Inställd Erasmusträff

Ja, det blev ju så till sist. Det var till sist en och en halv grupp kvar som var på kommande till helgen när vi fick beskedet att vi inte får ta emot gästerna. Med tanke på att den ungerska regeringen har hunnit utlysa nödläge efter det så skulle den ungerska gruppen sannolikt också ha fått reseförbud och gästerna skulle ha bestått av en halv irländsk grupp... så att det inte alls blir någon träff känns på sätt och vis helt naturligt. 

Det känns också bra att vi fick ett rakt besked och att beslutet inte låg på oss lärare. När vi väl fick beskedet var det ändå ganska lätt att acceptera det - det var veckan innan, när alla bollar var i luften, som var riktigt jobbig. Det har verkligen tränat min förmåga att tänka om och om igen! Det är ändå nästan ett år sedan jag började planera programmet, så det är klart att det värker lite att se hur det hela bit för bit plockades isär och till sist blev till ingenting. Det måste få värka lite. Lite mindre värker det för att vi redan har preliminära datum för hösten - då hoppas jag verkligen att världsläget är tillräckligt normalt för att vi ska kunna hålla den! Men jag tar väldigt mycket mindre för givet nu än för några dagar sedan... kan inte riktigt börja peppa för september ännu.

Samtidigt håller jag faktiskt med om att det var rätt beslut - så som läget ser ut idag trodde jag verkligen inte för två veckor sedan att det skulle! Till och med i mitt förra inlägg låter jag mycket mer nonchalant än jag känner mig nu. Jag är säkert långsam, men vidden av det hela har nog gått upp för mig först de senaste dagarna. Ingen vill hamna i den situation Italien är nu och om det krävs en del begränsningar och uppoffringar må det så vara. Jag hoppas bara att det hjälper och gärna snabbt - just nu känns det som att ingen kan förutspå alla följder av det här! Sedan måste jag erkänna, lite skamset, att jag också tycker att det är lite spännande. Jag skulle naturligtvis helst önska bort det hela om jag kunde, men det är ändå intressant att följa med i det som oundvikligen blir en bit historia. Hela länder stänger ner, skolor står tomma, ingen reser, folk bunkrar wc-papper och handsprit så hyllorna står tommar (okej, inte här, men tydligen i England). Idag klassades covid-19 som en pandemi av WHO. Låt den försvinna lika snabbt som den kom. 

(Bilden är från en regnig eftermiddag i Ungern, när vi i strilande regn traskade runt borgen i Eger och försökte hitta den ingång där vi skulle träffa resten av gänget. Tyckte bilden passade. Nu när världen känns mer stängd än annars kanske jag får muntra upp mig med att sent omsider ta upp resebloggandet från vår Ungernresa i våras!)