Att plumsa rakt in i vardagen

Onsdag? Kikar man in i min rykande hjärna skulle man verkligen tro att det börjar vara dags för fredagskväll, men frågar man mig har jag ingen aning, egentligen. Om jag inte hade speciellt mycket tid på mig att ställa in mig på att resa till London har jag haft ännu mindre - eller ingen - alls på att förbereda mig på att snava rakt in i vardagen igen. I nio (!) dagar njöt jag av Äventyret - och plötsligt är jag tillbaka, här i verkligheten. Utan någon ställtid alls; det trodde jag inte behövdes för att komma hem igen, men jag hade visst fel.

Jag kom hem tiotiden på söndag kväll. Av någon outgrundlig anledning hade jag lovat att vikariera en annan lärare måndag-onsdag, så förutom mina egna lektioner har jag haft två extra/dag. Med början 8.15 på måndag morgon. Men det var lugnt, eleverna skulle jobba självständigt med ett projekt på måndagen, så min insats skulle vara minimal. Förutom att internet låg nere i hela stan, vilket mycket effektivt ströp den planen. Någon skämta med mig aprilo? Jamenjepp, det går väl fint att improvisera en lektion i en kurs jag aldrig hållit... det blev helt okej faktiskt. Tur det var engelska, som jag hade marinerat mig i hela veckan. Men det fanns liksom ingen tid att landa - först en dag senare märkte jag t.ex. att jag inte hade ställt om klockan och alltså hade den att gå två timmar för sent. Och jag använder alltså min armbandsklocka rätt många gånger per dag... Jag ställde om den - och märkte ännu ett dygn senare att jag bara hade ändrat den en timme. Ett under att jag lyckats vara (nästan) strukturerad på mina lektioner!!

Ja, och min make har varit på vift i Joensuu igår + idag. Kan liksom inte missunna honom det efter min egen dryga vecka i England, men nu ska vi nog försöka hållas på samma ort ett tag framöver!

Annars? Visst är det gott att vara hemma. Krama mina barn!! (Edvin har blivit flera månader äldre under den här veckan.) Krama min man! (Ja, när vi råkar vara på samma ort en stund, då.) Och våren börjar hitta ända hit också! Och jag gillar mitt jobb! (Ser dock inte så mycket fram emot sommarlovet, som för mig inte innebär en paus, utan antagligen en avslutning på ett kapitel jag trivs väldigt bra med.) Och snart är det ju helg, så kanske själen hinner ifatt också. Just nu tror jag att halva är kvar i the land of afternoon teas and double-deckers.

Camden, 4.5.2013