Myggbitna, trötta och väldigt nöjda har vi landat här hemma igen efter en helg på familjeläger på Humle. Jag kom hem så mycket gladare och mer avslappnad än jag for i fredags. Det var inte helt självklart att vi anmälde oss och när helgen närmade sig var jag inte särskilt peppad, utan mer matt av tanken på att dra iväg på läger med våra bökiga måltidsvanor och knöliga nattningar. Till all lycka insåg vi att vi (jag) i flera år har pratat om att det skulle vara så roligt om någon ordnade ett familjeläger på Humle, så nu när det faktiskt ordnades så hade vi faktiskt ingen ursäkt för att stanna hemma...
Det lustiga var att det kryllade av människor som hängde på Humle på 90-talet (när yours truly bland annat lärde känna sin blivande man där), så det blev ibland nästan surrealistiskt att se de människorna upptagna med att hålla reda på sina ungar istället för att angsta över de senaste tonårsförvecklingarna. Smörgåsar och o'boy till frukost och Bevare Gud vårt fosterland vid flagghalningen. Det var fint! Och det funkar fortfarande. Också för dem som som inte nostalgitrippade, hoppas jag.
Att vara på läger tillsammans med sina barn är ju faktiskt jätteroligt. Att vara på skattjakt eller grillfest med barnen och goda vänner är ännu bättre. Och även om man som förälder inte riktigt kan varva ner, utan hela tiden tänker på solkräm och extratröjor och blöjbyten och sånt, så är det ändå skönt att kunna släppa alla tankar på renovering, organisering och allt fixande som aldrig blir färdigt hemma. Ännu bättre hade det varit med ett liite längre läger, för jag tycker det var först på söndagen man (jag) riktigt kom i den där lägerlunken... Å andra sidan är det väl alltid bäst att sluta medan det är roligt!
Tack för en bra helg, alla inblandade!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar