Den här listan klistrade jag in från Peppe Öhmans blogg redan före jul nån gång, men nu tror jag det är dags att fylla i den! Listan har säkert vandrat i flera led, men där hittade jag den i alla fall. Fördelen med att ha klistrat in listan redan för nån vecka sen är att jag hunnit glömma hennes svar och *kanske* lyckas tänka ut egna! Svårt annars att fylla i en lista fem minuter efter att ha läst någon annans svar.
Vad var det bästa med 2020?
Det långsamma tempot och möjligheten att tänka om och tänka bättre. Att lämna bort saker - även sådana som jag tycker om och mår bra av - skapar plats för att fundera över vad i min vardag jag saknar och vad jag är mest lättad över att bli av med. Men ska jag vara mer specifik måste jag säga vår ganska fenomenala sommar. Jag planterade bärbuskar och tassade runt här hemma och myste i ett helt långt sommarlov. Det var välgörande och väldigt njutbart, inte minst för att coronaläget här i trakten var så lugnt att även corona-oron fick pausa.
Vad var det värsta med 2020?
Det är ju uppenbart - Covid-19. Jag minns hur jag sögs in i rapporterna från italienska sjukhus och massbegravningar i våras och knappt kunde tro att det var verklighet. Igen, jag har personligen inte drabbats hårt, men oron har hela tiden gått bredvid mig. Det har också varit obehagligt att se hur rädslan gjort folk missunnsamma och fördömande. Vi har ju inte sett slutet på det här ännu, men att vaccineringarna inletts i Finland och många andra länder idag (!) känns hoppfullt.
Hur drabbade pandemin dig personligen?
Även om pandemin förstås har präglat mitt år, så har den inte drabbat mig personligen. Ingen i min familj eller närmaste krets har varken blivit sjuk eller arbetslös, vilket förstås gör att jag inte riktigt känner att det är okej att jag brer ut mig om det lugna tempot och den behagliga sommaren - som ju också varit indirekta följder av pandemin.
Däremot har naturligtvis pandemin rubbat alla mina cirklar, inte minst i våras när hela familjen levde i vår egen bubbla här hemma i två månader. Det var på samma gång mysigt och slitsamt. För mig personligen var den största besvikelsen nog det inställda Erasmusbesöket vi skulle ha varit värdar för i mars. Det låg så mycket arbete och kärlek bakom den planeringen att jag fortfarande kan känna mig ledsen när jag tänker på att det inte blev av, åtminstone i det här skedet. På jobbet har jag lärt mig att leva i en ständig beredskap för att tänka om, men för mig personligen har det funkat helt okej. Och så har jag förstås kunnat umgås mycket mindre än jag hade velat med familj och vänner.
Vem var roligast på Instagram?
Hm... kanske Vivi Wallins mammasanningar? Eller Henrik Wahlström som frejdigt blandar Bamsesågningar, legobyggen och samhällskritik.
Vad ser du fram emot 2021?
Att se världen vaccineras och så småningom komma på fötter igen. Jag känner mig inte odelat optimistisk och tror inte det blir en enda stor fest för att fira Pandemins Slut i brådrasket, men jag tror att det kommer att gå mot rätt håll nu. Vi får mer kunskap och blir bättre på att hantera viruset. Kanske har vi till och med lärt oss något om global krishantering som kan tillämpas på klimatkrisen som snart kunde få lite större politisk tyngd?
Här skulle jag hemskt gärna lägga in något konkret om exempelvis en resa att se fram emot (ja, jag är medveten om att jag nämnde klimatkrisen i föregående mening), men jag känner mig långt ifrån optimistisk när det gäller resande ännu 2021. När det blir läge för att resa gissar jag att den första resan kan gå till Norrfjärden för att träffa de våra där, och det ser jag fram emot. Om det blir detta år. När allt har lugnat ner sig ser jag åtminstone fram emot att fira mina 40 år tillsammans med vänner som också har hunnit fylla 40 den här festfattiga hösten, så mycket vågar jag åtminstone hoppas på!
Förlåt, nu kopierar jag ändå Peppe Öhmans svar. Delvis. Kamala Harris ska det bli intressant att följa!
Vad blir trendigt?
Kooperativt ägande. Känns ju inte nytt, men nu tycker jag verkligen det skulle vara på tiden att någon (hej "någon") styrde upp ett system för att göra det enklare att byta, låna och och äga grejer tillsammans.
Vad slutar vi med?
Här har jag börjat skriva om flera olika tankar, men raderat för att det känts som mer önsketänkande än prognos.. Människan i allmänhet och jag själv i synnerhet är en seg varelse som gärna håller fast vid sina dåliga vanor. Men inte mig emot om folk slutar 1) skrävla om sin egen världssyn istället för att lyssna och 2) slänga använda munskydd på marken.
Vem/vad har satt sin sista potatis?
Covid-19 kan vi ju verkligen hoppas! Även om jag inte tror vi blir av med eländet ännu, så kanske virusets grepp om världen kanske kan lossa lite.
Vem/vad kommer att få aningen för mycket utrymme i massmedia?
Donald Trump kommer antagligen att fortsätta att skramla även efter att han lämnat posten som president och folk kommer antagligen att fortsätta lyssna. Underhållningen han utgör ska inte underskattas, men det kommer ju att kännas bra att han åtminstone inte har direkt politisk makt längre. Tror inte heller att det är helt otänkbart att vaccinkritiker och konspirationsteoretiker kommer att få lite mer utrymme än de borde få.
Vem/vad kommer få aningen för lite utrymme i massmedia?
Kloka människor som har gedigen kunskap om det de uttalar sig om och kan förmedla det på ett respektfullt sätt så att folk lyssnar och förstår. Jag säger inte att de inte får plats i media, men det kan aldrig bli för mycket av dem.
Vem skulle du vilja byta liv med?
Jag tycker om mitt liv och lever det helst själv. Men om det vore för en kort tid, så gärna någon som lever ett helt annat liv i en helt annan del av världen - men det är ju också (delvis) därför jag läser.
Vad kommer vi låtsas gilla?
Vi kommer att låtsas gilla att allt återgår till det normala när det väl gör det, även om hälften av våra åtaganden är mer plikt än glädje.
Vems klädstil vill vi sno?
Ingen aning. Kanske vi vill bli lite mer obrydda i vad andra klär sig i och fundera över vad vi själva trivs i?
Vem kommer vi att störa oss på?
Eftersom vi alla är människor även nästa år så kommer vi att fortsätta störa oss på alla som envisas med att göra saker annorlunda än oss själva. Förhoppningsvis ska vi lyckas avhålla oss från att störa oss på alla som hanterar coronakrisen på ett annat sätt än vi själva gör, men med en blick på 2020 är det kanske för mycket att hoppas på.
Har du något nyårslöfte?
Nej. Men jag har tänkt fortsätta försöka vara den människa jag vill vara så ofta som möjligt: kärleksfull, respektfull, vetgirig och i synk med mitt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar