kort. Det känns å ena sidan riktigt roligt att börja planera lektioner och specialprogram för vårterminen, men å andra sidan får jag lite panik för att jag inte vet hur jag ska kunna vänja mig av vid att sova på morgnarna och vara ute i dagsljus. Att jag ska ställa väckarklockan på halv sju (!!!) imorgon för att sedan komma hem tidigast vid halv fem-tiden låter som science fiction. Vi får se, vi får se! Ikväll ska jag i alla fall försöka komma mig i säng duktigt. Avsluta det här inlägget, ta en dusch och lite nattmat på det bara så blir det nog bra det här.
Vi har i alla fall avslutat med en riktigt skön trettondagshelg. Den blev visserligen ännu lugnare än vi tänkt eftersom vi hållit oss i karantän efter Josefs magsjuka på lördagsförmiddagen, men han har mått bra och än så länge verkar det lovande med oss andra också. Det värsta var ju nästan tajmingen... I säkert ett halvår har vi pratat om att kusinerna Joar och Leander ska komma hit och sova över och i fredags blev det äntligen dags. Det började på topp - vi gick på bio och var rörande eniga om att Frozen 2 var en prima film. (Strunta i kritikerna, gå och se den även utan minderåriga förkläden!) Sedan fortsatte vi med tortillas och en massa lek. Natten gick också finfint trots att det blåste så det bara dundrade om vårt plåttak. Men på morgonen var Josef blek och trött och... ja, det visade sig att det inte bara var trötthet efter den vilda kvällen före. Blev lite snopen avslutning på övernattningen med tidigare hämtning... och sen fick vi höra att Leander också blivit sjuk på kvällen. Typiskt, typiskt. Men förutom det var det en höjdare, så vi får försöka igen och hoppas på bättre tur med hälsan!
Och jag kan inte påstå att söndag-måndag varit sämre för det! Vi struntade i att träffa folk och har istället varit ute i dagsljus, spelat brädspel och chillat. (Och avstyrt en massa konflikter mellan de två yngsta i familjen - precis som resten av jullovet... Oh well.) Dagens bästa var nog när Arvid föreslog att vi skulle gå på skogspromenad i förmiddags, samma runda som igår. Jag tindrade förstås med ögonen och drog fram ytterkläderna snabbt som blixten... Ska verkligen försöka prioritera skog nu fast vårterminen börjar - både på egen hand och med hela familjen!
Ännu en skön jullovsdag har gått! Vi läste att det är plusgrader och elände på kommande, så vi såg till att passa på. Vi är inte alltid så bra på det, till exempel var jag inte ute längre än att jag hann till soptunnan och tillbaka igår trots fantastiskt vinterväder... (Att orsaken var besök av våra vänner från Pargas gör att det ändå känns okej!) Men idag körde vi en favorit och tog med oss pulkor, trangiakök och snabbnudlar och åkte ut till Fäboda. Tyvärr hade den rosaskimrande morgonhimlen hunnit bli mellangrå vid det laget, men aldrig är himlen så hög som ute vid Fäboda!
Vi testade den nya delen av spången som byggts där - så fint att de satsat på att göra naturen tillgänglig också för dem som behöver lite hjälp för att ta sig över stock och sten! Med den nya delen börjar det faktiskt bli en riktigt bra bit som är spångad. Av någon orsak är det också lättare att få med motsträviga barn på en promenad längs den - kanske är det de små broarna, kanske är det att det ser lite ut som en tågbana, men så länge det funkar så är jag glad...
Någon som håller på att bli tonåring hade förstås struntat blankt i sin mammas uppmaningar om yllesockor, långkalsonger och en extra tröja, så någon var ganska frusen och trumpen pga. frusen. Oh well. Senare på dagen köpte vi ett par rejäla påshandskar till denne någon. Men annars hade vi roligt! Vi åkte pulka i sanddynerna och kokade snabbnudlar på trangiaköket. Men fikat tog vi hem igen, för när vi väl fått i oss själva maten höll nog alla med om att det började bli lite onödigt kallt...
Men jag avslutade inte riktigt där, utan fortsatte att passa på genom att hoppa av i stan och gå hem. Jag har nämligen tjuvstartat med en januariutmaning som jag tror ska hjälpa mig på traven nu när jag tänkt göra något åt det sorgliga faktum att jag lämnade bort i princip all träning under senhösten när jag tyckte all tid jag hade behövde gå till jobb och familj. Tyckte det var lika bra att tjuvstarta nu i mellandagarna nu när jag faktiskt, lyxigt nog, har tid. Utmaningen, #susannesjanuariutmaning, är det min kollega Susanne som knåpat ihop och åtminstone jag blev genast sugen på den. Uppgifterna finns på bild längst ner, är rätt säker på att det är okej att jag delar den här!
Dagens blev alltså B som i "Bilfärden avslutas med att du kliver ur 3 km före hemmet och går den sista halvtimmen", så jag steg av i stan. Jag tyckte det kändes tråkigt att gå den vanliga vägen hem, så tog lite omvägar som nog gjorde att det tog närmare en timme. Tror det gills ändå! Det bästa var att jag fick ett infall och chansade på att några flitiga terrängcyklister hade trampat upp stigarna så att jag kunde gena hem genom skogen - och det hade de. Tänk ändå, att kunna gå hem från stan på snöiga skogsstigar, färdigtrampade och allt! Då är livet ganska bra.
Vår jul började faktiskt tidigare än vanligt i år - eftersom Sverigekusinerna anlände till Jakobstad på lördag kväll hade vi bestämt redan flera veckor innan att allt julstök och julstäd som behövde uträttas skulle vara klart före söndag - eller så fick det lämna ogjort. Det höll vi oss faktiskt riktigt bra till, och det märkliga är att vi inte ens tyckte att vi behövde lämna särskilt mycket. Kan visserligen bero på att vi hade sänkt ribban på ganska många områden, men ändå... Vi hann julstöka helt tillräckligt och söndagen 22.12 inledde vi vårt extralånga julfirande!
Vi började med adventsgudstjänst och lunch på Friends and burgers (för att få lite kontrast till all skinka som skulle intas under de följande dagarna). Sedan hade vi planerat att turista lite i hemtrakten, närmare bestämt på Tyynelän tonttula i Larsmo. Våra skolbarn har varit dit med skolan bara några veckor tidigare, så Arvid tyckte han hade sett tillräckligt och föredrog att stanna hemma med faffa, som också tyckte det räckte med de sex-sju besöken han hade i bakfickan. Det lustiga är att vi andra som bor här aldrig varit dit, medan Ylva och Anders faktiskt hade hunnit med ett besök, men för flera år sedan och då på sommaren.
Och vilket ställe det var! Både Matias och jag var helt fascinerade och hade kunnat stanna ännu längre än det blev. Inte så mycket för tomtarna, som för all del var ganska skojiga, utan mer för den enorma mängd gamla föremål som skrotade runt i varje litet rum och uthus. Så mycket vackert och så spännande att tänka sig den historia och den skicklighet som ligger bakom!
(Är det förresten någon som vet vad det här är för nåt? Vår bästa gissning var någon slags prydnad till en hästsele?)
Det märktes att det var minst sagt högsäsong så här två dagar innan jul, men även om det var mycket folk var det inte så trångt att man behövde armbågas med någon, utan nästan mest lite mysigt med vimlet. Det fanns förresten också ett café (värt att slå sig ner med en smörbulle bara för att få sitta i den vackra miljön!) och en butik med handgjorda tomtar, gammaldags julplanscher och dekorationer. Ångrar fortfarande att jag inte köpte en julplansch, känner att en sådan hade passat bra på någon av våra väggar!
Själva tomtarna hade jag tydligen inte fotat särskilt mycket, men ett par bilder fanns i alla fall. Gissa vilka tre av tomtarna här nedanför vi tog med oss hem!
Fint var det och helt klart värt ett besök - inte minst en fjärde advent med regnigt och ruggigt väder som behöver få en extra puff för att julkänslorna ska börja sprätta till liv. Kanske blir det en favorit i repris i december 2020!
Den här dagen alltså - den exakta målbilden när jag slitit på under senhösten! Början av jullovet blev jätterolig, men också ganska intensiv med Sverigekusiner och en hel del program. Det har varit fina dagar tillsammans med många av mina favoritmänniskor, men jag har också längtat hett efter den här dagen: annandag jul helt utan planer och med lilla familjen som enda sällskap. Det har varit sovmorgon, julklappsspel, läsning och långpromenad. Och ett mjukt täcke av snö!
Det kommer antagligen att bli ett par dagboksinlägg om början av jullovet så småningom, men just nu ville jag bara skriva om idag. För att spara den sköna känslan och kunna ta fram den en stressig vardag i februari kanske?
Några pärlor från dagen:
Pärla ett: Julklappsspelet Klask. Danskt hygge i form av ett sällskapsspel. Aldrig har jag varit med om att ett julklappsspel har spelats nästan oavbrutet under en hel dag! Och alla fem tycker det är lika roligt...
Pärla två: Äntligen tid att ligga på soffan och läsa. Har haft Norra Latin (Sara Bergmark Elfgren) på gång i en vecka (eller två?), men har haft så korta stunder över för läsning att jag inte riktigt hunnit någonvart. Idag har jag äntligen plöjt igenom slutet. Älskar egentligen inte spökhistorier, men den här var så välskriven och fängslande att jag rös av välbehag.
Pärla tre: Jag gick ut med ett vinterprat i öronen, ett mjukt och vänligt vinterlandskap runt mig och ingen tid när jag behövde vara tillbaka. Jag kom hem igen en och en halv timme senare, stel i benen och frusen ända in under kläderna, men glad och nöjd och väl till mods. Vinterpratet var Amanda Audas-Kass för Radio Vega - fint och klokt och utmärkt sällskap på en promenad! Gick dessutom en rutt jag nästan hade glömt bort och hamnade ute på åkrarna i Staraby. Extra roligt med en nygammal väg jag inte gått på länge!
Även om det låter lite otrevligt har något av det bästa med dagen varit att jag fått vara just så introvert som jag många gånger känt mig den här slitiga senhösten när jag fått en överdos av människokontakter. Jag har njutit av att vara tillsammans med familj och släkt under julhelgen, men lite eremitliv är nog också nödvändigt för att mina batterier ska laddas före skolstarten. Vi har fortfarande nästan två veckor kvar av jullovet (!!!) och jag ser fram emot både att träffa folk och att låta bli. Ledighet alltså. Det är bra saker.
Nu är det bara slutspurten kvar! Två vanliga skoldagar + en julfest och sedan ett hett efterlängtat lov! Sitter egentligen och rättar min sista provhög 2019, men eftersom jag börjar bli mer än lovligt trött på den sysslan tänkte jag prokrastinera en smula. Hittade en jullista på Marias memoarer som jag tycker passar bra så här exakt en vecka (!!) före julafton!
Jul-Edvin för många år sedan. Jag är samtidigt fascinerad av hur liten han var då och hur stor han är nu.
Vilka är de första fem orden du kommer att tänka på när du hör ordet ”jul”?
Familj, julgran, spänning, lugn och julevangeliet.
Fortsätt meningen ”ingen jul utan…."
Se föregående fråga! Men framför allt familjen, både min lilla och min stora!
Viktigaste saken på julbordet?
Nu är jag ingen stor vän av julmat - de kokade plommonen var i princip det enda jag åt på julbordet när jag var liten... nuförtiden kan jag uppskatta det mesta på bordet, men ris á la Malta kanske ändå får hedersplatsen.
Ris á la Malta i Norrfjärden den där enda gången jag firat jul utomlands.
Skulle du kunna tänka dig att fira jul utomlands?
En gång har jag firat jul utomlands, men då var det ändå så "hemma" det går... Det var när våra två äldsta var små och vi och svärföräldrarna firade jul i Norrfjärden hemma hos Ylva och Anders. På den tiden var vi alltså sex vuxna på två barn och firade hela julen under samma tak, så jag har nog varken förr eller senare varit med om en så fridfull jul! I nuläget skulle det nog inte vara ett alternativ, det är för viktigt för barnen att fira julafton vid mommo och moffas och sedan sova över där med alla kusiner. Men om jag ändå var tvungen att fira jul utomlands skulle det nog vara på ett snöigt ställe tillsammans med storfamiljen. Jag har inget behov av att fira jul på varmare breddgrader - resa till mer spännande ställen kan man göra under resten av året.
Om du firar jul utomlands, vilken destination skulle du välja?
Tja, kanske det skulle bli att ta med hela storfamiljen till Arjeplog för att fira en insnöad jul i Vuoggatjålme? Eller en favorit i repris med Ylva och Anders i Norrfjärden, även om det stora lugnet kanske inte infinner sig på samma sätt numera när vi är fem vuxna på fem barn...
Vilket är ditt bästa julmusiktips?
Har upptäckt att Robbie Williams har gett ut ett julalbum i år, I like! Inte minst pampiga Merry X-mas everybody med gästspel av Jamie Cullum. What's not to like? Annars tar jag gärna emot nya tips, känner att min julrepertoar börjar bli lite uttjatad!
Hur förbereder du dig inför julen? Alltid lite mindre än jag hade velat... Jag älskar tanken på att skrubba hela huset rent; julbaka och julpyssla och julrimma och baka lussekatter. I praktiken är det mer frågan om att jobba häcken av mig in i det sista och sedan försöka hinna med det mest nödvändiga under de dagar som är kvar till julhelgen. I år kommer Ylva och Anders till Finland på lördag kväll, så tanken är att det som är ogjort 22.12 får förbli ogjort fram till mellandagarna och så tjuvstartar vi julchillandet istället. Vi får se hur det funkar, men vi hoppas på det! Men måste väl ändå tillägga att vi har fått fram julgardiner, julbelysning och till och med en minigran i salongen, så så värst illa ställt är det faktiskt ändå inte!
Den bästa julfilmen?
Nu kommer jag inte på någon riktigt bra faktiskt... tipsa mig! Vad ska man se julen 2019?
Brukar du köpa en julkalender av något slag till dig själv?
Nej, det räcker med barnens! Däremot älskar jag att läsa min gamla, nötta kapitelbok "Den första julen" för Arvid och Edvin. Den bästa adventskalendern!
När är det okej att börja julpynta tycker du?
När andan faller på! Själv brukar jag plocka fram lite smått till lillajul och sedan öka på lite vartefter. Tro, hopp och kärlek åker upp i mitten av december och granen kommer in max ett par dagar före julafton!
När får julen åka ut igen?
Tomtarna får gå i ide när jullovet tar slut, men i övrigt har jag inte bråttom. Får spunk av folk som pyntar sig galna under advent för att sedan slänga ut rubbet på annan dag jul och ta in rosa tulpaner istället. Tagga ner lite! Jag är ju långsam med det mesta och det passar mig bra att pynta sent och sedan njuta av det i lugn och ro efter julen. Tjugondag Knut är väl en tumregel, men i ärlighetens namn brukar vi nog behålla granen så länge den behåller barren... ifjol eldade vi upp den först i månadsskiftet januari/februari! Vi plockade bara bort det juligaste pyntet och så behöll vi den som en extra mysig krukväxt. Älskar att ha skog inne i huset!
