Bockabroe

Pust! Den nya perioden i skolan har börjat och så här med en dag kvar av veckan känner jag att jag börjar vara minst sagt redo för helg. Jämfört med mitt förra schema har ingenting fallit bort, men däremot har jag fått tre nygamla grupper som kommit till... Jag har ändå en bra känsla, det mesta har gått som på räls (tack vare minutiös planering) och det har varit kul att se de nya åttorna som jag inte haft sen februari - alltså inte sen före corona, vilket känns väldigt länge sen!

Förra helgen var i alla fall väldigt trevlig, med både utflykter och tid att chilla. 

På lördagen kom vi oss äntligen iväg på ett första besök någonsin vid Bockabroe i Lappfors. Men riktigt av sig själv gick det inte, vi behövde visst en spark i baken i form av min morbror som skrev och efterlyste sällskap. Det nappade vi på, och vilken fin eftermiddag det blev - tänk ändå att det kan vara så skönt att vara utomhus även en genomgrå dag i november!

Som äldst i familjen kunde jag ibland tycka att det var trist att inte ha några äldre syskon, men då kunde jag trösta mig med att jag åtminstone hade en morbror i lagom ålder. Tack vare honom ingick både långhåriga 80-talsrockare och tidningen Mad i min uppväxt och på den fronten hade det nog varit magert annars! Hade jag riktigt tur poppade han popcorn som jag fick snylta på medan jag låg på golvet och läste hans serietidningar. Nu när jag tänker på det har jag inget minne alls av att han skulle ha tröttnat på att ha syskonbarn som hängde i hans tonårsrum..? Eloge till honom för det! Det skiljer bara åtta år mellan oss och nu har vi dessutom jämnåriga barn - min kusin har blivit både bonuskusin och kompis med mina barn, vilket är jättekul att se! 

Vårt främsta mål var att grilla korv vid själva grillkåtan, men till min glädje lyckades vi få alla barn med på att gå en bit också, så vi gick längs Utterleden till Lamabacka och sedan tillbaka innan vi intog grillkåtan. Åtminstone min fantasi kittlades av att tänka att skolbarn haft den stigen som skolväg i tiderna - man parkerar vid det gamla skolhuset som numera är byagård och bron lär ha byggts för att göra skolvägen tryggare för barnen. Rätt modiga barn måste det nog ändå ha varit att gå ett par kilometer genom skogen mörka, ruggiga novembermorgnar!

Vackert var det vid Lamabacka och Lamasjön och eftersom vi hade gått genom skogen kändes det som att gårdsgruppen var mitt ute i ödemarken... det finns förstås en möjlighet att det hade känts lite annorlunda om vi hade kommit med bil längs med vägen!

Hela omgivningen var verkligen påfallande vacker, även om mina bilder ser lite grådassiga ut. Det får definitivt bli fler turer hit till skogarna och stigarna! Om det var så här fint i november, hur vackert måste det då inte vara någon årstid som inte har ett ständigt gråfilter? Utgående från Byagården finns också Skaldernas stig på fem kilometer och jag kan tänka mig att det är vackert där den går längs med både Esse å och Kisksjön. Ganska lagom längd att gå med barnen dessutom. Sysslolösa lär vi åtminstone inte bli!