Jaha, så har jag då storhandlat - eller överhuvud taget handlat - för första gången på tolv dagar!* Det har nog aldrig hänt tidigare i mitt vuxenliv... särskilt med tanke på att jag hatar att storhandla och alla gånger väljer att småhandla på väg hem från jobbet några gånger per vecka istället. Funkar bättre för oss, mindre matsvinn och bättre koll. Men nu får vi förstås tänka om... Precis som alla andra. Det märktes helt klart att det inte var normalläge, för även om jag helt ostrategiskt handlade precis i det som borde vara rusningstid efter jobbet var det lugnt och stilla i stan.
Annat som förändrats sedan jag handlade sist var plexiglaset vid kassorna, avspärrningar vid Prismas infopunkt och förinspelade uppmaningar om att hosta i armvecket och låta bli att hamstra. Mest främmande kändes det på apoteket, där personalen arbetade med visir framför ansiktet. Främmande, men bra trots allt. Än så länge ligger epidemin lågt här i trakten, men det får så gärna fortsätta så - och när (antar det är oundvikligt) läget blir allvarligare också här är det ju bra att de redan har satt in åtgärder som skyddar personalen.
Sortimentet var det för övrigt inget fel på, förutom enstaka, specifika produkter som var slut. Däremot var mitt viktigaste ärende ett nytt tangentbord, för ska jag jobba framför datorn här hemma i vem vet hur länge till är det ohållbart med det här gamla skraltiga... men där var det sämre ställt.! Tangentbordet jag hade tänkt köpa var slut och försäljaren beklagade lite roat/uppgivet att det inte hjälps - eftersom så många plötsligt börjat jobba på distans hinner leverantörerna helt enkelt inte med. Webbkameror var det ännu värre med, de var helt slut, så tur att jag inte behövde en sån i alla fall. Jag fick nöja mig med ett lite enklare tangentbord, men det sparade mig å andra sidan en tjugolapp... Så nu sitter Finlands befolkning där med sina gigantiska förråd WC-papper, men ingen utrustning för att distansjobba! Oh well.
Kändes riktigt ovant att vara ute bland folk på stan - men kul! Men samtidigt också ganska trevligt att komma hem med den fullastade bilen och veta att vi klarar oss i vår bubbla ett bra tag framöver nu igen. Min hem, min borg - har aldrig känts så sant som nu!
* Vi har alltså inte varit så duktiga att vi klarat oss helt ohandlade i tio dagar, Matias har handlat ett par gånger här emellan. Men inte jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar