Halshuggningar och kronjuveler (6.5, del 2)

Efter 311 trappsteg som början på dagen behövs det frukost. Från - kvartersbutiken förstås. Den här söndagsmorgonen blev det yoghurt, croissanter och äppelmust. Och det var något av det godaste jag åt på hela resan, fast vi åt på gående fot mot Towern. (Nygräddad croissant alltså! Mmm.) Vi tog en liten omväg (och jo, den här gången var det faktiskt nära) via "the Gherkin", en iögonfallande skyskrapa på väg mot Towern. Och även om skyskrapan var fin gjorde den goda croissanten starkare intryck på mig. Fast "gurkan" gör sig bättre på bild.

Från en symbol för det nya London till en symbol för det... äldre. Towern! Vi hade bestämt långt i förväg att gå hit, men när vi såg folkmassorna vid biljettkassorna började beslutsamheten svalna en aning. Och mitt första intryck var inget vidare. Den ruggiga vädret hade vi börjat vänja oss vid, men det ruggiga vädret i kombination med miljontals turister gjorde att jag kände mig lite snuvad på upplevelsen. Hur fascinerande Towerns historia än är, är det svårt att känna historiens vingslag när man står mitt i en i en hel fårskock som fotar samma torn och tittar på samma murar. Bää. Men det tog sig - inte genast, men när vi gick med i en guidad tur med en Beefeater. Han var verkligen precis så rolig att lyssna på som jag hade hört att de är. Hans historier slutade oftast med att någon blev halshuggen. Eller bara fängslad och eventuellt försvunnen under mystiska omständigheter. Historier som piggar upp en frusen fårskock...

 Kuriosa 1: När korparna lämnar Towern, faller både borgen och monarkin. Men korparna verkar leva det goda livet där, så monarkin lär inte falla för den skull i alla fall.
Kuriosa 2: The Yeoman Warders/Beefeaters har officiellt som uppgift att vakta borgen och kronjuvelerna och bor därför på området. Till vardags tror jag ändå de tampas med betydligt fler turistgrupper än juveltjuvar.

På området finns alltså kronjuvelerna. Vi hade egentligen inte tänkt se dem, för jag är inte så värst intresserad av ädelstenar och köerna brukar vara låånga. Men det blev nu så att vi vek in dit ändå, eftersom kön råkade vara ovanligt kort när vi gick förbi. Och vad glad jag är att vi gjorde det! Jag, som trodde mig vara ointresserad, ooh:ade och aaah:ade mig igenom hela skattkammaren. Vilken skönhet det ändå fanns i de där spirorna, kronorna och svärden. Koh-i-Noor till exempel. Inbakad i drottningmoderns krona. Fascinerande - och samtidigt lite obehagligt när man precis hade fått höra en bråkdel av alla blodiga historier som har sin grund i att alltför många velat ha makten och överdådet som visades upp i montrarna. Tyvärr var det förbjudet att fotografera, men det går ju alltid att googla... Efter att vi sett glittret, ett fängelsetorn, lite tortyrredskap, den medeltida delen av slottet och gått runt delar av muren började vi vara färdiga, även om det fanns en del av borgen som vi hoppade över; i efterhand läste jag att där skulle ha funnits en rustning som tillhört Henrik VIII, och det skulle onekligen ha varit roligt att se. (Va? Någon som kvävde en liten tanke om att jag låter lite nördig? Jag måste ha hört fel.) Men ändå - det var dags att vandra vidare. Till en busshållplats.