Tillsammanslägret 2021

Ska jag börja med att erkänna en sak? När årets lägerhelg närmade sig i fredags var jag inte direkt upplagd. Jag längtade efter ett avbrott i sommarlunken, men inte ett som skulle innebära en hel helg där jag förväntades umgås med en massa människor och liksom vara... trevlig och social. Och bo i en hydda tillsammans med min familj, bli biten av myror och sånt. Men anmält är anmält, så vi packade ihop oss och körde till Humle. Tur det! Det tog faktiskt inte länge innan jag hade värmts upp och mjuknat av lägerlivet. Och tänk, det visade sig att det var just ett sådant avbrott jag behövde! 

Förra året ordnades faktiskt också ett Tillsammansläger, men eftersom det var förkortat till ett dygn försvann det snabbare än en Humlemyra hann blinka, så nu var det roligt att få återuppta lägerlivet! Visserligen är det ett kort läger även i vanliga fall, men ändå så att man hinner landa ett tag innan man måste packa ihop igen. Så roligt att hinna träffa och prata med gamla vänner ( och - faktiskt - några nya ansikten). Det är ju inte direkt något man skämts bort med de senaste 17 månaderna. Extra roligt att syrran Hanna och hennes familj också var där, så vi fick umgås intensivt i ett par dagar. 

Stranden vid Humle är vacker i solnedgången, men ingen vidare badstrand. Då är det tur att det finns andra stränder i närheten! Både på lördag och söndag körde vi iväg till (två olika) stränder i Kantlax tillsammans med Hannas gäng. Älskar älskar älskar att simma i klart, (ganska) varmt sommarvatten. 

Och så kom vi då hem på söndag eftermiddag, trötta och bromsbitna, men mycket glada för helgen som varit. Här hemma stod renoveringsröran kvar som vi lämnat den, men i drygt två dygn hade vi fått strunta blankt i den och ägna tiden åt annat. Det behövde vi!