PS.

Ännu ett tillägg förresten. Min teori om att jag skulle komma hem från resan med fulladdat tålamodsförråd? Den stämde! Jag vet ju inte hur stort det där förrådet är, det lär ju ta slut småningom igen, men just nu är det ganska bra ställt. Jag hade tålamod till och med när vi alla tre (barnen och jag; Matias i Joensuu) sov i stora sängen och det kändes ungefär som att sova inne i ett flipperspel. Flipperkulan var Arvid med mardrömmar, och Edvin och jag var sömniga, förvirrade långsamma kulor som studsade runt lite av bara farten. Inte vidare vilsamt. Ändå - jag slängde inga kuddar och jag lade mig inte på golvet i rena ilskan. (Det har hänt. Don't mess with my sleep.) Och jag har svarat snällt och bytt nerblötta kläder gång på gång och torkat smulor och varit allmänt moderlig. Om det krävs en solovecka i England för det, so be it!