Mannen i huset invigde landsvägscykeln för i år, så hans fru och barn fick hitta på egna nöjen. Tacksamt nog var det inte så svårt den här soliga lördagen. Vi började med loppis på gården till min förra arbetsplats (eller alltså, en av dem...) och fyndade lite. Barnen vandrade runt och försvann med jämna mellanrum - och jag förvånade mig själv med att ha tålamod. Igen. Jag njuter så länge det varar! (När det tar slut får jag väl boka in en resa igen. Eller? Är det inte så det funkar?) Sedan, eftersom vi ändå var i Bennäs, passade vi på med en snabbvisit hemma hos Virpi som jag inte träffat på alldeles för länge. Jag fick lite lust att omedelbart skaffa hus och anlägga trädgård, men kvävde impulsen.
Snabbstopp hemma för att smälla i oss lite lunchrester, och fortsättning på Museikarnevalen i stan. Brandbilar, kaninhoppning och ponnyridning! Inget av barnen ville rida först och Edvin mumlade lite försiktigt "Jag kan trilla av...", men efter att ha stått och sett på en stund kom han på att han kanske ändå ville. Och då hakade Arvid genast på och det blev nästan gräl om vem som skulle få rida först. Och jag var glad förstås! För egentligen skulle jag också gärna ha velat. Har inte suttit på en häst på... hur länge? Ingen aning. Efter sitt livs första (Edvin) respektive andra (Arvid) ridtur var barnen mycket nöjda, och var rörande ense om att det inte var spännande, bara roligt, och att de vill göra det igen snart.
Mycket bra dag alltså. Trötta barn i kväll. Brännande kinder. Men är det nu jag borde boka in en regnig grådag för att äntligen ha en chans att tömma kappsäcken? Eller så får den ligga kvar lite till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar