Året som var: 2020: april-juni

Vi fortsätter med årskrönikan - och jag konstaterar att det blir svårare att välja bort bilder ju närmare sommaren vi kommer... Januari och februari är aldrig några höjdare på den fronten! 

April

April fortsatte som mars hade börjat, med distansundervisning, ett stängt samhälle och många, långa skogspromenader som livselixir. Vi började komma oss väl till rätta i vår bubbla här hemma, även om kontrasten mellan vår ganska trivsamma vardagslunk kändes som en stark kontrast mot rapporterna från Italien och Spanien som då var de värst drabbade länderna. Orosmolnen kändes betydligt lättare när kvällarna började ljusna och våren närmade sig. 

Att jobba framför dator hela dagarna tog också ut sin rätt på kroppen och jag tackade mig själv för att jag valt ett yrke som i normala fall inte förutsätter att jag hänger vid ett skrivbord hela dagarna. Det var inte helt lätt att hitta rutiner som innebar tät kontakt med eleverna utan att jobba all vaken tid. Vi fortsatte på den restriktiva linjen, även om barnen kom till den punkt när det var helt nödvändigt med någon kompiskontakt, så efter påsk började de träffa två goda vänner (ett syskonpar) på skolgården eller här hemma på gården. Handlade gjorde vi en gång i veckan och något annat gjorde vi inte ute i världen utanför vår bubbla. 

Påsken blev en stillsam och avslappnad historia. Några påskhäxor gick inte runt i gårdarna det här året, men vi hittade på andra påsknöjen och ingen verkade sörja det uteblivna påskhäxandet så värst mycket. Svärfar bjöd vi på mat utomhus (det var kallt, men gick!) och mina föräldrar träffade vi i en skogsbacke - för första gången sedan restriktionerna trätt i kraft om jag minns rätt. På vardagarna höll vi hårt i att hela familjen skulle ut på morgnarna innan dagens skolarbete satte igång, men morgonpromenaderna förvandlades rätt snart till fotbollsmatcher. Och lyckan var stor när vi bedömde att vädret äntligen var tillräckligt vårigt för att montera studsmattan för säsongen! 

På valborgsmässoafton fick Edvin som gymnastikuppgift att gå på majlinda och eftersom man bör ta barnens läxor på allvar köpte vi med oss syltgrisar och firade med picknick vid Gamla hamn. Det började kännas i luften att våren var här - och dessutom fick vi det välkomna beskedet att skolorna skulle övergå till närundervisning igen efter den 13 maj!

Maj

Den första halvan av månaden fortsatte vi i vår distansbubbla, men i mitten av maj fick vi börja förbereda oss för att återvända till våra respektive skolor. Det kändes högtidligt att köra till Nykarleby i nystruken skjorta och träffa eleverna igen! Rutinerna var strikta, men det märktes att de flesta var glada över att vara på plats i skolan igen. Det blev intensiva veckor fram till sommaren, men samtidigt riktigt roliga. I vår familj var jag särskilt glad över att Arvid fick avsluta lågstadiet på plats i skolan och att Josef hann vara sina sista veckor på dagis. Matias och hans yrkeselever fortsatte på distans ända fram till sommarlovet.  

Kan också nämna att i en värld utan Covid-19 skulle jag ha rest med ett gäng från skolan till Polen på en avslutande Erasmusträff för vårt pågående projekt i mitten av maj. Förhoppningsvis blir det möjligt att göra det nån gång i framtiden istället! 

Juni

Sommarlovet kom och med det underbart sommarväder! Det började direkt och fortsatte månaden ut - tror knappt det regnade alls i juni, på gott och ont... Vi inledde starkt med en utflykt till Vasa - så mycket längre än så kom vi oss inte denna sommar, men några utflykter till Vasa blev det för att stilla vår vandringslust. En utflykt till Kalajoki blev det också, egentligen som ett stopp på vägen till Oulainen där Arvid hade en bortamatch. För övrigt var juni månad full av fotbollslogistik med två barn som spelade i olika lag, men de trivdes och hade roligt, så det fick det vara värt. 

Grannvädri, fotbollslogistik - och talko! Förutom att njuta av solen och skjutsa till fotbollsträningar blev det en del talko också. Vi städade och ställde i ordning inför sommaren på lägerområdet Humle och så blev det också målartalko i ett par omgångar hemma hos mamma och pappa. Den första gången var samtidigt också första gången hela min familj med tillhörande gäng samlades sedan coronavåren och det kändes lika mycket roligt som förbjudet.

 

Året som var: 2020, januari-mars

Årskrönika!

 

Resten av bloggvärlden har lämnat det fenomenet till sitt öde och själv har jag också glömt bort det i några år. Men egentligen tycker jag det är otroligt roligt att ha åren dokumenterade på det sättet, så nu tänker jag köra 2020 i fyra delar. Här kommer den första!

 

Januari

Snön lät vänta på sig, men varje gång det snöade blev jag tydligen så exalterad att jag drog fram kameran/telefonen på stört, så därför ser det väldigt snöigt och vitt ut på mina bilder... Antar att lusten att föreviga de gråsvarta dagarna med ishalka och duggregn inte var lika stor. Vi började året med lugn jullovslunk och var bl.a. på bio och såg Frozen 2 med kusinerna, som sedan hade pyjamasparty här. Roligt roligt, förutom att Josef blev sjuk på morgonen och sedan också visade sig ha smittat kusin Leander. Tur att det var snabbt övergående! Efter det håll vi oss hyfsat friska resten av vårterminen, så kan inte klaga ändå. 

Arvid började spela fotboll för första gången i sitt liv och Edvin fortsatte. Jag började läsa tegelstenen Harry Potter och Fenixorden för Arvid och Edvin - vi avslutade den lagom till sommarlovet. På jobbet fick jag åka till Wasa teater och se Spelman på taket med åttorna och så planerade vi för fullt inför Erasmusbesöket i vår skola i mars. Jag tröttnade på min dåliga form och sjuka rygg och planerade in ett pass pilates och ett pass bodypump i veckan - en rutin som fungerade fint ända fram till början av mars... I januari läste vi om det nya coronaviruset i tidningarna, men det var fortfarande något som främst berörde Wuhan i Kina. En kinesisk turist blev sjuk i Lappland, men det blev inte mer med det då.

Februari 

Det började arta sig med vintervädret, men det blev tyvärr ändå en vinter med mer ishalka och gråväder än snö. (Tur att vi fick uppleva lite ordentligt vinterväder i Sverige på sportlovet!) Jag tog med mig barnen på JKG:s färgsprakande dansshow Tusen och en natt i Schaumansalen och visste inte då att det väldigt snart skulle bli otänkbart med en fullsatt konsertsal och 200 dansare i olika åldrar på scenen - vi får se när något sådant är möjligt igen! Vi styrde också upp en träff med Överpurmotjejerna och gjorde det helt spontant till en babyshower i miniversion för Hanna som gick och bar på en nästan färdigbakad liten skrutt då. Och så blev jag moster igen bara ett par dagar senare när en välskapt och frisk liten Abbe kom till världen! På jobbet fortsatte planeringen inför Erasmusträffen trots att vi alla blev lite nerviga av att läsa om coronavirusets framfart i Europa och de första grupperna bland våra gäster fick stopp för sina resplaner redan nu. 

Vi tjuvstartade sportlovet med en dag och körde tillsammans med svärfar iväg till Norrfjärden för att hälsa på kusinerna där. Än så länge hade vi inga tankar på att ställa in den resan eftersom det inte fanns några kända fall av coronaviruset i varken Norrbotten eller Österbotten. Läget ändrade under sportlovsveckan så att jag upplevde ett markant "före" och "efter", men jag är glad och tacksam för att vår sportlovsresa blev av och att vi kunde umgås ordentligt med Sverigekusinerna då - i skrivande stund vet ingen när det blir möjligt nästa gång. Det blev slalom och snölekar, Leos lekland och loppis, Pinchos i Piteå och en massa chill med kusinerna. Det blev vår enda resa år 2020 (och framöver under en obestämd tid), men den fick högsta betyg!

Mars

Vi kom hem och skolan drog igång igen. Edvin fyllde tio år och vi hann precis ha både kompiskalas och släktkalas i sista sekunden innan undantagstillståndet slog till. När vi hade kompiskalas hade det redan klarnat hur allvarligt läget är och vi bestämde oss att ha kalaset bara för att gästerna ändå träffades i skolan varje dag. Jag minns hur de sprang och jagade varandra och ropade "corona, corona"... Men det var fina kalas! Vi hann också gå på konfirmationskalas och åka skridsko och äta syltgrisar på ett fint vinterjippo vid Gamla hamn - också något av det sista som ordnades innan restriktionerna infördes. 

Erasmusträffen ställdes slutligen in med fyra dagars varsel. Då var det en mycket decimerad skara på väg efter att de flesta teamen hade fått stopp från olika instanser. Den vecka som vi skulle ha haft gäster stängde istället de flesta skolor i Europa (och stora delar av världen). Tala om usel tajming! 850 miljoner elever i 102 länder hade då gått över till distansundervisning. Dagarna när beskedet om undantagstillstånd och beredskapslagen kom var minst sagt omtumlande. Det kändes overkligt att läget hade förändrats så under ett par veckor och att vi nu plötsligt var med om något så historiskt som att alla skolor, bibliotek, teatrar och simhallar stängdes, offentliga sammankomster med fler än tio personer förbjöds och besöksförbud infördes på äldreboenden. 

Distansundervisningen inleddes onsdagen 18.3, först för en månad, men det förlängdes som känt. Att i princip över en natt börja jobba på ett helt nytt sätt samtidigt som hela familjen är hemma (2 x distansarbete, 2 x distansskola och 1 x distansdagis) var ingen barnlek, men förutsättningarna var ändå helt okej och efter en del famlande försök och misstag började distansvardagen löpa på riktigt bra. Vi köpte snabbt en cykel åt Arvid - det hade vi planerat länge, men nu fick vi bråttom eftersom vi inte kunde vara säkra på att "icke-nödvändiga" affärer som cykel- och sportaffärer skulle få fortsätta hålla öppet. 

Sådan blev mars 2020 helt plötsligt! 

Prognos 2021

Den här listan klistrade jag in från Peppe Öhmans blogg redan före jul nån gång, men nu tror jag det är dags att fylla i den! Listan har säkert vandrat i flera led, men där hittade jag den i alla fall. Fördelen med att ha klistrat in listan redan för nån vecka sen är att jag hunnit glömma hennes svar och *kanske* lyckas tänka ut egna! Svårt annars att fylla i en lista fem minuter efter att ha läst någon annans svar. 

Vad var det bästa med 2020?

Det långsamma tempot och möjligheten att tänka om och tänka bättre. Att lämna bort saker - även sådana som jag tycker om och mår bra av - skapar plats för att fundera över vad i min vardag jag saknar och vad jag är mest lättad över att bli av med. Men ska jag vara mer specifik måste jag säga vår ganska fenomenala sommar. Jag planterade bärbuskar och tassade runt här hemma och myste i ett helt långt sommarlov. Det var välgörande och väldigt njutbart, inte minst för att coronaläget här i trakten var så lugnt att även corona-oron fick pausa.

Vad var det värsta med 2020?

Det är ju uppenbart - Covid-19. Jag minns hur jag sögs in i rapporterna från italienska sjukhus och massbegravningar i våras och knappt kunde tro att det var verklighet. Igen, jag har personligen inte drabbats hårt, men oron har hela tiden gått bredvid mig. Det har också varit obehagligt att se hur rädslan gjort folk missunnsamma och fördömande. Vi har ju inte sett slutet på det här ännu, men att vaccineringarna inletts i Finland och många andra länder idag (!) känns hoppfullt.

Hur drabbade pandemin dig personligen?

Även om pandemin förstås har präglat mitt år, så har den inte drabbat mig personligen. Ingen i min familj eller närmaste krets har varken blivit sjuk eller arbetslös, vilket förstås gör att jag inte riktigt känner att det är okej att jag brer ut mig om det lugna tempot och den behagliga sommaren - som ju också varit indirekta följder av pandemin.

Däremot har naturligtvis pandemin rubbat alla mina cirklar, inte minst i våras när hela familjen levde i vår egen bubbla här hemma i två månader. Det var på samma gång mysigt och slitsamt. För mig personligen var den största besvikelsen nog det inställda Erasmusbesöket vi skulle ha varit värdar för i mars. Det låg så mycket arbete och kärlek bakom den planeringen att jag fortfarande kan känna mig ledsen när jag tänker på att det inte blev av, åtminstone i det här skedet. På jobbet har jag lärt mig att leva i en ständig beredskap för att tänka om, men för mig personligen har det funkat helt okej. Och så har jag förstås kunnat umgås mycket mindre än jag hade velat med familj och vänner. 

Vem var roligast på Instagram?

Hm... kanske Vivi Wallins mammasanningar? Eller Henrik Wahlström som frejdigt blandar Bamsesågningar, legobyggen och samhällskritik. 

Vad ser du fram emot 2021?

Att se världen vaccineras och så småningom komma på fötter igen. Jag känner mig inte odelat optimistisk och tror inte det blir en enda stor fest för att fira Pandemins Slut i brådrasket, men jag tror att det kommer att gå mot rätt håll nu. Vi får mer kunskap och blir bättre på att hantera viruset. Kanske har vi till och med lärt oss något om global krishantering som kan tillämpas på klimatkrisen som snart kunde få lite större politisk tyngd?

Här skulle jag hemskt gärna lägga in något konkret om exempelvis en resa att se fram emot (ja, jag är medveten om att jag nämnde klimatkrisen i föregående mening), men jag känner mig långt ifrån optimistisk när det gäller resande ännu 2021. När det blir läge för att resa gissar jag att den första resan kan gå till Norrfjärden för att träffa de våra där, och det ser jag fram emot. Om det blir detta år. När allt har lugnat ner sig ser jag åtminstone fram emot att fira mina 40 år tillsammans med vänner som också har hunnit fylla 40 den här festfattiga hösten, så mycket vågar jag åtminstone hoppas på! 

Vem blir the next big thing?

Förlåt, nu kopierar jag ändå Peppe Öhmans svar. Delvis. Kamala Harris ska det bli intressant att följa! 

Vad blir trendigt?

Kooperativt ägande. Känns ju inte nytt, men nu tycker jag verkligen det skulle vara på tiden att någon (hej "någon") styrde upp ett system för att göra det enklare att byta, låna och och äga grejer tillsammans. 

Vad slutar vi med?

Här har jag börjat skriva om flera olika tankar, men raderat för att det känts som mer önsketänkande än prognos.. Människan i allmänhet och jag själv i synnerhet är en seg varelse som gärna håller fast vid sina dåliga vanor. Men inte mig emot om folk slutar 1) skrävla om sin egen världssyn istället för att lyssna och 2) slänga använda munskydd på marken.

Vem/vad har satt sin sista potatis?

Covid-19 kan vi ju verkligen hoppas! Även om jag inte tror vi blir av med eländet ännu, så kanske virusets grepp om världen kanske kan lossa lite. 

Vem/vad kommer att få aningen för mycket utrymme i massmedia?

Donald Trump kommer antagligen att fortsätta att skramla även efter att han lämnat posten som president och folk kommer antagligen att fortsätta lyssna. Underhållningen han utgör ska inte underskattas, men det kommer ju att kännas bra att han åtminstone inte har direkt politisk makt längre. Tror inte heller att det är helt otänkbart att vaccinkritiker och konspirationsteoretiker kommer att få lite mer utrymme än de borde få. 

Vem/vad kommer få aningen för lite utrymme i massmedia?

Kloka människor som har gedigen kunskap om det de uttalar sig om och kan förmedla det på ett respektfullt sätt så att folk lyssnar och förstår. Jag säger inte att de inte får plats i media, men det kan aldrig bli för mycket av dem. 

Vem skulle du vilja byta liv med?

Jag tycker om mitt liv och lever det helst själv. Men om det vore för en kort tid, så gärna någon som lever ett helt annat liv i en helt annan del av världen - men det är ju också (delvis) därför jag läser. 

Vad kommer vi låtsas gilla?

Vi kommer att låtsas gilla att allt återgår till det normala när det väl gör det, även om hälften av våra åtaganden är mer plikt än glädje. 

Vems klädstil vill vi sno?

Ingen aning. Kanske vi vill bli lite mer obrydda i vad andra klär sig i och fundera över vad vi själva trivs i?

Vem kommer vi att störa oss på?

Eftersom vi alla är människor även nästa år så kommer vi att fortsätta störa oss på alla som envisas med att göra saker annorlunda än oss själva. Förhoppningsvis ska vi lyckas avhålla oss från att störa oss på alla som hanterar coronakrisen på ett annat sätt än vi själva gör, men med en blick på 2020 är det kanske för mycket att hoppas på. 

Har du något nyårslöfte?

Nej. Men jag har tänkt fortsätta försöka vara den människa jag vill vara så ofta som möjligt: kärleksfull, respektfull, vetgirig och i synk med mitt liv. 

Winter wonderland

 

Jag vet att jag skrev det i mitt förra inlägg också - men jag är så oerhört glad över julsnön som vi fick! Är också väldigt, väldigt glad över att det ser ganska lovande ut för att få behålla den ett tag. Jag vet att jag är lite lättlurad, men när vädret är grådassigt och dystert tror jag lätt att det är livet som är grådassigt och dystert... Och omvänt: När snön kommer och gör allt ljusare är det mycket annat som också känns lättare och ljusare. Så jag säger bara TACK för det här julvädret!

På juldagen hade vi inga planer, utan det blev sovmorgon och välgörande långsamt tempo. Ut behövde vi i alla fall och eftersom vi inte hade tänt några ljus på gravgården dagen innan fick det bli nu. Om världen i allmänhet visar sig från en vackrare sida med ett lätt snötäcke så stämmer det i synnerhet på gravgårdar - jag kunde lätt ha gått runt och bara njutit av friden hur länge som helst. Däremot var familjens två yngsta som två turboladdade ninjor som än spionerade bakom gravstenar, än gjorde stunthopp över buskar, så vi kom rätt snart till en punkt då vi kände att vi nog behövde gå vidare... Roligt hade de i alla fall i snön och jag kunde inte låta bli att tänka på när mamma brukar berätta om hur en av mina systrar dansade runt på gravgården och sjöng "jär ska jag bli begrava, jär ska jag bli begrava..." Lite liv är knappast fel bland gravarna heller.  

Sagolikt vackert. Men när jag försökte föreslå en promenad på stan för att se på julskyltningar och julbelysning var de två ninjorna plötsligt väldigt trötta, så vi fick kompromissa. Lyckades i alla fall övertala dem att komma på julvandring kring Pedersöre kyrka! Det var bara fyra stationer och vandringen var bokstavligen bara ett varv runt kyrkan, så det var väl ändå ganska överkomligt. Kanske jag lyckas få med dem på en mer världslig julvandring en annan dag. 

Tyckte i alla fall det var fint med julevangeliet i den formen. Känns underligt att inte ha varit till någon kyrka en enda gång under eller före julen, men den här julvandringen var åtminstone ett ganska fint substitut. 

***

När änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen, sade herdarna till varandra: "Låt oss gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss veta.” De skyndade i väg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban. När de hade sett det, berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. Alla som hörde det häpnade över vad herdarna sade. Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det. Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för vad de hade fått höra och se: allt var så som det hade sagts dem. 

***

God jul!

Det blev en jul även i nådens år 2020! En njutbar, välbehövlig, efterlängtad sådan. Visst har vi, som säkert de flesta andra, fått skala ned på det som brukar höra till, men jag tycker faktiskt att det mesta av det viktigaste ändå fanns kvar. Efter att knappt ha varit i Överpurmo i höst är jag framför allt glad över att vi kunde fira julaftonskvällen hemma hos mamma och pappa. Visserligen inte med hela gänget som brukar vara där, men ändå med en del. Resten av familjen saknade vi, men planerar att träffa dem lite mer utspritt under jullovet - och förutom den närmaste familjen kommer vi mestadels att hålla oss för oss själva har vi tänkt. Tycker det är en helt okej kompromiss ändå. 

Vi kom till Stennabba inte bara lagom till Kalle Anka, utan också precis i tid för den magiskt vackra blå timmen. Snön ligger tung över trakten den här julhelgen och det är också något jag tackar för! Den fuktiga vintergråheten vi fått stå ut med ett tag höll på att suga musten ur mig, så nu är jag glad för varje snöflinga som faller och som stannar. Imorgon lär det bli ännu lite kallare, så kanske får vi riktigt vinterväder det här jullovet!

I vanliga fall brukar alla mina syskon med familjer fortsätta firandet genom att sova över till juldagen, men den här gången blev det en kortare variant och en natt hemma i egna sängar. Tråkigt att avrunda i vad som kändes som förtid förstås, men inte helt fel med en sovmorgon och lat förmiddag här hemma heller. Har haft en riktigt fin juldag också, men tror det får bli ett eget inlägg. Tills vidare önskar jag GOD FORTSÄTTNING med den här glada kusinsextetten från igår kväll! 

Jullov - snart!

Det verkar som att rätt många skolor i nejden har tagit jullov redan, men här i huset är vi inte där ännu. Både jag själv och barnen har skola ännu på måndag och tisdag, så det blir bara en (!) ledig dag före jul. Jag älskar verkligen den senare delen av jullovet efter julhelgen, när man verkligen bara är ledig, men samtidigt känns det ganska stressigt med så lite ledig tid före jul för att ordna, greja och framför allt varva ner... De senaste åren har jag haft som mål att inte behöva julstöka annat än minimum dagen före julafton. Det har inte alltid (okej, aldrig) lyckats, men det har åtminstone gjort att vi kunnat njuta betydligt mer av dan före dan. Jag skäms nästan för att säga att jag ska ha förhör med en klass och presentationer med en annan klass på måndag... Kändes helt vettigt när jag planerade för ett par veckor sedan. Nu kan jag bara säga FÖRLÅT  kära elever, ni borde faktiskt ha jullov redan! Oh well. Vi kör två dagar till och njuter extra mycket sen. 

Restriktionerna håller i sig och spetsas till en aning för varje gång vi hör något nytt. I det längsta har vi undvikit att planera julhelgen, även om det mer och mer har klarnat att vi inte kommer att kunna fira som vi brukar med runt tjugo uppspelta personer inklämda i mamma och pappas soffor i väntan på julgubben. Nu började det ändå vara dags att ta tag i det och försöka planera på bästa möjliga sätt utan att helt ställa in allt firande. Något mer eller mindre småskaligt kommer vi nog att få till, så säkert blir det bra. Men det tar samtidigt också mycket energi att fundera ut bästa möjliga sätt att hantera julen 2020 utan att varken hoppa över den eller bete sig oansvarigt. Det är en promenad på en tunn tråd. 

Häromdagen, när jag insåg att det nog inte hinner försvinna någon pandemi till julhelgen (man kunde ju alltid hoppas) kände jag till min förvåning hur genomledsen jag blev. Det var ju verkligen ingen överraskning och vi har övat på uppoffringar ända sedan mars, men ändå. Efter den här påfrestande hösten när vi redan har ställt in och skjutit upp och sett alltför lite av de människor vi gillar mest skulle det ha varit underbart att få samlas till en helt normal jul. Visserligen har jag också nära till den där ledsna klumpen i halsen just nu, antar att det är lika delar trötthet och diverse orosmoln. Men nu - snart - jullov. Sova, vila, andas och förhoppningsvis kunna umgås på något sätt med åtminstone några av dem jag saknat i höst. 

Google it!

Var tvungen att gå in på bloggen mest av nyfikenhet idag, för att kolla om den funkar - men det gör den visst. 

Google är trasigt! Jag vet inte hur många gånger det senaste halvåret jag har tänkt på hur underligt det är att Googles tjänster tuffat på som vanligt trots att belastningen måste ha skjutit i höjden under pandemin. Bara en sån sak som att 850 miljoner elever i 102 länder plötsligt övergick till distansundervisning i stort sett samtidigt i vårvintras...  men Google apps for education rullade på som tåget. Tills nu. Tror inte den som jobbat i skola under de senaste åren kan förstå hur oerhört osmidigt det skulle vara att bli av med deras tjänster.

Vi har gjort stora digitala språng under året och det är fantastiskt. Även nu när vi är tillbaka i (mestadels) närundervisning tror jag det är många av oss som börjat tänka annorlunda och mindre pappersbaserat i många sammanhang. Gott så, men om Google plötsligt är trasigt blir det kaos. Fast jag inte ens är i skolan idag (väntar fortfarande på testsvaret) har det redan rubbat mina cirklar ganska gravt:

- Klassen jag skulle ha haft på eftermiddagen skulle förbereda presentationer tillsammans med vikarien - med hjälp av Classroom och Google presentations. Kul lektion att vikariera! 

- Själv satt jag här hemma och gick igenom gamla inlämningsuppgifter. Tills det inte gick. De är förstås inlämnade i Classroom.

- Imorgon är det två av mina klasser som har prov. Ingen stress, jag och min kompanjonlärare knåpade klart med provet redan i helgen, bara att printa ut. Förutom att det är skrivet i Google documents och sparat på Drive. Eheheh (=nervöst skratt). Snälla Google, fixa snabbt? Annars får vi skapa prov från scratch på nolltid imorgon bitti!

- All min planering finns sparad på Drive. Rubbet! 

Tack och lov att vi inte har distansundervisning just nu i alla fall. Och tack och lov att jag jobbar i skola och inte på Google!

----

Update: Det var tydligen bara nere några timmar. Ändå. Makes you think! 

Bloggen som kom av sig

Det går sådär med bloggandet nu. Jag brukar ju tycka att det är roligt, något som piggar upp när jag hinner lägga en stund på den, men nu tappar jag liksom sugen så fort jag försöker börja på. Men det kanske beror på att jag är så oerhört trött på den här coronahösten att jag blir less på varje inlägg som dyker upp i mina tankar - för alla präglas de på något sätt av undantagsläget. Inte minst eftersom vi precis börjar vara klara med höstens tredje förkylning med allt det innebär. Är helt övertygad om att det är en helt normal förkylning eftersom den kom hem från förskolan med Josef och gav 4/5 av familjen en riktigt klassisk barnfamiljssnuva, så först väntade jag bara ut den (var ändå hemma med sjuka barn). Hann jobba ett par dagar innan den kom tillbaka, och nu har jag varit på test för att inte behöva sitta hemma och uggla ända fram till jul. Jag VILL ju jobba och blir så oerhört frustrerad av att inte kunna på grund av en futtig, liten förkylning!

Passade på att kolla bakåt i systemet där vi ska föra in våra frånvarodagar på jobbet. Förra läsåret (hela läsåret!) var jag borta tre (3) dagar på grund av sjuka barn och noll (0) dagar på grund av egen sjukdom. Nu har vi inte ens hunnit igenom höstterminen och jag är redan uppe i sex (6) dagars frånvaro pga. sjuka barn och fyra (4) dagar pga egen sjukdom. Det betyder kanske inte att vi varit så mycket sjukare än förra året, men det berättar helt klart något om hösten 2020! Ska vi räkna det på plus- eller minuskontot att den totala frånvaron ändå är ungefär densamma eftersom det varken blivit frånvaro pga. Erasmusresor eller fortbildningsdagar den här terminen..?

Ja, och en av dagarna när jag faktiskt kunde jobba förra veckan så dog bilen på vägen hem - bokstavligen i farten! Det var egentligen ganska odramatiskt, men jag blev sittande i beckmörker på vägkanten med alldeles lagom mycket telefonladdning för att hinna ringa Matias och snabbt ge honom order om att ringa bärgningsbil... Kan inte förneka att jag kände mig lite darrig när jag väl kom hem. Det var åtminstone en ny upplevelse. Men nu har vi inte ens någon bil för tillfället, så det får jag försöka lösa snabbt sen när jag får klartecken från coronatestet och kan börja jobba igen...

Ungefär så bra går det på vardagsfronten just nu!

Men samtidigt har vi ju det väldigt bra också. Eftersom alla hundratals julfester och julmarknader och julevenemang fallit bort så har vi faktiskt haft tid för saker som att baka lussekatter och pepparkakor och sånt. Vi har till och med skapat en strikt rutin av att se SVT:s julkalender hela familjen tillsammans, något vi aldrig brukar få till! (För övrigt: Gillar verkligen årets kalender, rekommenderas om det är någon som missat den hittills!) I morse hade vi den perfekta Luciamorgonen med SVT:s lucia, frukost i soffan och hembakta lussebullar som avslutning. För en stund var det riktigt idylliskt!

Men nu ser jag verkligen, i lika mått, fram emot:

1. Klartecken att få jobba de sista dagarna före jul

och

2. Jullov! 

Ah, jullov. Min arbetsmotivation ligger konstigt nog på topp just nu trots (eller på grund av??) alla specialarrangemang och den ständiga beredskapen att tänka om ifall en klass hamnar i karantän en vecka eller skolan går över till distans en annan vecka, men det ska verkligen bli välgörande att få koppla av och lata sig ett tag. Böcker! Film! Julgodis! Skog i dagsljus! Julgran! Det blir bra.

 

November passerade blixtsnabbt förbi

November kom och november gick! 

Det var en trött och intensiv månad med kvällar när beckmörkret och råkylan kändes som en rent fysisk mur om jag någon gång tänkte tanken att gå utanför dörren efter att ha kämpat mig hem längs mörka vägar på kvällen. Månaden har rusat förbi och dagsljus var något sällsynt och förunderligt. November 2020. En i och för sig bra månad, men samtidigt ganska tung och slitsam. Att blogga har knappt funnits på kartan och nu behövdes ett snabbt inlägg om i stort sett ingenting för att komma igång igen, kände jag!

Igår satt jag i alla fall hemma och spelade Blokus med en snuvig Josef mitt på blanka eftermiddagen. Att få ha en så behaglig måndag! (Att jag fick jobba ikapp kvällstid fick det vara värt.) Imorgon blir det samma program efter att ha jobbat en dag häremellan. Det är en så konstig vecka, för samtidigt som jag är hemma med förkylt barn till och från så är halva nian på PRAO och en del sjuor i karantän och många  andra elever annars bara sjukanmälda och det skulle visst komma någon ny elev och oj, är jag med i luciakommittén och kanske vi äntligen kan dra igång höstens (!) Erasmusklubb nästa vecka och... På sätt och vis borde det kännas lugnt eftersom mycket fallit bort, men att överhuvudtaget hänga med i alla vändningar är helt utmattande! 

Försöker låta bli att känna efter hur mycket jag längtar efter jullov, för det är lite för långt kvar till det. Istället försöker jag vara lite generös med mig själv - hänga med barnen, spela Word Blitz och ta genvägar. Det är ledorden för min december månad anno 2020!

Bockabroe

Pust! Den nya perioden i skolan har börjat och så här med en dag kvar av veckan känner jag att jag börjar vara minst sagt redo för helg. Jämfört med mitt förra schema har ingenting fallit bort, men däremot har jag fått tre nygamla grupper som kommit till... Jag har ändå en bra känsla, det mesta har gått som på räls (tack vare minutiös planering) och det har varit kul att se de nya åttorna som jag inte haft sen februari - alltså inte sen före corona, vilket känns väldigt länge sen!

Förra helgen var i alla fall väldigt trevlig, med både utflykter och tid att chilla. 

På lördagen kom vi oss äntligen iväg på ett första besök någonsin vid Bockabroe i Lappfors. Men riktigt av sig själv gick det inte, vi behövde visst en spark i baken i form av min morbror som skrev och efterlyste sällskap. Det nappade vi på, och vilken fin eftermiddag det blev - tänk ändå att det kan vara så skönt att vara utomhus även en genomgrå dag i november!

Som äldst i familjen kunde jag ibland tycka att det var trist att inte ha några äldre syskon, men då kunde jag trösta mig med att jag åtminstone hade en morbror i lagom ålder. Tack vare honom ingick både långhåriga 80-talsrockare och tidningen Mad i min uppväxt och på den fronten hade det nog varit magert annars! Hade jag riktigt tur poppade han popcorn som jag fick snylta på medan jag låg på golvet och läste hans serietidningar. Nu när jag tänker på det har jag inget minne alls av att han skulle ha tröttnat på att ha syskonbarn som hängde i hans tonårsrum..? Eloge till honom för det! Det skiljer bara åtta år mellan oss och nu har vi dessutom jämnåriga barn - min kusin har blivit både bonuskusin och kompis med mina barn, vilket är jättekul att se! 

Vårt främsta mål var att grilla korv vid själva grillkåtan, men till min glädje lyckades vi få alla barn med på att gå en bit också, så vi gick längs Utterleden till Lamabacka och sedan tillbaka innan vi intog grillkåtan. Åtminstone min fantasi kittlades av att tänka att skolbarn haft den stigen som skolväg i tiderna - man parkerar vid det gamla skolhuset som numera är byagård och bron lär ha byggts för att göra skolvägen tryggare för barnen. Rätt modiga barn måste det nog ändå ha varit att gå ett par kilometer genom skogen mörka, ruggiga novembermorgnar!

Vackert var det vid Lamabacka och Lamasjön och eftersom vi hade gått genom skogen kändes det som att gårdsgruppen var mitt ute i ödemarken... det finns förstås en möjlighet att det hade känts lite annorlunda om vi hade kommit med bil längs med vägen!

Hela omgivningen var verkligen påfallande vacker, även om mina bilder ser lite grådassiga ut. Det får definitivt bli fler turer hit till skogarna och stigarna! Om det var så här fint i november, hur vackert måste det då inte vara någon årstid som inte har ett ständigt gråfilter? Utgående från Byagården finns också Skaldernas stig på fem kilometer och jag kan tänka mig att det är vackert där den går längs med både Esse å och Kisksjön. Ganska lagom längd att gå med barnen dessutom. Sysslolösa lär vi åtminstone inte bli!

Läget?

Det har varit en onormalt vacker novemberdag i en ovanligt mysig småstad. Jag noterade ett par gånger gånger under dagen att jag gillar mitt jobb och faktiskt gör det rätt bra. Jag hade tid att fixa och greja även med sådant som inte var omedelbart akut. Jag hann till och med gå ut på en lunchpromenad på en håltimme. Allt väl! 

Sen kom jag hem, rätt sliten efter en lång dag och med en hel del jobb kvar i väskan (eller snarare på min drive). Välkomnades av en syskongräls-, gnäll- och röjarkavalkad utan dess like. Två av barnen har varit hemma på grund av förkylning idag och åtminstone en av dem verkade seriöst understimulerad.  Alla tre var tröttare och mer lättprovocerade (och lättprovocerande) än vanligt. Min tilltänkta jobbkväll gick fullständigt i stöpet och nu har jag sänkt ribban till att åtminstone lyckas göra det som är nödvändigt för att morgondagen ska rulla. Det går inget vidare, kan jag berätta! Jag gillar verkligen mitt jobb och har inget emot en lång dag på jobbet. Men hallå, nu är jag medelålders. När jag väl kommer hem gillar jag lediga kvällar numera! Lata, lugna sådana. Goalz. 

Kan eventuellt ha fått nåt virus på telefonen också, men orkar inte (det minsta) ta itu med det ikväll.

Men se på bilderna!! Vilken vykortsstad jag jobbar i ändå. 

Throwback

För ett år sedan - Erasmusäventyr på Madeira! Svindlande, vackra, vänliga Madeira. 

Jag påminner mig själv om att världen inte är mindre nu än den var för ett år sedan. Den må kännas begränsad, men allt finns fortfarande kvar. Alla berg, alla städer, alla människor. Och förr eller senare kommer vi att titta upp från våra hörn och gömslen där vi hukat oss medan pandemin dragit fram och börja upptäcka igen. En dag.

 

Novemberutmaning: 50 nyanser av gult

Jag lovade mer färg, och mer färg ska det bli! Maria på Marias memoarer är jättebra på att hitta på bloggidéer att knycka och kör varje månad en fotoutmaning. Den här var ovanligt bra! För att sätta lite färg på den grå månaden november blev det nämligen färgtema! Jag valde gult, eftersom jag tycker den här månaden är i desperat behov av solgula stänk, men vem vet - om jag känner mig dyster till mods kanske jag hinner med fler färger... Jag begränsade mig till resebilder, dels för att skapa nån slags röd (gul!) tråd, dels för att bota något av min abstinens efter världen utanför. 

Jag kan tydligen inte släppa oroväckande virus helt, så för att få det ur systemet börjar jag med den här bilden från Darwin, Australien hösten 2003. När vi reste till Australien hörde man talas om det då nya coronaviruset som kallades Sars och hade börjat sprida sig från Kina i februari samma år. Visst var det något som fanns i utkanten av vårt medvetande när vi förberedde vår resa, men särskilt bekymrade var vi inte - däremot nog tillräckligt medvetna om det för att se det bisarra i att hitta en läsk som hette Sars när den tropiska värmen krävde något kallt!

Vi fortsätter på en annan kontinent. Brooklyn bridge mellan Manhattan och Brooklyn behöver knappast någon närmare presentation - den promenerade vi över en stekhet högsommardag 2006. New York, New York. Jag trodde inte att jag skulle golvas så av den här röriga, massiva staden, men det gjorde jag! 

Färgtema "gul" + staden New York = oundvikligen en bil av de gula taxibilarna! Times Square var inte den del av staden jag älskade mest, men visst är det roligt att ha sett den galna knutpunkten med egna ögon! Det var så... mycket mera allt. 

Samma resa, men en betydligt lugnare och grönare vrå av Amerika. Den här fjärilen hittade vi nedanför Chimney Rock i North Carolina - vad det är har jag ingen aning om, förutom att den är vacker! 

Mäktig natur var det i Chimney Rock, NC, men det är det även i Alperna! I juni 2008 var Arvid i den strategiska åldern att han ännu inte hade lärt sig gå, utan kunde fraktas runt i sittkärra utan att smita. Då passade vi på att ta honom till Österrike och titta på berg - och försommarblommande slänter! 

Österrike med mini-Arvid var ett vinnande koncept, så när lillebror Josef var i samma ålder sju år senare, i juni 2015, satte vi honom i en sittkärra och drog till Bremen. Väggmålningar for the world! I stadsdelen Mitte kunde jag tänka mig att vandra runt många, långa försommarkvällar och titta på alla målningar. Där finns färg i överflöd!

Vi avslutar med fiskenät på Mallorca på sportlovet 2018, förhoppningsvis mindre tilltrasslade än de ser ut. 

Det här var en rolig utmaning! Kanske det är fler som vill hugga på den?

Grå november

Hej november, hejdå dagsljus!

Ni vet i våras, när alla avslutade sina litanior om coronavåren med "Jaja, det är tur att det är vår i alla fall. Tänk om det här hade varit i november!"

Det är nu det. Med den skillnaden att det faktiskt finns smitta häromkring nu, samtidigt som samhället rullar på och hela familjen är ute i sina respektive skolor och hanterar läget så gott det går med handtvätt, andningsskydd och en ständig beredskap för att ändra alla planer och försättas i karantän. Kan inte förneka att humöret tagit lite stryk de senaste veckorna. Skulle så behöva en paus i det här - om så bara i form av ett biobesök eller en teaterkväll! Hoppas, hoppas det blir tänkbart så småningom.

Idag var jag dessutom på mitt andra coronatest inom en månad och är nu i karantän i väntan på svar - tillsammans med Edvin som redan är i karantän! Jag är väldigt säker på att det är en ny (eller nygammal) höstförkylning, men det fick bli ett test. Får spunk på att det är så svårt att göra rätt - nu stannade jag hemma och testade mig "vid minsta lilla symptom", helt enligt smittskyddläkarens uppmaning, men samtidigt känner jag mig så fånig. Lite halsont och snuva! Här missar jag arbetsdagar och upptar testkapacitet för det här lilla futtiga! Äh. Jag vet ju att det inte är normalläge nu, men ändå. 

Jag lovar, nästa inlägg blir mer färgglatt!

Dagens twist

Vi hade planerat det så bra. Eftersom vi inte ska samlas i några stora flockar för att fira farsdag i år tänkte vi tjuvstarta redan idag - det passade dessutom lite extra bra eftersom jag har jobbat på distans de senaste 1½ veckan, så vi tänkte att åtminstone jag borde vara ganska trygg att träffa den här helgen. Låter det inte ganska förnuftigt?

Vi började med att svänga upp till min moffa. Han hintade lite om att han har en del ved som börjar vara i vägen och att vi skulle ta med oss släpkärran. Det gjorde vi, och så blev det en träff på vedbacken. Munskydd hade vi med oss, men det blev inte ens av att vi gick in, utan när vi hade plockat kärran full stannade vi kvar ute på backen och pratade vidare - och beundrade hans vedförråd! Han arbetar med veden i nån timme varje dag och har ett imponerande lager. Lite oroande måste jag säga att det känns att han klättrar omkring på en hemspikad stege upp längs en flera meter hög vedtrave - men så har han ju också travat ved sedan långt innan jag föddes, så förhoppningsvis ska det gå bra i fortsättningen också! 

När vi - oundvikligen - kom in på coronaläget konstaterade han att vi nog blivit lite bortskämda med att ha det så bra och drog paralleller till efterkrigstiden.

- Men, konstaterade han, inte gick det nån nöd på mig då heller. Jag behövde aldrig gå till sängs hungrig. Det enda problemet - här skrattade han till - var att det aldrig fanns tillräckligt med ved!

Efter vår vedträff med moffa körde vi vidare mot mamma och pappas, där vi skulle ha vårt minikalas för far. Problemet var bara att halvvägs dit surrade det till i min telefon och vi fick veta att Edvin - precis som nästan hela hans skola - hade försatts i karantän. Ååh! Vi körde i alla fall de sista minuterna dit, böt vår pizza och cheesecake mot mammas nybakta bullar och så körde vi hem igen och kalasade på distans. 

Som jag hade sett fram emot att sitta och prata med mamma och pappa en kväll! Det har det blivit alldeles för lite av på sistone. Men vad kan man - det är väl bara att gilla läget just nu. Allra mest tacksam är jag i alla fall för att vi bara umgicks utomhus med moffa och att barnen var nere vid skolgården (som är hans granne) och lekte nästan hela tiden, så på den fronten känns det åtminstone tryggt!

Mina bästa tips 30.10

Det är fredag! Visserligen begränsas helgens "vilda planer" till popcorn framför familjefilm och kanske tända ljus på gravar, men ledigt är ju ändå alltid ledigt. Det kanske är årstiden, men nu känner jag mer än någonsin tidigare under den här pandemin ett sådant sug efter saker jag inte kan göra. Jag tycker verkligen att hösten är mysig, men då brukar jag också se till att strössla in guldkorn i form av teater, utflykter och kanske en långhelg någonstans. 

I flera år nu har det också blivit en eller flera resor den här tiden på året - 2019 reste jag till Madeira med Erasmus och 2018 till Irland av samma orsak. I en normal värld skulle Erasmus ha fört mig till Polen den här hösten... Dessutom har det blivit både nytta och nöje i Göteborg eller Stockholm de senaste höstarna. De här resorna har lyst upp den mörka årstiden för mig i flera år nu och det känns lite tomt och snopet att inte ha något inplanerat - och inte ens veta om det kommer att gå att planera in något sådan under de närmaste åren. Hittills i år har jag varit nöjd och belåten i mitt lilla hörn av världen, men nu börjar vandringslusten krypa i mig...

Istället får man se till att glädjas åt det lilla. Så nu tänkte jag tipsa om några småpärlor som gjort min höst bättre den senaste veckan. Jag tipsade redan om podden "Mellan raderna" som jag plöjt igenom på sistone. Är annars ingen stor poddlyssnare, utan det blir mest ljudböcker eller flödesradio, men tipsa mig gärna om fler! USA-podden på SR följer jag också med i, men annars är jag nästan ett oskrivet blad. 

1. Mitt första tips är ett lästips - eller snarare lyssnartips! Lo Kauppi läser Liza Marklunds Pärlfarmen och det är ett halsbrytande spännande äventyr på flera kontinenter. Jag hade inte så höga förväntningar, men har levt mig så in i Kionas liv att jag ibland satt mig i kvisten istället för att gå in efter min promenad för att få lyssna vidare i lugn och ro... När reslusten slår till är det här ett finfint substitut, ett utmärkt sätt att resa till både Cook-öarna och Los Angeles utan minsta risk för smittspridning. 

2. Jag kan samtidigt passa på att tipsa om bibliotekens tjänst Biblio. Ljudbokstjänster som Bookbeat, Nextory och Storytel är visserligen både smidigare och har ett större utbud, men Biblio har mycket att erbjuda helt gratis. Värt att kolla in! Vi har också testat bibliotekens tjänst Viddla, som låter dig streama tre filmer/månad gratis. Vi har bara sett en än så länge och den tänker jag inte tipsa om, för den var så slätstruken att jag kommer att ha glömt den om några dagar... men det verkar finnas en hel del bra! Det är inte alla kommuner som har Viddla, men om hemkommunen inte har så är det ju inte direkt svårt att skaffa lånekort i grannkommunen...

3. När vi ändå är inne på böcker - det här är vad jag läser i pappersform just nu. Kanske inte halsbrytande äventyr, men Landet som äter sig självt, att leva med Brexit är en personlig, intressant och läsvärd bok om det brittiska samhället i allmänhet och Brexit i synnerhet. Brexit hamnade visserligen lite i skymundan när Covid-19 klampade in, men är trots allt fortfarande lika betydelsefullt. Dessutom sätter Charlotta Buxton in det hela i ett längre perspektiv och går ändå tillbaka till Boudica och kelternas kamp mot den romerska ockupationsmakten... Rekommenderas för alla anglofiler!

4. Det här blir ett två-i-ett-tips: dels tipsar jag om instagramkontot @kostcilla, dels om hennes recept på örtolja. Min matlagning är ett sorgligt kapitel, men har hittat flera goda tips här - fräscht och enkelt är nästan allt hon tipsar om! Fiskgrytan på bilden (och receptet nedanför) gjorde jag lite enligt "man tager vad man haver"-principen, men den blev god. Och framför allt fick den mig att upptäcka örtoljan! Här var det dillolja att servera med fiskgrytan (gott!!), men har också gjort persiljaolja till grönsakssoppa (lika gott!!). Mm. Barnen rynkar på näsan åt allt i grönsakssoppsväg, men ibland är det faktiskt okej att värma köpta broilerbullar åt den uppväxande generationen för att själv få äta tomatsoppa med persiljaolja i. Punkt och slut. 

Det var mina bästa tips just nu! Vilka är era?