Sommaren?

 

Imorgon är det augusti och snart är det dags för den frågan. Den vi alla bollar med våra kollegor när vi ses efter ledigheten: Hur var sommaren? Ja, hur var den? Inte dålig alls. Inte fantastisk heller. Faktum är att den inte känns särskilt minnesvärd över huvudtaget, utan bara en lång rad helt vanliga dagar. Vi har gjort trevliga saker för all del - vi har haft studentkalas, firat jubilarer och ätit en massa tårta, vi har varit på Piteå summer games, hängt med Sverigekusinerna både där och här, åkt till fjällen, haft mycket skön hemmatid.... men när jag försöker fundera kommer jag knappt på en enda sak som varit ny. Inget som kommer att stå ut som "sommaren när vi..." 

En överhängande känsla är att jag gått och väntat in familjemedlemmar en stor del av sommaren - Matias har ju bytt bort sitt lärarsommarlov mot fyra veckor sommarsemester, men jobbade dessutom mängder med övertid fram tills han äntligen blev ledig mitt i sommaren. En tonåring har haft civiltjänstkurs + inlett civiltjänst och den andra har sitt första sommarjobb. Lite hoppfullt tänkte jag att vi säkert hittar en lucka där jag kan hitta på nåt kul med barnen (eller ett par av dem) i några dagar, men det kom aldrig till det. Efterklokt tänker jag att jag borde ha bokat in en soloresa eller dragit igång nåt eget projekt, men... det blev inget sånt. Vädret har ju inte heller hjälpt - så regnigt och kallt som det har varit har jag nu, när hela juni och hela juli gått, hunnit simma ute två gånger. Två! Oförsvarligt magert för en som älskar känslan av att simma under bar himmel.

Men kanske är den här något enahanda sommaren okej. Kanske är det precis vad som behövdes? Förra sommaren var mycket av allt, både roligt och sorgligt, så när skolan började kände jag mig helt dränerad och långt ifrån redo för höstterminen. Den här gången ser jag fram emot att saker och ting ska dra igång igen - så kanske var den här icke minnesvärda sommaren precis den present jag inte ville ha, men mot min vilja behövde? 

(Men jag hoppas fortfarande på en lugn och vacker augusti månad, med många tillfällen att ändra på det klena badsaldot!)

Tankar

En av sakerna vi gjorde i början av sommaren var att fira svärfar som fyllde 80 år. En present från oss var ett löfte om en utflykt till Tankar, en plats dit faktiskt ingen av oss, inte han heller, någonsin hade varit. Vi har pratat om en utflykt ut till fyrön i flera somrar, men aldrig riktigt fått till det, så vi tänkte att det här blir en bra spark i baken - om vi en gång har lovat bort utflykten som present kan vi helt enkelt inte prioritera bort den ännu ett år! Det tog oss ändå nästan två månader att pricka in en dag, men i onsdags kunde faktiskt hela familjen följa med, så det var värt väntan. En vacker dag dessutom, vilket inte är självklart denna regniga, ombytliga sommar!

 

Tyvärr begränsas svärfar just nu lite av ett krånglande knä, men han var mer än nöjd med att sitta i solen med en kaffe medan vi utforskade ön. Det finns en naturstig runt ön, men har man bara alla knän i skick tar den ingen lång stund att gå! (Och jo, Edvin går på stigen även om den ser ut att ha försvunnit på den här bilden... för fåglarnas och vegetationens skull ska man inte ströva fritt.) Mysigt var det, även om stigen på vissa ställen gick precis intill sommarstugorna, och i något fall precis framför verandan... Det måste vara ett lite speciellt ställe att ha sitt sommarnöje, men i och för sig vet de ju att de flesta besökare som vimsar runt bara är där 2-3 timmar, tills turbåten går tillbaka mot land. Efter 15.30 får de pusta ut och njuta av friden igen! I och för sig finns det övernattningsmöjligheter på ön, så det kanske får vara nästa tillägg på önskelistan!

Det ordnas gratis guidningar på en halvtimme, både på svenska och finska, och vi nappade på den svenska. Vi behövde inte trängas, för vi var faktiskt de enda som väntade vid samlingspunkten trots att det hade varit pintjockt med folk på båten... På väg in i den lilla kyrkan hann jag väsa åt de två av mina barn som ibland gillar att teaterpuckla på varandra att det inte är valbart att bete sig som folk. Blir ju lite besvärande om en tredjedel av gruppen plötsligt håller på med stagefighting istället för att lyssna... men de fattade. Såklart!

Den lilla kyrkan på ön förvånade mig med sin historia. Själv skulle jag aldrig ha gissat att den byggdes så långt tillbaka som 1754, då för att underlätta livet för fiskarna som annars hade behövt ta sig in till sockenkyrkan varje söndag. Den ser inte mycket ut för världen, men jag förstår absolut att det regelbundet ordnas vigslar där! 

Fyren då? Tankar är fortfarande en fungerande fyrö och fyren lär fortfarande vara Finlands lyskraftigaste fyr. Mer rolig info är att ljusanläggningen tillverkades av samma fabrik som Eiffeltornet, och dessutom samma år. Coolt!

Eftersom fyren fortfarande är i bruk går det inte att gå upp i den när som helst, men under vissa veckodagar under sommaren får man lösa biljett och gå upp i grupp för att se på utsikten. Vi tänkte att vi lika gärna kan passa på när vi en gång kommit oss så långt som till ön, och köpte biljetter redan på båten. Det vi inte hade räknat med var att många andra tänkt som vi... När man köper biljett får man ingen tidpunkt, utan får ställa sig i kö och gå upp i tur och ordning. Första gången vi gick dit avskräcktes vi av den långa kön, men tänkte att det nog drar undan efter den första ruschen... Joke's on us: när vi kom tillbaka senare var kön ännu längre, och för att ha en chans att använda de färdigt betalda biljetterna fick vi gilla läget och ställa oss och vänta. Sist och slutligen tog det hela nästan en timme av vår tid på ön, vilket vi inte hade räknat med... men i kön hann vi äta mellanmål, några av oss hann promenera ner till dassen i hamnen och komma tillbaka utan brådska, de mest klätterglada hann klättra runt lite på fyrens nedre del, och så var det ju faktiskt både vackert väder och en vacker miljö. 

Sen måste jag också erkänna att jag hade fått för mig att man fick gå upp i själva lyktrummet (kan hända att det var nån bild i broschyren som gjorde mig lite väl optimistisk), och det insåg jag ju ganska snart under köandet att inte stämde. Man får gå upp till de översta fönstren, som väl är en våning under lyktrummet. Där kunde man se ut genom fönster åt tre håll. Utsikten var fenomenal, men någon ljusanordning fick vi inte se... (På bilden syns också en del av den hoppfulla kön... vid det där laget var det inte jättelänge kvar till stängning, så jag hoppas de hann få upp alla som stått och väntat!)

Att gå upp i spiraltrappan var i och för sig en upplevelse i sig - det fanns inga innerväggar, så man kunde se konstruktionen både uppåt och nedåt. Det var coolt! Men var det värt att gå upp? Ja, om vi räknar på inträdet. Nja, om vi också räknar in väntetiden. Mitt bästa råd skulle vara att vänta och köpa biljett på plats (vilket var prick lika enkelt som att ge över de förköpta biljetterna), på det sättet får man kolla in kön och avgöra om det verkar värt väntandet. Sen var det faktiskt en sällsynt solig dag och högsäsong när vi var där, så i början eller slutet av säsongen är det säkert något helt annat!

Överlag - en väldigt lyckad utflykt, jag är glad och nöjd! En mysig ö med spännande historia. Ovanligt vackert väder och glass på caféterassen. Hav och vind och havtornsbuskar som står tunga av omogna bär. Glad att vi kom oss iväg!

Hej!

Vågar vi? Ja, kanske det! Jag vågar skriva ett inlägg igen - och jag tänker ge mig själv en utmaning! Nu är det inte mycket kvar av sommarlovet, men under de veckor som finns kvar ska jag skriva tre inlägg/vecka. Yikes! Och hej!

Jag har saknat bloggen. Tidvis har det varit en sån inspiration för mig, och jag tycker alltid att det är så roligt att läsa bakåt i bloggen - en guldgruva av minnen som kanske, kanske inte skulle försvinna annars. Jag vet att bloggarnas guldtid är förbi, men förstår egentligen inte riktigt vad det har med min blogg att göra eftersom jag aldrig haft nån större läsekrets - eller ens velat ha det. Nu lägger jag sporadiskt upp inlägg på Instagram, men det är något helt annat. Det ska vara snyggt, det ska vara kortfattat och jag ska veta om att hela min bekantskapskrets scrollar igenom eller förbi. I bloggen kan jag vara långrandig och skriva mest för min egen skull - samtidigt som jag förstås tycker det är kul om nån läser. Säg gärna hej i kommentarerna om du gör det!

Bilden? Från fjällen, dit vi varit än en gång, den här gången i jättesällskap av största delen av min storfamilj. Det var fint! Och intensivt!

Bokåret 2025

Vad är bloggen nuförtiden? Jag vet inte, men åtminstone en chans att göra årslistor! I år har jag tyvärr varit rekorddålig på att anteckna vilka böcker jag läst, så jag har bara skrivit ner 38 böcker. Det har inte heller varit det bästa bokåret, men jag är säker på att det finns en hel del som glömts bort - jag kom ihåg flera böcker till bara på det att jag kollade igenom listan nu! Jag både läser och lyssnar, och när jag kollar mina anteckningar ser jag att det lustigt nog har varit exakt 50/50 - 19 ljudböcker och 19 fysiska böcker... Tyvärr inga andra språk än svenska och engelska, även om jag tänker att jag kanske borde sätta som mål att läsa (eller kanske snarare lyssna) på åtminstone en bok på finska i år. 

En bok jag inte kunde släppa:

Betongrosor av Angie Thomas - en prequel till hennes The Hate U Give. Jag rekommenderar dem båda!

En bok som fick mig att gråta:

Jag tror inte jag bokstavligen grät till någon bok i år? Men jag tyckte att Mellan himmel och här av Cassandra Brunstedt var berörande - om relationen mellan en mor och dotter, hur skoningslöst det kan vara att drabbas av en obotlig sjukdom och hur livet kan innehålla ljus och mörker samtidigt. 

En bok som fick mig att skratta:

Jesse Q. Sutantos serie om Vera Wong är charmig, och ganska rolig. En bossig kinesisk, till åren kommen tehandlare som lägger sig i överallt, skaffar vänner och löser ett och annat mordfall på köpet.  

En bok som var värd besväret:

Inför vårens Erasmusresa till Turkiet lånade jag Pia Ingströms essäsamling Den mystiska näktergalen som handlar om judiska, armeniska och grekiska minoritetsgrupper i Istanbul. Väldigt nischat, men också väldigt intressant! Vissa delar läste jag ivrigt, men andra delar gick trögare, så det tog mig kanske fyra månader efter resan innan jag hade läst ut den... Tack bibban för att jag fick förnya den så många gånger!

En bok som inte var värd besväret:

Besvär och besvär, men jag tyckte inte riktigt ADHD is awesome av Penn & Kim Holderness gav så mycket. Jag lyssnade på den för att 1) de gör roliga reels som hela tiden dyker upp i mitt flöde och 2) jag är intresserad av olika NPF-diagnoser. Det var dock ganska ytlig och gav inget nytt. Lite underhållande ibland, på sin höjd. 

En bok som lärde mig något nytt:

Mariette Lindsteins Lång väg hem - mina 25 år i sekten var intressant läsning där jag lärde mig mer om scientologi, livet i en sekt och vägen ut ur den. 

En bok jag inte blir klok på:

Salmon fishing in the Yemen av Paul Torday. Varför är den skriven som ett mischmasch av brev, berättande kapitel och diverse dokument? Idén var ju så bra, och de mer berättande avsnitten blänker till, men - ursäkta - jag blev ganska uttråkad av den i längden. Det hade jag inte förväntat mig.

En bok jag var fel målgrupp för:

Jag läser ganska många böcker jag är fel målgrupp för, tack vare mitt jobb som lärare och tack vare att jag fortfarande får läsa högt för Josef 11 år (tack Josef!!). Det är jag glad för! Annars hade jag t.ex. inte läst Smugglarens skatt av Axel Åhman, Den hemsökta skogen (i Spejarens lärling-serien) av John Flanagan eller återkommit till tegelstenen Harry Potter och Fenixorden. En annan bok jag antagligen var fel målgrupp var A court of thorns and roses av Sara J. Maas, men jag läste den för att se vad hypen handlade om. Jag var inte så imponerad, men vem vet - kanske läser jag fortsättningen ändå?

En karaktär jag minns:

Naturligtvis Rut på Skuggas, i Skuggas av Ann-Luise Bertell. En kärv och stark kvinna - kanske inte lätt att umgås med, men ett väldigt fint personporträtt.

En karaktär som jag skulle vilja träffa:

Då får jag nästan återkomma till Vera Wong. Jag skulle gärna sitta vid hennes middagsbord!

En bok jag vill flytta in i:

Jag läser just nu En ljusets lek av Louise Penny, och kan inte låta bli att tycka att det skulle vara mysigt att flytta in i byn Three Pines utanför Montréal. Även om det inträffar något fler mord än normalt där, vilket talar lite till den idylliska byns nackdel...

En mening/ ett citat som jag strök under:

Stryker inte under citat tyvärr, inte ens i egna böcker!

Årets resebok:

Det kanske skulle vara Den mystiska näktergalen då? Men Peppe Öhmans Livet & USA tog mig också med på en resa till USA, ett land som fascinerar, men just nu känns väldigt avlägset att besöka. 

Den sista bok jag läste 2025:

Den sista avslutade boken var småmysiga ljudboken Jul i Klockarviken av Lena Lindgård. Trevligt sällskap i julstöket, och kul med en bok som utspelar sig i och kring Vasa!

Den första bok jag läser (läste) 2026:

Den bok jag håller på att läsa under årsskiftet är just Louise Pennys En ljusets lek. Det är länge sen jag har läst några böcker i serien om kommissarie Gamache, men måste nog ta upp tråden och fortsätta med serien igen efter den här! Som högläsning för J läser jag just nu Jakten på norrskenet av Eva Hildén, perfekt vinterläsning med lite lagom spänning och naturbeskrivningar.

En bok jag annars bara vill rekommendera:

Kan inte låta bli att nämna den kanske märkligaste bok jag läst i år: Elif Shafaks 10 minutes 38 seconds in this strange world. I 10 minuter och 38 sekunder efter att hon mördats stannar den olycksaliga Leila, en prostituerad på Istanbuls skuggsida, kvar i den här världen och berättar om sitt liv och sina vänner. En minnesvärd bok som inte liknar särskilt mycket annat! 

Och en bok till som jag annars bara vill rekommendera:

Nu fuskar jag och säger två, eftersom de hör ihop: Colm Tóibíns Brooklyn och Long Island som målar upp ett levnadsporträtt av irländska Eilis Lacey, som utvandrar från Irland på 1950-talet. Det handlar om vad hon möter, vad hon lämnar och hur hennes liv blir i det nya landet. 

En bok jag ser fram emot att läsa:

Då får jag säga Årets sista mord av Sophie Hannah. Det finns tydligen en serie nyskrivna berättelser om Hercule Poirot som jag har missat. Ska bli kul att se hur det har lyckats - är stämningen rätt? Vi får se. 

Året som gick, 2024

Det är dags för en årslista! Jag tror nästan att den förblev oskriven ifjol, men det är en för lång tradition för att jag ska ge mig bara för det. Så här kommer årslistan 2024!

Gjorde du något 2024 som du aldrig gjort förut?

Övningskörde med mitt barn + fick skjuts av honom, i hans stiliga Volvo, efter att han hade tagit körkortet! Jag umgicks också mer med olika hundar än någonsin förr och har för första gången i mitt liv börjat fatta grejen. Inte så att vi lär bli hundägare i första taget, men jag uppskattar att hänga med hundarna jag träffar då och då!

Jag ordnade/deltog i inte mindre än sex internationella Erasmusträffar med elever på nio månader, vilket är ganska galet eftersom jag ju jobbar heltid även utan Erasmus med i beräkningen! Mars - hemmaplan, april - Ungern, maj - Ungern, augusti - hemmaplan, september - Irland och november - Turkiet. Kan inte förneka att det blev lite för mycket med all admin, men samtidigt gav det väldigt många roliga minnen och upplevelser! 

Genomdrev du någon stor förändring? 

Nej, inte direkt. Matias däremot, han lämnade läraryrket efter 14 år och började jobba som ingenjör istället, så förändringens vindar har liksom fläktat lite på mig också. Själv trivs jag bra i skolvärlden och är inte på väg någonstans, men det är roligt att se hur inspirerad han har blivit av sitt byte! 

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? 

Ännu bättre - jag blev moster än en gång! (Och fick den glada nyheten att jag, om allt går väl, blir faster igen 2025!)

Vilken dag från år 2024 kommer du alltid att minnas? 

Att åka till Helsingfors med mina ungar i somras och låta dem styra upp (den första) dagen blev ett framgångsrecept! Vi åt pizza, gick på legobutik och letade oss fram till Supercells huvudkontor för att ta selfies med diverse brawlers. Det var en 100 % rolig dag! 

Dog någon som stod dig nära? 

Tacksam över att få svara nej!

Vilka länder besökte du? 

Sverige (tre gånger), Ungern (två gånger), Irland och Turkiet. Många fina upplevelser!

Bästa köpet? 

Min gröna Haglöfs dunjacka som jag köpte på väg hem från sportlovet hos Sverigekusinerna. Lätt, varm och snygg, mer kan jag inte önska av en vinterjacka.

Gjorde någonting dig riktigt glad? 

Tid. Oplanerad tid, ledig tid, fri tid. Tid att umgås, tid att vara ensam, tid att göra något bra och tid att göra ingenting.

Saknade du något under år 2024 som du vill ha år 2025?  .

Träningsrutiner jag trivs med och som blir av. Jag gillar vattengympan och AW-volleyn, men det räcker inte. Något som skulle bygga upp min styrka, passa in i mina vardagsrutiner och ändå inte vara hemmaträning (för även om jag kan uppskatta online-träning börjar jag ha det upp i halsen efter att ha fastnat i det sedan 2020...) 

Vad önskar du att du gjort mer?  

Prioriterat sömn och någon form av träning även under jobbiga och stressiga perioder. När jobbet flyter ut över kvällar och helger blir jag lätt gränslös och bara jobbar vidare i all evighet på bekostnad av att ta hand om mig själv och min hälsa. Det hoppas jag bli bättre på i år! Eller något år i framtiden. 

Vad önskar du att du gjort mindre? 

Tjatat om telefoner och skärm. Eller snarare så här: jag önskar att vi i ett tidigare skede hade styrt upp hela det träsket bättre för att inte behöva tjata så mycket nu!

Favoritserier från året som gått?  .

Jag har sett många okej serier, men egentligen ingen riktigt minnesvärd tror jag? Får kanske säga Lupin, mest för att det var kul att se den tillsammans med barnen. Eller förresten, SVT:s julkalender Snödrömmar! Den såg vi också tillsammans, nästan varenda avsnitt.

Bästa boken du läst i år?  

Återkommer med en läslista för 2024!

Största musikaliska upptäckten? 

Spotifys bästa playlist med julmusik heter Cozy Christmas Jazz och beskrivs som "Warm instrumental versions of your favourite Christmas songs". Så behaglig - perfekt musik när man vill inbilla sig att vardagsstöket egentligen är något avkopplande och mysigt. 

Annars är mera musik också något jag önskar mig inför 2025 - att mer medvetet och helhjärtat lyssna på musik, att sugas in och uppleva den, inte bara låta den rinna fram i bakgrunden. 

Vad var din största framgång på jobbet 2024?  

Ibland känns det som att det räcker att ta sig igenom arbetsvecka för arbetsvecka med hedern i behåll, men jag är också stolt över att ha rott en intensiv höst i land - ny klass, många Erasmusaktiviteter och mycket att styra upp, men det har rullat som det ska!

Största framgång på det privata planet?  

Jag kan faktiskt inte komma på något stort - men kanske då att det mesta har rullat i stort sett som det ska, även under vårterminen som var stressig och slitsam. 

Största misstaget? 

Nu blir jag så sjukt tråkig, men att inte dra gränser för hur mycket av mig som arbetet får sluka. 

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? 

Varje år innehåller högt och lågt, glatt och ledset, och ju äldre jag blir, desto bredare tycker jag räckvidden blir. Det kan bli lite slitsamt, men tråkigt blir det ju inte. 

Vad spenderade du mest pengar på?

Som vanligt mest tråkiga vuxengrejer som alla behöver men ingen minns! Det som sved mest var åtminstone vattenjumppan jag betalade för hela höstterminen, men knappt kunde använda - först krockade det med alla möjliga föräldramöten och resor, sen fick jag mykoplasma. Men den smällen kunde jag ta, och har redan anmält mig till vårterminen med höga förhoppningar om att kunna närvara prick varje gång!

Något du önskade dig och fick? 

Ännu ett färgglatt och fint år med resor, hälsa, vardagslunk och familjeliv. Precis det som jag förhoppningsfullt fortsätter önska för 2025!

Något du önskade dig och inte fick?

En förändring i min balans mellan jobb och fritid. Det är förstås naivt att önska, man borde ju istället göra något åt det, men det är lättare sagt än gjort! Är tydligen urkass på att freda min fritid, men så länge det finns liv finns det hopp. Kanske 2025 blir året när jag lyckas sätta gränser för jobbet?

Vad gjorde du på din födelsedag 2024?

Det här låter väldigt tråkigt, men jag var hemma med Josef som hade feber, samtidigt som jag själv hade nån slags halvhjärtad magsjuka som inte riktigt bröt ut. Kanske inte världens höjdarfödelsedag, men ändå helt okej. Och helgen därpå åkte jag till Tammerfors med två av mina systrar och fick fira med dem!

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? 

Mer ordning och reda i skåp och lådor och hjärna och uthus.

Vad fick dig att må bra?

Att spela brädspel med mina barn. Att gå ut i skogen. Att kliva ut i en främmande stad och känna upprymdheten brusa. Vattengympa. Kramar. Havregrynsgröt med blåbär och äppelbitar. Fysioterapiövningarna som får min rygg och mina fötter att må bättre - så länge jag minns dem. 

Vem saknade du? 

Ibland kände jag att jag saknade mig själv - eller snarare mitt eget sällskap. Att bara hänga med mig själv och fördriva tid försjunken i mina egna tankar, utan att världen utanför behöver mig för något.

De bästa nya människorna du träffade? 

Min nya systerdotter Alice förstås! 

Men jag träffade också många nya, fina människor tack vare Erasmus, både på resor och på hemmaplan. Jag blev också klassföreståndare till nya sjuor, och samtidigt som de gör mig helt utmattad ibland är de också hemskt roliga! 

Ibland blir jag alldeles snurrig av att ha ett jobb som gör att jag träffar så många nya människor varje år, men det gör också livet färgglatt och fascinerande. De flesta människor är ju så bra.

Högsta önskan just nu? 

Mer tid för att pyssla och fixa här hemma. Både i liten skala, med mer ordning i vardagskaoset, och i större skala, som att måla om och kanske våga sig på en badrumsrenovering. 

Vad tänker du göra annorlunda nästa år? 

Jag tänker vika mer tid och tankekraft för matlagning. Ofta faller vi in i ett mönster där Matias sköter mer av vardagsmatlagningen medan jag tar hand om tvätt och klädvård, och det brukar vi båda två vara ganska nöjda med. Men hösten var riktigt oinspirerad när det gäller mat - ingendera av oss hade inspiration eller tid för matlagning, så det blev mycket halv- och helfabrikat och inte så mycket matglädje. Under jullovet skärpte vi till oss och nu hoppas jag att det lilla frö av inspiration som väcktes ska hållas vid liv! En annan sak jag ska försöka prioritera upp är församlingsliv - jag har periodvis varit en ganska passiv församlingsmedlem, men hoppas att jag skulle kunna ta lite mer tid även för det. 

2025

Gott nytt år!

Jullovet är snart slut, även för den lyckliga kommunen som har jullov ända till den sjunde, men det har uppfyllt sitt syfte. Det har varit ett långsamt och förnöjsamt lov. Hela familjen har sovit länge på morgnarna, vi har träffat släkt och vänner, spelat sällskapsspel, läst och ätit väldigt mycket gott. En dag kände vi oss aktiva och tog hela familjen till simhallen. Vi har inte tagit oss an ett enda nyttigt projekt, men vi har lagat mycket mat och, till min glädje, hållit huset nöjaktigt städat. Det har hela tiden känts som om vi gjort väldigt lite, men i backspegeln var det ändå en hel del. Det var precis ett sådant lov jag hoppades på!

Den här helgen har Sverigekusinerna varit i Finland, så idag har vi ätit julskinka, bytt julklappar och lyssnat på julmusik - de skulle ha kommit till jul, men däckade i feber och hosta, så vi fick fira i efterskott istället! Vi har hängt med dem så mycket som möjligt i helgen, men igår stack vi iväg till Vasa på eftermiddagen för att äta pizza och se den sista föreställningen av Wasa teaters Snöfall. Mysigt, och så roligt att ta med hela familjen på teater! 

En dag återstår av lovet. För mig blir det antagligen en dag framför datorn, med all terminsplanering jag inte hann före julen eller prioriterade under lovet. Men det gör mig ingenting, utan jag tycker faktiskt det ska blir ganska trevligt att komma igång igen. Och det, om något, är ett tecken på att lovet var bra!

 

En helig källa och ett sedan länge övergett kloster

Irlandsberättelsen fortsätter och nu har vi kommit till en av höstens - eller årets? - finaste dagar. Onsdagen under Erasmusveckan på Irland var vikt för en heldagsutflykt runtom i norra Mayo, och det var verkligen den irländska drömmen. Blå himmel, gnistrande grönt gräs och berättelser och historier i varje buske. Ingen av platserna var egentligen särskilt långt från Ballina, vilket får mig att misstänka att det skulle gå att sätta fingret på vilken punkt som helst på Irland och lätt kunna fylla en semestervecka med spännande utflykter. En vacker dag ska jag ta med familjen till Irland och åka längs med hela västkusten, jag tror det skulle vara fantastiskt - men samtidigt förstås också mycket svårare att hitta de små guldkornen på egen hand.

Ta till exempel Tobar Mhuire, eller St Mary's Well - inte helt självklar att hitta för en besökare, men en väldigt speciell plats. Efter en lagom kort promenad längs med ängar och kohagar kom vi fram till platsen, som varit en helig plats ända sedan urminnes tider. Där finns ett pyttelitet kapell från 1700-talet - och på taket växer ett havtornsträd. Havtorn och heliga källor är tätt sammankopplade, och det finns en gammal tradition med "rag trees", där man knyter upp en tygbit i trädet för någon som är sjuk eller tyngs av andra problem - förhoppningen är att samtidigt som tygbiten ruttnar bort, försvinner också problemet den symboliserar. Traditionen går ända tillbaka till hednisk tid och var vanlig ända fram till 1970-talet. Numera finns traditionen bara kvar på vissa platser, som till exempel här. 

Den här platsen var nog en av resans största överraskningar för mig - jag förväntade mig inte mycket, men det var en plats jag hade kunnat stanna på hela dagen - så fridfull!

Men vi stannade inte, utan fortsatte till Rosserk Friary, en klosterruin bara ett stenkast bort, alldeles intill River Moys flodmynning. Måste ha varit en väldigt central plats när det byggdes! Franciskanerklostret byggdes på 1440-talet och fungerade bland annat som en skola. Klostret var dock inte i användning särskilt länge, utan brann ner 1590 och byggdes aldrig upp igen. Men det är fortfarande en plats där det är lätt att föreställa sig det medeltida klosterlivet!

Jag tycker det är fantastiskt att kunna besöka Ballina för tredje gången och fortfarande få utforska helt nya platser bara några kilometer utanför staden!

Vår grupp bestod av besökare från Ungern, Turkiet och Finland, och förstås också irländska värdar. Jämfört med de storskaliga projekten vi haft förut känns det ganska hemtrevligt och avslappnat med något mindre grupper från något färre länder - även om det förstås också kan ha sin charm med de större sammanhangen!

Och där! Där går gränsen för hur många foton som är rimligt i ett inlägg. Fortsättning följer i ett annat inlägg, eller två! Som avslutning ger jag er det runda tornet i Killala, där vi gjorde ett snabbt stopp på väg till vår nästa destination.

Tillbaka i Ballina!

Reseberättelsen fortsätter - åtminstone en dag till! Nu är vi i Ballina, County Mayo, tillbaka bland våra vänner i stadens gaelscoil, eller irisktalande skola, för åldrarna 5-12 år. Jag börjar mer och mer inse att oavsett hur roligt och spännande det är med nya platser, så är det svårt att slå känslan av att komma tillbaka hem, men i ett annat land, på en plats som var långt utanför min radar ännu för några år sedan. Efter tre besök på sex år börjar Ballina kännas som en av "mina" platser!

Vår första dag i Ballina gick i en jämn ström av aktiviteter i skolan. Vi fick en grundlig guidning där så gott som varje klass välkomnade oss med en sång eller en dikt, vi höll våra presentationer och jobbade med projektaktiviteter. Den här resan hör till vårt storytelling-projekt och temat för just den här träffen var "stories about holidays and seasons", så vår grupp hade förberett en presentation om några finländska högtider. 

Jag har massor av foton från dagen, men eftersom det finns elever på nästan varenda en blev det lite magert. Men en bild från dagens session gaelic football får representera aktiviteterna! Ingen i vår elevgrupp ägnar sig särskilt mycket åt sport annars, men de var helt överens om att gaelic football är mycket roligare än vanlig fotboll. Det skadade förstås inte heller att vädret var fenomenalt, så nästan vad som helst hade varit njutbart ute i solen. 

Kul också att se bilder från Nykarleby - från vår Erasmusträff 2022 på väggarna i skolan!

Skoldagen avslutades med ett besök på Jackie Clarke Collection som ligger ett stenkast från skolan. Eleverna delades in i blandade grupper och fick en spårning att göra runtom i museet och under tiden kunde vi lärare strosa runt och titta. Vi såg också en film med en storyteller med så kraftig dialekt att det tog all min koncentration att förstå ens huvuddragen i berättelserna - och då räknar jag ändå min engelska som hyfsat flytande...

Efter att skoldagen avslutats hade vi lite tid, så vi passade på att fylla på frukostförrådet och gå runt och kolla lite i centrum. Inte vår bästa stund som lärare när vi skickade hem eleverna till lägenheten efter att ha kollat att de skrivit in adressen rätt i Google maps - bara för att inse senare att samma adress fanns på två olika ställen i staden... Men alla hittade rätt till sist i alla fall, och de fick ju lite extra sightseeing. Småstaden Ballina en vardagseftermiddag kändes ändå inte som det värsta stället att tappa bort en och annan elev, så allt väl! 

För middag sammanstrålade vi igen med resten av gruppen på mysiga Cot and Cobble, och sedan bjöd vi hem de andra grupperna till vår lägenhet för kortspel och snacks. Förutom vår grupp var det också grupper från Ungern och Turkiet som deltog, och eftersom de irländska eleverna var betydligt yngre blev det mest att våra elever umgicks med de ungerska och turkiska eleverna på fritiden. Fint också att vi alla bodde i lägenheter i centrum och kunde turas om att bjuda in till kvällshäng i våra respektive tillfälliga hem!
 

En dag i Dublin

 

Det är lite lustigt när jag tänker på det - jag vet inte hur många resors första dagar jag har gjort inlägg om här på bloggen, men däremot är det nog inte många jag lyckats komma i mål med! Och likväl börjar jag än en gång, den här gången med en tillbakablick till en solig måndag i september. Då hade vi startat i svinottan, jag, en kollega och fyra elever, och flugit till Irland för en Erasmusvecka i County Mayo tillsammans med våra vänner i Ballina. Vi landade tidigt på förmiddagen och fick nästan en hel dag i Dublin innan tåget gick västerut - vi hade inte planerat så mycket, men gav i stort sett eleverna fria tyglar att researcha och bestämma vad vi skulle göra av tiden och det blev riktigt bra! 

Vi började med ett lyckokast efter att ha lämnat in vårt bagage för förvaring och sökte upp första bästa lunch. Vi dissade ett ödsligt snabbmatställe och gick istället in på Nancy Hands, som vi sedan tog reda på att var 150 år gammal och något av en institution. Väldigt mysigt och dessutom god mat, så det blev en bra inledning på vår irländska vecka!

Elevernas önskelista toppades (något förvånande) av ett par katedraler, så vi började med att ta sikte på St. Patrick's Cathedral, men råkade först på Christchurch Cathedral, lika vacker den. Tyvärr var det inträde till båda kyrkorna, så vi nöjde oss med att se dem från utsidan. När jag var på en motsvarande Erasmusresa med elever för två år sedan hade vi ungefär samma upplägg med en dag i Dublin, och då gick vi in i Christchurch Cathedral utan att betala, men om vi plankade i misstag eller om de infört avgiften sedan dess förtäljer inte historien... Men jag tror verkligen det var fritt att gå in då, med inträde bara till en utställning/museum. 

Vi fortsatte till St. Patrick's Cathedral som vi beundrade ur flera olika vinklar - men ännu mer lockande var parken framför kyrkan. Vädret var strålande, och fortsatte att vara det hela veckan. Våra irländska vänner var noga med att påpeka att vi inte får tro att det är normalt väder för Irland, ifall vi skulle komma tillbaka och bli besvikna... Sommaren hade tydligen varit regnig och kall, så vår soliga vecka i september vann med hästlängder över den egentliga sommaren... Vi tackade och tog emot! Och detsamma gjorde tydligen Dublinborna, som hade gått man ur huset för att hänga i varje park och grön plätt som fanns. En skön stämning i staden!

En sevärdhet som eleverna vaskat fram var otippat nog ett Lidl med glasgolv! Under golvet på Lidl på Aungier Street finns dels lämningar från ett 1100-talshus, dels en "pit trap" från en teaterscen från 1700-talet. Från trappan på bilden ovanför kunde alltså skådespelare som i ett trollslag dyka upp på scenen - nu handlar folk Weetabix där. Kul grej, och dessutom kunde vi passa på att köpa vatten och glass för att inte förgås i den oväntade septembervärmen!

Nästa sevärdhet var det ändå jag som ledde oss till - jag misstänkte att vårt gäng kunde uppskatta Legoaffären på Grafton Street, och det gjorde de mycket riktigt. En och annan souvenirbutik blev det också längs vägen, så det var ganska gott ställt på shoppingfronten redan efter första dagen... 

Vid det här laget började vi känna av den långa dagen och letade upp nånstans att sätta oss och ladda batterierna, och det fick bli på gräsmattan vid Trinity College - ännu ett myller av sollängtande människor! (Men vilken underlig universitetsupplevelse det ändå måste vara att studera där - ständigt lika mycket turister som studerande...) Till protokollet ska också föras att jag köpte uselt te och min kollega lika uselt kaffe på cafeterian på Trinity - näst intill odrickbart, men det var åtminstone trevligt att sitta i skuggan och vila fötterna. 

Med dagens allra sista energi gjorde vi ännu en avstickare innan det var dags att ta oss till tågstationen. En annan av eleverna hade läst att det fanns en portal till Vilnius, och den ville vi inte missa! Portalen visar några olika destinationer - åtminstone såg vi Vilnius i Litauen och Lublin i Polen, men kopplingen till New York har tydligen stängts ner för gott på grund av "bad behaviour"... Det var kul! Vi vinkade och gjorde hjärttecken åt folk i Polen och de vinkade och gjorde hjärttecken åt oss tillbaka. Rekommenderar varmt ett besök för den som har lite tid över i Dublin!

Men sen var det onekligen dags att hoppa på spårvagnen ut till Heuston Station, köpa matsäck, hämta bagaget och sammanstråla med den turkiska gruppen. Mot Ballina!

(Fortsättning följer. Hoppas jag! Spänningen är olidlig - kommer jag att få ihop inlägg om en dag? Två? Fem? Hela veckan?!? Den som lever får se.)

Höstlov

Vilken tur att vi inte hade några stora höstlovsplaner! För naturligtvis gjorde jag vad varje plikttrogen lärare gör under ett efterlängtat lov och däckade med förkylning... Återstår att se om det blir någon återgång till skolan imorgon, för åtminstone idag är det väldigt tveksamt om jag och min röst hade varit fit for fight. Men det är vad det är och jag försöker att inte tänka på alla skogspromenader, allt trädgårdsfix och allt annat jag kunde ha ägnat den här söndagen åt utan förkylningen! 

Skönt med ledighet ändå, om än lite mer mer stillasittande än planerat. Tack och lov hann jag med två friska dagar, så helt stugbränd har jag inte hunnit bli. Vi inledde starkt med en heldag i Kållby tillsammans med nyopererad syster och hennes små kids - tycker det är kul att alla mina barn var helt med på att hänga hemma hos moster och två av de allra yngsta kusinerna en hel höstlovsdag! Utan wifi! 

Dagen därpå stack jag och tonåringarna iväg till Kokkola för loppis, jeansshopping och hamburgare. Jag såg längtansfullt ut på den blå himlen och de färgsprakande löven och föreslog en liiiten avstickare till naturstigen vid Villa Elba. Inte så oväntat ledde förslaget om en liten gnutta friluftsliv till kraftiga protester och mycket drama från ett visst håll, men när vi väl kom fram var det jättetrevligt. Perfekt väder, fina spångar, roliga sidoaktiviteter kring stigarna - dit måste vi åka igen med hela familjen och lite mer tid! 

Ja, och innan vi hann avrunda vid Kokkola började jag känna mig sjuk och sen har jag tagit det lugnt. Höjden av ansträngning var en dag i Purmo inklusive en lugn promenad med mamma igår, men redan det sög tydligen musten ur mig och idag är jag ännu sämre. Well well. Har iofs väntat på att knockas av någon bobba efter att ha utsatts på bred front för i stort sett allt som går i skolan ända sedan augusti, så det var väl bara väntat...