Igår blev det nästan en heldag på Humlefestivalen. Superdag!
Vi droppade in vid ettiden, och då hade det precis satt igång workshops, vilket innebar att folk var fullt sysselsatta med att trycka på tyg, bränna ägg i rakuteknik och skapa ljudkonst. Så småningom plockades det fram loppisbord, och ibland kom det nån och bjöd på vattenmelon. Allt var ungefär på samma ställe, så det var bara att strosa runt och prova på det ena och det andra, eller låta bli och bara sitta i solen och njuta av den skönt avslappnade stämningen. Bättre eftermiddag kan man knappast ha!
När konserterna så småningom satte igång var det lite för mycket hålla-koll-på-barnen för att vi riktigt skulle ha möjlighet att lyssna på så mycket musik, men jag hann i alla fall lyssna lite på Christina Lux från Tyskland. Men åh, så jag gillar en festival där barnen kan springa runt, leka med andra barn och däremellan pausa i en container där det visas non-stop Tintin-film! Ännu mer gillade jag att ha två av mina systrar på plats - Humle är alltid ännu bättre tillsammans med dem!
På tidningen idag stod det att festivalen var mer politisk än den varit på många år. Det stämmer. Och jag blir så glad av det. Temat för festivalen var Let freedom ring, och hela festivalen kändes som en protest mot allt det kalla och egoistiska i samhällsklimatet idag. Det samlades in underskrifter som skulle skickas till Sipilä, det berättades om flyktingar i Grekland och arbete med offer för trafficking. En av punkterna på programmet var Let freedom ring, ett "Humlemanifest där sång, musik, videoklipp och berättelser visar på den framtid vi vill vara med och skapa. En värld där människor inte mäts i pengar, utan där människor blir berättelser och möten som inspirerar och ger hopp". Manifest kanske låter lite pretentiöst, men det gjorde mig hoppfull. Det fungerade som en påminnelse om att det finns goda krafter - och att det behövs goda krafter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar