Bloggen som kom av sig

Det går sådär med bloggandet nu. Jag brukar ju tycka att det är roligt, något som piggar upp när jag hinner lägga en stund på den, men nu tappar jag liksom sugen så fort jag försöker börja på. Men det kanske beror på att jag är så oerhört trött på den här coronahösten att jag blir less på varje inlägg som dyker upp i mina tankar - för alla präglas de på något sätt av undantagsläget. Inte minst eftersom vi precis börjar vara klara med höstens tredje förkylning med allt det innebär. Är helt övertygad om att det är en helt normal förkylning eftersom den kom hem från förskolan med Josef och gav 4/5 av familjen en riktigt klassisk barnfamiljssnuva, så först väntade jag bara ut den (var ändå hemma med sjuka barn). Hann jobba ett par dagar innan den kom tillbaka, och nu har jag varit på test för att inte behöva sitta hemma och uggla ända fram till jul. Jag VILL ju jobba och blir så oerhört frustrerad av att inte kunna på grund av en futtig, liten förkylning!

Passade på att kolla bakåt i systemet där vi ska föra in våra frånvarodagar på jobbet. Förra läsåret (hela läsåret!) var jag borta tre (3) dagar på grund av sjuka barn och noll (0) dagar på grund av egen sjukdom. Nu har vi inte ens hunnit igenom höstterminen och jag är redan uppe i sex (6) dagars frånvaro pga. sjuka barn och fyra (4) dagar pga egen sjukdom. Det betyder kanske inte att vi varit så mycket sjukare än förra året, men det berättar helt klart något om hösten 2020! Ska vi räkna det på plus- eller minuskontot att den totala frånvaron ändå är ungefär densamma eftersom det varken blivit frånvaro pga. Erasmusresor eller fortbildningsdagar den här terminen..?

Ja, och en av dagarna när jag faktiskt kunde jobba förra veckan så dog bilen på vägen hem - bokstavligen i farten! Det var egentligen ganska odramatiskt, men jag blev sittande i beckmörker på vägkanten med alldeles lagom mycket telefonladdning för att hinna ringa Matias och snabbt ge honom order om att ringa bärgningsbil... Kan inte förneka att jag kände mig lite darrig när jag väl kom hem. Det var åtminstone en ny upplevelse. Men nu har vi inte ens någon bil för tillfället, så det får jag försöka lösa snabbt sen när jag får klartecken från coronatestet och kan börja jobba igen...

Ungefär så bra går det på vardagsfronten just nu!

Men samtidigt har vi ju det väldigt bra också. Eftersom alla hundratals julfester och julmarknader och julevenemang fallit bort så har vi faktiskt haft tid för saker som att baka lussekatter och pepparkakor och sånt. Vi har till och med skapat en strikt rutin av att se SVT:s julkalender hela familjen tillsammans, något vi aldrig brukar få till! (För övrigt: Gillar verkligen årets kalender, rekommenderas om det är någon som missat den hittills!) I morse hade vi den perfekta Luciamorgonen med SVT:s lucia, frukost i soffan och hembakta lussebullar som avslutning. För en stund var det riktigt idylliskt!

Men nu ser jag verkligen, i lika mått, fram emot:

1. Klartecken att få jobba de sista dagarna före jul

och

2. Jullov! 

Ah, jullov. Min arbetsmotivation ligger konstigt nog på topp just nu trots (eller på grund av??) alla specialarrangemang och den ständiga beredskapen att tänka om ifall en klass hamnar i karantän en vecka eller skolan går över till distans en annan vecka, men det ska verkligen bli välgörande att få koppla av och lata sig ett tag. Böcker! Film! Julgodis! Skog i dagsljus! Julgran! Det blir bra.