Vykort från vår sommartillvaro

Hur har man någonsin hunnit utanför Finlands gränser på sommarlovet, jag bara frågar..?

Jag som trodde att den här sommaren med alla inställda planer skulle bli oändligt lång och att vi äntligen skulle upptäcka vad vi gör när vi är klara med allt annat. Inte hänt hittills och kommer knappast att ske framöver heller! Insåg igår kväll när vi ställde väckarklockan för att åka iväg på ett extratalko på Humle idag att vi varit ute på vift fem dagar i sträck nu - inte konstigt att jag började längta efter att planlöst tassa omkring här hemma! Det har varit idel trevliga saker och inga stora projekt heller, men något hela tiden. Vi har fikat hos syrran Jenny, åkt till stranden med syrran Hanna, varit på talko x 2 på Humle och förstås - varit på mängder med fotboll!

Fotboll alltså! Det här är vår första sommar med två fotbollsspelande barn och jag fattar inte hur folk hinner med allt skjutsande om de dessutom jobbar? Edvin har två träningar/matcher per vecka och Arvid tre, plus att det ibland kan tillkomma ännu något fotbollsrelaterat. En enda träning/vecka (vissa veckor) har Arvid på cykelavstånd här i byn. Jag är verkligen jätteglad över att de båda två trivs och har roligt på fotbollsplanen, men all logistik..! Då spelar de inte ens i några överdrivet nitiska lag, utan även jag tycker att ambitionsnivån är alldeles rimlig. Skulle kanske kännas mindre overwhelming om jag själv älskade lagsporter. Eller sporter. Eller ens bänksporter (framför allt bänksporter.) Men jag kan gå med på att det är okej att titta på fotboll om mina egna barn är på plan  - och helst om planen är utomhus i vackert sommarväder!

Jag vet att det finns ett lag för Josefs ålder och jag vet att han skulle bli överlycklig över att själv få börja spela, men jag vet inte... tre olika lag? Med alla medföljande kioskturer, whatsappgrupper och wc-pappersförsäljning... kanske vi tar det nästa år... Oh well. Igår var jag ute på vift med Arvid och Edvin eftersom Edvin hade två matcher i Kokkola på kvällen, så vi passade på att köra dit redan på eftermiddagen för att gå i affärer och äta hamburgare på parkbänk. Det var trevligt!  Nästa vecka har Arvid match i Oulainen, så vi får se, kanske vi gör det till en heldagsutflykt. (Hälsningar från en som starkt ogillar transportsträckor.)

De sandiga bilderna är från årets första beachdag, Fäboda-Storsand tillsammans med Hanna och hennes barn. Vattnet var iskallt, men både luften och sanden var underbart varma. Vädret den här sommaren alltså, ganska fenomenalt! Åh, måste få till fler stranddagar snart! Har i flera somrar drömt om att smita iväg ensam till en strand, med en filt, en bok, lite snacks och några timmar bara för mig själv... Fattar inte ens själv varför det verkar så ouppnåeligt. Kanske just för att det är en strand, känns som fult spel att inte ta med mig resten av gänget - känns så mycket mer okej att göra något tråkigt på egen hand, som att storhandla på Prisma (döden). 

Idag åkte vi iväg till Hummelholmen igen. Vi hade så bra flow på talkot i lördags (och är tydligen lite för bra på att hitta saker som borde göras), så vi kom överens med svärfar Ingemar (som är disponent för området) om att träffas där och fortsätta fixa idag. Själv städade jag döda flugor ur ett par hyddor (sommarens första övernattningarna är nästa vecka) medan Matias målade. Barnen hjälpte till här och där, men chillade mest. Helt okej det också! 

Vi hade planerat att simma också, men det blev sist och slutligen bara jag som doppade mig. Det är ett tag sen jag badat på stranden precis nedanför lägerområdet och nu minns jag varför... svartleran där skulle räcka till gyttjebad för rätt många spabesökare! På vissa ställen sjönk jag ner med lera upp över knäna, och även om jag gick ut så jag hade vatten till midjan nådde leran så högt att jag samlade hinkvis innanför baddräkten när jag försökte simma. Haha! Men ganska varmt och skönt i vattnet i alla fall. Nästa gång får vi nog gå hundra meter bort längs vägen för att komma till en strand med lite bättre botten. 

Jaha. Det blev visst ett dagboksinlägg ändå fast jag inte alls hade tänkt mig det. Kära dagbok, då vill jag också berätta att idag var första kvällen som jag blev tokig av mygg i skogen. Tokig! Så sent som i förrgår var jag själv lika förvånad som Matias när jag kom hem och berättade att jag bara hade sett till några få, till och med fast jag lufsade runt mitt i skogen ångande av svett... Gäller tyvärr inte längre!