Vi fortsätter med årskrönikan - och jag konstaterar att det blir svårare att välja bort bilder ju närmare sommaren vi kommer... Januari och februari är aldrig några höjdare på den fronten!
April
April fortsatte som mars hade börjat, med distansundervisning, ett stängt samhälle och många, långa skogspromenader som livselixir. Vi började komma oss väl till rätta i vår bubbla här hemma, även om kontrasten mellan vår ganska trivsamma vardagslunk kändes som en stark kontrast mot rapporterna från Italien och Spanien som då var de värst drabbade länderna. Orosmolnen kändes betydligt lättare när kvällarna började ljusna och våren närmade sig.
Att jobba framför dator hela dagarna tog också ut sin rätt på kroppen och jag tackade mig själv för att jag valt ett yrke som i normala fall inte förutsätter att jag hänger vid ett skrivbord hela dagarna. Det var inte helt lätt att hitta rutiner som innebar tät kontakt med eleverna utan att jobba all vaken tid. Vi fortsatte på den restriktiva linjen, även om barnen kom till den punkt när det var helt nödvändigt med någon kompiskontakt, så efter påsk började de träffa två goda vänner (ett syskonpar) på skolgården eller här hemma på gården. Handlade gjorde vi en gång i veckan och något annat gjorde vi inte ute i världen utanför vår bubbla.
Påsken blev en stillsam och avslappnad historia. Några påskhäxor gick inte runt i gårdarna det här året, men vi hittade på andra påsknöjen och ingen verkade sörja det uteblivna påskhäxandet så värst mycket. Svärfar bjöd vi på mat utomhus (det var kallt, men gick!) och mina föräldrar träffade vi i en skogsbacke - för första gången sedan restriktionerna trätt i kraft om jag minns rätt. På vardagarna höll vi hårt i att hela familjen skulle ut på morgnarna innan dagens skolarbete satte igång, men morgonpromenaderna förvandlades rätt snart till fotbollsmatcher. Och lyckan var stor när vi bedömde att vädret äntligen var tillräckligt vårigt för att montera studsmattan för säsongen!
På valborgsmässoafton fick Edvin som gymnastikuppgift att gå på majlinda och eftersom man bör ta barnens läxor på allvar köpte vi med oss syltgrisar och firade med picknick vid Gamla hamn. Det började kännas i luften att våren var här - och dessutom fick vi det välkomna beskedet att skolorna skulle övergå till närundervisning igen efter den 13 maj!
Maj
Den första halvan av månaden fortsatte vi i vår distansbubbla, men i mitten av maj fick vi börja förbereda oss för att återvända till våra respektive skolor. Det kändes högtidligt att köra till Nykarleby i nystruken skjorta och träffa eleverna igen! Rutinerna var strikta, men det märktes att de flesta var glada över att vara på plats i skolan igen. Det blev intensiva veckor fram till sommaren, men samtidigt riktigt roliga. I vår familj var jag särskilt glad över att Arvid fick avsluta lågstadiet på plats i skolan och att Josef hann vara sina sista veckor på dagis. Matias och hans yrkeselever fortsatte på distans ända fram till sommarlovet.
Kan också nämna att i en värld utan Covid-19 skulle jag ha rest med ett gäng från skolan till Polen på en avslutande Erasmusträff för vårt pågående projekt i mitten av maj. Förhoppningsvis blir det möjligt att göra det nån gång i framtiden istället!
Juni
Sommarlovet kom och med det underbart sommarväder! Det började direkt och fortsatte månaden ut - tror knappt det regnade alls i juni, på gott och ont... Vi inledde starkt med en utflykt till Vasa - så mycket längre än så kom vi oss inte denna sommar, men några utflykter till Vasa blev det för att stilla vår vandringslust. En utflykt till Kalajoki blev det också, egentligen som ett stopp på vägen till Oulainen där Arvid hade en bortamatch. För övrigt var juni månad full av fotbollslogistik med två barn som spelade i olika lag, men de trivdes och hade roligt, så det fick det vara värt.
Grannvädri, fotbollslogistik - och talko! Förutom att njuta av solen och skjutsa till fotbollsträningar blev det en del talko också. Vi städade och ställde i ordning inför sommaren på lägerområdet Humle och så blev det också målartalko i ett par omgångar hemma hos mamma och pappa. Den första gången var samtidigt också första gången hela min familj med tillhörande gäng samlades sedan coronavåren och det kändes lika mycket roligt som förbjudet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar