Det är konstigt hur snabbt något som först verkar fullständigt overkligt ändå blir... det nya normala. Vi har hunnit med en och en halv vecka av undantagstillstånd och att hänga här hemma i vår bubbla börjar kännas mer normalt än att vara ute i stora världen. Undrar hur många som boar in sig så gott att de blir folkskygga när allt det här är över..? Jag insåg idag att det är hela nio dagar sedan jag ute bland folk senast och jag har inte ens märkt det! Jag har visserligen gått på långpromenader ungefär varannan dag, men det är inte många ansikten utanför familjen jag sett... desto fler har jag förstås kontakt med varje vardag, både kolleger och lärare, så jag hinner liksom inte ens märka frånvaron av fysiska människokontakter. Och så full fräs med våra egna barn. Gott så, för nu ryktas det om en förlängning, kanske ända fram till sommaren... vilket låter helt rimligt när man följer med kurvor och prognoser. Vi får se, vi får se. Igen, jag är glad över att inte vara den som fattar besluten nu. Kudos till vår regering!
I det nya normala hör vi nyheterna om att Nyland ska stängas av från resten av Finland och tycker visserligen att det låter som science fiction, men accepterar att det är så det är nu. I det nya normala annonserar butikerna om att deras kunder bör hålla säkerhetsavstånd till andra kunder och monterar upp plexiglas framför kassorna. Restauranger tävlar om att få bjuda på gratis hemkörning och småföretagarna ser molnen hopas.
Hade någon sagt det här till mig före sportlovet... nä. Jag hade inte trott på det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar