...så vi tog tunnelbanan till Piccadilly Circus. Det hade hunnit bli mörkt, men neonskyltarna lyste upp folkmassorna. Först försökte jag komma underfund med vad det var för happening som hade samlat så mycket folk, men småningom kom jag underfund med att det nog inte var något speciellt. Det var bara Piccadilly Circus. Gillar man reklamtavlor bland vackra hus, folkmassor och kvällsöppna butiker som man bara kan klämma sig in i med skohorn är det säkert häftigt. Vi stod och gapade en stund och gick sedan vidare efter att ha ägnat en stund åt att försöka orientera oss. Det var svårare än man kunde tro att hitta rätt bland alla gator som spretade ut åt olika håll! Men den gången gick vi inte fel. Inte ännu.
Sedan går åsikterna isär om vad vi egentligen hade tänkt göra. Jag trodde vi skulle gå (en inte så lång bit) mot Westminster Bridge, London Eye och Parlamentshuset, Matias tänkte sig... kanske lite längre sträckor. Så när han föreslog en liten omväg förbi Buckingham Palace ("he ir näära!") kollade jag inte ens på kartan, utan tyckte bara det var en bra idé och traskade med. Nå, det blev lite längre än jag hade trott. Men det ska jag medge, Buckingham Palace på kvällen var en ståtlig syn och jag är glad att vi gick dit! Flaggan vajade på taket och visade att drottningen är hemma. Så där stod vi i mörkret med trötta ben och funderade på vad hon gjorde. En tekopp och några småkakor framför öppna brasan kan jag tänka mig, det låter som ett kungligt kvällsnöje. Eller så var det redan läggdags för ålderstigna drottningar.
Sen skulle vi då gå mot Westminster Bridge - eller, det var planen. Vi gick och gick och såg ingenting speciellt anmärkningsvärt alls. Tills vi plötsligt gick förbi Victoria Palace, där vi hade varit på musikal kvällen före. Då saktade jag in och tyckte det började vara på tiden att ta fram kartan igen och kolla tillsammans... och visst, vi hade inte direkt gått åt det håll vi hade tänkt. Men vi kunde i alla fall passa på att fota en affisch med "vår" Billy från igår.
Därmed placerade vi bestämt tanken på Westminster Bridge på is och tog tunnelbanan från Victoria Station istället. Åh, att få sitta... underbart. Men för att nu klämma det allra sista ur dagen steg vi inte av vid vår station, utan åkte vidare till Tower Bridge för att bocka av ännu ett av Londons mest kända landmärken i nattljus. Just när vi kom var bron uppfälld för att släppa förbi en båt, men fast vi sprang ner mot sidan hade den hunnit fällas ner innan vi hann se den. Men en mäktig syn var både borgen och bron - varför byggs inte fler broar så här? Bron är byggd på 1800-talet, men i nygotisk stil. Tidsenligt är trist.
Och den skakiga bilden tycker jag faktiskt inte är det minsta misslyckad, för precis sådär stod jag och skakade av köld. Nej, om det fortfarande är någon som undrar - det här var ingen resa till sol och värme, och en extratröja på kvällskanten skulle inte ha varit helt fel. När vi väl stått och beundrat en stund var det dags även för de ivrigaste av övertrötta småbarnsföräldrar att ta sig till hotellet, och när Matias frågade om vi skulle ta tunnelbanan den där ena stationen "hem" eller om vi skulle gå - det är ju ganska nära - visste jag inte om jag skulle få en skrattattack eller ge honom den svartaste av blickar. Jag misstänker att det blev något mittemellan, och sen tog vi tunnelbanan till vårt hotell. Via kvartersbutiken för att proviantera lite nattmat, för det hade vi förtjänat.
(De flesta nattbilder har Matias tagit, det är något jag har kvar att träna på.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar