Det finns något väldigt charmigt med London, och en av orsakerna till det är att det finns så mycket gemensamt mellan staden själv och det som marknadsförs som symboler för staden. Det som turisterna köper med sig hem från souvenirbutikerna har de sannolikt också sett - utom kanske kungafamiljen då. I Norge är det inte så ofta man träffar på de där skogstrollen (tack och lov, jag tycker de är lite skrämmande), men i London finns det verkligen dubbeldäckare. Och tunnelbaneskyltar. Och röda telefonkiosker. Och svarta taxibilar. Och alla turistattraktionerna förstås. Man behöver inte anstränga sig för att bonga en dubbeldäckare, man får snarare akta sig för att inte bli påkörd av en. Och det vet ju alla - de bästa sevärdheterna är de som dyker upp oombedda, som i förbifarten. Som inte existerar för att behaga, utan för att de har en uppgift.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar