Med risk för att framstå som lite mer arbetsam än jag egentligen är... ännu ett talkoinlägg! Tydligen vårt alternativa sommarnöje 2020 istället för resor och långväga äventyr.
Idag blev det talko på lägerområdet Hummelholmen för hela familjen. Min aktivitetsklocka visade ungefär 200 % aktivitet när jag tog den av armen ikväll och jag kan nog säga att det var ett av de roligare sätten att få ihop dagens steg. Det brukar alltid ordnas ett vårtalko för att ställa området i ordning inför lägersäsongen i mitten av maj och jag brukar alltid ha lika dåligt samvete för att vi aldrig hinner/orkar delta - maj går bara inte i en familj med två lärare och tre barn med i runda tal ungefär en miljon olika våravslutningar... Det ordnades som vanligt i maj i år också, men precis i samband med skolöppningen, så nääe... Men eftersom lägersäsongen ändå skulle komma igång flera veckor senare än vanligt i år ordnades en uppföljare nu också. Perfekt för oss, den här gången hann vi med!
Kunde inte låta bli att gå och tänka på att det är lite sorgligt att det ska krävas en pandemi för att vi ska åka på talko till Hummelholmen, en plats som betyder mycket för oss alla och där vi brukar trivas och ha roligt (oavsett om det gäller festival, läger eller madrasser som ska bäras ut till alla hyddor). Att arbeta tillsammans för något man tycker är betydelsefullt är definitivt något jag vill lära mina barn och det är så oerhört frustrerande att vi inte hittar mer tid och tillfälle för det.
Det är inte direkt någon unik iakttagelse, men hjulen snurrar rätt fort för Homo Nutidiens. Det jag tänkt en del på under de här månaderna med inställda planer är att det höga tempot inte bara handlar om det vi måste eller borde göra, utan också att det finns så mycket vi KAN göra - hela tiden, alltid! Roliga, givande, till och med viktiga saker. Sådant vi väljer att göra för att det ger oss något. Men alla de här möjligheterna vi nappar på kostar också något - till exempel tid, ork och vilja att lägga en hel lördag på talko. Tja. Inte vet jag om eller vad jag lärt mig av livet av den här restriktiva våren och sommaren, men den här chansen att pausa för att ta ett steg tillbaka och granska sig själv får en del självklara saker att framstå som rätt... uppenbara.
Anyway. Vi hade så bra flow att vi kom överens med svärfar om att vi skulle åka ut en dag till den närmaste veckan för att måla lite, så snart kan jag kanske ge bloggen nytt namn. Talkobloggen, yes?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar