Utan några konkreta planer för resten av dagen tog vi en buss i riktning mot Oxford Street, där vi räknade med att hitta något ätbart. Vi steg av vid Regent's street och valde första bästa restaurang vi såg från bussfönstret - så hungriga var vi efter alla drottningamord och diamanter. Det blev en vegetarisk restaurang (Tibits) med den präktiga devisen "Love food that loves you back". Det var inte det godaste jag ätit, men helt klart godkänt.
Eftersom vi var på jakt efter något roligt åt våra barn gick vi in i Londons mest berömda leksaksaffär Hamley's på andra sidan gatan - vilken besvikelse! Trångt, stökigt och svettigt och inte ens lite fint som man föreställer sig anrika affärer i London. Legoutbudet var dessutom sämre än på vilken Citymarket som helst. Däremot gillade jag att vi bland annat fick se delar av kungafamiljen stå och vinka i folkvimlet! Så var det ju också roligt att få fota kronjuvelerna som vi bara hade fått se på utan kamera tidigare på dagen... Allt byggt i lego alltså, om det inte syns på de suddiga bilderna...
Vi vandrade vidare längs Oxford Street och tyckte det var mycket skönt att vi inte hade några shoppingplaner. Den enda affär vi gick in i var Primark, främst för att se vad grejen var. Grejen var en stor affär med galet mycket folk och långa köer. Tacka vet jag Hammersmith! I änden av Oxford Street letade vi upp ett cykelställ för att fortsätta på två hjul. Målet var Notting Hill, men först ville vi se lite parkliv och cyklade så gott man fick runt och genom Hyde Park och Kensington Gardens. Och igen - vilken befrielse att sätta sina trötta fötter på pedalerna och glida fram! Den här gången dessutom i vackra grönområden, som gav oss lite syre i lungorna.
I utkanten av Kensington Gardens står Albert Memorial, ett monument som jag hade glömt bort att jag ville se.
Jag hade sett monumentet på bilder, men jag hade inte fattat hur enormt det var - jag trodde mannen i mitten var i naturlig storlek, men det var han... inte. Mannen i guld är prins Albert, drottning Victorias man. Han lär ha varit en anspråkslös människa, som uttryckligen inte ville ha något monument, och "if (as is very likely) it became an artistic monstrosity like most of our monuments, it would upset my equanimity to be permanently ridiculed and laughed at in effigy". Jag är rädd att han skulle ha tyckt att det här var ett precis så monstruöst monument som han befarade, men själv tyckte jag det var ståtligt - men så är det ju inte jag som är avbildad i guld i jätteproportioner i mitten heller.
Själv är Victoria avbildad - i form av en mycket enklare staty - utanför Kensington Palace en bit bort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar