DISCLAIMER: När jag läser det här inlägget två veckor senare skäms jag nästan för det. Hur dålig koll på läget kunde jag egentligen ha för bara två veckor sedan? Men det hade jag, för det hade nog de flesta. Allt har ändrat så oerhört snabbt - så just för den skull låter jag det ändå stå kvar. Med en disclaimer.
Åååh. Covid-19, är det någon annan som är trött på att höra om det? Jag börjar verkligen ha det upp i halsen. Visst, det skulle vara värre om jag faktiskt skulle ha smittan - eller om den skulle finnas häromkring. Men det är just nu inte heller jätteroligt att vara koordinator för ett Erasmusprojekt som förhoppningsvis ska ha ett möte här om 1½ vecka!
Före sportlovet bekymrade jag mig för marsvädret, bussbokningar och låneskridskor - sen kom coronakraschen och plötsligt fick jag börja oroa mig för om vi ens skulle ha några gäster! Vi har ändå haft tur med våra partnerländer som alla är utan bekräftade fall eller på sin höjd har haft ett eller två. Däremot är vi i Finland sämst i klassen och finns med i rubrikerna allt ifrån Svarta havets kust via Centraleuropas slätter till två vackra öar ute i Atlanten... Suck. Vissa av skolorna har fått reseförbud (trots lärarnas protester), andra inväntar ännu föräldrarnas tillstånd. Åtminstone är det två av grupperna som har meddelat att de definitivt kommer om inte läget förvärras så att de får reserestriktioner från högre håll. Så vi får helt enkelt ta det som det kommer. Antingen kan vi använda programmet vi planerat, eller så måste vi beskära och anpassa om det blir mycket få gäster. Även om jag gillar att ha kontroll är jag väl ändå ganska flexibel på så sätt - det som händer, det händer. Men jag måste medge att jag skulle bli hemskt ledsen om det inte skulle bli något alls av det här. De här dagarna började ändå snurra i mina tankar redan för två år sedan och det är många timmar vi lagt ner på att planera och se fram emot dem!
Jag har läst osunt mycket om läget med viruset de senaste dagarna och är kluven till hur jag ska förhålla mig. Å ena sidan förstår jag verkligen att man kämpar för att begränsa spridningen nu medan det går, men å andra sidan tycker jag proportionerna helt har försvunnit i vissa sammanhang. Å tredje sidan vill jag inte bli en av dem som rycker på axlarna för att hon inte hör till en riskgrupp och antagligen skulle klara sig helt okej. Att viruset verkar vara relativt lindrigt för unga och grundfriska är visserligen lugnande för mig personligen, men att medverka till att någon mer utsatt skulle få det är en hemsk tanke. Det är ju de unga och starka som borde ställa sig som en skyddande ring kring de svagare. Men ändå - proportioner tack, proportioner. Panik skadar också!
Nåja. Har känt mig ganska låg och stressad på grund av alla frågetecken i samband med det här, men efter att ha diskuterat seriöst och ganska modfällt ett tag på projektets gruppchatt började vi tramsa lite och det blev en lång, larvig tråd full med insideskämt... så nu känns det bättre. Det hjälper att skratta åt eländet!
(Och jag gillar verkligen de här människorna! Hoppas verkligen jag får träffa så många som möjligt av dem här nästa söndag!)
PS. I grannstaden har de varit tvungna att ställa in en motsvarande träff nästa vecka - men de skulle få besök av tre gånger så många elever än vi, så jag kan bara tänka mig vilken mängd arbetstimmar de lagt ner i den planeringen! Känner verkligen med dem. Och så känns det lite tröstande att höra att skolor i två andra grannkommuner tar emot besök som planerat nu i dagarna. Det är inte bara vi ändå.
3 kommentarer:
Ja lite less börjar man ju bli på allt snack om corona, speciellt allt "onödigt snack" med underton av panik. Men självklart bör man ju följa med utvecklingen i alla fall, speciellt om man befinner sig i ett område där det börjar breda ut sig eller om man planerar att resa som jag...
Jadå, det är viktigt att ha koll - för visst behöver vi ju alla göra vad vi kan för att det inte ska spridas okontrollerat. Men samtidigt är det väldigt svårt att ha koll när läget hela tiden förändras, så för mig blir det lätt att jag drunknar i ett svart hål av information om jag inte aktar mig... ;) Antar det är därför folk fyller balkongen med pasta och mysli eller shoppar WC-papper så de engelska butikshyllorna står tomma... mitt sätt att försöka få kontroll är att lusläsa nyheter och uppdateringar, särskilt för de länder som vi har kontakt med.
Jag antar att läget ännu kommer att bli värre innan det blir bättre, men jag hoppas på att det ska fås under kontroll så snart som möjligt! Längtar efter en tid utan både coronavirus och coronahysteri!
Ja gud vad jag är trött på Corona. Jag kommer åka på mina resor som planerat så vida läget där inte läget blir lika illa som i Kina eller norra Italien. Man måste ju fortsätta leva även om man ska ha sunt förnuft, som alltid.
Skicka en kommentar