Det var sista kvällen - och vi hade fortfarande inte varit i närheten av Big Ben. Så kan man väl inte bära sig åt heller? Visserligen såg Matias Big Ben i höstas och jag 1998, men ändå. Kvällen var ung, men vi var lite klokare än dagen innan och tog tuben till Westminster. Vi vandrade över bron och njöt av utsikten (och det ovanligt klara - men därmed inte varma - vädret). När vi kommit över gick vi in genom en port och kände oss lite som Alice i Underlandet som trillat ner i kaninhålet. På området fanns en scen i form av en enorm, lila ko som hade hamnat på rygg. Bara det.
En aning förvirrade lämnade vi Alices kaninhål och strosade vidare med turistströmmarna mot London Eye.
Vi huttrade redan, men eftersom planen hade varit att vi skulle flanera med en glass i handen nån gång under resan gick vi in på McDonald's och köpte varsin. Ska i va så ska i va. Ingen resa utan glass. Vidare över bron mot Big Ben och Westminster Abbey. Den gröna belysningen på Big Ben förstod vi oss inte riktigt på, men annars är parlamentshuset vackert.
Parlamentshuset - check. Big Ben - check. Westminster Abbey - check. Sedan var det dags att skona våra fötter och värma våra fingrar, så vi tog kväldi och drog oss mot hotellet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar