När jag hade kollat in grannskapet jag skulle bo i på Google street view på förhand hade jag blivit lite besviken. Av någon anledning verkade allt se lika jämngrått ut, och av någon anledning stämde det inte alls med verkligheten. I verkligheten var Acton hemtrevligt och blommande och mysigt. Skulle jag flytta till London nu skulle jag helt klart kunna tänka mig Acton... inte för att jag skulle ha råd, men ändå.
Jag hittade fram och fick ett varmt välkomnande av Jack (eller egentligen Zeljko; jag antar att det är enklare att heta Jack om man bor i England), som presenterade mig för sin mamma Mika och (lite senare) för sina två döttrar. Lite förvirrad blev jag när jag frågade om de ofta brukar ha studerande som bor där och fick veta att de inte har så många just nu, bara fyra... Förutom mig var det Adriana från Spanien som skulle gå samma kurs som mig; Enrica från Italien som hade bott där sen i vintras och som bäst höll på att kolla in universitet att söka in till; Andrés från Colombia som är läkare men just nu studerar nybörjarengelska - han klarade nätt och jämt enkla artighetsfraser på engelska, så det var ju väldigt praktiskt att Adriana där. En blandning av hem, B&B och hostel kan man kanske kalla det, men även om det inte var vad jag hade väntat mig visade det sig att jag trivdes alldeles utmärkt. Det var en skön blandning människor, och det kunde vara väldigt underhållande vid middagsbordet ibland.
Mitt rum var anspråkslöst, men stort - och det härliga fönstret hade jag gärna tagit hem med mig! Varje morgon när jag vaknade och såg ut suckade jag förnöjt. Så glad att vara just där jag var. Kan också bero på att himlen var uppmuntrande blå varenda morgon oavsett var det hade spåtts för väder dagen innan.
Husen i grannskapet är knappast byggda på Tudortiden på riktigt, men jag tycker ändå de är väldigt fina. För den som inte ser
Trädgården var en idyll och familjen hade en katt som nästan kunde flyga och en tam rödhake som brukade komma in och äta kattens mat. Oklart vad katten ansåg om det. Den serbiska ortodoxa påsken firades just när jag var där, så på bordet står en jättekorg med (natur)färgade ägg. Jacks mamma Mika var en strålande kvinna. Grälade friskt och kärleksfullt på dem som blev sena till middagen och trugade och såg till att alla fick vad de behövde.
 |
| Bakom huset fanns en samling kolonilotter, där Mika hade potatisland och bärbuskar. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar